Brett band, liten kostnad

Nu när elpriserna slår rekord i parti och minut kan det vara skönt att tänka på något som inte gör det. Det här reklamutskicket hittade jag i mina gömmor.

Det måste ha kommit i början av seklet, 2000 eller 2001. ”Surfa så mycket du vill för 195:-/månad.” Yngre läsare kanske tror att bredband kom samtidigt med elnätet, men när jag var ung lät internetuppkoppling så här:

Eller ja, när jag var riktigt ung fanns inte internet, men det finns ingen anledning att dra upp 1800-talet. I begynnelsen fanns modemet. 14.4, 28.8 och till slut det revolutionerande snabba 56K-modemet.

Trots att överföringshastigheten var en bråkdel av dagens kan jag inte säga att jag störde mig på tempot. Internet såg ut därefter. Ingen streamade film eller musik, inte ens bilder var särskilt vanliga. Irritationsmomentet var istället kostnaden.

Den uppringda modemuppkopplingen hade en minutkostnad. Eller två, en dyr på kontorstid och halva priset efter kl 18. Man väntade inte bara till kvällen, man hushöll. Först skrev man ett mejl. Sedan kopplade man upp sig, skickade det och kopplade ner. Inte bara jag som var snåljåp, surfkostnaden kunde bli betydande trots att 23 öre/minut inte låter så farligt. Det går många minuter på en kväll.

Men så kom det där utskicket och bredband för 195 kr/månad som kunde stå på jämt. Vad har hänt sedan dess? Jag fortsatte med 10 Mbit-lina trots att det kom både 100 och 1000. Jag tror inte att jag hade märkt någon större skillnad. I höstas sa jag upp mitt sista svenska bredbandsabonnemang. Det kostade 199 kr/månad, 4 kr mer än tjugo år tidigare. Tacka tusan för att de vill att vi ska surfa i våra telefoner, någon måste ju tjäna pengar.

Gränslös nyhetsrapportering

”Rekordhöga intäkter för norskastaten under gränsstängningen”, skriver SVT och avslutar med ett världsrekordförsök i fake news:

”Gränsen mot de stora gränshandelsdestinationerna i bland annat Värmland och Västra Götaland har varit stängd sedan mitten av mars. Gränsen mot Värmland öppnade visserligen den 25:e juli, men stängdes igen tre veckor senare, för att återigen öppna i lördags.”

Jag kom själv över till Norge 19 augusti. Eftersom gränsreglerna var lite ombytliga höll jag dagarna innan järnkoll på norsk media och uttalanden från regeringen, Helsedirektoratet, Folkhelseinstituttet och allt vad de heter. Därför blev jag förvånad när SVT beskrev regeländringarna som skulle träda i kraft 23 augusti, och bl a skrev att gränsen ”precis som tidigare” skulle vara helt stängd för ovaccinerade.

Det hade jag inte läst någon annanstans, så jag mejlade reportern och frågade varifrån uppgiften kom. Jag fick inget svar och självklart visade den sig felaktig. Och nu påstår de alltså att gränsen med undantag för tre veckor varit stängd sedan mitten av mars! Jag har tappat räkningen på hur många gånger under hösten som jag passerat olika gränsövergångar mellan Sverige och Norge. Ännu fler gånger har jag hört andra passera, med eller utan vaccin, covidpass, inreseformulär osv.

”Halt! Här får ingen passera!”

SVT har kanske rätt i att färre norrmän har åkt till Sverige för att handla i år, för skrämselpropaganda funkar även i Norge. Men samtidigt har SVT skrivit om svenskar som åkt till Norge för att handla diesel. Så hur kom de igenom den ”stängda” gränsen då?

Beträffande den norska handelns ”krav” på åtgärder för att få norrmännen att fortsätta att handla i Norge finns det bara en sådan som garanterat funkar – sänk priserna!

Julutvärdering

Utvärdera julen flera veckor i förväg? Nja, jag tänker så här. Oavsett om du, som jag, har ett måttligt julfirande eller om du brukar gå all-in jul finns det alltid förbättringspotential.

Själv har jag svårt att minnas vad jag åt till middag igår, och även om ni skulle ha bättre minne är antagligen december 2020 rätt diffus vid det här laget. Låt oss därför inte göra om misstagen en gång till. Ha papper och penna till hands från nu och fram till nyår. Anteckna allt som går att göra bättre. Kanske upptäcker du att julklapparna hade gått att köpa billigare tidigare på året, eller att lagret på din favoritbutik var utfiskat när du tog dig dit. Gör då inte om samma fel nästa år bara för att du inte minns.

Och den där ”dopp i grytan”-sörjan som ingen velat ha något att göra med sedan tant Beata dog 2013, och som ni varje juldag sedan dess konstaterat att ni ”nästa år borde hoppa över”. På årets juldag skriver ni upp det så att ni kan ta fram anteckningarna hösten 2022.

Vem fan äter detta?!

För det är poängen. När året är slut och snön ligger djup och slädarnas medar slinter sitter du med några välformulerade slutsatser av årets jul och oavsett om du firar själv, med en partner eller med en hel familj (jag tror inte att man ska dra grupparbetet längre än så även om ni har en riktig Fanny & Alexander-julgrupp) kan du eller ni konstatera vad som funkade mindre bra. Den eller de traditionerna lyfter ni bort.

Har ni riktig tur kommer ni i likhet med mig så småningom nå julens nirvana, utan julklappar, julmusik, julgran, julkort, jultomte... Kort sagt, en riktigt god jul!

Elspartips

I både Norge och Sverige slår elpriset nu rekord igen och igen. Jag har ju berättat att jag försökt se över min elförbrukning och med rörlig elräkning, spotpris på ATH-nivå och tvåsiffrig kyla blir jag rädd för var det ska sluta.

Jag läste i en norsk artikel att en vanlig dusch nu kan kosta 26 kronor. Jag hade gärna sett den uträkningen, men att det är dyrt, både att värma luft och vatten, råder inga tvivel om. Det finns såklart en massa politiska lösningar på de höga elpriserna (i Norge kostar elen 5-15 öre/kWh att producera), men eftersom jag inte har något inflytande på politikerna tänker jag släppa det just nu.

Det jag i första hand kan påverka är mina egna val. Förutom att elda med ved och att acceptera lägre inomhustemperatur har jag börjat hålla koll på när på dygnet strömmen är billigast och försöker i möjligaste mån använda den då. Kaminerna är nu utrustade med grytor modell större fulla med vatten. På så vis har jag alltid varmvatten som dessutom ger jämnare värme i rummen, utan köldvibbar (någon som kommer ihåg Killinggängets karaktär ”Kaminmannen” uppskattar säkert den referensen).

Jag vill dessutom byta ut kaminen i köket mot en hederlig gammal vedspis, men i väntan på det kan man ta till en så enkel åtgärd som att klä på sig lite mer för att öka acceptansen för kyla. En varmare tröja, långkalsonger och klassikern tofflor.

Nattetid kan man plocka fram en extra filt. Särskilt om man inte är utrustad med en fluffig värmedyna som håller behagliga 39 grader.

”Vi har en deal i vinter.”

På sikt vill jag byta ut flera ytterdörrar och tilläggsisolera, men för den här vintern fick det bli ett snabbt om än inte så vackert isoleringsprojekt på två dörrar som ändå inte behöver användas.

Vad gör ni för att härda ut de höga elpriserna? Ge mig era bästa och/eller sjukaste elspartips!

Socialdemokratisk skadekontroll

Varje våldsbrott i Sverige resulterar i att någon regimtrogen luftskalle berättar att i hans mellanstadieskola på 70-talet hände samma sak nästan dagligen, så det är inget att oroa sig för. På samma sätt försöker Aftonbladet nu få oss att tro att Strandhälls världsrekordförsök i Kronofogdeskulder är helt genomsnittligt och medelmåttigt. Tidningens kolumnist säger sig ha en hel låda med oöppnade räkningar.

Idag säger hon sig lycklig över att ha tvingats skaffa autogiro. Det får hon såklart vara, och kanske har hon på riktigt en psykisk störning hon kallar räkningsfobi. Jag tvivlar. Men framförallt tycker jag att det är ohederligt och olustigt med denna orgie av bortförklaringar. ”Pengaångest”, ”existentiell ångest” och ”ekonomisk analfabetism”. Hur vanligt är det?

Jag skaffade internetbank i slutet av 1900-talet. Den stora fördelen var att man då kunde lägga in räkningar i förväg så att de betalas vid sista betalningsdag (det här hände nämligen i en tid då man fick ränta på pengar). Jag kan inte säga att jag inte missat ett enda förfallodatum sedan dess för det har jag, men jag har inte missat en enda påminnelse och definitivt inte sjabblat tills något gått till inkasso, ännu mindre Kronofogden.

Så vad säger folkdomstolen? Känner ni någon som pga en störning eller fobi inte kunnat sköta sin privatekonomi? Jag köper inte att detta är vanligt hos var och varannan. Lathet är något annat och det är måhända en folksjukdom.

När avfallsdeponi kostar pengar

I Norge där jag bor får man betala för att slänga saker på soptipp. Inte allt och överallt. Sorterade sopor kan man komma undan med och till skillnad från Sverige kan man lämna elsopor vid många affärer, även matbutiker.

Men det är inte som i Sverige där man åtminstone i alla kommuner jag bott i har kunnat fylla sin bil med möbler och vitvaror och dumpat dem på närmaste återvinningscentral. Det här ger nya utmaningar, men också möjligheter (ja, jag vet hur politikerpopulistiskt det där lät). Jag var och tittade på en bil och i garaget stod förutom bilar ett skåp som ”ska slängas någon gång”. Nej då, det slängdes på mitt flak och hamnade i mitt hus ett par timmar senare.

I Sverige står det ibland lådor med gratis frukt utanför villatomterna. Nu är det ju inte riktigt fallfruktssäsong, men tydligen möbelsäsong. Billy-hyllor kan man väl aldrig få för många av? Här blev det ett snabbt stopp.

Jag har en skapligt isolerad källare (önskar att resten av huset vore lika välisolerat) som går att använda som förråd av såväl konserver som färgburkar, men då behövs det hyllor och skåp för att hålla ordning. Den blev perfekt.

Till och med lampan fungerar!

Nu kanske vän av ordning kommer ihåg att jag sagt att jag har för mycket möbler och grejer. Då är det ju lite kontraproduktivt att hämta hem ännu mer, men jag jobbar på det. Jag har flera säljannonser ute, fler ska det bli och till våren blir det antagligen en loppmarknad/gårdsförsäljning. Räcker inte det får väl jag också sätta en gratisskylt vid tomtgränsen.

Om du fick bestämma

Att få andra att ändra sitt ekonomiska beteende verkar i stort sett omöjligt. Kommer det inte från personen själv kommer det antagligen inte att hända. Men låt oss leka med tanken! Om du fick bli diktator för en dag, vad skulle du göra för att knuffa folk i rätt riktning?

Och vad är rätt riktning?

Vore det att förbjuda ockerräntor, införa privatekonomi som ett skolämne i grundskolan eller något helt annat? Själv skulle jag plocka bort ränteavdrag och istället lägga de pengarna på att uppmuntra sparande. Det känns helt fel att staten subventionerar lån samtidigt som den bestraffar sparande. Nu när räntorna är låga vore det ett ypperligt tillfälle att införa denna ändring.

Men räntorna har ju varit låga i flera år och eftersom det inte gjorts än lär det inte hända. Kanske är det naturligt för den som jobbar med politik att inte vilja göra väljarna mer oberoende av politiska beslut. Vad ska man då locka/hota dem med för att de ska rösta på ens politik?

Lite på samma tema skulle jag vilja stimulera börshandel. För en oinvigd verkar aktiehandel uppenbarligen helt meningslös. Vi ser ofta formuleringar om att ”spela på börsen”, som att det vore jämförbart med casinospel eller lotteri, även från personer som borde veta bättre. Faktum är att det inte hade funnits något näringsliv att tala om ifall ingen velat investera i det.

Och det är mycket bättre att privatpersoner, bilhandlare, undersköterskor och skribenter, äger börsbolagen än att ett fåtal mäktiga finansgubbar gör det. Om jag fick bestämma.