torsdag 9 juni 2016

Snåla chefer bättre?

Dagens Nyheter körde nyss en personlig intervju med affärsmannen Bengt Sjöberg som drabbats av obotlig cancer. Själva sjukdomen ska jag lämna därhän, jag har lyckligtvis mycket liten erfarenhet av cancer. Jag fastnade för något annat i artikeln:

Jag har varit småsnål, som alla entreprenörer. Lyxliv ligger inte för mig, jag flyger inte business utom nu när jag är sjuk och ska hem till Hongkong. Och statusprylar har jag inget behov av.”

Är det så, är detta en vedertagen sanning? Det verkar stämma på rätt många. Ingvar Kamprad såklart, som skryter om att han klär sig i loppisfynd. Erik Penser flyger ekonomiklass för att maten är bättre än i affärsklass. Sven Hagströmers gamla Volvo var en av få icke-Jaguarer i HQ-garaget på 90-talet.


De här gubbarna kan förstås köpa ny lyxbil varje gång det är dags att byta däck utan att det skulle påverka deras privatekonomi. Så varför gör de inte det? När det gäller Kamprad skulle det rasera hans image som sparsam smålänning. Åtminstone i Sverige tror jag på allvar att det skulle minska Ikeas försäljning.

Försöker de leva jordnära för att inte tappa kontakten med sina kunders verklighet? Jag har ingen aning. Är de kanske bara ointresserade av lyx? Flygplanets ekonomiklass landar exakt samtidigt som planets allra dyraste stolar.

Men faktum är att det finns forskning som backar upp att det fungerar. Forskaren och författaren Jason Jennings har studerat världens 22000 största börsbolag och kommit fram till att de företagsledare som är trogna sin affärsidé och har en platt organisationsstruktur också är de som blir mest framgångsrika. I boken ”Think big, act small” konstateras:

These companies think big ideas about solving customers' problems, making better products, and creating value. And yet they never stop acting like start-ups – staying humble, treating every employee like the owner, and teaching managers to get their hands dirty.


När det gäller föräldraskap brukar man ju säga att barn inte gör vad man säger utan som man gör, men jag tror inte att det är så stor skillnad på barn och vuxna i det hänseendet. Företagsledare som inte sätter sig på höga hästar utan försöker att bete sig som folk har förmodligen lättare att få till en sund organisation där medarbetarna drar åt samma håll och inte har fullt upp med att pinka revir nedåt och sidledes.

I stora börsbolag sitter ibland varken vd eller styrelse ett år på sina stolar, men om man planerar att investera i företag vars högsta höns suttit lite längre kanske man om möjligt borde försöka skapa sig en bild av dem på ett mer personligt plan. Vd:n som kör runt i en tio år gammal Volvo och flyger lågbudget är inte nödvändigtvis en bättre chef än Ericssons vd som enligt SvD åker privatjet till Peking för 4,5 miljoner per resa, men det är inte osannolikt.

14 kommentarer:

  1. Jag tror att mycket handlar om, precis som du skriver, image.

    Fast vad det gäller image och Kamprad undrar man ju. Bryr sig folk egentligen hur han beter sig? Hans nazistiska förflutna och det skattesmitar-CV av rang som han kan uppvisa tycks ju inte göra speciellt mycket för folks köplust när de sätter sig i sina bilar och åker till IKEA.

    SvaraRadera
  2. Tror, precis som du skriver, att mycket handlar om image.

    Men när det gäller image och Kamprad kan man ju undra. En företagsledare med nazistiskt förflutet och ett rejält skattesmitar-CV tycks ju inte påverka konsumenternas köpbeteende när de parkerar sina bilar utanför IKEAs köplador.

    (Apropå det: varför finns det inga IKEAvaruhus inne i stan? Vi som hatar bilsamhället blir bara fler men ingår liksom inte i IKEAs kundbas.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller politiken tycker jag snarare att det är ett argument för att 17-åringar inte ska ha rösträtt än ett argument för att man ska undvika butikerna mer än 70 år senare.

      Det ligger väl i Ikeas idé att hellre breda ut sig stort utanför städerna, där marken är billigare. Den stora kundbasen, åtminstone i Sverige, är barnfamiljer och de har oftare två bilar än ingen alls.

      Radera
    2. Det var väl på gång ett IKEA vid slakthusområdet vid Globen i Stockholm, men planerna ändrades då staden ville ha bostäder där istället har jag för mig. För stockholmare finns det gratisbuss till Kungens kurva.

      Radera
    3. Jag har sprungit och handlat på Ikea en gång. Sollentuna-Barkarby, 12 km, och så ner med varorna i ryggsäcken och 12 km hem. Fast det är ju knepigt om man ska köpa kyl och frys.

      Radera
    4. Ja, att springa med en kyl på ryggen är ju lite överkurs... Om man inte har bil, så har man nog råd att bekosta hemkörning ibland. I Stockholm är det lätt att handla utan bil - svårare på landet dock.

      Radera
  3. Markpris schmarkpris. Ser faktiskt inget skäl till varför IKEA inte kunde ha cityvaruhus också. Kanske med ett sortiment fokuserat på storsäljare som Billy. Och i städer med stor in- och utflyttning som universitetsstäder.

    Nej, att han tycks ha hysa nazisympatier på 1940-talet tycks ju inte få folk att undvika varuhusen. Men att det inte påverkar hans status bland folk i större utsträckning tycker jag är märkligt.

    Och skatteflykten har ju pågått långt senare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då skulle varuhusen bli så små att man hinner gå igenom labyrinten utan att bli så hungrig att man måste stanna och äta i deras restaurang :-).

      Jag håller inte med om att det är märkligt att hans åsikter på 40-talet inte påverkar synen på honom idag. Dels var han ju i stort sett ett barn, dels har jag för mig att han tog avstånd långt (typ 50 år) innan det blev känt, dels är det över 70 år sedan.

      Skatteflykten ser jag som betydligt värre. Det påverkar min syn på honom.

      Radera
  4. Visst landar (och startar) alla samtidigt oavsett klass på planet, men det är fel mätpunkt. Det är total tid för resan som gäller. Med fast track, prioriterad incheckning, plats längre fram i planet, mer carry on - jag glömmer säkert något, förutom generell bekvämlighet, lounge access mm - så uppskattar jag att 30-60 minuter besparing per sträcka är rimligt. Värderar sparo-företagsledarna den ändliga resursen tid så lågt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en poäng, men jag ska försöka neutralisera den lite. Bara för att en resa tar längre tid behöver inte det betyda mindre effektivitet den dagen. Jag har alltid med mig minst en text som ska läsas och en som ska skrivas och ett antal tankar i huvudet som behöver sorteras. Därför gör det mig inget om jag måste sätta mig först av alla och vänta tills alla gått av, det är fullt upp ändå.

      Radera
  5. Tror också image spelar in. En advokat som åker en svindyr bil vill signalera "jag är framgångsrik - anlita mig". På motsvarande sätt finns lågkostnads-image att upprätthålla.

    SvaraRadera
  6. Och åtminstone med kunder som mig är lågbudgetimage mer lyckad, med några få undantag. Jag kan t ex inte förstå att fastighetsmäklare åker runt i dyra bilar. Allt det säger mig är att de tar för stor del av kakan, vilket varken gynnar köpare eller säljare.

    SvaraRadera