onsdag 28 september 2016

Allt åt alla – men från vem?

Jag kallar mig inte höger, men på listan över alla grupper och människor jag inte begriper mig på ligger nog den extrema vänstern högst upp. Jag vill betala skatt, dela med mig och utföra praktisk solidaritet på alla möjliga sätt. Samtidigt förstår jag att samhället måste bygga på att det är möjligt att få det bättre, skaffa och uppleva mer. Utan den drivkraften förvandlas vi alla till kravmaskiner.


Förbundet Allt åt alla är en organisation på yttersta vänsterkanten som pratar mycket om klasskamp och klasshat. Verksamheten utåt består av så kallade aktioner, mot utförsäljning, privatisering, fastighetsägare, politiker, arbetsgivare... Mot vad som helst, verkar det som (och mycket sällan för något). Deras mest kända aktivitet är nog när de för några år sedan genomförde ”överklass-safari”, en bussresa till Solsidan för att håna och kasta glåpord på de rika, dessa förhatliga människor.

Annars tycks det mest handla om att kräva. Gratis kollektivtrafik, bostäder åt alla exakt där de önskar bo, all tänkbar service. Och det där med skatt verkar jobbigt, det kan väl någon annan betala?

Ja, du läser rätt. Det står så!

Läste nyligen en krönika av en sjukskriven, utbränd människa med en likaledes sjukskriven fru. Självklart är det tufft att bli sjuk, men när han anklagande skriver att han blev tvungen att ta stora banklån tappar han bort mig. Eftersom hans ersättning som helt sjukskriven var lägre än en heltidslön "hopade sig de ekonomiska bekymren nästan omedelbart". Jag kan inte låta bli att tänka - buffert?

Inte blir jag klokare när jag går in på författarens Facebooksida och hittar krav på ökad kollektivtrafik, sex timmars arbetsdag (men för honom är det en mänsklig rättighet att inte jobba alls?), bättre vård till lägre eller ingen kostnad, minskad kontroll av vårdassistentfusk... Ha, ha, ha – utan att ge, ge, ge.

Jag vill inte tvinga ut gamla och sjuka i arbete, men det finns heller ingen sparek med pengar politikerna kan skörda när de behöver förbättra samhället. Eller rättare sagt, det är skattebetalarna som är den där eken och om samhället – alltså vi – inte ens får kontrollera att pengarna hamnar i rätt fickor lär fler och fler tröttna på att bidra. Då blir det ”Inget åt någon” istället, försök då att vara solidarisk!

10 kommentarer:

  1. Allt är fel. Alla bara tänker på sig själva. Bara jag tänker på mig.

    SvaraRadera
  2. Ja, man vill ha allt utan att anstränga sig och ta ansvar, det skall någon annan göra. Jag kanske har fel men jag tror att jag har hört någon gång att de människor som äger mest i världen får plats i en buss, de äger mer än oss andra tillsammans. Med all fattigdom i världen så kan väl jag tycka att de kan fördelas om lite. Å andra sidan tycker jag att var och en ska bidra utifrån förmåga och göra rätt för sig,(nu låter jag som min gamla farmor). Rika som bara roffar åt sig eller gaphalsar på vänsterkanten som vill ha allt gratis utan att anstränga sig, är väl av samma skrot och korn. Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Farmödrar har/hade ofta rätt. Visst finns det en ohälsosam snedfördelning i världen med extremt rika och extremt fattiga. Den känns alltigenom negativ.

      I Sverige är vi lite mer "lagom" och det är en jättefin vänstertanke att var och en ska få enligt sina behov och bidra efter sin förmåga. Problemet är att utan motprestationer är det fler som vill ha än som vill ge. Varför anstränga sig mer än andra, gå upp tidigt och jobba sent och hårt, om man hade fått lika hög materiell standard med sovmorgon? Människan är lat av naturen.

      Radera
  3. Jag tänker lite på vad som skulle hänt om den här typen av tomtar la lika mycket tid på att jobba istället för att demonstrera, utföra auktioner och skriva på olika sidor om hur mycket de hatar?

    Uppbär de sjuk-ersättning förresten? De verkar sannerligen klara av att jobba med sina kampanjer mot oss som bidrar till att de verkligen KAN få någon ersättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tänker jag ofta. Den energin som går åt till att hata, rasa eller känna sig kränkt måste gå att kanalisera på något betydligt mer kreativt som dessutom kan få dem att känna sig mindre förfördelade (varför de nu gör det från början).

      Och ja, utan att dra alla över en kam, när en person är sjukskriven pga utbrändhet, men samtidigt kan göra tjugo Facebookinlägg per dag, skriva debattartiklar och arrangera demonstrationer tänker jag att problemet inte är att han/hon inte kan jobba utan att det personen vill göra inte går att få ekonomi i.

      Radera
    2. På tal om detta så fick jag hem slutskattebesked för 2015 med snigelposten igår. Känns motiverat att betala så mycket i skatt när man ser hur väl pengarna investeras. *observera ironin*

      Radera
    3. Ja, vi som lever i den riktiga världen inser ju att allt åt alla inte är ett reellt alternativ, och då skulle jag föredra om pengarna går till sjukvård och äldreboenden än att de går till att försörja någon lat snubbe bara för att hans 40 poäng i genuspedagogik inte ledde till kunskaper som faktiskt går att ta betalt för.

      Radera
  4. Det största problemet med vänstern i Sverige, förutom att de är så förtvivlat auktoritära, är att man totalt ignorerar vikten av marknadsmekanismer och incitamentsstrukturer.

    Hela idén med välfärd bygger på att det finns pengar att ta av, och då måste vi ha välmående företag. Annars finns det snart varken pengar eller jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle jag säga är vänsterns största problem i hela världen. Samtidigt som deras politik har störst behov av välmående företagsekonomi har den lägst incitament att ordna det.

      Radera