onsdag 27 november 2019

Journalister utan matlåda

Det här tyckte jag var intressant:


Inte partipolitiken som tråden spårar ur i. Inte heller den galna konspirationsteorin om att SD vill straffa journalister genom att inte ge dem mat. Men resten. SD har alltså haft landsdagar och Kristianstadsbladets redaktör surar över att inte få bjudmat.

Lite fika är väl en sak, men Dahlman preciserar att det var mat hon hade räknat med. Senare skriver hon visserligen att hon menade möjlighet att köpa mat, men eftersom hon inledde med att skriva att det ”inte ens” fanns mat att köpa utgår jag ifrån att hon tänkte bjudmat. När hon ifrågasattes märkte hon väl hur hon framstod.

Likväl klagas det på maten,
vad snålt det är på faten.
Hur faan kan man bjuda på Alger?!

Jag hade inte funderat över detta innan. Kanske är det logiskt att politiska partier bjuder journalisterna på mat, men visst är det moraliskt tveksamt? Och jag kan inte tänka mig att någon journalist tar upp det som förmån till beskattning trots att 5-6 måltider helt klart betingar ett värde.

Men det är lätt att anpassa sig. Jag har jobbat på arbetsplatser som bjudit på frukost varje dag – bröd, pålägg, frukt, juice, yoghurt osv. När ekonomin sviktar diskuteras att ta bort förmånen och det blir ett himla liv. För efter ett tag uppfattas förmånen som en rättighet. På samma sätt tror jag att Carolin Dahlman såg det som självklart att bjudas på mat under politiska stämmor, tills hon testade tesen mot sina läsare.

Mitt namn är Verkligheten!

Och med det sagt förstår inte jag heller hur SD tänker. Om andra partier bjuder på skaldjursbuffé borde de också göra det. Det vore en god investering och hela partistödet kan väl inte ha gått åt till riksdagsledamöternas taxiresor?

21 kommentarer:

  1. I Skogen har vi självplock av blåbär. Allemansrätt.

    (Blåbär är alltså en, av flera möjliga tänkbara ingredienser, som Ni cityfolks köper på ICA under benämningen sylt. Dock inte huvudingrediens, den brukar vanligtvis då istället vara socker)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag känner till det:
      https://sparosverige.blogspot.com/2016/05/sylt.html

      Radera
    2. Northernlightsinvestment - vad är det för kommentar?

      Radera
  2. Jag tänker tvärtom att det är briljant att INTE bjuda på mat. Fler än jag är väl trötta på politiker som strösslar med skattemedel på all möjlig skit? Och just journalister känns som en väldigt gynnad grupp även utan gratismat.
    Fast går pengarna till taxiresor eller [insert valfritt offentligt slöseri] istället, kan det förstås kvitta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att journalisterna rapporterar om att de inte får mat och då blir väljarna som tar del av journalistiken mer positiva till SD?

      Om det funkar kan det stämma, men jag tänker att de flesta (till skillnad från Dahlman) inte låter matbristen bli huvudnyheten utan istället gräver frenetiskt efter riktiga skandaler att rapportera om.

      Radera
  3. Den här var intressant. Carolin Dahlman vill inte dejta SDare : https://youtu.be/y_CvgQsEHBw
    Hon får förstås dejta vem hon vill och vara hur partisk hon vill i sin rapportering om politik(om det är ok för hennes arbetsgivare), men att klaga på frånvaron av fixad lunch skaver. Det borde inte vara partiernas uppdrag att fixa mat, även om det taktiskt ofta är klokt. Lite korruption kanske ger vänligare artiklar.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i fallet Dahlman har nog SD inget att hämta oavsett. Hon hade förmodligen inte blivit mer partisk även om hon nekats ackreditering. Men det är intressant att "a free lunch" uppenbarligen var så pass normaliserat i hennes värld att hon inte reflekterade över hur det skulle kunna tänkas mottas av sina läsare.

      Men antagligen fanns det mer objektiva journalister på plats och hade jag varit SD skulle jag ha velat bjuda dem på lunch, precis som att jag bjuder hantverkare på kaffe och bullar för att jag inbillar mig att det räntar sig i ett bättre arbete.

      Radera
  4. Intressant psykologi som stämmer väl in på en ekonomi-blogg

    Status quo bias och loss aversion. Det som brukar hända upplevs som självklart och om något försvinner så upplevs en förlust betydligt starkare än vad som egentligen är rationellt.

    Dvs journalisten beter sig som en vanlig homo sapiens sapiens......men kanske skulle hon i sitt yrke ha läst på hur psykologi påverkar våra beteenden så hon kunde förstått att hennes reaktion var mänsklig och irrationell...och kanske inte värd en notis utan men en fnys ;)

    Detta beskriver bättre det jag vill ha sagt:

    http://micco.se/2011/12/darfor-ar-vi-manniskor-sa-daliga-pa-att-hantera-pengar/

    Med vänlig hälsning
    Thz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta tankar och artikel. I detta fall tror jag dock att Dahlmans reaktion också färgas av viljan att tala illa om SD. När någon längre ner i Twittertråden skriver att svenska journalister har sig själva att skylla för att de rapporterat illa om SD (vilket jag inte alls tror är förklaringen) svarar hon:

      "Tycker att den inställningen säger allt om varför SD är ett obehagligt parti."

      Att SD är ett obehagligt parti kan man absolut tycka, men skälet att de skulle ha en oplockad gås med journalister och därför inte bjuda dem på mat känns rätt desperat.

      Radera
  5. Du menar att bjuda på så mycket mat och dricka att journalisterna blir alldeles dästa, somnar och därefter friskt använder enbart utlämnat material i form av talepunkter och s.k. pressmaterial som eget journalistiskt arbete?
    Ja, vanans makt är stor - och med tanke på hur det går för de övriga riksdagspartierna kanske det är en framkomlig väg, om man vill ha samma resultat som dem alltså.

    Men hur kan journalisterna ens vara på arrangemanget ifråga, med tanke på SDs rötter? Är alla journalister numera nazister? Att de ständigt tjatar om hur viktigt det är att särbehandla de med annat ursprung, ja det måste väl innebära rasism per definition?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar ingenting mer än att om övriga partier bjuder på mat vore det nog klokt av SD att göra detsamma.

      Att journalister bevakar ett av de största riksdagspartiernas årsstämma behöver knappast varken jag eller journalisterna ifråga motivera.

      Radera
    2. Så om Hitler hade årstämma i sitt parti skulle det ha varit ok att delta med andra ord? De var ju ett av de största riksdagspartierna. Undrar vad det hade bjudits på i matväg vid den stämman.

      Radera
    3. Jag har lite svårt att se kopplingen mellan Hitler och riksdagen. Om jag minns rätt företrädde väl han ett parti i Tyskland för ganska länge sedan. Två svenska partier, Socialdemokraterna och Centern (då under namnet Bondeförbundet), hade för övrigt täta kontakter med detta, men inget av det har att göra med ekonomi i Sverige 2019 och har således inte på min blogg att göra. Det här inlägget handlar varken om politik eller om tysk historia utan om mat.

      Radera
  6. Finns bättre saker att lägga pengarna på än mat till journalister, de har väl jobb som alla andra och matsäck kan man gott ta med sig i en liten kylbag om man blir hungrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att de gott kan hålla sig med egen mat, precis som alla vi andra (möjligen undantaget restauranganställda), men jag tvivlar på att det var ett medvetet val från SD. Jag lutar snarare åt att de helt enkelt missade det, även om de aldrig skulle erkänna det.

      Radera
  7. Jo gratis är oftast gott. Klart man blir ledsen i ögat när man tror man kommer på gratis lunch och så är det inget gratis utan bara sitta och jobba:-) Tycker det var bra att SD inte bjöd journalister på mat, tycker inte de andra partierna heller ska göra det, det är bara slöseri med pengar. Journalisterna verkar tycka att det ska smöras och smörjas för dem. Det dras ner på resurser inom sjukvård och skolor så gratisluncher för journalister kanske inte är så viktigt. Lite komiskt att journalisten gnäller om detta, låter som ett småbarn som snuvats på godis :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart borde journalisterna alltid få betala sin egen lunch. Eller rättare sagt, om någon bjuder dem borde de tvingas redovisa det både för läsarna och Skatteverket.

      Roligt vet jag inte, men jag tycker att det är intressant att en journalist går ut och ondgör sig över att hon ska behöva betala för sig.

      Radera
  8. Jag bara älskar inläggets rubrik! Det skulle kunna vara en bildtext till en Jan Stenmark-bild. Eller en boktitel.
    /L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg en ideell förening framför mig. Läkare utan gränser, Journalister utan matlåda...

      Radera
  9. Ja! Dahlman kan ju köra en kickstarter med det namnet, sedan vidareutveckla det till ett 90-konto. Typ: till julen, tänk på de hungriga journalisterna, 100 kr blir en wrap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om hon inte förstår bättre efter kommentarerna hon fick (och det är jag absolut inte säker på, journalister har ofta svart bälte i att kalla all kritik mot dem själva för näthat) kan hon mycket väl få för sig att göra det.

      Radera