Jag fick ett tips av twittraren med det
svåruttalade namnet Srednq om ett poddavsnitt om ISK-beskattning från början av
sommaren. Jag kan inte säga att jag hoppade
jämfota av glädje. Det är ett ämne som stötts och blötts både
här och där. Men jag började hur som helst lyssna och kände att
detta inte går att lämna okommenterat.
Det handlar om en podd med det festliga
namnet Scocconomics som gått mig förbi. Det är såklart den gamle
LO-ekonomen, numera vänsterpartisten Sandro Scocco, som gett upphov
till namnet. Podden gör han tillsammans med Jenny Lindahl, f d
ordförande för Ung Vänster och dessutom ordförande för Centrum
för marxistiska samhällsstudier.
Den som vill veta exakt vad jag pratar
om hittar avsnittet här.
Ni andra får hålla tillgodo med min extremt objektiva redogörelse.
Det första jag slås av är hur dåligt
insatta de låter. Det är som sagt inga gröngölingar vi har att
göra med. Scocco har väl varit ekonom i minst 30 år, skrivit ett
tjugotal böcker och brukar plockas in som expert i nästan alla
medieproduktioner som har med pengar att göra. Lindahl är en tant i
min ålder som varit proffspolitiker större delen av sitt liv. Ändå
tycks ingen av dem veta riktigt vad ett investeringssparkonto är.
Lindahl säger faktiskt just det i
början: ”ISK-konto, vad är det ens?” Det är för övrigt den
benämning de använder genomgående, ”ISK-konto”. K:et i ISK
står ju just för konto, så ISK-konto borde läsas ut som
investeringsparkonto-konto. Det kan verka futtigt i det stora hela,
men jag förväntade mig mer av människor som jobbat med ekonomisk
politik tre gånger så lång tid som ISK ens funnits.
Fast delvis spelar de nog. Den illa
dolda tesen är att ISK är en sparform för en handfull miljardärer
och dessa är de enda som skulle drabbas av en hårdare
kapitalbeskattning. ”90-95 procent av hushållen har helt
marginella kapitalinkomster. Där rök den tvåhundringen liksom”,
säger Scocco som följer upp med det föga vetenskapliga påståendet
att ”normala Svenssons har en enda tillgång, och det är huset”.
Och så låtsas man som att taket på
tre miljoner var den ursprungliga planen trots att det bara någon
vecka tidigare läckt ut att den socialdemokratiska arbetsgruppen
först diskuterat nivåer så låga som hundratusen. I början av
programmet kallar Scocco ISK-skatten för subvention, eftersom det i
gynnsamma lägen blir billigare än den gamla reavinstskatten. Sedan
övergår han till formuleringen bidrag. En lägre skatt på
kapitalvinster är alltså ett bidrag i Sandro Scoccos värld.
Förutom att programmet dumförklarar
sina lyssnare lyckas Scocco förolämpa såväl fattig som rik.
Median-ISK:n är på 80000 kr, berättar man. Tappar de hälften vid
en börskrasch spelar det ingen större roll för det är ju ändå
bara 40000. I Scoccos hushållsbudget är det kanske växelpengar,
men rätt många hushåll sväljer inte en förlust på 40 papp bara
sådär.
Självklart får även de rika sin
släng av sleven. Nästan alla rika har ärvd förmögenhet, fastslås
det utan tillstymmelse till källa. ”Nu råkar du haft tur”,
säger Scocco. För egentligen tycker han inte att någon förtjänar
ett eget kapital, det är uppenbart. Till slut konstaterar de att om
man konfiskerar de 70 miljarder kronor som finns i ISK, ”då gör
vi något åt ojämlikheten”.
Jenny Lindahl spelar rollen som dum blondin, men hon ska inte komma undan kritik för det. ”Nu kanske jag är dum” säger Lindahl ett antal gånger under avsnittet. Det är en retorisk fråga som varje gång förtjänar svaret ”JAA!!!”. Rekordet var nog denna:
”Nu kanske jag är dum, men om man då kan välja mellan att... Säg att jag har tio miljoner och så skulle jag kunna välja mellan att använda dem på ett sätt som är jättekonstruktivt, typ skapa jobb och så där, men det verkar ju besvärligt jämfört med att bara ha dem på ett sånt här konto.”
Förutom det uppenbara att det inte räcker med att
sätta pengar på ett konto för att få avkastning undrar jag vad
Lindahl tror att en börsinvestering är för något. Hur skapas
riktiga jobb, är det inte just genom investeringar på börsen, inte
genom att skapa statliga tjänster med pengar man konfiskerar? Kanske
borde poddmakarna gå ut ur studion och träffa vanligt folk, en
småföretagare med några anställda eller ett månadssparande
vårdbiträde som kan lära dem lite om livet.
Jag har visserligen bara hört ett avsnitt, men som ni kanske anar gav det inte mersmak. En ekonomipodd med tydlig vänsterinriktning hade kunnat kvala in direkt i min poddlista, men då får den göras av människor som kan tillföra något. För mig kvittar det om Scocco och Lindahl låtsas okunniga eller om de på riktigt är så dåligt insatta. Det här duger inte.