På mitt första ”riktiga” arbete jobbade jag mest natt. Tiderna passade mig bra och det gav ett rejält OB-tillägg. Som frilansare väljer jag mina arbetstider själv. Jag har jobbat dygnets samtliga timmar, nyårsdag, påskafton osv. Det är en stor del av lyxen med företagande att kunna välja själv (tyvärr utan OB-tillägg), men när jag blev företagare var jag mer tidsbunden.
När jag uppträdde var det mycket
helgjobb, det kunde jag inte styra, men efter det såg jag fram emot
att kunna jobba lite mer strukturerat och ”normalt”. Och gjorde
det ett tag, men inte längre. Möjligen jobbar jag av sociala skäl
mindre på kvällarna, 18-22, men har upptäckt att jag inte gör
någon som helst skillnad på veckodagar. Om det är tisdag eller
söndag kvittar mig lika, förutom att börsen och de flesta
affärspartners inte finns på plats på söndagar. Jag jobbar alla
dagar, ibland två timmar, ibland sexton.
Jag tycker att det är sunt att
prioritera jobb när lusten faller på, men kan inte låta bli att
fundera över om det är mer effektivt att göra som jag eller att ha
fasta arbetstider. Jag tycker såklart att jag gör rätt, men varför
är det i så fall så många som strävar efter att jobba kontorstid
utan att behöva? Även på arbetsplatser där en stor del av
kunderna finns på andra sidan jorden är de flesta på plats 8-17
trots att det vore mer logiskt att jobba 13-22.
Jobba, sa jag.
Jag fattar att många vill jobba
kontorstid, det funkar bäst om man har en familj som också gör
det, men i Sverige är kontorstid mycket mer än så, en livsstil för
att inte säga religion. Borde inte internet och globala marknader ha
ändrat på det?