tisdag 12 september 2017

Kul att vara tråkmåns

I mitt inlägg om skillnaden mellan sparade och tjänade pengar skrev jag: ”Det sägs ibland att det inte går att jobba sig rik i Sverige. Inte helt sant, men det ligger något i det. Däremot går det att spara sig rik!” På Twitter fick jag kommentaren: ”Du menar leva snålt?


Just den reaktionen tror jag var skriven med en hel kilometer ögonglimt och inte alls nedsättande, men jag möter ofta åsikten att antingen lever man flott och slösaktigt, eller också snålt och beräknande, och då lite underförstått att det snåla livet är trist. Man sitter i en mörklagd skrubb, äter vitkål och havregryn som man sköljer ner med vatten och ägnar all ledig tid åt att räkna pengar.

Jag känner inte igen mig i bilden. Jag bor större än jag behöver, äter gott och mycket och mår rätt bra av att kunna realisera de idéer jag har utan att behöva begränsa mig av ekonomiska skäl. Visst kompromissar jag bort en del lyx och bekvämlighet, men förvånansvärt sällan. Jag kan inte erinra mig att tråkigheter i mitt liv någonsin berott på för låg konsumtion.


Jag tänker att vi väl alla lite till mans (och kvinns) intalar oss att gräset är brunare på andra sidan. Slösarna målar upp bilden av ett asketiskt tråkliv. Spararna ser ångesten hos dem som fått en oförutsedd utgift de inte vet hur de ska lösa, eller just insett att de inte kommer att bli skuldfria till sin hundraårsdag. Jag ska avsluta med några strofer av Lars Winnerbäck, som jag tycker slagit huvudet på spiken här:
Och prylarna far runt och slickar sår som aldrig läker.
Rulla på.
Orsaken vill ingen ens förstå.
För nån har sagt att har man gott om pengar är man säker.
För vadå?
Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar dig ändå.

Han är djup, den där Vinterdäck.

21 kommentarer:

  1. Man kommer ganska långt med sunt förnuft och tänka efter före.

    En sak som jag kan förundras över att folk slänger sig med kommentarer "Det är bara en 100-lapp per månad" Till exempel Netflix abonnemanget. Sedan så sitter dem där med:
    Netflix
    ViaPlay
    Cmore
    HBO Nordic.

    Uppradad så bli det 500-lapp i månaden 6000:- per, år folk som jobbar heltid, när ska dem ha tid att hinna kolla på allt dessa tjänster erbjuder?

    Men jag tror att det är "Jag vill ha allt" och "Fear Of Missing Out" som styr det där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så några telefonabonnemang på det som man i och för sig kanske inte använder, men telefonen som följde med abonnemanget var billig och kändes modern ända tills den hamnade i en låda.

      Fear of missing out eller "det spelar ingen roll". I slutet av månaden är det noll på kontot alldeles oavsett och att inte bry sig om en hundring är dumdristigt snåljåperi.

      Jag tror att jag har fastutgiftsfobi. De enda månadsräkningar som trillar in är bostad, el, telefon och internet.

      Radera
    2. Såså... Jag tror att detta kan vara ett av internets mest korrekt stavade kommentarsfält. En bokstav hit eller dit bjuder vi på :-).

      Radera
    3. Förhoppningsvis så var mitt inlägg förståeligt iallafall.

      Jag tar det som en vänlig korrigering och lägger det på minnet.

      Radera
    4. Jag har också fastutgiftsfobi. Det enda månadsutgifterna som trillar in är bostad, telefon, fack och städning. Städning är ju inte precis nödvändigt men ack så fantastiskt. Fackavgiften betalas motvilligt pga inkomstförsäkringen. Telefonabonnemanget är ej bundet. Gillar inte långa förhållanden. :-)

      Radera
    5. Städningen är jag helt med på (även om jag inte hade valt det själv), men inkomstförsäkringen hade jag försökt lösa på något annat sätt.

      Radera
    6. Vad skönt ironiskt att själv göra fel när man rättar någon annan! Vart tog det lilla kommatecknet vägen? ��

      Newman

      Radera
  2. Tack vare din blogg, så har mina utgifter minskat rejält.

    Innan jag var ekonomiskt medveten så betalade jag 450kr/ månad på luren
    Student 395kr/ månad
    Tog bort abonnemanget 195kr
    Tog bort en del surf : 95kr
    Var rädd att jag skalat av för mycket
    Slutsats: Inga problem med ett 95 krs abonnemng. Det är all gratis wifi som räddat mig.
    Min fråga till dig SPARO: kan jag få ner utgiften ytterligare? Jag försökte med ett kontantkort, men det blev i många fall dyrare än 95 kr :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vad kul att höra! Jag har kört en del med kontantkort, men som student gissar jag att det blir svårt för dig att klara dig utan abonnemang.

      En del bolag erbjuder ju 2-3 månader till halva priset för nya kunder, så är du beredd att flytta runt (det finns ju bra många teleoperatörer) går det nog att tjäna några hundralappar om året, men frågan är om krånglet lönar sig.

      Radera
    2. Svårt att skala bort mera på mobilabonnemanget. Men det kanske finns någon annat utgift att skala ner kostnaden i?

      Vart handlas maten? Vegetarisk? veckomatsedlar? ute mat ofta?

      Radera
  3. Jag har själv fått höra liknande saker. Jag tycker att jag lägger tillräckligt med pengar på att "leva" men är avvaktande med större utlägg, vilket jag är nöjd med, något som verkar störa ett par i min omgivning.

    Jag brukar tänka på att jag kommer få skörda frukten av mina besparingar i framtiden den dagen dessa individer kommer på fördelen med sparande och investering..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker på Kavastu som var gäst i Prata Pengar igår (http://podtail.com/podcast/pratapengar/episod-89-kavastu-gastar/) och berättade om kompisar som köpte dyra bilar. Citat från huvudet: "Jag hade min bil i tretton år utan att den kostade mig knappt någonting. Nu kan jag köpa vilken bil jag vill och de amorterar fortfarande på sina."

      Radera
  4. Ja, det är en stor skillnad på ekonomiskt medvetna och de som icke är det. Som natt och dag. Det riktigt sjuka är att de flesta tror att riktigt rika lever ett enormt dyrt svullo liv, torkar sig med tusenlappar på toa, och har lyxbilen parkerad på uppfarten för att ge rätt intryck. Verkligheten är ju exakt tvärtom. Och, jag är inte mindre lycklig för att tänker ekonomiskt. Tvärtom. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade inte haft något emot deras inkomster, men jag skulle inte torka mig med tusenlappar för det :-).

      Radera
  5. Det känns som att snålt ofta är ett ord som missbrukas av de som överkonsumerar och slösar för att rättfärdiga deras eget beteende.

    Skulle man dela in det hela i någon slags skala skulle jag personligen säga nått i stil med:
    Snål - sparsam - normal - slösaktig - lyxfällan

    Många som befinner sig i de två sista grupperna kallar folk som är sparsamma eller till och med normala för snåla bara för att rättfärdiga sitt eget konsumerande.

    Skillnaden mellan snål och sparsam i mina ögon handlar om att snål ofta når sjukliga gränser där det går ut över andra medan att vara sparsam snarare handlar om att hur man prioriterar saker i sitt liv, föredrar jag att konsumera nu eller senare? Vad kommer ge mig mest glädje, 1000 kr i dag eller 1 miljon om 20 år? Blir jag lyckligare av alltid ha den senaste mobilmodellen eller av att kunna sluta arbeta 10 år tidigare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ord är intressanta. Jag har ett inlägg i ämnet på gång där jag kommer utveckla tankarna. Jag tror att du har helt rätt i att användandet av ordet snål innefattar en värdering hos den som använder det, att det skulle vara missunnsamt och negativt.

      Jag har inga problem med att kallas snål och gör det själv för att väcka reaktioner, men jag förstår dem som inte vill ha den etiketten.

      Din definition kan funka, att "snål" går över till något slags sjukdomsstadium, men då återstår problemet med vem som ska bedöma det. Jag kan tycka att de som ser på mer än en timme helt meningslös underhållnings-tv per dag skulle behöva hjälp att komma ur detta beteende, men några miljoner svenskar håller antagligen inte med :-).

      Radera
    2. Du har helt rätt i det du beskriver det hela bygger på olika värderingar och erfarenheter. Troligtvis ligger din definition av snål mer nära min definition av sparsam.

      Har personlig erfarenhet av personer som aktivt utnyttjat såväl nära och kära som främlingar för att själv spara pengar och i mina ögonen har det fått bli definitionen av någon som är snål, den skyr liksom inga medel i sitt sparande.

      Så för att skilja beteenden åt har snål för mig i princip blivit om något som går ut över andra medan sparsam är något som går ut över en själv.

      Radera
    3. Sparsam funkar också, men när jag vill känna mig extra provokativ titulerar jag mig snål trots att jag snålar lika mycket med andras pengar. Om inte mer, just för att slippa uppfattas som en utnyttjande jävel.

      Radera
    4. Jag förstår vad du menar och jag tror vi har rätt lika syn på allt vi bara använder lika olika ord och definitioner.

      Det är lite märkligt det där med vad som ses som provokativt, min bild av hur det var i Sverige förr i tiden baserat på vad jag läst samt hört från pensionärer som berättat är att "back in the days" var det snarare slösande och storkonsumtion som sågs som något provokativt. Lite skrämmande att vi har nått ett samhälle där den som inte slösar, lånar och bränner vartenda öre är den som ses som provokativ.

      Radera
    5. Ja, visst är det konstigt! Ingenting i mitt liv hade ansetts som anmärkningsvärt sparsamt ett par generationer bakåt, men plötsligt är jag extremt snål och ombedes förklara hur samhället ska klara sig ifall alla levde som jag. Som om det vore en ansvarstagande skyldighet av varje medborgare att konsumera en massa skit och samtidigt binda upp sig på lån som tar flera decennier att betala tillbaka. Ur led är tiden!

      Radera