När jag var mer engagerad i poker
hängde jag en del på pokerforum. Jag måste ha läst tusen inlägg
om pokerspelares resultat, men bara i en tråd om spelmissbruk läste
jag någonsin att det finns spelare som regelbundet backar, trots att
alla undersökningar visar att majoriteten är förlorare. Tips och trav har
jag aldrig följt, men känslan är att det är samma där – det
finns vinnare, större vinnare och storvinnare.
Är det inte likadant på börsen? I
forumtrådar redovisar nästan alla bättre resultat än
jämförbara index. En del så pass mycket att det inte känns
rimligt, åtminstone inte om de har en ordentlig aktieportfölj. I år
t ex har Stockholmsbörsen tappat några procent. Jag är själv
nästan +/- 0, vilket känns bra i jämförelse. Om andra gått
några procent upp är det såklart ännu bättre, men när någon
redovisar en 75-procentig ökning sedan årsskiftet tolkar jag det
som att de antingen bara har ett par tusenlappar att leka med, eller
att de spelar kvitt eller dubbelt med stora pengar och därmed per
definition är tokdårar.
Men var är de som efter felsatsningar tappat 15 procent när börsen i stort bara tappat
hälften? Nu går ju börsen upp i det långa loppet, så antalet förlorare i absoluta tal borde vara lägre än inom poker
och trav, eftersom dessa till skillnad från börsen är
nollsummespel (minus provisioner/courtage/avgifter/rake), men förlorare måste det ju finnas!
Jag vet inte varför jag undrar. Jag
tror inte att jag på Lyxfällan-manér blir på bättre humör av
att se andra ta sämre beslut än jag själv och jag är definitivt
inte ute efter att hitta någon att skratta åt. Jag tycker bara att
det är konstigt att ingen klarar sig sämre än snittet på börsen,
eftersom själva grundförutsättningen för ett snitt är att det
befinner sig i mitten av fältet.
Läser förlorarna samma forumtrådar
och skäms för sitt skrala resultat? Eller ägnar de bara tid åt
börsen i samband med sina mer eller mindre ogenomtänkta
aktieaffärer? Jag är nog bara nyfiken på vart de tagit vägen. Nu
har jag sprungit bättre än börsen några år, men innan dess
tillhörde jag definitivt förlorarna, de som skulle tjäna på att
sätta alla pengar i några indexfonder och sedan logga ut.
Det fanns inte lika många bloggar och
nätgrupper på den tiden, men nog var jag ändå pinsamt medveten om
att jag inte optimerade mina vinster. Jag minns inte hur jag tacklade
det. Förhoppningsvis lärde jag mig saker och skaffade mig redskap
för att lyckas bättre. Och så hängde jag med andra misslyckade
börsnördar. Det är väl som den gamla sanningen att enklaste
sättet att få känna sig smal är att umgås med tjockisar.