Jobb med hög timlön

Man kan välja att köpa sig fri från arbetsuppgifter man inte gillar. Jag har full förståelse för att den som har trasiga axlar eller bara hatar fönsterputsning köper tjänsten av en professionell fönsterputsare. Ibland gör jag nog lite för mycket saker själv, i lägen där det inte är ekonomiskt försvarbart.

Andra gånger är det inget snack om att det är lönsamt och vettigt att jobba själv. Jag är nöjd med att jag inte bara putsar mina egna fönster utan också städar, tvättar, bakar mitt eget bröd och en massa annat som känns lika naturligt för mig som att betala räkningar eller sköta min personliga hygien.

Alla får dra sina egna gränser, men ibland förstår jag dem inte. Det är när vi snackar rejäl timlön på eget arbete. När jag bloggade om att byta däck (som är en arbetsuppgift som bör sitta i ryggmärgen hos alla bilförare) fick jag nettotimlönen till 400 kr, vilket motsvarar en månadslön på nästan 100000 kr. Då räknade jag ändå ytterst generöst, utan att ta hänsyn till varken tidsbokning eller kötid om man lämnar bort jobbet.

Annat arbete kan ge ännu mer avkastning. Ska man köpa en kapitalvara och väljer att lägga en kvart på att först ta reda på var den är billigast kan man tjäna tusenlappar. Ändå är det bevisligen många som handlar i första bästa butik.

Första sämsta butik.

Ett ännu tydligare exempel är tankning. Här i Norge kan det lätt skilja 3 kr/liter mellan två bensinmackar i samma samhälle. Ibland ligger de så tätt att man ser priset från grannmacken och ändå väljer en del den dyrare macken och kastar bort flera hundralappar på en enda tankning. Med en app hittar man billigaste soppan i närområdet och kan enkelt räkna ut om en omväg lönar sig.

Det finns en gammal historia om att Bill Gates (eller någon annan mångmiljardär) förlorar pengar på att böja sig ner på gatan och plocka upp en slant eftersom han tjänar så mycket mer på sitt jobb. Nu ska jag berätta en sak som kan chockera någon. Du är inte Bill Gates! Att plocka upp en krona från gatan tar två sekunder. Det ger en timlön på 1800 kr, efter skatt. Förutom att det är nyttig gymnastik som troligen förlänger ditt liv med mer än två sekunder.

Det är som att det finns folk som ogillar pengar. Eller sitter det så djupt rotat hos en del människor att i möjligaste mån undvika alla former av arbete, så att man inte ens reflekterar över att man betalar ett oförsvarligt högt pris för att komma undan?

Bör man lämna ett arv efter sig?

Vi snackade ju för ett par veckor sedan om ifall föräldrar ska spara pengar till sina barn. Det tyckte jag. När det gäller arv är jag mer tveksam.

Det är väl fint om man kan ge sina barn eller någon annan man tycker om en rejäl klumpsumma när man själv inte längre kan göra av med pengarna. Men är det något man förväntar sig som arvinge kan det bli väldigt fel.

Eller som den gamla vitsen när advokaten läser upp den dödes sista vilja:

”Och till dig Nils, som så gärna önskat att bli omnämnd i mitt testamente, vill jag säga: Tjena Nisse!”

Om man bortser från dem som har grundat ett stort möbelföretag eller krängt iväg ett dataspel för någon miljard har de flesta av oss inte mer pengar än att det faktiskt skulle gå att göra av med själv. Borde då inte idealet vara att spendera sina pengar på sig själv medan man fortfarande kan det?
 

Jag ärvde mina föräldrar och är tacksam för det. Jag hade dock inte haft något emot om de förärats med bättre hälsa som gjort det möjligt för dem att leva och konsumera i många år till. Och kunskapsarvet, att de lärde mig att ta ansvar för mitt liv och mina handlingar och att handskas med pengar, var värt betydligt mer än det ekonomiska arvet.

Elstöd till skuldsatta

Det finns gränsfall när det gäller elstödet från svenska staten och några riktigt skrämmande exempel där änkan till den som stått för elräkningen fått bråka för att räknas som ägare. Men så finns det riktigt solklara fall också. Som det faktum att människor med kronofogdeskulder och skuldsanering inte får ut pengarna utan istället får se dem gå till att betala deras skulder.

Det är väl fullständigt självklart att man som skuldsatt inte ska kunna välja att lägga pengarna på konsumtion? Är det ens en nyhet? Ja, i Bulletins värld och jag har redan sett människor ondgöra sig över att det dumma, hårda samhället tar pengar av folk som har det svårt. Va?! De skuldsatta borde istället glädjas åt att deras elräkning minskar så att differensen kan användas för att göra rätt för sig.

Detta får mig att minnas när mina föräldrar hyrde ut en lägenhet till en kvinna som ständigt låg efter med hyran. Pappa lyckades då få till det så att hennes bostadsbidrag skickades direkt till honom som hyresvärd, eftersom pengarna var avsedda för just hyra. Hyresgästen blev skogstokig, för detta bidrag hade hon tänkt använda till att köpa nya glasögon.

Men det är faktiskt inte bara ett uttryck att den som är satt i skuld inte är fri. En väsentlig skillnad mellan att finansiera sitt liv med egna pengar och att göra det med någon annans är att man i det första fallet är fri att göra egna val. Om pengarna kommer från banken, maken, kommunen, mamma eller Aktiebolaget Ockerränta är man beroende av andras välvilja, vare sig man gillar det eller inte.

Biodlingsabstinens

På väg in i mitt andra år som biodlare har jag aldrig tidigare upplevt ett säsongsuppehåll. I höstas, när jag invintrade mina bin genom att ge varje samhälle femton kilo socker, kändes det bra och välbehövligt med en paus, men nu ser jag fram emot ännu en säsong av biodling som möjligen blir lönsam, men tveklöst lärorik.

Det jag gjort under vintern är att flytta kuporna 30 meter för att förhoppningsvis slippa bli attackerad utan skyddsutrustning. Jag har byggt ett nytt birum i ladan, smält vax, köpt och målat tio nya lådor, smält in vax i ramar och förkovrat mig genom att bl a läsa alla förra årets nummer av tidskriften Birøkteren samt denna bok från pärm till pärm.

För att försöka vara ute i ännu bättre tid har jag också förberett höstens honungsproduktion. Glas till ännu ett år hade jag sedan tidigare, men nu i vinter har jag köpt syltetiketter för printning så att jag har allt material för att sälja en ny honungsskörd.

Då återstår bara en slags plan för årets säsong. Jag vill helst utöka mina fyra kupor med minst ett par till, men risken är att jag börjar med att backa ett par steg. När samhällena oxalsyrabehandlades i december var aktiviteten väldigt låg i två av kuporna. Har de dött nu har jag bara två kvar. För allt jag vet kanske de andra också dött, sånt vet man aldrig. Säg att jag bara har ett bisamhälle, då känns en utökning till sex i stöddigaste laget. Vi får se, helt enkelt.

Inom en månad lär det bli en tillräckligt varm dag för att bina ska ge sig ut på en flygtur. Årets första tur har för övrigt ett väldigt specifikt syfte, nämligen det första toalettbesöket på ett halvår, den så kallade rensningsflykten. Har man hängt ut vit tvätt eller (som jag) har en vit bil på gården kan man se spår av denna premiärtur i form av bruna prickar, och det är inte precis honung.

Livet är gratis

Kanske inte riktigt, men mycket är gratis om man tar emot gratispengar. Häromdagen plockade jag ihop sju pantburkar med en total pant på 14 kr under en kort löprunda.

Det kan tyckas fjuttigt, men håller jag den takten får jag ihop över 2000 kr på ett år, vilket t ex skulle räcka till 2-3 par löparskor. Nästa löprunda sprang jag till matbutiken. Jag behövde köpa lite lök och tänkte att jag lika gärna kunde springa och handla, så slapp jag ut med bilen. Så jag stoppade en femtiolapp i fickan och gav mig iväg. Nu hade jag ryggsäck, vilket underlättar om man hittar mycket pant för fickor är inte första prioritet när man tillverkar löparkläder och jag tycker själv att det ser rätt illa ut att springa med en ölburk i handen.

Och turen höll i sig. På vägen till affären fick jag ihop fyra burkar, pantade dem, fick ett tillgodokvitto på 8 kr (ingen sosseknapp här) och plockade sedan ihop en påse lök. Den gick på 7 kr, så jag fick min lök och en krona att lägga till min oanvända femtiolapp.

På vägen hem hittade jag ännu mera pant än jag gjorde till butiken, så jag har redan ett startkapital till nästa gång jag behöver handla. Plus ett par svenska burkar jag kan använda nästa gång jag åker till Sverige och handlar.

Okej, jag inser att timlönen på att panta burkar inte precis imponerar, men i år har jag slaviskt följt mitt upplägg med tre löppass i veckan och det gör jag oavsett om jag får betalt för dem eller inte. Men betalt får jag. Fortsätter detta får jag ta med ryggsäck på alla rundor.

Staten vill ha allt!

Vägen till ekonomisk diktatur är kantad av dåliga ursäkter. Det senaste exemplet på det är Finansdepartementetsutredningen om att SCB ska få samla in data över medborgares skulder och tillgångar.

Det är ett gammalt S-förslag som ligger till grund, men flera partier hängde på och jag skulle känna mig bättre till mods om moderatministrarna i finansdepartementet kastat förslaget i soptunnan och det har de åtminstone inte gjort än. Mina egna invändningar sammanfattas till stor del av Nordnets Frida Bratt i DI.

Snart i din bostad.

Jag tror inte ett dugg på att politikerna vill ha statistik för att hjälpa människor, de vill som vanligt styra människor. Sverige har ingen förmögenhetsskatt (än!) och då har politikerna faktiskt inte med att göra hur mycket pengar någon har, såvida man inte ansökt om bidrag för att man har svårt att få det att gå ihop såklart.

Förresten tycker jag att Ingela Nylund Watz (s) försäger sig i interpellationsdebatten med finansmarknadsminister Niklas Wykman (m), att skulderna har man bra koll på, men det är värre med tillgångarna:

”Vi har god kännedom om hushållens skuldsättning och det är väldigt bra, men vi vet alldeles, alldeles för lite om hushållens tillgångar, och det är mindre bra eftersom det innebär att vi i politiken och de myndigheter som är ansvariga för att värna den finansiella stabiliteten i Sverige inte har en heltäckande bild över läget.”

Bröderna Wykman.

Så vad ska hon med den kunskapen till? Tror ni på A: hjälpa människor som har det svårt? Eller B: beskatta dem och alla andra ännu hårdare? Är du anhängare av teori A får du gärna förklara på vilket sätt staten skulle få nytta av att veta att du äger några aktier eller bitcoins.

Om Nylund Watz vill ha större kunskaper om svenska folket tycker jag att hon skulle börja med att ta reda på hur många som bor i Sverige, men det vill socialdemokraterna med näbbar och klor slippa få reda på. Varje folkräkning eller utredning om hur många människor som uppehåller sig i landet illegalt eller med multipla identiteter motarbetas till max. Det var viktigare att räkna och registrera alla katter!

Alla katter ska kattskrivas!

Om jag bott i Sverige hade jag nu mejlat min lokala politiker och förklarat att om ditt parti inte genast slutar att kontrollera mig ännu hårdare än vad ni redan gör kommer jag att bekämpa er så hårt jag kan med alla medel. Det kommer garanterat ingenting gott ur detta förslag, såvida du inte är en klåfingrig politiker med dålig känsla för mitt och ditt.

Röda linser till katterna

En bra grej med katter är att de sällan tigger min mat. Jag äter inte kött, kanske vore det annorlunda då, men det mesta jag äter går katterna bara förbi om de förirrat sig upp på matbordet (vem lurar jag, jag äter nästan alla måltider framför datorn, och alla kattägare vet att det är snudd på omöjligt att hindra katter från att trampa på tangentbord). Ibland stannar de vid tallriken och nosar innan de ratar den.

En måltid mer i deras smak.

Brunost vill de ha, de är trots allt norska. Jag brukar ge dem en liten skärva, men en gång när jag lämnade en tallrik med två smörgåsar med smör och brunost oövervakad i en halvtimme (jag fick besök just när jag skulle äta) kom jag tillbaka till två smörgåsar utan pålägg och med ett misstänkt tunt smörlager.

Något annat jag märkt att de vill ha är röda linser. Jag äter dem oftast i en linsgryta och då vill de gärna slicka ren tallriken. Grönsaker har de inget intresse av och kryddor är inte alltid nyttiga för dem, men jag började fundera på om man kan servera dem kokta linser som våtfoder. Jajamensan:

”Du kan även mata katten med baljväxter, som exempelvis bönor eller linser, brunt ris samt havre. Bönor är faktiskt en hypoallergen matgrupp som även inkluderar olika typer av frukt och grönsaker.”

Givetvis kokas de på vedkamin.

Grönt ljus från expertisen. Baljväxter är ju inte kött, men innehåller fullvärdigt protein. Mina katters standardmat är torrfoder. Sedan brukar jag ge dem lite våtfoder morgon och kväll. Priset per portion för våtfodret är ungefär en krona. Inte farligt, men med tanke på hur lite en katt äter är kilopriset desto högre.

Röda linser kostar 36,13 kr/kg. Torkade alltså. När jag tillsatt vatten och kokat dem är priset 12,90 kr/kg, så här snackar vi lågpris. Då återstår bara en fråga: Vill de äta det eller var det bara intressant så länge det låg på husses tallrik? Det finns bara ett sätt att ta reda på det.

Jaha... ganska värdelöst ”om katten själv får välja”. Den ena hade nog ätit upp om hon varit väldigt hungrig, men jag vill inte tvinga på katterna en ny diet och det är inte precis så att de ätit mig ur huset innan. Detta var ett test och en möjlighet till variation. Jag får se om jag gör ett nytt försök genom att blanda linserna med något annat, men vill de inte ha det så slipper de.