fredag 24 april 2020

Polisgöra på entreprenad

Jag blir glad när jag läser om snuskigt rika människor som öppnar plånboken i lägen där det strikt ekonomiskt inte är värt det. Jag minns särskilt när Gad Rausing ville slippa betala för sophämtning på den skärgårdsö han ägde. Han tog själv med sig soporna därifrån, men kommunen ville ha sitt ändå, 430 kr per år. Då lät han sin advokat författa en skrivelse på några hundra sidor. Den som anlitat en jurist anar att redan ett par A4-sidor hade täckt upp avgiften livet ut, men han skrev alltså en roman.

Det senaste exemplet är Karl-Johan Persson som blev bestulen på sin Ipad och när polisen la ner förundersökningen innan den kommit igång pga att ”det är uppenbart att brottet inte går att utreda” anlitade han ett säkerhetsföretag, gissningsvis för mångdubbelt mer än de 12000 surfplattan kostat. Det resulterade i att KJP och ytterligare fem offer fick tillbaka sina grejer.


Vanliga dödliga människor har inte den här möjligheten. En av mina släktingar blev av med en byggnadsställning tidigare i år. Eftersom han satt en GPS-sändare i den kunde han samma dag berätta för polisen var den fanns. Men polisen hade inte tid. Det krockade väl med deras innebandyträning eller nåt, så det blev ”spaningsuppslag saknas”. I brist på KJP:s och Rausings miljarder åkte han själv till platsen så fort han han jobbat klart, men vid det laget fanns bara GPS:en kvar – inget stöldgods och inga tjuvar.

Så vad ska man göra när polisen inte vill jobba även om man gjort halva jobbet åt dem? En del lägger upp sina egna bevakningsfilmer eller bilder av suddiga tjuvar på Facebook och andra sociala medier, men då lägger polisen minsann ner innebandyklubborna för en stund:
Är det så att man filmar ett inbrott så ska man lämna in filmen till polisen. För det är myndigheterna som har möjlighet att lägga ut det här och söka vittnen. Det ska inte en enskild person göra.
Innebandypaus.

Känns som ett olösligt problem. Och dyrt! Inte bara för de utsatta, även för alla andra som köper försäkringar, men kanske allra dyrast för polisens trovärdighet. För ber man om deras hjälp, kan leda dem till stöldgodset eller (som när jag själv utsattes) har tjuvarnas regnummer och får en bråkdel av det engagemang samma myndighet visar om man hotar att ta lagen i egna händer, lägger ut bevis på nätet eller ens börjar patrullera sitt eget bostadsområde kommer man sluta att be om deras hjälp.

24 kommentarer:

  1. Håller helt med. Polisen har tyvärr en alldeles egen agenda som också drivs på av aktivistiska åklagare. Ett av de värsta rättshaverierna i modern tid är fallet med Karl Hedin, som är så regelvidrigt att det inte går att hitta ord. Att jaga tjuvjägare som inte finns med helikopter är ytterligare ett exempel, medan vardagsbrotten inte "hinns med", "spaningsuppslag saknas", "utredningsmöjligheterna är uttömda" och så vidare. Samtidigt arbetar polisen med sin värdegrund och undviker att konfrontera rena upplopp. Det är osmakligt hur långt det har gått och det kommer inte bli bättre förrän hela polisen organiseras om och cheferna med "rätt värdegrund" får ägna sig åt annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karl Hedin-fallet är ett väldigt tydligt exempel på märkliga prioriteringar. Har dessutom en stark känsla av att allt färre poliser faktiskt jobbar med riktigt polisarbete.

      Kommer att tänka på den "roliga" historia när en man ringer polisen och berättar att han stängt in två inbrottstjuvar i sin lada. Polisen svarar att de inte kan komma förrän om flera timmar eftersom de inte har någon ledig patrull.

      Tio minuter senare ringer mannen igen: "Det är inte så bråttom längre för nu har jag skjutit dem."

      På nolltid står fyra polisbilar på gården. När de öppnar ladan upptäcker de att bägge tjuvarna är oskadda.

      "Du sa ju att du hade skjutit dem?!"
      "Ja, och du sa att du inte hade någon ledig patrull."

      Radera
  2. Är sällan i kontakt med Lagens Långa Arm, men ringde till dem för något år sen för att höra mig för kring en bil som betett sig skumt i vårat område/skogsväg, samt en fråga om det är tillåtet för småungar att köra motorcykel på allmän väg. Ringde 11414, tre samtal före i kön. Fick vänta ca 40 minuter innan jag fick prata med en tjej i Malmö som inte hade nån koll alls, vare sig på området där jag bodde eller vad lagen säger om 7-åringar på motorcyklar. Ett totalt meningslöst samtal. Säger mycket om vår nuvarande polisorganisation.

    Tyvärr är de väldigt snabba när det gäller vissa saker , men för annat händer inte mycket. Jag vet inte om de är bakbundna av fega chefer eller politiska beslut, men buset upptäckte för länge sen hur handlingsfattig svenska polisen är. Det är ju rena rama julafton för baltiska ligor att köra runt här i Småland och stjäla redskap och grejor från ensliga hus. Polisens närvaro är lika med noll. Granne kom dock på ett antal balter/ryssar/polacker på bar gärning i hans lada, och skrämde dem på flykten med ett skrämskott från ett skarpladdat hagelgevär. Att ringa polisen var det aldrig något tal om. Det är synd, för då hade man kanske kunnat fånga in tjuvarna och skicka hem dem till där de kom med enkel resa och 10 års inreseförbud (vilket de antagligen skiter i).

    Det enda exemplet på handlingskraft jag sett på senare tid är Operation Rimfrost, där man går man ur huse i utsatta områden och tömmer lägenheterna på knark, vapen, papperslösa och annat. Bra jobbat, men detta borde inte vara en operation utan gängse standard.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fruktansvärt trist att vänta i telefonkö för att sedan få prata med någon som ändå inte kan hjälpa till. Tyvärr inte exklusivt för polisen, men extra irriterande där.

      Jag förstår din granne. Utifrån sitt perspektiv gjorde han förmodligen helt rätt. Dock tur att det inte var någon polis i närheten för då hade han kanske fått böta för tilltaget och betala skadestånd till de skrämda tjuvarna :(.

      Precis min tanke kring dylika operationer! "Nu har vi nolltolerans för [valfritt brott] i det här området." De ska de väl ha jämt och överallt?!

      Radera
    2. Varför ringer du polisen med frågor om lagen?? Det får du ju fråga en advokat om...

      Radera
    3. Det kan Snålgrisen få svara på själv, men jag läste i alla fall in att huvudanledningen till samtalet var "för att höra mig för kring en bil som betett sig skumt i vårat område/skogsväg".

      Om man ändå har dem på tråden känns det väl rimligt att passa på att fråga vad som gäller i ett annat ärende man undrar över.

      Radera
  3. Hur kan man hävda att "spaningsuppslag saknas" om en GPS visar var stöldgodset befinner sig? Det minsta man kan begära är väl att de åker dit och tittar om det finns någon där...

    Noterar även att KJPs tjuv fick tillbaka de 12000 kronorna han hade på sig, trots uppenbara lögner . Svensk "rättvisa" i ett nötskal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det fallet vet jag inte den exakta formuleringen, men de gånger jag själv i ungdomligt oförstånd lämnat ärenden till polisen har de haft registreringsnummer eller kontonummer att nysta i, men på nolltid (ena gången tog det mindre än tjugo minuter) hävdat just att "spaningsuppslag saknas" trots att de bevisligen inte ryckt i de trådar som funnits.

      Man kan tycka att det är det minsta man kan begära, men numera är jag rädd att det minsta man kan begära av polisen är att få ett ärendenummer som man kan gå vidare med till försäkringsbolaget.

      Radera
  4. Efter en rad inbrott där jag bor (polisen kom tyvärr aldrig och gjorde någon undersökning) hittade vi ett brytverktyg som verkar ha använts vid det senaste tillfället. När jag efter att ha stått i telefonkö i 30 min berättat för polisen om fyndet bröts samtalet när jag kopplades vidare. Jag hade inte 30 minuter till att köa, så jag väntade och hoppades på att bli uppringd av den jag pratat med. Ingen ringde tillbaka. Dagen efter kom beslutet att inte inleda förundersökning, då det var uppenbart att brottet inte kan utredas...

    Tyvärr är nog sanningen att man står rätt ensam vid denna typ av brott. Polisanmälan är bara ett formkrav för att försäkringsbolaget ska ha det dom vill ha....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har ju blivit det. Med andra ord är det riskfritt att begå inbrott under förutsättning att man inte tas på bar gärning. Eller gör inbrott hos en miljardär som bestämmer sig för att lägga de resurser som krävs trots att han/hon redan betalat det via skattsedeln.

      Radera
  5. Det finns ungefär lika många poliser som det finns väktare o ordningsvakter i Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har det förhållandet ändrats över tid och i så fall hur? Jag har ingen aning, men skulle gissa att väktare och/eller ordningsvakter har ökat precis som befolkningen, medan antalet poliser varit mer konstant. Korrekt?

      Fast det viktiga är ju egentligen inte siffrorna utan vad de gör. Antalet civilanställda inom polisväsendet har definitivt sjunkit och ökat arbetsbördan för poliserna, och att kvaliteten på poliserna samtidigt blivit lägre. Att sänka begåvningskravet i två steg kan knappast ha gynnat kåren i stort.

      Radera
  6. Staten, iform av regeringar, signalerar tydligt vad det är som gäller: det är inte privat egendom eller enskildas trygghet.
    Vi får vad vi röstar på och vad vi framför till våra politiker som vi anser vara viktigt.

    Vill ni ha en ändring på hur det är så får ni se till att agera därefter. Alltså agera, innebär väsentligt mer än att knyta den där handen i byxfickan och mumla något smått ohörbart och eventuellt skriva något inlägg på Facebook.

    Om ni tycker att det är dåligt nu och vill ändra på det - vad tänker ni göra för att faktiskt få till en förändring och hur ser målet ut?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra frågor! I mitt fall är svaret att flytta, fullt medveten om att det inte löser någonting för någon annan. För jag vet inte vad man kan göra. Jag vill inte bli politiker, tror inte ens att jag skulle vara särskilt bra på det.

      Radera
    2. Bra svar Sparo, jag är inne på samma linje. För det finns nästan ingenting som tyder på att svensken ens ser allvaret.

      Radera
    3. Det tror jag många gör, men ett samhälle bygger man inte i brådrasket.

      Radera
    4. Många kanske ser allvaret, men betydligt fler gör det inte. Annars skulle inte så många rösta på politikerna som ställt till det så här. Förtroendet har ju t.o.m ökat på sistone. Ska man få någon förändring måste man rösta bort de ansvariga, så enkelt är det. Och eftersom vi har 7 partier som är mer eller mindre ansvariga allihop, finns det bara ett kvar. Kanske det vore en bra idé att rösta på dem istället då, även om statlig propaganda-TV anser att det är djävulen själv som styr där.

      Radera
    5. När då det åttonde partiet inte ställer övriga mot väggen och så sent som för ett par veckor sedan var villiga att ge regeringen frikort att göra nästan vad som helst känns det som en återvändsgränd i form av en blek kopia.

      Radera
    6. Jag håller med om att SD är långtifrån perfekt men om vi inte röstar bort politiker som gör dåligt jobb kan vi lika gärna sluta hålla val. Och ta våra lådcyklar till jobbet och betala 120% skatt. All hail Kim Jong Löfven.

      Radera
    7. Jag ser det som ett parti med åtta olika namn. Alla vill t ex vara kvar i EU vilket omöjliggör för mig att rösta på någon av dem.

      Radera
  7. Jag vet inte vad som är sorgligast mitt i detta? Att polisen har upphört fungera på det vis medborgarna kan kräva? Eller det faktum att svensken har accepterat detta faktum? Man fortsätter ju att rösta på sak samma och uppger tom ökat förtroende, om man nu ska tro de där "undersökningarna".
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hör väl lite ihop. Vi väljer politikerna som väljer polischefer osv.

      Radera
  8. Det märkligaste är att typ alla vet hur illa ställt det är med i stort sett hela polisväsendet och ändå görs inte ett smack för att styra det rätt. Bara babbel o mera babbel. Snacka om att få lite för pengarna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tråkigt. När båten sjunker bör man lägga energi på att täppa igen hålet (förutom att ösa) istället för att tjafsa om vems fel det är.

      Radera