fredag 15 september 2017

Köpstopp?

Jag har en kompis... Jag vet att det är kodordet för att prata om sig själv i tredje person, men det är faktiskt inte jag. I alla fall, den här kompisen har bestämt sig för att gå ner i vikt, kanske tio kilo. Efter någon veckas bantning gick han över till att fasta eftersom det gick så långsamt. Har man mig som kompis får man då stå ut med en ärlig sanning:

Du har misshandlat din kropp i decennier. Knappt tränat, ätit skräpmat och därför gått upp i vikt. Sedan försöker du göra allt rätt och efter en vecka (!) är du besviken att inte åratal av felbeteende neutraliserats.

Nej, det är inte min kompis, jag behövde en random tjockisbild.

Det ligger i människans natur att leta genvägar, men de ger mycket sällan en långsiktig lösning. Innerst inne vet vi att vi måste äta nyttigare, skaffa muskler och öka förbränningen. Och att det tar tid.

Det slog mig att det är samma sak med ekonomi. En misshandlad privatekonomi blir inte bra på en vecka ens med TV3:s Lyxfällanloppis och ”hopbakslån”. Först måste man se till att utgifterna är lägre än inkomsterna (fler förbrända än ätna kalorier) och för att det ska funka på sikt måste beteendet ändras.


Det ekonomiska svaret på fasta och ät-bara-ris-bantning är köpstopp. Jag har varit inne på ämnet tidigare och uppmärksammat att man inte behöver gå längre än till böckerna om köpstopp för att se att det inte fungerar. När inte ens de som tycker sig så duktiga på köpstopp att de skriver böcker i ämnet lyckas göra något bra av det lär ingen annan heller lyckas.

Köpstopp är en desperat åtgärd för den som inte orkar vänta på resultatet efter vettiga rutiner som funkar på lång sikt. Visst kan man slå stopp ett tag som en slags reningsprocess, ungefär som en juicefasta med alger och vetegräs, men sedan är det dags att kavla upp ärmarna och jobba fram hållbara vanor. Själv skippar jag köpstoppet och algerna och går direkt på fungerande rutiner.

28 kommentarer:

  1. Hos mig är det köpstopp sedan en lång tid tillbaka. Inget
    absolut inget får köpas som inte är 100% nödvändigt.
    Jag tänker innan jag handlar något till hemmet, jag behöver
    inte 14 ljusstakar, inte 11 kuddar och det köps absolut inte om jag tycker att det ser "snyggt" ut, då är det bara ögat som vill ha. Då går det bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag höll på att säga att så där har jag haft det jämt, men skulle aldrig kalla det köpstopp. Att bara köpa sånt man har behov av är ju snarare sunt förnuft. Men "100 % nödvändigt" lät väldigt strikt.

      Radera
  2. Jag har hört många prata om köpstopp, men aldrig i termer av att "spara pengar". Jag har hört folk prata om att de har köpstopp för att gynna miljön, för att se om de kan eller för att "inte vara slavar under konsumtionshetsen". Om ekonomin är en bakomliggande orsak har de hållit tyst om. Det finns nog lika många anledningar till köpstopp som till bantning.
    Jag kan tycka att vill man köra köpstopp några månader, oavsett anledning, så kör på. Det skadar väl ingen.
    När jag var liten var det väldigt populärt med "godisstopp". Barn som undvek godis och andra sötsaker under en period blev belönade av sina föräldrar med pengar. Som om inte minskad risk för hål i tänderna var belöning nog...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog rätt i att det mer pratas om de andra effekterna av ett köpstopp. Det är ju lite finare att skona miljön än plånboken. Men min fördom är att de som lyckas allra bäst med det är de som inte pratar om det alls. Och som sagt, de som verkar lyckas allra sämst är de som skriver böcker om sina köpstopp (minus 250 undantag per månad, men annars så...).

      Hål i tänderna är ett dåligt argument till en tioåring :-). Pengar också tror jag nuförtiden, för är det slut är det ju bara att tjata fram mer från föräldrarna.

      Radera
    2. Det är klart finare att skona miljön. Haha, det är undantagen som bekräftar reglerna! ;)

      Det är det. Men om ungen iaf ska avstå godis förstår jag inte varför föräldrarna ska betala för det? Men sen har jag aldrig förstått varför barn ska få pengar när de lyckas prestera istället för att man lär dem nyttan i att kunna prestera. Ja, ingen har respekt för pengar!

      Radera
    3. Dra tandläkarräkningen från veckopengen istället. Och räcker inte pengarna, ta ut ränta :-).

      Radera
    4. Ha ha ha ....

      Sveriges barn har fri tandläkarvård upp t o m 20-års ålder.
      Hänger du inte mä..

      Radera
    5. Det hade även jag, nu när du säger det. Hade glömt bort eftersom det trots allt var några år sedan.

      Radera
    6. Haha, det var ett bra försök! :)

      Radera
    7. Hade det inte varit för detta tycker jag att det var ett ypperligt förslag att låta barnen betala sin egen tandvård med veckopengen. Jag kallar konceptet för "upbringing by paying for your own mistakes". Tror det kan bli stort.

      Radera
    8. Där kommer vi till nästa problem. Får alla ungar veckopeng? Troligen inte. Det lär ju finnas en hel del ungar som får pengar när de behöver. Hur gör vi med dem? Det är ju snarare föräldrarna man måste uppfostra först!

      Radera
    9. Ja, ouppfostrade barn lär inte bli världsmästare på barnuppfostran. Som vanligt med en statistisk felmarginal, men två personer som inte fått lära sig pengars värde som barn kommer troligen inte överföra denna kunskap heller. Särskilt om de inte ens plockat upp den som vuxna.

      Radera
  3. Jag och sambo KTM har köpstopp på kläder efter det att vi var i London och shoppade frenetiskt på Primark. Får se hur länge det faktiskt räcker :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vad du säger är i princip att ni har köpstopp ända tills någon av er önskar handla för då kanske köpstoppet spricker ;-)?

      Radera
    2. Haha ja fast det sprack redan nu när vi var i Sydkorea då sambo KTM köpte strumpor ;D

      Radera
    3. Jag vill inte försvara någon utan att ha hela bilden, men det är nog svårt att kombinera köpstopp med utlandsresor :-).

      Radera
  4. Har tänkt på det där med köpstopp, men för mig som inte är någon slösare så ter det sig inte ett dugg lockande. Man gör en stor grej av något som för andra är vardag och något de bara gör eller måste, utan att göra så stort väsen av det. För en del utan koll på pengarna,kanske ett köpstopp kan vara en kick-off till ett nytt sparsammare liv. Det är bara det när människor kommer på såna här fenomen, kan de ibland bete sig som om de blivit frälsta att de har kommit på något fantastisk. Men för oss inbitna snålisar är det ingen stor grej. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, i de två köpstoppsböcker jag läst (jag vill ogärna ge dem mer reklam) var det genomgående så att inte ens när jag slösat som mest har jag kommit upp till deras "köpstoppsstandard". Jag tyckte inte att de gjorde annat än att shoppa loss.

      Radera
  5. Vi använder begreppet "köpstopp" som totalt stopp för inköp över 5000 kr. Allt som överstiger den summan måste planeras till efter köpstoppet (för vår del ett år i taget). Fungerar galant, och har vänt två slösare till att vara två sparare istället.

    Kanske är sunt förnuft, men nu sparar iallafall vi långt mer än våra vänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som funkar för er funkar för er och då är det ju bra. Intressant med en gräns i pengar, den lösningen har jag inte hört någon annan använda. Antingen kör folk fri shopping eller också noll (men som sagt, ofta med en massa undantag).

      Radera
  6. Visst visst nog är du o greider bff? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har faktiskt aldrig träffat Greider, så det vill jag dementera.

      Radera
  7. Snygg bild på Greider. Denne man dyker alltid upp, som gubben i lådan, av någon märklig anledning. För att släppa till väders angående alla fördelar med kommunismen.
    Att dra saker och ting till panikköpstopp det är kanske att ta i. Samtidigt finns ju detta med "life style inflation". Det är lätt hänt att kostnaderna glider iväg obemärkt. Så jag brukar med jämna mellanrum se över konsumtionen. Som jag har tjatat på min sambo genom åren, hon var mycket för konsumtion tidigare. Fast nu har hon lärt sig, nu är hon bra på att tänka över saker innan hon handlar. Men, som det tog tid :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog få saker det bråkas så mycket om i förhållanden som pengar.

      Radera
  8. Nu vet jag inte vilka böcker du menar, men jag har bara läst en bok om köpstopp och den var både intressant och inspirerande. Författaren har en blogg som jag följt och det årslånga köpstoppet verkar ha initierat ett helt förändrat ekonomiskt beteende - till det bättre och smartare då alltså ;-).
    Alla har inte från början vare sig vett eller vana när det gäller ekonomi. Själv har jag först i vuxen ålder lärt mig spara, och ett köpstopp ser jag inte som något konstigt - jag tycker tvärtom att det kan vara en hjälp till långsiktig förändring för den som inte från början är en "Spara". /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, jag inser att det blir konstigt att peka finger åt böcker/författare och sedan inte namnge dem, och eftersom de två värsta redan nämnts i den här bloggen är väl skadan redan skedd. Jag tänker på Ann-Christin Grammings "Köp inte den här boken" och Gunilla Brodrejs "Shopstopp". Utan inbördes ordning för det är omöjligt att säga vilken av böckerna som är mest misslyckad i och med att bägge skriver om sitt eget liv och bägge shoppar järnet böckerna igenom.

      Som jag skrev kan köpstopp (fast ett riktigt då, inte Brodrejs och Grammings fejkvariant) kanske funka som en inledande reningsprocess, men sedan krävs så många andra åtgärder. Vi är alla olika, med olika förutsättningar. Någon kommer att få en bra ekonomi efter köstopp precis som någon kommer lyckas gå ner 50 kilo på att välja bort vit mat (japp, den dieten finns), men jag är övertygad om att de är undantagen.

      Radera
  9. Det kan vara en skillnad på att inte köpa saker till sig själv och inte köpa saker till andra. Nästan alla älskar presenter. Men har man barn så måste det vara fullt acceptabelt att spendera en del på dem, trots att man inte gör det på sig själv. Problemet med det är dock att en del kommer ta det som intäkt för att spendera allt för mycket.
    Att inte spendera på sig själv drabbar bara en själv, men att inte spendera på barnen drabbar dem. Vill man köpa saker till en själv kan man ju alltid köpa aktier. "Jag å partnern la massor på Investor & JNJ inför helgen". Det måste finnas en balans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om mycket, men stör mig lite på "att inte spendera på barnen drabbar dem". Är du säker på det? Något barn i Lyxfällan verkade mest bli lättad över att mamman slutade ösa ut pengar på leksaker.

      Och genom att spendera mindre pengar på barnen kanske de får se mer av föräldrarna eftersom de inte längre behöver jobba jämt. Jag menar inte att man ska svälta ut barnen, men precis som du säger måste det finnas en balans. Och den här processen tror jag att man ska blanda in barnen i ganska tidigt. De behöver förstå att pengar inte bara är något som finns i överflöd laddat på ett kort utan alltid kräver motprestationer.

      Radera