Det är tydligen rekordår för äpplen
i år, men c:a 95 procent av frukten slängs.
Det ser rätt tråkigt ut när man kommer förbi en villaträdgård
full av ruttnande fallfrukt på marken, så dagens inlägg kommer att
handla om min fallfrukt.
Eller nedfallsfrukt eftersom jag bor i
Norge och alla ord är lite roligare på norska. Här kommer jag att
tänka på min favoritdeckarförfattare Jo Nesbø
som i sin ungdom hade ett band som hette
Nasse og nedfallsfruktene. Orkar ni höra på norska och har 90
sekunder över följer här en kul anekdot om det bandet berättad av
författaren/sångaren själv.
Tillbaka till mina äpplen. Jag har
bara ett träd, men efter vårens beskäring tycks fjolårets jätteskörd upprepa sig, och innan merparten av äpplena ens är mogna ramlar det
fallfrukt. Förutom att rådjuren kommer och äter
upp dem riskerar de att ruttna och de stör min gräsklippning. Därför plockar jag upp dem ett par
gånger i veckan. En del har jag gett till äppellösa grannar, en
del äter jag färska och en del har jag gjort små satser äppelmos av.
Då ser det ut så här:
Notera att skalet får vara kvar, jag
skär bara bort skador. Det sparar tid och när det rör sig om
obesprutade äpplen tror jag att det är nyttigare eftersom det är
mycket vitaminer och annat precis under skalet. Om någon månad kommer jag att plocka ner alla äpplen från trädet och då blir det
en större volym mos med konservering i glasburkar, men så här på
försäsongen blir det plastburkar i kyl eller frys.
Det viktiga är att de inte ska hamna i
de 95 procent som slängs (för jag misstänker att Norge har ungefär
samma bedrövliga siffror) utan konsumeras i någon form, nu eller
senare.