Biodlingsabstinens

På väg in i mitt andra år som biodlare har jag aldrig tidigare upplevt ett säsongsuppehåll. I höstas, när jag invintrade mina bin genom att ge varje samhälle femton kilo socker, kändes det bra och välbehövligt med en paus, men nu ser jag fram emot ännu en säsong av biodling som möjligen blir lönsam, men tveklöst lärorik.

Det jag gjort under vintern är att flytta kuporna 30 meter för att förhoppningsvis slippa bli attackerad utan skyddsutrustning. Jag har byggt ett nytt birum i ladan, smält vax, köpt och målat tio nya lådor, smält in vax i ramar och förkovrat mig genom att bl a läsa alla förra årets nummer av tidskriften Birøkteren samt denna bok från pärm till pärm.

För att försöka vara ute i ännu bättre tid har jag också förberett höstens honungsproduktion. Glas till ännu ett år hade jag sedan tidigare, men nu i vinter har jag köpt syltetiketter för printning så att jag har allt material för att sälja en ny honungsskörd.

Då återstår bara en slags plan för årets säsong. Jag vill helst utöka mina fyra kupor med minst ett par till, men risken är att jag börjar med att backa ett par steg. När samhällena oxalsyrabehandlades i december var aktiviteten väldigt låg i två av kuporna. Har de dött nu har jag bara två kvar. För allt jag vet kanske de andra också dött, sånt vet man aldrig. Säg att jag bara har ett bisamhälle, då känns en utökning till sex i stöddigaste laget. Vi får se, helt enkelt.

Inom en månad lär det bli en tillräckligt varm dag för att bina ska ge sig ut på en flygtur. Årets första tur har för övrigt ett väldigt specifikt syfte, nämligen det första toalettbesöket på ett halvår, den så kallade rensningsflykten. Har man hängt ut vit tvätt eller (som jag) har en vit bil på gården kan man se spår av denna premiärtur i form av bruna prickar, och det är inte precis honung.

Livet är gratis

Kanske inte riktigt, men mycket är gratis om man tar emot gratispengar. Häromdagen plockade jag ihop sju pantburkar med en total pant på 14 kr under en kort löprunda.

Det kan tyckas fjuttigt, men håller jag den takten får jag ihop över 2000 kr på ett år, vilket t ex skulle räcka till 2-3 par löparskor. Nästa löprunda sprang jag till matbutiken. Jag behövde köpa lite lök och tänkte att jag lika gärna kunde springa och handla, så slapp jag ut med bilen. Så jag stoppade en femtiolapp i fickan och gav mig iväg. Nu hade jag ryggsäck, vilket underlättar om man hittar mycket pant för fickor är inte första prioritet när man tillverkar löparkläder och jag tycker själv att det ser rätt illa ut att springa med en ölburk i handen.

Och turen höll i sig. På vägen till affären fick jag ihop fyra burkar, pantade dem, fick ett tillgodokvitto på 8 kr (ingen sosseknapp här) och plockade sedan ihop en påse lök. Den gick på 7 kr, så jag fick min lök och en krona att lägga till min oanvända femtiolapp.

På vägen hem hittade jag ännu mera pant än jag gjorde till butiken, så jag har redan ett startkapital till nästa gång jag behöver handla. Plus ett par svenska burkar jag kan använda nästa gång jag åker till Sverige och handlar.

Okej, jag inser att timlönen på att panta burkar inte precis imponerar, men i år har jag slaviskt följt mitt upplägg med tre löppass i veckan och det gör jag oavsett om jag får betalt för dem eller inte. Men betalt får jag. Fortsätter detta får jag ta med ryggsäck på alla rundor.

Staten vill ha allt!

Vägen till ekonomisk diktatur är kantad av dåliga ursäkter. Det senaste exemplet på det är Finansdepartementetsutredningen om att SCB ska få samla in data över medborgares skulder och tillgångar.

Det är ett gammalt S-förslag som ligger till grund, men flera partier hängde på och jag skulle känna mig bättre till mods om moderatministrarna i finansdepartementet kastat förslaget i soptunnan och det har de åtminstone inte gjort än. Mina egna invändningar sammanfattas till stor del av Nordnets Frida Bratt i DI.

Snart i din bostad.

Jag tror inte ett dugg på att politikerna vill ha statistik för att hjälpa människor, de vill som vanligt styra människor. Sverige har ingen förmögenhetsskatt (än!) och då har politikerna faktiskt inte med att göra hur mycket pengar någon har, såvida man inte ansökt om bidrag för att man har svårt att få det att gå ihop såklart.

Förresten tycker jag att Ingela Nylund Watz (s) försäger sig i interpellationsdebatten med finansmarknadsminister Niklas Wykman (m), att skulderna har man bra koll på, men det är värre med tillgångarna:

”Vi har god kännedom om hushållens skuldsättning och det är väldigt bra, men vi vet alldeles, alldeles för lite om hushållens tillgångar, och det är mindre bra eftersom det innebär att vi i politiken och de myndigheter som är ansvariga för att värna den finansiella stabiliteten i Sverige inte har en heltäckande bild över läget.”

Bröderna Wykman.

Så vad ska hon med den kunskapen till? Tror ni på A: hjälpa människor som har det svårt? Eller B: beskatta dem och alla andra ännu hårdare? Är du anhängare av teori A får du gärna förklara på vilket sätt staten skulle få nytta av att veta att du äger några aktier eller bitcoins.

Om Nylund Watz vill ha större kunskaper om svenska folket tycker jag att hon skulle börja med att ta reda på hur många som bor i Sverige, men det vill socialdemokraterna med näbbar och klor slippa få reda på. Varje folkräkning eller utredning om hur många människor som uppehåller sig i landet illegalt eller med multipla identiteter motarbetas till max. Det var viktigare att räkna och registrera alla katter!

Alla katter ska kattskrivas!

Om jag bott i Sverige hade jag nu mejlat min lokala politiker och förklarat att om ditt parti inte genast slutar att kontrollera mig ännu hårdare än vad ni redan gör kommer jag att bekämpa er så hårt jag kan med alla medel. Det kommer garanterat ingenting gott ur detta förslag, såvida du inte är en klåfingrig politiker med dålig känsla för mitt och ditt.

Röda linser till katterna

En bra grej med katter är att de sällan tigger min mat. Jag äter inte kött, kanske vore det annorlunda då, men det mesta jag äter går katterna bara förbi om de förirrat sig upp på matbordet (vem lurar jag, jag äter nästan alla måltider framför datorn, och alla kattägare vet att det är snudd på omöjligt att hindra katter från att trampa på tangentbord). Ibland stannar de vid tallriken och nosar innan de ratar den.

En måltid mer i deras smak.

Brunost vill de ha, de är trots allt norska. Jag brukar ge dem en liten skärva, men en gång när jag lämnade en tallrik med två smörgåsar med smör och brunost oövervakad i en halvtimme (jag fick besök just när jag skulle äta) kom jag tillbaka till två smörgåsar utan pålägg och med ett misstänkt tunt smörlager.

Något annat jag märkt att de vill ha är röda linser. Jag äter dem oftast i en linsgryta och då vill de gärna slicka ren tallriken. Grönsaker har de inget intresse av och kryddor är inte alltid nyttiga för dem, men jag började fundera på om man kan servera dem kokta linser som våtfoder. Jajamensan:

”Du kan även mata katten med baljväxter, som exempelvis bönor eller linser, brunt ris samt havre. Bönor är faktiskt en hypoallergen matgrupp som även inkluderar olika typer av frukt och grönsaker.”

Givetvis kokas de på vedkamin.

Grönt ljus från expertisen. Baljväxter är ju inte kött, men innehåller fullvärdigt protein. Mina katters standardmat är torrfoder. Sedan brukar jag ge dem lite våtfoder morgon och kväll. Priset per portion för våtfodret är ungefär en krona. Inte farligt, men med tanke på hur lite en katt äter är kilopriset desto högre.

Röda linser kostar 36,13 kr/kg. Torkade alltså. När jag tillsatt vatten och kokat dem är priset 12,90 kr/kg, så här snackar vi lågpris. Då återstår bara en fråga: Vill de äta det eller var det bara intressant så länge det låg på husses tallrik? Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Jaha... ganska värdelöst ”om katten själv får välja”. Den ena hade nog ätit upp om hon varit väldigt hungrig, men jag vill inte tvinga på katterna en ny diet och det är inte precis så att de ätit mig ur huset innan. Detta var ett test och en möjlighet till variation. Jag får se om jag gör ett nytt försök genom att blanda linserna med något annat, men vill de inte ha det så slipper de.

Läppstiftseffekten

Jag brukar inte snacka smink i bloggen och tänkte egentligen inte göra det nu heller. Läppstiftseffekten är en ekonomisk teori som uppfanns under depressionen på 1930-talet, och går i korthet ut på att folk unnar sig vardagslyx i dåliga tider, som kompensation för dyrare saker man inte har råd till.

Nu menar Sveriges Radio att läppstiftseffekten är i full blom. I höstas sa i stort sett all media att effekten var på tillbakagång, så jag vet inte hur det ligger till. Kanske spelar det ingen roll, att fenomenet finns kan vi nog enas om. Människor har generellt ett behov av att hela tiden unna sig saker, och då avses nästan alltid konsumtion. Har man inte råd med det stora och dyra unnar man sig det lite mindre, men handlas ska det.

Resultatet blir såklart att handlingsutrymmet i privatekonomin minskar ännu mer och då måste man unna sig något igen. Att handla onödiga grejer för att döva oron för dålig ekonomi är som att kissa på sig för att hålla värmen. Själv är jag ju naturligt vacker (eller kanske snarare utseendemässigt bortom räddning), så sminkkontot är noll, men det funkar lika bra (eller rättare sagt lika dåligt) med choklad, kläder, dataspel eller alkohol.

Det rimliga vore såklart att sluta se konsumtion som den enda vägen till lycka och istället unna sig att läsa en god biblioteksbok, en naturupplevelse som att gå ut i skogen och koka kaffe över öppen eld på behörigt avstånd från sociala medier eller något annat som nästan är gratis. Något som inte ger en sur eftersmak när räkningen kommer.

Det är bensinpumpen...

Min gamla Volvo började rycka, ungefär som strax innan bensinen tar definitivt slut. Men jag hade halv tank och nästa resa var bilen som vanligt igen. Jag slog i en flaska K-sprit i hopp om att det kunde bero på kondens. Det är ju årstid för sånt nu, även om jag tror att bensin inte längre ska drabbas av det problemet.

Hur som helst var det något annat för problemet återkom. Jag lyssnade runt och fick höra att det skulle kunna vara bensinfiltret eller bensinpumpen. Filtret var billigast, 129 kr på Biltema, så jag köpte ett sånt, men innan jag kom mig för att byta det dog bilen under färd. Efter många försök hoppade den igång och gick att köra hem, men nu var det hög tid att byta filter.

Jag letade upp en sån där instruktionsvideo jag skrev om nyligen för att ta reda på hur man gör. Kompisar varnade för att det kunde sitta fast av bara helvete, men det var inte värre än att en dusch av 5-56 fick muttrarna att lossa. Så här ser det ut, med gamla filtret anslutet och det nyinköpta bredvid.

Och så här ser det ut under bilen, där den där plattan satt fast.

Burken under är inte ett uttryck för att jag blev kaffesugen och festade loss på mitt favoritkaffe Martin Olssons Kalaskaffe kok mellanrost, utan för att jag inte ville bada i bensin. Det hann bara rinna ut ett par matskedar, men det blev en tillräckligt stor pöl i burken för att jag inte skulle vilja bada i den. I med nytt filter. Bensin- alltså, inte kaffefilter.

Ungefär i det här läget brukar jag upptäcka att det inte var det som var felet, men att det ju ändå måste konstateras, och så även köpt en ny bensinpump för ändå helt överkomliga 369 kr. För att märka att det inte var det heller och grävt vidare, så småningom eventuellt gett upp och lämnat över det till någon som begriper sig på bilar.

Men nu var det filtret! Med grejerna på plats under bilen går den som en dröm igen. Jag får en del kritik och hån (vore jag känsligare skulle jag säkert kalla det ”hat och hot”, men jag är inte helt sjuk i huvudet) för att jag har en 35 år gammal bil, men detta är en stor förklaring till valet. Ett fel uppstod och jag kunde laga det själv för 129 kr.

En nyare bil hade jag fått lämna in på verkstad. Felsökningen hade gått på betydligt mer än hela reparationen gjorde nu. Filtret hade kanske krävt en märkesverkstad för att byta och gissningsvis hade jobbet tagit flera timmar á 1000 kr eftersom allt tar mångdubbelt mer tid på nya bilar. Och så hade de passat på att byta även bensinpump och tändsystem. Min kostnad blev 129 kr och någon timmes eget skruvande? Alternativet låter som en dålig deal.

Sämst tillväxt av ingen orsak alls?

Enligt EU-kommissionen förväntas Sverige i år få sämst tillväxt av samtliga 27 EU-länder. Faktiskt det enda landet med negativ tillväxt och det med hela -0,8 procent, mot +0,8 som snitt i hela EU. Trea är Rumänien med +2,5 procent, så möter du en tiggare utanför ICA kan det vara värt att fundera över om du inte borde sträcka fram en egen mugg mot honom/henne.

SVT har letat upp en professor i nationalekonomi som menar att Sveriges bottenplacering ”huvudsakligen är en tillfällighet”, är ”till stor del bara tillfällig tajming” och ”isolerat säger siffran inte jättemycket”.

När jag misslyckas med något brukar jag fråga mig varför. Man får ändå betala för sina misstag, så då kan man åtminstone försöka lära sig något av dem. Gör jag en dålig investering beroende på fakta jag inte visste är det ett mindre problem, särskilt om jag inte brukar gå i den fällan. Går träningen dåligt och jag får feber dagen därpå kan jag vifta bort ett dåligt resultat med att jag antagligen hade ett virus i kroppen. I andra fall krävs självrannsakan.

Nu vet jag inte om professor Alexius är del av en större ”allt beror på slumpen”-rörelse, men jag hade uppskattat ett mer kritiskt öga som försöker se varför Sverige sticker ut på ett så extremt sätt, om det verkligen helt saknar orsaker.

Bloggaren Aktiepappa frågade mig påTwitter om jag tänkt investera i Thule och jag svarade att jag undviker aktier och fonder som handlas i skräpvalutor. Det var inte helt seriöst menat, men inte heller helt grundlöst. För en månad sedan konstaterade jag att en stark ledning ger en stark valuta till skillnad från Sveriges. Vad orsakar då en svag tillväxt? Slumpen tydligen, inget annat.