”Jag skriver ju om att mitt mål är att gå i tidig pension. Vad skulle min chef säga om han läste det?”
Eftersom jag inte skrätt orden hos
tidigare arbetsgivare vet jag en del om detta och svaret är att han
ändå inte skulle tro dig. Folk i allmänhet utgår ifrån att andra tänker som dem själva i alla lägen, och det gäller i ännu
högre grad för chefer. Konstigt att personer med personalansvar
saknar människokännedom och förmåga att tänka sig in i hur andra
tänker? Ja lite, men jag har ett nästan osunt intresse för den
här problematiken och trots att jag letat har jag sett väldigt få
undantag.
Jag har t ex sagt till mina chefer att jag inte kan tänka mig att jobba på samma ställe i mer än fem år och när jag sagt upp mig efter 4,8 år blir de helt ställda. ”Ska du säga upp dig nu?!” Ja, tydligen. Och det beror inte på att de missat vad jag sagt, de trodde bara inte på mig för att de aldrig själva hade resonerat på det sättet.
Jag har t ex sagt till mina chefer att jag inte kan tänka mig att jobba på samma ställe i mer än fem år och när jag sagt upp mig efter 4,8 år blir de helt ställda. ”Ska du säga upp dig nu?!” Ja, tydligen. Och det beror inte på att de missat vad jag sagt, de trodde bara inte på mig för att de aldrig själva hade resonerat på det sättet.
Det kan gälla nästan vad som
helst. Om mina arbetsuppgifter ändras på det eller det sättet
kommer jag inte vara kvar. Arbetsuppgifterna ändras, jag slutar och chefen ser ut som en fågelholk som fattar absolut ingenting. Det
gäller inte heller bara mig. Ingen chef tror på vad någon säger
om sin syn på arbetslivet, hur tydligt budskapet än är, så länge
det strider mot chefens eget sätt att tänka.
Alltså. Du som bloggar om eller i
andra sammanhang ventilerar att du har för avsikt att lämna
ekorrhjulet kan lugnt göra det offentligt och skicka länkadressen
till chefen. Han eller hon kommer att skratta och se det som ett
absurt tankeexperiment ända tills din avskedsansökan är inlämnad
och du än en gång berättar att du ska ta tjugo års semester.