Två gånger tidigare har jag gjort en
klassisk Lyxfällanbudget och tagit reda på vart mina pengar tar
vägen och hur mycket jag behöver få in för att överleva.
Matkostnaden har jag sammanställt genom att samla alla kvitton under
sex månader. 2010 stannade månadskostnaden på 572 kr och 2015 hade den gått upp till 663 kr.
2022-2023 är det nu dags igen. Två
stora skillnader är att mat blivit mycket dyrare och att jag flyttat
till Norge som anses vara ett dyrare land än Sverige. Inte bara av
privatpersoner utan även av staterna själva. I ”existensminimum”
beräknas maten till 3980 kr i Norge och 3420 kr i Sverige för en ensamstående man i min ålder.
Jag hade på känn att
min matkostnad skulle ha ökat sedan 2015, men det fanns även
motverkande faktorer. Efter flytten till norsk landsbygd köper jag
mjölk och ägg direkt från producent, billigare än i butik. Sedan
2020 har jag inte köpt något mjukt bröd. Jag bakar allt själv
till en betydligt lägre kostnad, och även om jag aldrig köpt
särskilt mycket hel- och halvfabrikat har jag nog blivit ännu mer
benägen att laga mat från grunden. Dessutom äter jag mer ”billig”
mat än förr, som baljväxter och kål.
Här kommer facit! Från september 2022
till och med februari 2023 har jag handlat mat (inklusive allt som
köps i matbutik, som hygien- och förbrukningsprodukter, dock inte kattmat) för
5181,47 kr, vilket ger ett månadssnitt på 864 kr. Förvisso 30 procent
dyrare än för sju år sedan, men jämfört med svenskar och norrmän
i allmänhet antagligen billigare än någonsin, runt en fjärdedel av ”existensminimum”?
Men – och detta är viktigt! – jag
ser inget egenvärde i att äta så billigt som möjligt. Jag
försöker äta billigt, men också gott och nyttigt. Balanserat,
helt enkelt. Det blir mycket billigare att laga mat från grunden än att
beställa hem skräpmat, men jag hade gjort det oavsett. Att sedan
bra mat är billigare än dålig är inte mitt fel, men jag är glad
att det är så.