Det sägs att börsen är nära toppen
när taxichaufförer snackar aktier. Jag har inte fattat varför den
yrkeskategorin skulle vara markör för någonting annat än trafik,
men poängen är att när ”alla” är på börsen, eller på väg
in, brukar det vara tid att kliva ur.
Jag ser helt andra indikatorer för
börskrasch. En av dem är när ”alla” tror att det bara kan
fortsätta upp och ser allt annat än branta uppförsbackar av
innehavens utveckling som galet, när sanningen snarare är tvärtom.
Häromdagen öppnade LeoVegas aktie upp
6,5 procent för att aktien skulle börja handlas på en amerikansk
lista. Det var dessutom en sur börsdag då Stockholmsbörsen gick
ner någon procent. Jag antar att glädjeskuttet bottnar i att
bettingaktier generellt är högre värderade i USA, så med
amerikansk draghjälp kan det fortsätta uppåt. Jag hoppas det, jag
äger själv aktien, om än med fingret på avtryckaren.
Men åter till kraschteorierna. I Avanzas forum kommenterades uppgången med följande replik:
”Snacka om ljummen reaktion på en sådan fantastisk nyhet.”
Vad som är ljummet är förstås en
subjektiv bedömning, men 6,5 procent är inte kattskit i min värld.
Till råga på allt hade Leo redan stigit nästan 50 procent på ett
kvartal, så vi pratar inte om en nedtryckt aktie som studsar
tillbaka lite när det efter år av väntan kommer en positiv nyhet.
Om det är där vi är nu, att till och med uppgångar i den storleksordningen möts av otåliga gäspningar, tror jag att man ska iaktta viss försiktighet. Eller springa i vild panik.