onsdag 6 september 2017

Göra själv eller lämna bort?

Det här ämnet kommer jag in på hela tiden, det är nästan oundvikligt i en privatekonomisk blogg, men nu tänkte jag konkretisera genom att exemplifiera med en dag i mitt liv.

Jag är verkligen ingen bilmekaniker. Efter att ha ägt uppemot 25 bilar kan jag rent logiskt förstå en del om hur de fungerar, men därifrån är det långt till att kunna göra något åt dem. Häromdagen upptäckte jag att avgasröret satt märkligt långt ner, hävde mig in under och såg att en gummiupphängning hade gått av. Jag ersatte den med ståltråd för att inte bli helt bilfri.


Men sedan måste det ju lagas också. Google berättade att gummigrejen kostade 25 kr på Mekonomen, så jag åkte dit och köpte den och passade på att fråga verkstaden vad det skulle kosta att låta dem göra jobbet. Runt 300 kr. Det borde ta en halvtimme för mig, så en timme är mer rimligt (jag dubblar alla tider när det gäller fysiskt arbete). 300 kr netto är ingen dålig timlön, det skulle göra över 50000 kr efter skatt på en månads heltidsjobb. Dessutom tillfredsställande att göra saker själv. På minussidan finns risken att misslyckas och då tar det ändå garanterat minst en timme för att få ihop bilen så att den tar sig till verkstad. Och så risken att jag har sönder mig själv och/eller bilen.

Medan jag funderade på det åkte jag vidare till mataffären. Även det tar en stund. Nu var ändå bilen ute, men en halvtimme till försvann nog. Nu kan man ju beställa mat hemma vid datorn istället och få den hem till dörren. Normalt tar veckohandlingen en timme och kostar 170 kr. Vi säger 200 kr inklusive resa.

En enda nätbutik levererar fraktfritt även för så små beställningar, men priserna verkar ligga 30 procent högre. Tiden jag skulle spara gör det till ett attraktivt alternativ på pappret, men jag vill välja mina grönsaker, kolla att jag inte missar några erbjudanden och framförallt handla varor i fyndlådan med kort datum, så jag fortsätter att handla själv.


Väl hemma hade jag bestämt mig för att göra ett försök på avgasupphängningen och efter åtta ”Men vad faan...”, fem ”Ditt satans jävla helvete!” och runt en timme var det klart. Helt klart värt det.

Dagens sista gör-det-själv-insats blev en dimmer som jag varit på gång med ett tag. Den gamla kroknade och en ny har legat och väntat. Så jag kapade strömmen och skruvade isär bägge för att se om de såg likadana ut. Det gjorde de såklart inte, men efter en snabb telefonkonsultation med en elkunnig kompis fick jag ihop det på tio minuter. Jag hade kunnat lura hit honom istället, men tyckte att det här borde gå att göra själv. Hade jag behövt ringa hem en behörig elektriker hade väl bara framkörningen gått på några hundralappar.

Så allt ordnade sig till det bästa, till lägsta tänkbara pris. Enda missen är att det hann bli mörkt innan jag hade tid att börja min arbetsdag, men jag hade åtminstone en fungerande lampa.

16 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat! Man får inte missa att varje gång man gör något man inte kan så investerar man i kunskap, nästa gång behöver man inte ens fundera. Jag skulle säga att om man vill uppnå en bättre nivå på sin ekonomiska frihet så är låga utgifter och förmågan att göra saker själv det viktigaste.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett viktigt tillägg, man blir smartare och duktigare av att utmana sig själv.

      Radera
  2. Bra jobbat, finns mycket man kan göra själv billigt på sin (gamla) bil. Förutom smutsiga händer och lite skrubbsår får man som du säger viktig erfarenhet. Nackdelen är att för många även enklare ingrepp krävs specialverktyg eller åtminstone verktyg som inte finns i var persons verktygslåda som lätt äter upp den upplevda vinsten. Så till vida man inte cyklar till närmaste Biltemabutik och ser tiden som träning. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det här fallet klarade jag både bil- och eljobb med skiftnyckel, skruvmejsel och avbitare, men ju nyare bil desto mindre kan man göra.

      Cykla gör jag inte, men att springa och handla händer ganska ofta. Har till och med sprungit till Ikea och handlat, men jag spänner ju inte fast en Billy-bokhylla på ryggen. Där går gränsen :-).

      Radera
    2. Jag cyklar däremot.

      Och att släpa hem saker på cykel så är nog det värsta jag gjort att släpa hem en 90" motodriven projektorduk på cykeln. Paketet var 2,2m långt kanske och jag lade upp på efter lite problem på axeln och började trampa de där 3km hem.

      Radera
    3. Usch, det låter jobbigt. Alldeles för få packar sina försändelser på ett sätt som underlättar för transportlöpare och cyklister.

      Radera
    4. En gång använde jag pirra när jag handlat på ett stort möbelvaruhus i Kungens Kurva, och gick till Skärholmen (ville inte utsätta någon busschaufför med min tunga last). Extra svårt då gångvägen var avstängd för ombyggnad = jag fick ta en omväg och korsade 30, 40 biltäta gator (kändes det som). Alla tittade på mig.

      Tog tunnelbanan till T-Centralen (ståplats för jag måste hålla koll så att inget ramlade omkull), bytte till min egen linje (ståplats igen), och gick hela uppförsbacken hem.

      Den gången räckte. Nu samlar jag ihop alla köp till ett tillfälle, och betalar så gärna för att få det fraktat hem till dörren. (Jag har ingen bil, och vill inte nöta på vännerna med ett Ikea-besök …) Det får det vara värt.

      Wien-Lars

      Radera
    5. Som körkortslös musik i min ungdom var det nog många bussförare som såg mig och tänker "Neeeej, inte han igen!" när jag släpade runt mina instrumentlådor och förstärkare. Men vad skulle man göra, jag hade inte råd att ha en uppsättning hemma och en i replokalen.

      Ikea har hyfsade priser på hemkörning om man inte vill nöta på vännerna, men kanske kan man locka bilburna vänner med någon motprestation (om man inte vill använda det universella betalningsmedlet pengar). "Om du kör mig från Ikea klipper jag din gräsmatta" eller nåt.

      Radera
    6. Jag har faktiskt släpat hem en bokhylla i furu från Ikea en gång. Några hundra meters promenad till pendeltåget, pendeltåg, några hundra meters promenad, spårvagn och några hundra meter i uppförsbacke. Jag passade också på att köpa en stereo och kompisen köpte tallrikar av det tyngre slaget. Vi tre hade ganska tung last om man säger så. Idag beställer jag helst från nätet och skippar hela besöket. Om det inte funkar så hyr jag en bilpoolsbil.

      Radera
    7. Jag sålde en servis till en kille som åkte buss och pendeltåg hit och hämtade. Vägde väl en 50 kilo eller så. Hoppas kartongen höll :-).

      Radera
  3. Bra jobbat !

    Du rullade förstås in under bilen på rygg på en skateboard :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr har jag inga skateboards kvar från tiden det begav sig (fan vet om man inte sa "rullbräda" då, helt oironiskt), så det fick bli en utsliten handduk.

      Radera
  4. Jag har både använt flyttfirmor och fått möbler hemkörda ett antal gånger. Slår man ut det över tid så är det bra mycket billigare än att äga en bil. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag säkert, och man får ganska mycket taxi eller hyrbil för värdeminskningen och de fasta kostnaderna på en hyfsat ny bil. Samtidigt finns det ju en frihetskänsla i att kunna sätta sig i bilen och köra iväg när man vill utan planering.

      Radera
    2. Jag tycker tvärtom, det är en frihet att inte ha bil.ME

      Radera
    3. Ja, det är ingen enkel fråga. Jag minns när jag precis slutat lönearbeta och det enda jag gjorde med bilen var att flytta den två gånger per vecka för att slippa P-böter. Då var den skön att sälja. Men nu har jag P-plats :-).

      Radera