Makalösa gnällspikar

Föreningen Makalösa föräldrar tycks vara en samling ensamstående gnällkärringar som inte får ekonomin att gå ihop alldeles oavsett. För tre månader sedan tog jag upp Caroline som enligt egen uppgift blev pank varje månad, men skrapade man lite på ytan framkom att hon nyligen köpt en villa, ägde två bilar, raskatter och ungefär så många tatueringar det gick att få plats med.

Ok, det finns värre exempel.

Jag var tvungen att leta upp bloggtexten eftersom samma tidning nu återigen skriver om en trebarnsmamma som heter Caroline och trots att också hon jobbar säger sig bara ha några hundralappar kvar på kontot efter att räkningarna betalats.

Nej, det var en ny Caroline, men hanteringen av privatekonomin tycks vara densamma och även här är det personliga ansvarstagandet för situationen obefintligt. Och återigen verkar det vara mycket som reportern glömt att få med, glömt att fråga om eller helt enkelt struntat i för att inte komplicera nyhetsvinkeln.

Den nya Offer-Caroline säger sig själv ha en nettolön på 16000 kr och ”därtill diverse bidrag”. Vari dessa består och slutsumman på dem var tydligen inte relevant, men det lär åtminstone innefatta barnbidrag (4480 kr inkl flerbarnstillägg) och det framgår av artikeln att hon även har bostadsbidrag. Bara på det är vi nog uppe i 25000 kr, men ”diverse bidrag” i en i övrigt så vinklad artikel betyder knappast två, så låt oss avrunda den förmodade nettosumman till 30000 kr inklusive bidrag.

Inte jättemycket pengar för en mamma med tre minderåriga barn, men när hon säger sig ha 400 kr utöver fasta utgifter tillåter jag mig att tvivla. Vad kan en hyrestrea på 75 kvm i utkanten av Uppsalas kosta? Klart mindre än halva lönen/bidraget, så vart försvinner de övriga 15000 kr? Inte på barnens aktiviteter, sådana säger hon sig inte ha råd med. Så vart?!

Caroline säger att hon äter fyra finncrisp om dagen, ett snacks som kostar 153 kr/kg på Willys, så ska hon ändå snåla hade jag föreslagit något annat, men vi fattar poängen – även denna Caroline svälter. Jag vill inte raljera över andras vikt, men även om hon inte har föregående Offer-Carolines kroppshydda ser hon inte precis undernärd ut. Hon är 38 år och har dubbelt så många hakor som jag. För jo, det är faktiskt relevant. Om hon talat sanning om kosthållet hade hon varit utmärglad, så vad mer ljuger hon om?

Så jag är ledsen. Det är fullt möjligt att det är synd om bägge dessa tjejer, men när nästan allt pekar åt andra hållet har jag svårt att tro på det utan mer information. Istället misstänker jag att de har sanslöst dålig pengahantering och shoppar som om de har två inkomster trots att de bara har en som ett symptom på offerskapet de så tydligt känner och förmedlar. I så fall är det inte minskade bidrag eller hårdare tag från okänsliga politiker som är problemet. Haken är istället en verklighet som inte går ihop med drömmen om ett okomplicerat liv med massor av rättigheter utan skyldigheter eller uppoffringar. Men visst, inget är ju billigare än fria fantasier.

1-1=0

”Lägg inte alla ägg i samma korg” säger man om börsen. Sprid dina risker! Samma resonemang kan appliceras på mycket, bl a på kommuner som knyter alltför stora förhoppningar till ett företag som tros ska frälsa kommunen och dess invånare. För snart 50 år sedan skrev Mikael Wiehe sången ”När bolaget kom till byn” med refrängen:

”Det är den vanliga visan,
den gamla kända historien
med samma poänger
och samma refräng,
men så länge vi inte
gör nåt åt saken
får vi väl skylla oss själva
om vi får höra den igen.”

Och nu får vi höra den igen, närmare bestämt i Skellefteå där bostadspriserna störtdyker efter att Northvolt varslat tusentals anställda. Att det i detta fall inte rörde sig om ett rikt bolag, som i Wiehes text, utan om ett nystartat företag nästan utan kunder, spelar ingen roll eftersom statliga pengar gjorde det rikt, eller åtminstone ledningsgruppen.

Wiehes säger indirekt att vi måste göra något åt saken. Vadå? Skellefteå är ändå en relativt stor stad med många skattebetalare sedan tiden innan Northvolt. Sverige är fullt av små bruksorter med en enda stor arbetsgivare och om den flyttar eller går omkull gör hela byn det strax efter.

Ett första steg är att politiker och tjänstemän slutar att tro på guld och gröna skogar när ett företag vill etablera sig, oavsett om det är en serverhall för en multinationell mediejätte eller ett av alla dessa företag som låtsas stå för en hållbar ”grön omställning”, vare sig det gäller batterier, återvinning, vindkraft eller något annat.

Sanningen är att det som historiskt funkat för Sverige är industri och smarta uppfinningar, inte sällan har det handlat om metaller och trävaruindustri. Så då är vi kanske trots allt inne på guld och gröna skogar.

Största halländska floppen sedan Bildt?

För snart fyra år sedan fick jag ett mejltips från Peter om ett ”exklusivt stugboende” med utedass, utan el eller rinnande vatten, som hyrdes ut till hiskeliga priser och bl a marknadsfördes genom att i samarbete med skattefinansierade Visit Halland bjuda dit en massa influencerbrudar som fick blogga om det. Så här skrev den influencer jag länkade till i det inlägget:

”All matlagning sker utomhus utan rinnande vatten. Vattnet tar de från sjön - de diskar även i det. Flemming berättade att de vill att man ska känna naturen i maten men också känna vart på året vi är med säsonger. De använder sig nästan enbart av egenodlat eller närproducerat och maten som blir över ges till djuren så inget ska wasteas. Det var verkligen ett speciellt ställe. Ingen plats att ladda luren eller tända upp när det blev M Ö R K T.”

En lustig detalj är att jag själv just då åkte runt på husjakt i Norge i en husvagn från 80-talet och inte alls såg det exklusiva i att leva utan rinnande vatten och med tolvvoltsgenererad el som laddade ur ett bilbatteri på nolltid trots att den bara drev laptop och mobil.

Badrumsbild.

Men nu ska inte jag bada i gamla minnen. Historien fick precis en uppföljning när Peter hörde av sig igen och berättade att det ”lyxiga naturhotellet” nu gått omkull. Kvar finns skulder och 158 tunnor med resterna från de exklusiva utedassen.

De halländska skattebetalarna kan nog se sig i månen efter de pengar de ofrivilligt plöjde ner i projektet. Om bidragskapitalisterna åtminstone hade daterat tunnorna kunde konkursförvaltaren sälja influencerbajs. Det måste gå, många influencers tjänar ju massor av pengar trots att de mest producerar skit.

Nya avtal

Att se över sina försäkringar och andra abonnemang är ett spartips alla kommer med. Det går snabbt och kan ge stora pengar över tid. Vi vet alla det där, men hur ofta gör vi det? Jag kan handen på hjärtat säga att om det funkar får det ofta bara rulla på.

Men nu har jag faktiskt rensat lite. Den här bilen har nu fått en försäkring som kommer att kosta mig 745 kr per år jämfört med 1180 kr för den tidigare. Den årliga skatten på 139 kr åker jag på oavsett försäkringsbolag. Ingen jättebesparing, men alltid något.

Så har jag äntligen kommit mig för att byta elleverantör. När jag flyttade hit var det svårt att teckna några avtal eftersom jag från början varken hade personnummer eller den norska lightvarianten D-nummer.

Men jag hade flaggor!

Ström ordnade sig genom att jag behöll samma leverantör som de tidigare ägarna. En av dem hade dessutom en familjemedlem i företaget och möjligen var det därför det löste sig. Jag har haft på känn att de inte varit billigast, men de har en bra app och några jätteskillnader är det inte. Nu har jag ändå bytt till en ny uppstickare för att få en billigare månadskostnad, och så fick jag några hundralappar i rabatt på ett vitvaruköp. Trivs jag inte med dem byter jag igen, det verkar ganska enkelt.

Avslutningsvis ett ofrivilligt byte. Jag hade mobilabonnemang hos ett lågprisdotterbolag till en av de stora operatörerna och var nöjd med det. Men hastigt och olustigt fick jag ett mejl om att deras verksamhet skulle upphöra och jag blev istället överförd till den större ägaren. Priset förblir oförändrat, men de bjöd på någon månadskostnad som välkomstbonus.

Det var ju snällt, men jag är inte dummare än att jag inser att de ganska snart kommer att höja priset. Om inte annat så för att deras gamla kunder inte kommer gilla att vi som kommit in från sidan betalar mycket mindre. Jag har därför börjat se mig om på mobilmarknaden för att vara beredd när aviseringen om höjning kommer. För det gör den och ingen tackar en trogen kund, så då hoppar jag vidare till någon som gör det.

Har du gjort några klipp på abonnemangsmarknaden eller har ett tips (som inte är ren reklam) som andra kan dra nytta av? Låt oss tillsammans sätta nivån för en snål vecka!

Vårt dagliga bröd kastas idag

Apropå dyr mat, läste att det kastas bröd för nio miljarder per år. Det är i runda en slängar en tusenlapp per svensk! Hundratusen ton bröd och aningen mindre söta bakverk.

Någon kan invända att det mesta slängs innan det når konsument, redan på bageriet (ska vi vara ärliga är nog fabrik ett bättre ord för det mesta av det bröd som tillverkas) eller i butik och det kan ju inte vi som konsumenter göra något åt. Ja och nej.

Först skulle jag vilja påstå att det är väldigt mycket bröd som går i soporna i de flesta hem. Ännu värre i företagens fikarum där det gissningsvis också hälls ut åtskilliga kubikmeter kaffe varje år, till ett ständigt ökande pris. Allt detta för att vi plockar fram mer bröd och kokar mer kaffe än det går åt. Bullarna får stå på bordet och kaffet i kannan. Eftersom det inte är våra pengar orkar vi inte bry oss.

Fast grejen är att det är våra pengar! Vare sig pengarna förstörs hos Pågens, Ica, Försäkringskassan eller hemma hos oss själva är det vi som får betala. Därmed inte sagt att vi kan göra något åt det (men det kan vi).

Forskaren i reportaget säger att butikerna gärna vill ha fulla hyllor som när mycket är utplockat skulle kunna ersättas av bilder på bröd. Som konsumenter skulle vi kunna föreslå handlarna det, men själv väljer jag att baka allt mitt bröd själv. Det mesta läggs i frysen direkt efter bakning och tas fram successivt över tid. Bryggt kaffe förvaras i termos, men när det är för kallt går det i mitt tycke hur bra som helst att mikra upp till tre dygn efter bryggning.

Sverige mot konkurs?

Nu tog jag i. Eller gjorde jag det? En artikel i Tidningen Näringslivet med rubriken ”Rekordhög försörjningsbörda hotar Sveriges ekonomi” låter mer negativ än jag någonsin gjort.

Där säger nationalekonomen Andreas Bergh att svenskarna snart får jobba till 75 och: ”Om det ser tufft ut idag, så är det ingenting mot hur det kommer att bli.” Vårdköerna växer, arbetslösheten stiger, pensionärerna blir fler, och värst av allt är nog att det inte verkar finnas någon ljusning framöver.

Att svenskarna blir äldre är ju fakta genom att barnafödandet sjunker. Det har pågått länge. Att ersätta svenskarna genom flyktinginvandring har inte heller funkat, någonsin. Det kan möjligen minska de demografiska utmaningarna, som det heter på politikerspråk. Men det kostar miljarder, det ökar arbetslösheten mer än det fyller upp lediga platser på arbetsmarknaden och dessutom visade det sig att även invandrare blir äldre.

”Jag tror inte att det finns någon lösning”, säger nationalekonomen. Jag vet ingenting om det, men en sak vet jag och det är att jag inte tror på pension från svenska staten, varken före eller efter 75. Jag har sagt det förut, en del håller med, andra gör det inte. En del blir till och med arga, vilket jag inte helt förstår. Det är den verklighet jag tar höjd för. Andra gör som de vill.

Förmultnat problem

För att inte bara blogga om problem jag inte har en lösning på kommer här ett problem som har lösts. I maj förra året bloggade jag om mitt kompostbekymmer. Eftersom jag bara har en varmkompost fylls den på hela tiden och då blir jorden aldrig klar.

Jag tänkte att jag borde skaffa ytterligare en kompost så att en av dem hela tiden slipper påfyllning tills innehållet i den är färdig jord, men i väntan på det satte jag ihop en kubikmeterstor gallerlåda dit jag tömde min kompost.

10-11 månader senare är våren här, årstiden för plantering, och jag kan konstatera att de matrester som hälldes i gallret nu är mörk, fin jord. Det enda livsmedel som går att ana i jorden är äggskal, men jag smular alltid ner dem i komposten. Ju mindre bitar, desto mindre problem.

Så med mindre än att jag ramlar över ytterligare en billig kompostbehållare tror jag att jag fortsätter så här. Mat->Varmkompost->Kompostgaller->Odling. Det finns ingen anledning att lösa problem som i stort sett inte längre är det när det hela tiden dyker upp reella, ibland akuta, problem.

Något som jag hade på känn är däremot hur lite jord det blir. Jag har en jättekompost och vid högtryck, t ex fallfruktssäsong, kan nivån nästan gå upp emot locket, men när jag sedan fyller på som vanligt (lite lökskal, kaffefilter osv) sjunker det snabbt mot botten igen. Ungefär ett års kompost hälldes i kompostgallret och när det nu tömdes fyllde ett års matrester inte ens en skottkärra. Kanonjord, helt säkert, men i år ska jag bygga fyra stora odlingslådor och behöver runt tio kubikmeter jord. När skottkärran tömts behöver jag 9,95 kubik. Så fick jag då ett nytt problem.