Sverige bättre än Norge

Vadå då, alla andra kör ju med klickbete ;-). Självklart är inte Sverige bättre än Norge i något annat än stavhopp. Jo, en sak till – karensdagar. Den svenska karensdagen gör svenskar mycket ”friskare” än norrmän. I jämförbara jobb, som i företag med verksamhet i bägge länderna, har norrmännen uppemot dubbelt så hög sjukfrånvaro som svenskarna.

Att jag använde citattecken på ”friskare” beror såklart på att jag inte för ett ögonblick tror att svenskar är mindre sjuka än norrmän. Norge är ett land där nästan varenda jävel går på tur och äter fisk laddad med omega-3. Dessutom är den norska sjukvården överlägsen.

Den norska företagsledaren Petter Stordalen gjorde nyligen ett utspel där han hyllar den svenska karensdagen. Inte så konstigt, han har anställda både i Sverige och Norge och gillar såklart inte att sponsra folks sovmorgnar eller fyllesjuka. Ännu mer störda blev LO över att Stordalen fick medhåll av Göran Persson, som ju ska vara på deras sida.

Dessa män är förkylda.

Jag tycker såklart inte att sjuka människor ska tvingas till jobbet av ekonomiska skäl och i en perfekt värld har alla så mycket pliktkänsla att man gör det man ska utan att fuska, men i den värld jag lever och har levt i finns det människor som känner efter väldigt mycket på måndag morgon eller under stora idrottsevenemang som OS och fotbolls-VM. Jag vill inte betala för deras lättja, vare sig som skattebetalare, kund eller arbetsgivare. Karensdagen tycker jag är en rimlig kompromiss.

Otroligt meningslöst matsvinn

Här är ett fenomen jag verkligen inte förstår, folk som strör runt matvaror i butiken. Ni har antagligen också hittat frys- eller kylvaror vid kassan, någon kund kommer på att han/hon inte har råd eller lust att köpa de där fiskpinnarna, så då hamnar de i tidningsstället.

Jag hoppas och tror att jag aldrig gjort så även om jag såklart också har ändrat mig när jag handlat. Kanske hittade jag ett extrapris på en liknande produkt som gjorde varan i kundkorgen till ett dåligt köp, men då får man vackert trava tillbaka till hyllan där man tog den!

Det gäller även torrvaror, men särskilt viktigt är det såklart med en vara från frys- eller kyldisken, som snabbt förstörs. Denna Hemköp-butik i Halmstad kastar mat för 50000 kr om året för att korkade kunder saknar personligt ansvar för sina handlingar. Gissa om det är vi kunder som får betala det eller om det är ”matfén” som tar smällen i vårt ställe!

Jag tycker att den kund som flyttar runt varor i matbutiken borde bötfällas. Det går att jämföra med snatteri eftersom resultatet blir detsamma – dyrare mat för oss som sköter sig pga idioter som inte gör det. Enda rimliga alternativet till böter är att utrusta butiksbiträdena med varsitt slagträ.

Kejsarens nya konst

En berättelse om ”en ung lovande konstnär”. Nej, det här handlar om en tvååring som tycker om att måla och färglägga. Det som skiljer hans ”konst” från andra tvååringars är att han har staffli och oljefärger. Och att några dårar betalat för att köpa hans alster.

I reportaget berättar pojkens mamma om motivet på en av tavlorna. Kanske mest baserat på konstnärens egna ord ”mamma häst” berättar hon om en sjöhäst som endast en mor kan se i den bilden. Eller? Hans första tavla, som ser ut som en lasagne körd i hushållsassistent, har fått ett bud på 270000 euro, det är 3,1 miljoner kronor. Men familjen säljer inte och ungefär där slutar jag att skratta.

Jag har inte barn, men fattar att ”konstverk” föreställandes bilar som ser ut som apelsiner har ett värde för föräldrar trots att de objektivt sett är kladd, men ingen barnteckning är värd tre miljoner och definitivt inte den. Sälj innan budgivaren inser att galenskapen riskerar att ta slut!

Tyskland - inte som andra länder.

Jag är inte orolig för tvåårige Laurent. Han kommer säkert att fortsätta måla tills han hittar annat intressant i livet, att leka kull, spela fotboll, tjejer och släktforskning. Mamman däremot, som gestikulerande och med glädje ropar i reportaget att det blå området hennes son sagt är vatten mycket riktigt ser ut som det... Jag undrar vad hennes framtida vårdkostnader blir. De borde ha sålt tavlan.

Spröjsning pågår

Jag har ett stabbur (typ härbre) att renovera och när jag frågade kommunen vad som var tillåtet att göra med detta gamla kulturminne sa de att fönstren fick göras lite större under förutsättning att de behåller samma stil efter bytet.

Det passar mig bra. Jag vill ha samma typ av små spröjsade fönster, men så små som dessa går nästan inte att få tag i, och även om man går upp en storlek är det inte helt lätt. Dessutom är det dyrt med spröjsade fönster, så då började jag fundera på om man inte kunde köpa moderna fönster utan spröjs och göra resten själv. En granne som byggt både dörrar och fönster själv sa att jag grejar det, så då köpte jag dessa på Bauhaus.

Förutom att de saknar spröjs tycker jag att metallisten längst ner är onödigt modern och ful, så den sprättades bort.

De snåla jävlarna hade alltså inte kittat under listen. Tur att jag tog bort den då, jag litar mer på kitt än på aluminiumlister. Ett läckage där hade jag antagligen inte märkt förrän fönstret var förstört. Så jag kittade den nedre kanten och efter att denna bild tagits spacklade jag också igen hålen efter de gamla gummikuddarna.

Grannen hjälpte mig att såga till spröjs, av gamla brädor som snedsågades i lämplig vinkel. På sex fönster går det åt några meter, men eftersom materialet nästan är gratis gjorde jag några extra så att jag hade råd att misslyckas lite. De ska ju sågas snett även upptill och nertill så att de matchar fönstrets lutande kanter och de andra spröjsen. Sedan återstod ett tidsödande mätande och tillpassande.

När längderna var rätt limmades de fast mot kanterna med vanligt trälim. Mot glasrutan satte jag inte fast dem alls, det skulle bli fult inifrån, där man ju ser undersidan av spröjsen. När alla spröjs satt fast fogades skarvarna med latexfog, ett fantastiskt material för oss som är dåliga på millimeterpassning.

Och så här blev det färdiga resultatet. Den sista färgstrykningen gör jag när fönsterna sitter på plats i huset, men det blir ett annat inlägg (och möjligen ett annat år). Fönsterna kostade mig en knapp tusenlapp styck, utöver det bara färg och fönsterkitt, och såklart tid, men det tycker jag att det var värt.

Kampen mot ogräset

Jag har blivit ombedd att göra ett odlingsinlägg för att berätta hur det går med årets grönsaksodlingar och det kommer. Men det mesta som sker i odlingslådorna är att jag försöker hålla ordning på ogräset och jag undrar om det finns tillräckligt att säga om det för ett helt blogginlägg.

När jag byggde mina odlingslådor och insåg att 20 kvm odlingsyta kräver ganska mycket jord pratade jag med min jordbrukande granne som sa att hon hade en stor hög med jord över, men att jorden inte var så fin utan kunde resultera i en del ogräs.

Hur illa kan det bli, tänkte jag. Ganska illa, särskilt som jag inte hade tid/energi att hålla rent i lådorna. Jag har inte varit bra på det i år heller, men bättre. De grödor som växt riktigt bra funkar oavsett, men de som växt sämre riskerar att helt kvävas av ogräs om man låter det gå för lång tid mellan rensningarna. Fyller man flera skottkärror med kvickrot och nässlor har det antagligen gått längre än idealiskt, men jag gör så gott jag kan.

Det slår mig att det otacksamma jobbet med ogräsbekämpning inte är unikt för odling. T ex vid skrivande är den stora uppgiften – som inte ses i det färdiga resultatet – att stryka och plocka bort. De 301 orden i detta inlägg hade lätt kunnat solkas ner av ytterligare 500 ord som hade gjort texten sämre. Biodling handlar nästan uteslutande om att städa och göra rent, både för mig och bina. Det viktigaste vid börshandel är nog också att stryka aktier och fonder från bevakningslistan, datorns mappar måste städas, dåliga relationer offras för att goda ska få blomstra osv.

Så då är det väl en poäng att lägga kraft på ogräsrensningen, även om det blir lama blogginlägg av det.

Sänk arbetstiden till hundra år?

LO och dess politiska gren Socialdemokraterna hatar deltidsanställningar, men vill samtidigt att alla som jobbar heltid ska gå ner i arbetstid. Jag får inte ihop det, och det verkar de inte få själva heller. Läs vad den f d socialministern Annika Strandhäll skrev för att motivera höjd pensionsålder.

Att jobba längre var alltså ”enda lösningen” 2018. Nu har samma människa dammat av det gamla förslaget om kortare arbetsvecka och kallar det ”ett naturligt steg att ta”. Så hur ska hon ha det, jobbar svenskarna för lite eller för mycket?

Jag tror säkert att det går att effektivisera folks arbete. Något enstaka undantag skulle kanske till och med få lika mycket gjort på 35 timmar som på 40, men jag är väl knappast ensam om att inte börja jobba bakåt sista arbetstimmen, och allt arbete går heller inte att jobba in.

Strandhäll säger att hon tror att svenska arbetstagare vill ha en arbetstidsförkortning. Menar hon med oförändrad lön, alltså en sjuprocentig höjning av timlönen, har hon säkert rätt. Fast det förutsätter en sjuprocentig ökning av köpkraften. Vad tror ni t ex skulle hända med matpriserna om alla i hela kedjan får sju procents högre lön?

Skulle Strandhäll – mot alla odds – mena att hon tror att folk kan leva med minskad köpkraft om de får gå ner i arbetstid har denna möjlighet alltid funnits, under namnet deltidsarbete. Fast med tanke på att hennes parti alltid bekämpat denna valfrihet med näbbar och klor är det nog inte så hon tänker. Äh, det är väl som vanligt med politiker, hon vill bara vinna valet.

Morgondagens kaffebryggare bortskänkes idag

Jag brukar kolla bortskänkesannonser på Finn.no och Facebook Marketplace. Den vägen har jag inte bara fått fönster jag haft behov för utan skåp jag behövt till biodlingen, byggmaterial och diverse ”bra att ha”-grejer. Jag har också själv gett bort möbler som varit för fula för att få pengar för, men för besvärliga att kasta.

För något år sedan började min kaffebryggare balla ur. Jag hade en till, men visste inte direkt var den fanns, så det höll på att bli lite av en krissituation. Sedan dess har jag bara en, så när jag hittade en bortskänkesannons på en obetydligt använd bryggare i min egen by tänkte jag att det kunde vara en bra reserv. Det var (som ofta på gratisannonser) dåliga bilder och knapphändiga uppgifter, men gratis är gratis.

Fast ibland är till och med gratis för dyrt. Nu sitter jag med en hypermodern bryggare som jag efter några användningar fortfarande inte lokaliserat avstängningsknappen på trots att jag hittat en manual på nätet. Och jag vågar inte lämna den i standby eftersom den när som helst kan få för sig att starta. Denna har nämligen timer och alla möjliga tänka-själv-funktioner.

Apropå tid och funktion är detta den långsammaste bryggare jag upplevt. Till skillnad från vanliga kaffebryggare som börjar brygga när man trycker på start värmer denna maskin först upp allt vatten. För full kanna tar det sex minuter, som givetvis redovisas i displayen. Sedan droppar den varmvattnet över kaffepulvret i omgångar för ”den perfekta aromen”. Behöver jag tillägga att kaffet absolut inte blir godare än i andra bryggare, snarare tvärtom.

Kanske åker den in på lagret som en nödbryggare, om jag inte hittar någon som till skillnad från mig uppskattar lyxen för då får de den, lika gratis som jag fick den. Min gissning är att det var så den förra ägaren såg på saken, som ett modernistiskt felköp. Men folk gillar ju skit, så om några år får man kanske betala extra för att få en vanlig tanklös bryggare som bara brygger kaffe utan att göra en konstform av det.