fredag 22 november 2019

Aktiv dödshjälp

För några dagar sedan dömdes Richard Lundgren, 63, för att ha hjälpt sin fru att dö, något hon ville och hade försökt att göra själv, men inte lyckats med pga sina kroniska smärtor.


I Sverige har vi inga problem att låta våra husdjur somna in när det bedöms att de inte längre har någon glädje av att leva. Eller för att ägarna inte har råd med behandlingen eller har ledsnat, där är det inte så noga. Och vad vet man om vad ett djur känner, de kan ju inte berätta det. Men en dödssjuk människa som uttryckligen ber om att få slippa fortsatt lidande har inte rätt till den tjänsten.

Det man kan göra är att betala runt 70000 kr till en schweizisk självmordsklinik, men förutom att människor för sjuka för att själva gå på toa har ett visst slit med att ta sig till Schweiz tillkommer en massa kringkostnader. Resan dit, för sig själv och kanske för anhöriga, kremering eller hemtransport av kroppen, för att nämna de mest uppenbara. Alla kan inte slänga upp sexsiffriga belopp för att dö.


Sedan kan man ju fråga sig om det är värdigt. Ska vi inte få välja själva när och var vi ska dö? Frågan är inte helt enkel, det finns definitivt gränsfall, men många som tar beslutet är långt över den gränsen.

Om domen står sig hela vägen ska Richard sitta ett år i fängelse. Varför? För att han inte ska göra om det? För att visa andra att inte hjälpa de människor de älskar med det de önskar allra högst? Har inte den här stackars saten lidit nog?

37 kommentarer:

  1. Ja det är väl Sverige i ett nötskal, fyrkantig byråkrati när den är som sämst. Dock blir det ju tveksamt rent rättsligt med s.k. "barmhärtighetsmord". Rätt som det är kanske någon får för sig att avliva uteliggare eller några andra som vederbörande anser får det bättre på andra sidan.

    Det var bra att liberalerna, mot partiledningen, röstade igenom en utredning av detta, då jag tycker att det absolut förtjänar en rejäl genomlysning, så att fler människor ska slippa belasta rättssystemet på ett liknande sätt. Kan Schweiz så kan väl vi?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt. Inte att avliva uteliggare någonsin ska behöva bli en grej, men låter vi människor dräpa sina nära och kära med hänvisning till att de ville kan det bli knepigt.

      För en självmordsklinik av schweizisk karaktär tycker jag absolut fördelarna överväger nackdelarna.

      Radera
  2. Det är många inom läkarkåren som ryggar tillbaka mot det här, men jag gjorde mitt allra bästa för att sätta mig in i området för flera år sedan och har sedan dess tyckt att aktiv dödshjälp borde tillåtas. Som du säger, dels med djuren som avlivas och dels med självbestämmanderätten. Varför försvinner autonomin när det gäller just döden? Vi har rätt att avstå medicinska behandlingar där resultatet blir döden, varför då inte kunna få hjälp att dö? Dessutom gör vi ju redan dödshjälp i varianten att vi ger så mycket t ex morfin att vi vet att resultatet blir att man dör, men eftersom man gör det med "huvudtanken" att patienten ska bli smärtlindrad så är det okej.

    Folk som protesterar brukar prata om sluttande plan, att vi skulle ta död på folk till höger och vänster till slut. Att i övrigt friska deprimerade människor skulle få hjälp till suicid. Men det borde ju vara rimligt enkelt att undvika, med t ex flera läkarutvärderingar och psykologbedömning mm. En annan sak är att vi som läkarskrå inte ska skada, bara hjälpa, lindra och bota, men i min värld skulle jag nog kunna tycka att dödshjälp för någon som redan är döende är lindring.

    Många ryggar ju också tillbaka vid blotta tanken på att vara den som ger den dödande dosen. Samtidigt är vi ju uppenbarligen okej med enorma mängder morfin som sagt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul med "proffsåsikter" även om vi alla ska dö.

      Det där med passiv dödshjälp från läkare är en viktig poäng. Min mamma var tydlig med att hon inte ville ha livsuppehållande åtgärder, personalen på ASiH var helt med på detta och han var helt klar i huvudet. Då tänker jag mig att steget inte är så långt till att också påskynda det oundvikliga. Frågan är ju om inte morfinvarianten redan är över den gränsen.

      Och visst, det får ju inte gälla människor som kan bli bättre, bara de som är bortom räddning och antingen har mycket kort tid kvar eller ett helt värdelöst liv. Jag träffade en kille vars Schweizdödsresa Tom Alandh gjorde en dokumentär om (min pappa låg på samma avdelning). Han var helt lam åtminstone från halsen och nedåt. Kunde knappt prata och inte andas utan maskin. Kanske hade han kunnat ligga där i trettio år till (jag har verkligen ingen aning), men jag ser inte nyttan och det gjorde tydligen inte han heller.

      Radera
    2. Jobbar inom vården och palliativ vård och nej. Vi ger inte så mycket morfin att patienterna dör med huvudtanken att smärtlindra. Sen är det inte särskilt beforskat hur medicinerna vi ger påverkar livslängden men att ge en dos morfin, midazolam, oxynorm, palladon i syfte att uppnå andningsdepression händer inte.

      Radera
    3. "I syfte att" skrev hon väl inte? Åtminstone uppfattade jag det som att man ger morfin för smärtlindring även om resultatet kan bli att livet kortas, vilket låter som något helt annat.

      Med förbehållet att mina erfarenheter av vården bara är som patient och anhörig, så jag backar vördnadsfullt undan, duckar för alla skalpeller och låter er diskutera i fred ;-).

      Radera
  3. När det gäller bombdåd, våldtäkter, IS eller andra hemskheter. Då kan man lita på en sak: det så kallade rättssamhället levererar inte det som förväntas. Men, när det kommer till dödshjälp för svårt sjuka, då kan vi lita på att förmyndarsamhället är där och styr. Det visar enbart hur vidriga dagens politiker är.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätten till liv pratas det ofta om, men utan rätten till sin död känns den inte helt utvecklad.

      Radera
    2. Även inom finansområdet är rättssamhället undermåligt. Om du genom missvisande pressmeddelanden blåser upp kursen innan du vältajmat plockar hem några hundra miljoner i det företag du själv satt på börsen blir du knappast dömd. Samma sak om du genom galen risktagning blåser sparare på pengar som i HQ och Carnegie.

      Men om du genom enpetare tjänar 500 Kr får du "aktiv ekonomisk dödshjälp" med en godtycklig sexsiffrig bot från "den lede FI".

      https://www.expressen.se/dinapengar/tingsratten-meddelar-dom-i-hq-harvan/
      https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5561212
      https://www.di.se/nyheter/patrik-kravs-pa-120000-for-vinst-pa-332-kronor/
      https://www.di.se/nyheter/fi-kraver-kand-trader-pa-275000-kronor-efter-misstankt-enpetare/

      /M

      Radera
    3. Skulle inte kalla böter på ett par hundra tusen för aktiv dödshjälp, men håller med om att det är en galen värdering av brott.

      Radera
  4. Hela frågan bottnar i en ursprungligen kristen moral och etik. Är självmord eller hjälp till självmord rätt eller fel. Rationellt och logiskt är det rätt, moraliskt och filosofiskt är det fel.

    Med det sagt menar jag inte att det är samma svar i alla sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det måste göras individuella bedömningar och då kan det alltid bli fel. Jag tycker ändå att det är en risk värd att ta.

      Radera
    2. Ja, men då kan vi väl göra som så att alla religiösa får falla in under nuvarande lag. Alla andra får rätten att bestämma över sig själva i en svår situation. För vari ligger moralen att politiker ska anse sig ha rätten till att låta ngn plågas?
      Skulle religionen se det som "moraliskt" att låta ngn plågas, då betackar jag mig verkligen för den typen av religion.

      Radera
    3. Då får du först dra gränsen för vad som är religiös och avgöra vilka religioner som räknas (pastafarianismen?). Nej, är det några regler som måste gälla alla lika mycket så är det dessa.

      Radera
    4. Jag vill nog snarare mena att religion är en anakronism idag. Man applicerar levnadsregler från en svunnen tid på vår nutid, i vissa fall försöker man stöpa om och ifrågasätta reglerna för att modernisera dem, ibland gör man inte det.

      Jag kan tänka mig att religionen värderade livet så högt och självmord så lågt är för att livet ofta genuint sög, missväxt, svält, oförklarliga dödsfall till följd av sjukdomar, hälften av dina barn dog innan de nått vuxen ålder etc. Detta krävde, dels en förklaring men även att man förbjöd något som sannolikt sågs som en utväg, självmord.

      Idag bör vi kunna lämna den religiösa aspekten utanför dessa diskussioner då vi i Sverige inte lever det liv som dessa religiösa regler skrevs för.

      Därmed inte sagt att självmord eller dödshjälp i sådana fall skulle bli en självklar del av vår vardag.

      Radera
    5. Om inte annat är vi för många som inte lever efter någon religion för att man ska basera lagar och regler efter dessa.

      Radera
  5. Ska man vara konsekvent här borde ju även abort förbjudas men yttras den åsikten högt så får man löpa gatlopp. Tur att en är anonym:D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här får man tycka det. Själv tycker jag dock att det är en helt annan frågeställning. Det ena är en ofödd människa som inte har uttalat några åsikter om livet (och förmodligen inte kan ha åsikter) medan det andra är vuxna människor som vill kliva av livet.

      Radera
    2. Men gör inte det faktum att det är en ofödd människa som inte kan uttala eller ens ha en åsikt i så fall ännu värre? Menar varför chansa liksom?

      Men ska inte flytta fokus från frågan, håller med i att han har lidigt nog, fotboja om det ska vara nödvändigt. Fängelset är ingen plats för den här sortens brott.

      Radera
    3. Jo det är väl en annan frågeställning men man bör kunna diskutera när ett ofött foster bör betraktas som en människa. Dvs abortgränsen. Det borde givetvis vara en helt legitim fråga att diskutera och nuvarande tidsgräns borde få ifrågasättas, åt båda hållen om man så vill.

      Men det är också mer eller mindre förbjudet och man får löpa gatlopp.

      Radera
    4. Visst kan det diskuteras! Absolut, men jag skulle ha svårt att göra ett ekonomiblogginlägg om det.

      Radera
    5. Vad jag vet får man diskutera sänkt abortgräns hur mycket som helst. Man ska dock inte förvänta sig att få stå oemotsagd. Det är liksom lite så yttrandefrihet fungerar: Den gäller åt båda hållen och om en majoritet tycker något annat får man vara beredd att de inte kommer gilla det man säger, är frågan dessutom kontroversiell får man vara extra beredd på detta. Däremot är det inte på något sätt förbjudet att diskutera någonting bara för att en majoritet tycker att man har fel.

      Radera
    6. Man får diskutera det, men det har varit ett rätt uppskruvat debattläge. Föreslår man att Sverige ska anpassa sin abortgräns till övriga Europa får man räkna med att kallas nazist vilket kanske inte känns så kul.

      Och för tydlighets skull - JAG har ingen åsikt i den frågan så kasta inte sten på mig.

      Radera
    7. Var precis det jag syftade på, har man kontroversiella åsikter får man så klart vara beredd på att man inte får massa medhåll och hård motkritik. Skillnad mellan förbud och uppskruvat debattläge. Sen tycker jag absolut inte att man ska kasta runt ord som nazist och liknande hursomhelst men lite för många verkar likställa mycket motargument med förbud.

      Radera
    8. Kontroversiell åsikt=Att anpassa svensk lagstiftning till fransk eller tysk?

      Motargument=Opåkallat måla ut sin meningsmotståndare som nazist?

      Var det verkligen "precis det" du syftade på? För i så fall har vi väldigt olika åsikt om vad en schysst och respektfull debatt är. Förbud är kanske slarvigt uttryckt, men jag tror att många vanliga, vettiga människor drar sig för att uttala en åsikt om den innebär att de likställs med Hitler eller Satan själv.

      Radera
    9. Kan absolut vara en kontroversiell åsikt även om Frankrike och Tyskland redan har liknande lagstiftning. Däremot håller jag med om att kalla meningsmotståndare nazist opåkallat inte är en respektfull debatt, brukar oftast vara en högljudd men liten skara (otroligt ofta verkar det vara samma personer som ville ha 1000 "gratiskronor" i ditt förra inlägg) som är otroligt högljudd på den punkten.

      Radera
    10. Ja, uppenbarligen är det lite kontroversiellt att vilja begränsa aborträtten till någon slags medel- eller mediannivå i Europa, men jag tror inte att det är det saken gäller. Det är helt enkelt bekvämt att utmåla andra som extremister, så slipper man gå i debatt.

      Och så himla liten skara vet jag inte. Lars Adaktusson fick i stort sett springa gatlopp bara för att han för flera år sedan varit på möte med människor som vill begränsa aborträtten. Var och varannan journalist kastade objektiviteten åt sidan och vittrade blod.

      Radera
    11. Journalister är väl lite av definitionen på "liten men extremt högljudd klick"?

      Radera
    12. Kanske, men hamnar man i deras skottlinje känns det nog inte så, och så drar de med sig en massa nyttiga idioter som lever i villfarelsen att allt som sägs i de 2-3 kanaler de lyssnar på är sanningar huggna i sten.

      Radera
    13. Det säger jag inte emot på, då handlar det ju om att bygga bra alternativ till dessa kanaler. Problemet som jag ser är att mycket av dessa sk "alternativa medier" är exakt lika vinklade, bara åt ett annat håll. Något som är synd då vi ju verkligen hade behövt ha någon form av media i landet som är ovinklad på riktigt...

      Radera
    14. Jag tror inte på ovinklade medier i någon större utsträckning. Alla har en agenda. Bättre att acceptera det och försöka ta del av flera olika.

      Radera
  6. Svår kronisk sjukdom i familjen är - tyvärr - något jag har lång erfarenhet av och om jag innan dess inte hade någon klar uppfattning i frågan så är den kristallklar nu, det finns inga som helst tvivel - aktiv dödshjälp ska vara tillåten. Det är våra kroppar och vi ska ha rätten att bestämma själva, dock självklart skall aktiv dödshjälp ske i en väldigt genomtänkt process. Andra länder finns ju redan som förebilder.

    Det är mycket i livet jag är osäker på, men efter alla år med denna erfarenhet, så är det fullkomligt självklart för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv följt bägge mina föräldrars helvetiska kamp mot döden och även om jag tycker att detta är svårt är jag benägen att hålla med. Åtminstone när riktigt sjuka människor utan hopp om bättring vill sluta leva borde de få det. Hörde t ex en cancersjuk kvinna i en dokumentär berätta att mycket av hennes liv gick ut på att fundera över självmord. Bara vetskapen av att kunna få ut ett piller mot livet hade besparat henne mycket ångest.

      Radera
    2. Ja, bara att veta att det är möjligt är en viktig aspekt, även om det inte behöver bli så i slutändan.

      Det finns ju flera väldigt svåra utdragna sjukdomar där utfallet/sjukdomsförloppet är väldigt osäkert och varierande - att bara veta - om det blir värsta tänkbara utfallet - att det finns ett genomtänkt och accepterat sätt till dödshjälp kan betyda väldigt mkt och som du säger bespara den sjuke mkt ångest.

      Radera
    3. Min mamma var livrädd, inte för att dö utan för att lida i plågor. Jag hann själv tänka rätt mycket på de här frågorna när jag blev (felaktigt) diagnosticerad med en kronisk sjukdom (https://sparosverige.blogspot.com/2016/10/varldens-dummaste-utgift.html), så jag kan bara ana hur det hade känts 10-20 år senare.

      Radera
  7. Läkarna säger ofta att deras uppgift är att rädda liv.Men när livet är bortom räddning, skall jag då vara tvungen och kasta mig framför tåget och förstöra livet för en annan människa.Jag vill ha kontroll över den sista biten i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har också till uppgift att lindra smärta, även efter att det är kört.

      Radera