måndag 11 januari 2021

Överskuldsatt & oskyldig

”Surgubben” tipsade mig om ett avsnitt av Plånboken i P1. Det handlar om Robin. Han är 24 år och har skulder på runt 150000 kr utan att äga någonting av värde. Han berättar glatt att han tagit tiotusentals kronor i lån för att festa en helg. Första gången skulle han och kompisarna åka till Norge och allt var borta efter någon dag.

Och det var ju så enkelt. Ramlar det in tjugotusen på kontot utan att du har gjort någonting ... Och då tänkte jag att då kan jag göra det här om och om och om igen.

Jag hade snarare tänkt: ”Hur ska jag kunna betala tillbaka det här lånet med svinigt hög ränta? Och hade jag verkligen kul för tjugo papp den här helgen?” Inte Robin, han festade vidare, i Stockholm, Tyskland, Göteborg … Det är sprit, flygbiljetter, taxi, mat, kläder och möjligen någon dator eller telefon. När föräldrarna ser kronofogdebreven hyr han en postbox så att de inte ska dyka upp i brevlådan.

Hur mycket lån Robin har vet han inte för han har slängt alla papper och när han loggar in hos Kronofogden får han inte upp de senaste skulderna, de som inte gått vidare till fogden. Så något fattas ju människan, det är helt klart. Samtidigt är han den enda som nämner sitt eget ansvar och det gör han ett par gånger. Och tydligen skäms han lite för ”Robin heter egentligen något annat och vi har också förvrängt hans röst”.

Reportern borde vara den som vill vara anonym för det här är vansinnigt usel journalistik! Inte en enda fråga om låntagarens ansvar. Det konstateras bara att Robin ”gått i skuldfällan”, ungefär som att han snubblat och ramlat. Så kan det gå, liksom.

Alla andra i programmet avkrävs svar om ansvar. Reportern handlar mot faktura på H&M och det framgår att hon tycker att det är stötande för då kan man ju skuldsätta sig. Budget- och skuldrådgivaren och kronoinspektören kom relativt lindrigt undan, men när reportern sätter tänderna i en medarbetare på Intrum är det slut på välviljan från ”oberoende Sveriges Radio”:

Om jag förstår dig rätt så är det kunden som bestämmer hur länge ni ska driva in en skuld, och ju längre tid det tar att driva in den här skulden, desto dyrare blir den ju för den som är skyldig, t ex en ung människa. Vad tänker du om det?

Nej, det är den skuldsatte som bestämmer hur länge skulden ska drivas in – nämligen tills han gör rätt för sig! Strax efter lägger reportern skuld på influencers och reklammakare eftersom de lockar människor till köp de inte har råd med. Alla är alltså skyldiga, producenter av varor och tjänster, de som gör reklam för eller säljer dem, banker som finansierar köpen, inkassobolagen och kronofogden som driver in betalningen.

Exakt alla utom ”Robin, 24”, han som handlat och handlat som att det inte finns en morgondag, för ”det var ju så enkelt”. Lyssna på hela programmet om ni vill bli förbannade. Själv blir jag obeskrivligt trött på att Sveriges Radio försöker förinta det personliga ansvaret.

43 kommentarer:

  1. Med tanke på postboxen. Bodde 24åringen hemma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från början gjorde han det, inte vid 24. Som jag förstod det började hans skuldsättning mer eller mindre på artonårsdagen.

      Radera
  2. Tack! Tänker inte lyssna på programmet. Blev redan "irriterad" av din text och har inte råd att bli förbannad för jag har jobb att göra och det kräver en viss koncentration.
    Hjärnamputerad var ett ord som dök upp i mitt huvud i anledning av Robin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ändå har jag hört dummare människor i det där läget. På något vis verkar han åtminstone medveten om sin situation och vem som försatt honom där. Något som reportern inte tycks ha greppat.

      Radera
  3. Har inte lyssnat på programmet och risken finns att pulsen min kommer att stiga om jag lyssnar på det hela.
    Skuldfällan, låter som att man utan förvarning kan trampa lite snett och bara hamna i denna skuldfälla. Inget ansvar till den som varit dum och tagit dessa dyra lån, det är alltid alla andras fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett konstigt ord som direkt riktar bort ansvaret.

      Radera
  4. Utan att peka ut någon ansvarig så undrar jag hur det är möjligt att skuldsätta sig sådär. Minsta lilla grej man köper på kredit, alla ansökningar av kreditkort och sms-lån godkänns först efter en kreditupplysning. Förstår inte hur någon bevilja kredit till Robin. Och om man har så generösa kreditregler att Robin godkänns verkar det bortkastat att göra kreditupplysning överhuvudtaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kreditupplysning bygger väl på föregående års intäkter/skulder. Då har man tolv månader på sig att sätta sig i skiten och är man beslutsam verkar det räcka med tolv dagar.

      Radera
    2. Skulder loggas i princip i realtid. Däremot finns eftersläpning med inkomsterna, vilket går att ta sig runt genom att låna hos den bank där man får lön insatt hos, då de kan se kontohändelserna.

      Radera
    3. Men det tar ju många månader från att man tar upp en skuld man inte kommer kunna betala tills den lett till en betalningsanmärkning. Under den perioden kan man ta upp en eller flera krediter hos varenda långivare.

      Radera
    4. jag ansökte om att flytta bolånet och då tog banken en kreditupplysning på mig. där stod total beviljad kredit x kr och totalt utnyttjad kredit y kr där y var exakt på kronan det beloppet jag hade i skuld just då. (betalar räkningen till fullo var månad så skulden varierar beroende på vad jag köper och nollas vid varje inbetalning)

      Radera
    5. Svårt att veta för den här stjärnan som hade slängt alla papper. Men som sagt, det som inte gått till kronofogden borde inte hindra honom från att nya lån även om han inte skulle ha för avsikt att betala de han redan har.

      Radera
  5. Riktigt trist för Robin som försatt sig i en sådan här situation. Fördelen är att han är ung och nu förhoppningsvis kan få rätsida på sin ekonomi. Jag undrar hur Sveriges Radio kom i kontakt med Robin? Var det Robin själv som sökte upp dem för ett snyftreportage så försvinner ju alla sympatier för honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det framgår inte. Jag kan inte tänka mig att SR gick via kronofogden för det skulle likna journalistik och det tror jag inte att de håller på med. Troligtvis har de väl lyssnat runt i bekantskapskretsen och någon känner någon som känner en som har en son som satt sig i skiten.

      Radera
  6. Lyssnade också på det där programmet, det frågas väl aldrig efter eget ansvar när människor gråter ut i massmedia, visar upp sina tomma kylskåp, inte kan köpa julklappar till barnen eller vad det nu kan vara. Just den här inställningen, att vill man ha något så ska man få det på en gång utan tanke på förutsättningar eller konsekvenser. Det är bara att bli på smällen eller bränna pengar, helst på allt vad man har lust till. Jag och mina generationskamrater flyttade hemifrån mellan 15-18, aldrig att vi inte skulle betala hyra eller skulder först. Inte la vi några pengar på hög precis, festade en del men fanns det inga pengar, så fanns det inte, många gånger levde vi på knäckebröd ett par dar innan lön, inte gick vi till föräldrarna heller. Fattar inte vad som har hänt bara på någon generation. Nu ska någon annan fixa allt och alla är det synd om./Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog alltid andra som målas ut som bovar, men NÅGON liten fråga om hur de tänkte tycker jag ändå brukar komma med.

      Jag tror inte att jag känner någon som tagit ett sms-lån eller överhuvudtaget tagit ett blancolån för konsumtion. Jag skulle heller aldrig komma på tanken. Möjligen är det väl någon som låtit lånet eller arvet som skulle gå till bostaden naggas i kanten av dåliga köp.

      Radera
    2. Janne Josefsson på tvprogrammet uppdrag granskning dristade sig till det vid ett tillfälle, när det pumpades ut något i stil med att en tredjedel av barnen i Sverige var fattiga och inte ens hade skor att ta på sig. Förutom att inte hitta horder av barfota barn som drog runt i förorterna samtalade Janne med någon som ställde upp och sa att det var illa ställt med pengarna, samtidigt som cigarett efter cigarett röktes under intervjun. DÅ ställde Janne den självklara frågan om det inte gick att dra ner på rökat och lägga pengarna på sådant som fattades.

      Oj, oj, oj vad mycket skit han fick ta för att ens ha tänkt tanken och dessutom gjort det otänkbara: ställt frågan om det egna ansvaret.

      Så ser värdegrunden ut för de inom public service, naturligtvis är det management (chefer) som bestämt att så ska det vara. Och så lär det förbli, åtminstone så länge de har sina lägst 8.000 miljoner för varje år garanterade minst fem år framåt i tiden.

      Det var Olof Palme som sa när striden stod om vilken sorts modell som TVproduktion och utsändningar skulle ha: "vi ska inte ha någon arbetsgivar-TV" och monopolet satte djupa spår efter dryga 35+ år och radions 50+ år.
      Det är många generationer och många miljoner människor som fått sig rätt värdegrund till livs varje dag, året runt till största delen av sina liv.
      Och man skulle tro att det givit med sig allt eftersom monopolets dagar officiellt var över, men det är i det närmaste tvärtom, den ensidiga rapporteringen skruvas istället upp, till den grad att det är i det närmaste löjeväckande.

      Radera
    3. Det minns jag nu när du säger det! Undrar om inte Rädda Barnen gick i taket och menade att Josefsson var Satan själv genom att ställa frågor om personligt ansvar.

      Ja, det är möjligt att radio- och tv-monopolet förstört dessa företag för gott så att allt som återstår är att lägga ner och (eventuellt) starta upp från noll.

      Min känsla är att de blev ännu sämre, ännu mer vinklade och skruvade, när licensen ersattes med en tvingande skatt för alla, men i ärlighetens namn är jag inte människa att säga det eftersom jag då för länge sedan gett upp om dem och nu bara konsumerar deras innehåll i sådana här lägen, när någon rekommenderar mig att höra ett visst program.

      Radera
  7. 24 år och agerar som ett barn. Känns som en trend just nu att det är helt OK att vara en vuxenbebis, oavsett om vi pratar en lånetorsk eller politisk ledare. En total röra efterlämnas och det är alltid någon annan som ska ta hand om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir kanske så när ingen kräver något av någon. När en fyraåring gnällt tillräckligt om hur synd det är om honom/henne måste föräldrarna sluta trösta och säga: "Nu räcker det! Res på dig!" Fortsätter man istället att dalta i tjugo år till kommer ungen fortsätta.

      Radera
    2. Precis. Det är väl ändå mycket föräldrarnas fel som misslyckats totalt med det enda jobb dem har som förälder. Att förbereda ugnen för ett liv på egen hand.

      Radera
    3. Vilken tur att föräldrarna ska förbikopplas nu när barnen ska gå i förskola från två års ålder enligt kommande förslag i riksdagen.

      Äntligen kan vi få samhällsmedborgare som staten vill ha dem, det är en utopisk dröm som inte ens de bakom järnridån lyckades införa, inte ens i de mest totalitära samhällen. Äntligen!

      Radera
    4. Fel föräldrar kan sabotera mycket.

      Med tanke på att programmet leddes just av statens hantlangare (om än inte barnskötare utan lydiga regimjournalister) som inte hade ett kritiskt ord att säga till låntagaren tror jag knappast förskola från spädbarnsåldern är lösningen.

      Radera
  8. Har en person i min närhet som är sån. Finns ingen som har så mycket "otur" som hen (som köper dåliga bilar, fallfärdigt hus, har partner som inte vill jobba etc etc etc). Om hen bara fick låna 100.000 skulle allt lösa sig. Släktingar som vill ha tillbaka sina skulder är taskiga (istället för att de var sjysta som faktiskt lånade ut pengar från första början), partnern är dum som inte vill jobba (istället för att dumpa?). När personen trodde hen skulle få det där lånet som skulle lösa allt av mig och en till blev det istället en rejäl utskällning och uppläxning om att det inte var synd om personen, som borde gå (inte köra bil) till jobbet, borde dumpa sin partner (om det nu är denne som gör att det går åt helvete i ekonomin), sälja sin bil, sälja sitt hus och be alla som har en skuld att vända sig till KFM istället. Och rent av skärpa sig. Här är telefonnumret till kommunens skuldrådgivare, nu är det dags att skaffa koll och ta eget ansvar. Om det funkade hela vägen? Tiden får utvisa, men tror det är ganska kört. Personen pratar hela tiden om vad alla andra har och hur mycket mer alla andra tjänar och det känns som att prata med en femåring ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där låter som Pölsa:
      https://youtu.be/3h3iWMGBaaE?t=31
      "Jävla oflyt hela tiden!"

      Det är en sak att ta den där diskussionen med egna barn, men när andra gett fan i att växa upp blir man ju bara trött. Starkt att du orkade, men precis som du säger är väl risken stor att du ses som elak när det egentligen är precis tvärtom.

      Radera
  9. Ja Jo att ta alla lån man kan och sedan skuldsanering och leva på existensminimum antal år funkar väl det med . Hade alla gjort det skulle ju låneföretagen konka hehehe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla kan inte göra det. Hela systemet bygger på att de flesta gör rätt för sig. Om alla åker snålskjuts finns det ingen chaufför.

      Radera
    2. "Hade alla gjort...", visst är det en fras som känns igen som folk i FIRE-klubben brukar anklagas för? Här är ju ett utmärkt svar på tal nästa gång nån ifrågasätter dem som lämnar lönelivet för att starta eget/gå i pension/volontärarbete mm.
      Så nästa gång någon i sparosfären blir ifrågasatt med "hur skulle det se ut om alla sa upp sig och började leva på aktieutdelningar" så svara "hur skulle det se ut om alla som är skuldsatta skulle få skuldsanering och avskrivna skulder?"

      Spargrisen

      Radera
    3. Nej, jag vill inte ner i det träsket :)

      Radera
  10. Det är väl inte så konstigt att ungdomarna beter sig så? När de ser hur stat och centralbanker gör? Bara att låna på? Sedan typ skänka bort hälften.

    Hur kan du kritisera detta Sparo? Du tar väl inte ideer från ryssen, du med?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Du tar väl inte ideer från ryssen, du med?"

      Du låter som någon annan ekonomibloggare ;-)

      Radera
  11. Jag undrar åter igen hur jag INTE kan få högre kredit på kortet än jag redan har, med tanke på alla dessa idioter som verkar kunna få låna precis hur mycket som helst utan motprestation. Söker de aktivt människor som inte kan/tänker betala tillbaka och avvisar de med stabil ekonomi som av allt att döma vill och kan betala? Jag förstår affärsidén bakom det såklart, men kan det faktiskt vara så i praktiken? Jag är ju en jättedålig kreditkortskund eftersom jag alltid betalar hela fakturan varje månad... de tjänar ingenting på mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag också funderat över. Kanske är det så enkelt, att vi som gör rätt för oss för en gångs skull inte är en önskvärd kundkategori när det gäller krediter. Just ungdomar gissar jag är populära nästan oavsett. Är de slöfockar (och det är ju nästan alla i alla åldrar) kommer de vara banken trogna i många decennier.

      Radera
    2. Jag tycker nog att jag borde kunna få kredit hos Avanza när jag aldrig haft en betalningsanmärkning och har flera miljoner i värdepapper hos dem. Mig hade de fått mer intäkter på och risken borde vara exakt noll. Men eftersom jag har råd att bara jobba deltid, så är jag inte kreditvärdig.

      För övrigt får kreditkortsutgivaren % på alla transaktioner från Mastercard/Visa. Så de tjänar pengar även om man betalar hela skulden och slipper krediträntan.

      Radera
    3. Jaha, visst inte att Avanza hade sådana krav. Jag som inte vill använda kredit blir snarare störd över alla erbjudanden om det. Jag skiter i hur mycket jag får låna på detta aktieinnehav osv.

      Radera
  12. Apropå på skulder. Kan det finnas en parallell till världens skuldmättnad och sätt att skapa pengar genom att skapa nya lån. Ett bra budskap i så fall. Henrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att kritiken mot att företag säljer på kredit skulle vara en indirekt kritik mot centralbankernas lust att ta upp nya lån och trycka pengar? I så fall tror jag att du överskattar Sveriges Radio.

      Radera
  13. ”Och det var ju så enkelt. Ramlar det in tjugotusen på kontot utan att du har gjort någonting ... Och då tänkte jag att då kan jag göra det här om och om och om igen.”

    Alltså han är ju inte helt fel ute här? Jag har tänkt ungefär lika dant sedan jag började med börsen. Helt plötsligt ramlar det in 20 000 kr på konton från nån utdelning eller kursstegring och jag har typ inte gjort nånting.

    Och då tänker jag att det här kan jag ju göra om och om igen och helt plötsligt är pengarna som ramlar in under ett år mer än vad jag får i årslön på jobbet. Fantastiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast något har du gjort. Du har sparat ihop de där pengarna och investerat dem i just den aktien.

      Men visst kan det ändå verka lättförtjänt ibland, det håller jag med om.

      Radera
    2. Ångesten när aktiekontot sjunkit med 80% vid en börsnedgång verkar vara samma typ av upplevelse som den får som tagit alldeles för mycket i lån när det börjar droppa in kravbrev från inkassobyråer och från kronofogden.
      Intressant iakttagelse, Jakob.

      Radera
    3. Jag är inte alls säker på att det funkar likadant åt det hållet.

      Radera
  14. När slutade det personliga ansvaret att finnas i Sverige? Detta gör mig heligt förbannad. Ingen har ett personligt ansvar längre: Inte Robin, 24, in Stefan Löfven, inte Anders Tegnell, inte Dan Eliasson, inte du, inte jag, ingen, ingen. Jo, kanske "någon annan".

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Någon Annan är en jävel att ställa till det och borde få sota för det :)

      Bra fråga! Jag vet inte när det försvann, bara att det gjort det. Fullständigt!

      Radera