För tre år sedan bloggade jag om censuren i sociala medier.
Redan då fanns två läger: Å ena sidan kritikerna som menar att
företagen inte godtyckligt kan välja när de ska vara publicister
och ta ansvar för det som skrivs hos dem, och när de istället bara
ska tillhandahållen tjänsten som neutrala plattformar. Å andra
sidan försvararna, som menar att privata företag har rätt att
välja kunder och bete sig hur de vill.
Det framgick nog rätt
tydligt att jag tillhör kritikerledet. Eftersom jag är för
yttrandefrihet, men också för att det helt enkelt inte är sant att
privata företag kan göra vad de vill. De har diskrimineringslagar
att rätta sig efter. En restaurang kan inte vägra att servera
asiater eller ens punkare (som till skillnad från asiaterna valt
själva).
Polen har precis
infört en lag som går ut på att om polacker censureras i sociala
medier på ett sätt som inte överensstämmer med polsk lag bötfälls
plattformen med upp till 1,8 miljoner euro, men de flesta länderna
tar ingen som helst kamp med nätjättarna. Tvärtom i Sverige, vi
bjuder dem på subventionerad el.
För mig handlar det inte om
att Facebook, Google och Twitter har monopolliknande
ställningar, även om det försvårar problematiken. Man kan inte ha
lite yttrandefrihet. Antingen så har man det eller också har man
det inte. Hot är olagligt, hat är det inte. Det är just obekväma
åsikter som behöver skyddas. Om alla bara delade kattbilder hade
det inte funnits några problem med yttrandefriheten, men det betyder
inte att den vore välmående.
När jag skrev texten för tre år
sedan spådde jag dessa nätjättars död på sikt. Utvecklingen har faktiskt
gått snabbare än jag trodde, och eskalerat den senaste tiden, sedan
amerikanska presidentvalet i höstas. Framgången bakom exempelvis
Youtube och Twitter är att plattformarna är tekniskt överlägsna,
men det hjälper inte om godtyckliga och otydliga regler gör dem
oanvändbara.
Big tech-aktierna har gått lysande de
senaste åren. Allra bäst har Twitter gått, vars aktie stigit med
över 100 procent på tre år trots att företaget inte ens går med
vinst. Det beror på att börsen prisar in framtida vinster, men den
dag folk inte vill använda Twitter, Google och Facebook är dessa
plattformar ekonomiskt värdelösa.
Jag slutade själv använda Facebook
för många år sedan, pga samtalsklimatet. De senaste veckorna har
många människor i mitt flöde, som precis som jag knappast riskerar
avstängning för egen del, berättat att de letar nya plattformar
eller redan startat konto någon annanstans. Att ”hotet” är
reellt framgår av att nätjättarna gjort gemensam sak mot Twitterkonkurrenten Parler.
Men
inte heller Facebook eller Google/Youtube tror jag kommer leva för
alltid. Det kan tyckas så nu, men jag är så gammal att jag minns
när detsamma gällde för webbläsaren Netscape Navigator och
sökmotorn Altavista. Först gick det långsamt, sedan gick det
snabbare.