Men nu finns det en massa fristående
fondbolag och nätmäklare som tillåter oss att välja fonder från
olika leverantörer. Hur går det då, inte kan väl bankerna göra
oss någon enda tjänst utan att ta betalt åtminstone i den ena
änden? Jag såg en intressant Twittertråd om det.
Och nej då, klart att banken inte
förmedlar andelar i andras fonder gratis bara för att dessa bolag
gör detsamma med den egna bankens. Kunderna ska betala det också.
När en av A-bankens kunder köper in sig i B-bankens Gris- och
Skridskofond (ja, det är en lite udda nischfond) tar B-banken en
avgift, och en del av de pengarna skickas till A-banken som tack för
att deras kund valt B-bankens produkt. Det som förvånar mig är hur mycket det blir.
”Du betalar en förvaltningsavgift till fondbolaget. Fondbolaget skickar vidare en del av din avgift till Nordnet, som ersättning för att vi distribuerar deras fond och hjälper dig som sparar i fonden med administrativ hantering och kundservice. Vissa fonder har också köp- och säljavgifter, och då får Nordnet del av dem också. Ungefär 10 procent av Nordnets intäkter kommer från kunders sparande i fonder.”
Nordnet har åtta fonder varav hälften
så kallade gratisfonder. Ändå kommer hela tio procent av deras
intäkter från fondhandel. Låt det sjunka in och fundera över vad
motsvarande siffra är hos Handelsbanken eller Swedbank, som inte har
en massa daytraders som sitter och sprutar in aktiecourtage hela
dagarna. Och med en så stor del av bankernas vinst som fondhandeln
troligen utgör, om rådgivaren föreslår Gris- och Skridskofonden,
är det för att den har bra avkastning för kunden eller för
banken?
Är det för mycket begärt att
bankerna börjar redovisa hur deras provisionsavtal ser ut? Inte för
att det lär hända, men jag tycker att det vore rimligt.