Ja, hurså?
Hur mycket kan man egentligen prata om
att man inte kan prata om mens innan det blir fånigt tydligt att man
visst kan det?!
Vet inte, men jag vet att gränsen inte
är nådd än. Signaturen ME (som själv är kvinna, så det är inte
bara mansgrisar som tänker så här) föreslog i kommentarsfältet
att jag skulle skriva ett inlägg om att föreningen Mensen fått en halv miljon skattepengar för att ”menscertifiera” arbetsplatser
och ”skapa ett så kallat mensvänligt arbetsklimat”.
”Personer som är födda med snippa”
- eller det vi i gruppen normala kallar kvinnor.
Detta är inte första och troligen
inte sista gången skattemedel läggs på att lyfta mensen i det
offentliga rummet. För ett år sedan förärades Stockholms tunnelbana med menskonst.
Även då angavs osynliggörandet av mensen som orsak till att pengar
ska läggas på detta. Jag tycker att det är få om ens några ämnen
det tjatas så mycket om. Andra kroppsvätskor jag inte heller tycker
får för lite uppmärksamhet i offentligheten är sperma, slem, snor
och urin.
Jag fattar att menstruation är ett
smärre helvete för en del kvinnor, men jag tror inte att deras
mensvärk blir ett dugg bättre av att det ska pratas om det. Men
okej, jag tänker inte hindra någon från att prata om mens. Inte
heller tänker jag motsätta mig mensmanifestationer eller menskonst,
men kan ni snälla göra dessa aktiviteter utan att bränna
skattepengar som istället skulle kunna gå till äldreboenden,
lärare, vägar, försvar, mediciner, polis, skolmat,
missbruksvård...
Sparo, nu blir jag lite besviken. En sådan text skulle aldrig få förekomma på min genus- och menscertifierade blogg. Skämmes!
SvaraRaderaSpår av ironi kan förekomma i texten ovan.
Tack för en mycket intressant och läsvärd blogg!
Mvh
Egon
Tack! Jag skyller på att jag inte haft råd att menscertifiera :-).
RaderaFrågan är om den kommande borgerliga regeringen har vett nog att som första åtgärd lägga ned den där nya myndigheten som gödslar pengar på denna dynga att "menscertifiera"? Nej, jag skämtade, vi vet ju att de saknar ryggrad.
SvaraRaderaMen, frågan är varför inte alla kvinnor i det här landet reser sig och kräver att detta vanvett måste få ett slut? Eller vill kvinnor framstå som hjälplösa offer i alla lägen? Offerkulturen tycks djupt rotad. Så pass rotad att om vi bara pratar, då försvinner även mensproblem.
Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/
"Den kommande borgerliga regeringen"? Jaha, du tror på nyval. För annars har ju vänsterblocket flest mandat och ska SD ha något existensberättigande kan de inte släppa fram högern utan motprestation, vilket samtliga partier lovat att de inte ska ge.
RaderaJag tror att den övervägande majoriteten av kvinnor (och män) skiter i sådana där jippon. Visst vore det bättre om de höjde sina röster för att stoppa dem, men så länge det engagemanget inte finns kommer agendan sättas av av en liten klick feminister vars karriär och i vissa fall hela liv bygger på denna offermentalitet. De flesta av dem vet nog mycket väl att det inte finns några tabun kring deras kroppsfunktioner.
Jag tror snarare att det handlar om att en stor del av svenskarna idag när ett djupt liggande behov av att se Sverige gå åt helskotta. Ett nedärvt självskadeagerande. För det är exakt så man röstar, inte bryr sig och hyllar allt i denna anda.
RaderaMvh
Att det skulle bottna i ett behov av att få se allt gå åt helvete känns osannolikt, men ibland undrar man.
RaderaMicke du är spot on nu; detta ämne är superhett. Se bara Chang Fricks repotage igår på NyheterIdag: "Lisette tvingade pojkvännen Niklas gå med mensblodad binda i 24 timmar".
SvaraRaderaFör övrigt kan jag tipsa om Ivar Arpi:s ledare i dagens SvD. Hur en feministisk forskargrupp publicerat ett stort antal falska "feminazistiska" artiklar. I en av dessa har ett kapitel ur Mein Kampf kopierats men ordet judar bytts mot vita heterosexuella män. En både skrämmande och ironisk läsning.
Av outgrundlig anledning är mens alltid superhett.
RaderaNär det gäller Nyheteridag-"nyheten" hittar du mitt svar under rubriken Tweets till höger, eller här: https://twitter.com/bittermicke/status/1048224148512800768. Men den var nog rätt förutsägbar.
SvD gillar inte mig. Vad jag än klickar på vill de ha betalt, att jag släpper på annonser eller både och. Så även idag. Men det där med Mein Kampf var inte unikt. Har för mig att någon gick på ett slags open mic-event i socialistisk regi och läste högt ur Mein Kampf. Publiken fullständigt älskade det.
Hittade en film på det sista. Det var inte Mein Kampf, det var Hitlercitat i största allmänhet, och publiken var Trumpmotståndare: https://www.youtube.com/watch?v=qNMAp8kXWrc
RaderaNu måste jag väl nämna också att den "falska" forskningen skickades in bara för att testa hur förvriden forskningen blivit på området då rena hitte-på-studier kan gå igenom och bli hyllade som banbrytande.
RaderaVerkar inte heller helt ovanligt. Forskare är beroende av pengar och därigenom av publicitet, politiker är ängsliga individer och journalister vill ha klick. Då blir det inte alltid vett och fakta som tar sig fram. Här är ett exempel: http://kapitalet.se/2018/10/01/betting-ska-radda-vetenskapen/
Radera"När Anna Dreber Almenberg återskapade 21 studier från världens mest prestigefyllda tidskrifter hittade hon bara stöd för resultaten i 13 av dem."
Jag har haft mens i många år, sisådär en fyrtio. Jag har aldrig haft problem eller tyckt att det har varit jobbigt att diskutera det med mina tjejkompisar, allt från konsistens till riklighet har det pratas om, inget konstigt med det. Karlar jag har haft i släptåg har stått ut med mitt gnäll över magont och mitt ibland dåligt humör, helt normalt och det har tillhöri vardagens små förtretligheter, inget mer. Karlar som sätter på sig kvinnans blodiga mensskydd för att test hur det är, åh gud så avtändande.
SvaraRaderaHar folk inga problem idag, är de så självupptagna så att minsta skitsak blir till en stor sak, ett gott råd, vänd blicken utåt och se er omkring.
Tänker också på Sparo och hans svåra skäggproblem, det är ju så att man ligger sömnlös. Får ta på mig lösskägget och gå ut helt enkelt och se om det hjälper.
Precis så, har folk inga riktiga problem?! Jag har heller aldrig hört någon kvinna säga att hon inte kan/får prata tillräckligt om sin mens, men bland en grupp feminister på Södermalm tycks det fullständigt tabu. Säger mer om dem än om någon annan. Om det vore sant.
RaderaMen skägg är inga problem. Möjligen när jag äter soppa :-).
Det var jag ME som skrev ovan, man blir ju så jädrans uppröd över att ska kosta skattebetalarna en halv miljon. Sen ligger gamlingarna i i sina bajsblöjor alldeles för länge, känn på en sån i stället.
RaderaJa, vad politikerna än låtsas så är det ju samma plånbok som ska betala värdig äldrevård ELLER menscertifiering.
RaderaLäste, på svtnyheter tror jag det var, att mer än 50% av pengarna går tillbaka till i form av skatt då pengarna ska avlöna två ambassadörer som ska gå ut och tala om detta. Det försörjer då tydligen två personer också och vem vet om de annars haft något jobb överhuduvtaget? :)
SvaraRaderaAnnars är hela grejen med "menscertifiering" verkligen skrattretande, eller kanske rent av pinsam. Men inte på grund av skam kring själva mensen, utan skammen över hur löjeväckande många måste tycka certifieringen är. Ser för in inre syn hur folk himlar med ögonen.
Att det behöver pratas offentligt kring mens håller jag inte alls med om. Det räcker med att mammor är tydliga gentemot sina döttrar och informerar dem någon gång i tioårsåldern om att detta väntar dem. Den tidiga åldern på grund av den häpnadsväckande tidigarelagda åldern för mensdebut. På 1700-talet fick flickor mens först vid 17 i genomsnitt. Kanske åt de för lite hormonstörande ämnen. Det låter dock som att det skulle vara en mer vettig lägsta ålder för att ta hand om sin avkomma. Försenad uppväckt sexualdrift blir det kanske och onekligen färre aborter.
Och så detta med mensvänliga arbetsplatser? Vad menas? Räcker inte toaletter och toarullar? Ska arbetsgivaren betala mensskydd kanske? Eller beordra kvinnor att installera den mer ekonomiska menskoppen den dagen arbetsgivaren blir skyldig att stå för skydden på arbetstid? Bara ens fantasi sätter gränsen för vad Statens mensinstitut skulle kunna hitta på.
Hmm...kanske fokuserade äldre tiders kvinnor så lite på mensen av det enkla skälet att de sällan märkte av den så länge mannen hade makten över kvinnokroppen och såg till att den ständigt var gravid. (Min farmor var gravid 13 gånger och fick 11 barn efter 31 års ålder. Vem vet hur många syskon min far haft om hon varit jämnårig med farfar som var sju år yngre än hon.)
På TV såg jag för några år sedan en dokumentär om kvinnor i Afganistan. De intervjuade kvinnor i bergstrakter som var helt outbildade. Männen var borta och krigade. De förundrades över att de plötsligt inte födde några barn och vissa hade just upptäckt mensen, i 25-årsåldern! De hade hunnit gifta sig och få barn innan de ens erfarit den alltså. Nu har jag talat klart om mens för många år framöver. /Eva ;)
Men ska man konstruera jobb till oanställningsbara hade jag föredragit att de t ex gått ut och fikat med gamlingar, det skulle kunna tillföra något annat än irritation.
RaderaJa, jag tror att man förväntar sig att arbetsgivare ska betala mensskydd. För så skrymmande är de väl inte att man inte kan ta med sig i handväskan när tiden närmar sig? Eller lägg det i en skrivbordslåda på jobbet.
"Bara fantasin sätter gränser för vad Statens mensinstitut skulle kunna hitta på":-) Eva man skulle faktiskt kunna ta den frasen på fullaste allvar, så illa känns det som att det är eller kommer att bli./ Montan
RaderaFrågan är väl när det inrättas en mensminister :-).
Radera"Att det behöver pratas offentligt kring mens håller jag inte alls med om. Det räcker med att mammor är tydliga gentemot sina döttrar och informerar dem någon gång i tioårsåldern om att detta väntar dem"... Som att det skulle vara värsta tabubelagda samtalsämnet?
SvaraRadera"... och onekligen färre aborter." Tror inte att de under 17 är överrepresenterade i den statistiken. (Skriver tror eftersom jag inte har kollat upp någon fakta kring detta.)
Alla kvinnor har inte alltid med sig en handväska fylld med "bra att ha-saker". "...när tiden närmar sig". En del har väääldigt oregelbunden mens. Man behöver inte ens ha oregelbunden mens, man kan ju glömma att ha med sig och det är slut i sin skrivbordslåda på jobbet.
Arbetsgivaren kan väl stå för en hållare för tamponger och bindor inne på toaletten så kan kvinnorna själva komma överens om vems tur det är att fylla på när det börjar ta slut.
"Menscertifiering" tycker jag låter sjukt löjligt. Men det är klart, för mig som tillhör en yngre generation är det helt självklart att man kan prata om mens helt öppet medans det bland många äldre är det ett tabubelagt samtalsämne.
//Fru B.
Visst kan man glömma mensskydd och inte ha en enda arbetskamrat som kan bistå, men jag tycker att arbetsgivarens ansvar för detta är ungefär lika lite som för allergikern som glömt sina antihistaminer.
RaderaMen okej, kan man göra en deal med arbetsgivaren att sätta en låda bredvid första-hjälpen-skåpet är väl det fint. Fast det får då rimligen ske på frivillig basis utan skattebetald certifiering.
På den allmänna debatten låter det som att de som har svårast att prata öppet om mens inte alls är äldre utan 20-25 år, röstar vänster och bor på Södermalm. Dock ytterst oklart vem som hindrar dem, ofta får de ju till och med betalt för att prata om sina kroppsvätskor.
Tycker att det verkar tvärtom, att det är yngre som inte kan tala om mens och gör en stor grej av det. Varför ska arbetsgivaren ordna med mensskydd, inte dennes problem om man glömmer att ha skydd med sig, utan mitt alldeles egna. Tycker att det är absurt att man ens får för sig att ställa såna krav./Montan
RaderaJobbar man inom ett mansdominerat yrke kan det ibland vara knepigt att hitta en kvinnlig kollega.
SvaraRaderaJag tycker inte heller att det ska vara skattefinansierat.
Återigen inget belägg för följande men jag har aldrig hört någon äldre (ej klimakterie-ålder) säga något så enkelt som "guuud vilken mensvärk jag har", dock hört flera vänner säga så men skönt att jag inte bor på Södermalm.
Man kan ju fråga sig om arbetsgivaren ska behöva stå för toapapper. Absurt att man ställer ett sånt krav på arbetsgivare ;)
// Fru B
Jag skulle inte störa mig på om någon pratar mensvärk, men på samma sätt som att jag aldrig gått in i fikarummet på en arbetsplats och utropat "Jävlar vilken rännskita jag hade i morse" kan jag känna att allt inte måste sägas. Det innebär inte att det är tabu eller inte tillåtet.
RaderaToapapper används mer eller mindre av alla varje dag, inklusive påhälsande kunder och leverantörer. Därför kan jag tycka att det är praktiskt om det finns på alla arbetsplatser om nöden faller på. Helt okej om de vill hålla med mensskydd, men bör de då inte också ha lite olika värktabletter, allergitabletter, åksjukepiller, våtservetter, sårtvätt, saltlösning och halstabletter? Det får arbetsgivarna välja (än så länge), men jag tycker att det känns naturligt att vuxna människor tar ansvar för sig själva och ser till att ha med sånt de behöver.
Fast där håller jag inte med. Att säga att man har mensvärk är likadant som att säga att man har huvudvärk. Att säga att man har rännskita = sprutat bajs i hela toaletten... Viss skillnad.
RaderaNär vi ändå är inne på bajs så kan man likställa att plötsligt sitta på toan och upptäcka att "shit jag har mens och ingen binda/tampong" med att sitta på toan och ha bajsat och upptäcka att "shit det finns inget toapapper". Typ så.
//Fru B
Det är olika grejer, så långt är vi överens, men två av tre fenomen innefattar kroppsvätskor. Det gör inte huvudvärk. Men som sagt, jag har aldrig kritiserat någon som sagt sig ha mensvärk och inte hört någon annan göra det heller. Så var är dessa tabun vi måste tvätta bort med miljoner av skattepengar?
RaderaTrots din målande beskrivning har jag aldrig sett krav på att toapapperscertifiera arbetsplatser. Hur kommer det sig? Kan det möjligen hänga ihop med att toalettpappersbrist inte specifikt gör kvinnor till offer?
Jag har inte heller hört någon kritisera någon som sagt så. Men som Eva skrev att mens ska vara något slags "mamma-dotter" samtal så finns det nog någon slags tabu kring det.
RaderaHaha det var du som började :).
Möjligtvis så har du rätt. Toapappersbrist drabbar alla.
Brist på mensskydd drabbar bara kvinnor.
// Fru B
Att mens med fördel pratas om hemma är verkligen inte detsamma som tabu. Men jag får applådera "menslobbyns" taktik när skattepengar nu fullkomligt regnar över dem.
RaderaOkej. Jag kan ha missuppfattat men jag tänker att när någonting bara ska pratas om hemma och är "hysch hysch" att prata om offentligt så är det tabu.
RaderaJag tycker, liksom du, att skattepengar ska användas till viktigare saker.
// Fru B
Jag ska inte försöka tolka vad Eva menar. Min inställning är att tabu är något skambelagt eller av religionen förklarat som ett ämne man inte ska ta upp. Detta gäller knappast för mens, något som drabbar (om man kan använda det ordet för något som är en förutsättning för mänskligt liv) halva befolkningen. Att ämnet får dryftas offentligt räcker det med att slå på en tv eller radio eller öppna en tidning för att upptäcka.
RaderaFör mig är det inte ett tabubelagt ämne. Om vissa tycker att det inte ska tas upp i offentliga sammanhang så är det tabu för dem. De som tycker så kanske inte är särskilt många och därav blir själva debatten konstig.
Radera//Fru B
Jag tycker att man skapar ett tabu. Typ "Ge oss pengar så ska vi motarbeta det här problemet" (som inte har funnits sedan före andra världskriget).
RaderaJag trodde aldrig jag skulle få läsa ett mens-inlägg i din blogg, Sparo, men tydligen hade jag fel :)
SvaraRaderaJadu, jag vet på riktigt inte vad jag ska säga om detta. Vad säger man om mens? Jag tror inte jag skulle kunna hålla i gång en diskussion om mens särskilt länge, trots 18 års erfarenhet. Vad är det att snacka om? Och nej, jag tänker inte kräva att min arbetsplats ska tillhandahålla mensskydd, det är inte deras uppgift. Jag har aldrig träffat en kille som har tyckt att mens är konstigt eller äckligt (ok, möjligen i sexuella sammanhang), så jag förstår inte riktigt problemet.
Mm, det var nog menspremiär :-).
RaderaKonstigt är det definitivt inte. Det konstiga tycker jag är den totala fokusering en del har på ämnet och att de inte ser minsta motsättning mellan 1. att hela tiden och ideligen prata om mens och 2. att framhålla hur tabubelagt ämnet är. På Facebook skriver den grupp som precis fått 530000 kr för att prata om mens följande:
"Vi jobbar för att bryta menstabun och öka människors kunskap om mens."
Ni kvinnor som själva är utsatta för det vet gissningsvis vad ni behöver veta. Jag skulle inte kunna doktorera i ämnet, men känner också att jag vet det jag behöver veta. Det enda jag undrar över är var i helvete alla dessa menstabun som behöver brytas finns.
Jag kan bara tänka mig att dessa tabun existerar i kulturer med föråldrad kvinnosyn. En kvinna som måste ha en säck över sig när hon går ut, får knappast prata mens?
RaderaFast det är förstås helt ogrundad spekulation från min sida...
Det kan stämma, men det är inte i den gruppen man skriker om tabun (i alla fall inte så att det hörs ända till media) och inte heller mot denna grupp man arbetar när man menscertifierar arbetsplatser. Möjligen ser de menskonsten i tunnelbanan, men även där tror jag att man missar målet.
RaderaFör att få sista ordet så använder (unga) kvinnor idag ofta p-piller (ca 50%) eller spiral/p-stav (ca 10%) vilket gör att mensen minskar eller helt upphör. Med tanke på att dessa preventivmedel blev gratis för alla upp till 21 år förra året och subventionerade (100kr/år) upp till 26 år några år tidigare så har användandet ökat kraftigt. Således borde mensproblematiken bli ett allt mindre problem åtminstone för unga kvinnor.
SvaraRaderaAv den allmänna debatten att döma verkar det precis tvärtom, som att problemet exploderat samtidigt som man (fortfarande oklart varför) inte kan prata om det.
RaderaOj, visste inte att så stor andel unga kvinnor käkar p-piller. Visste att det var många men inte så många. Vet ju sedan tidigare att det kan vara på grund av pillrerna unga tjejer väger mer nu än tidigare. Nu kanske de blir ännu fler alltså.Det knepiga är ju att chansen/risken att bli gravid finns ändå med både p-piller och p-stav, vilket de unga kanske inte vet.
RaderaMen å andra sidan sanktioneras abort av samhället även om många unga mår dåligt av detta. I mitt stilla sinne har jag funderat över orsakerna till många kvinnors psykiska ohälsa. Aborter kan vara en delorsak. Att känna skuld över detta verkar inte accepterat, då läker kvinnan sämre genom att förnekelse av sin upplevda verklighet kan leda till emotionell ohälsa.
Och något tyckte ovan i tråden att jag kanske tycker det är tabu att prata om mens och att det därför skulle räcka med att mamman talar med sina unga döttrar om saken. Orsaken till att jag tycker det räcker har inget att göra med något tabu alls. Tycker helt enkelt att det inte är intressant för andra än dem som berörs av det.
Tabun i sig är dessutom något positivt ibland. Ett annat ord för företeelsen är skamgräns. Sådant är bra som skydd. Man vill ju att folk ska känna skam för att hindra att man gör dåliga, kärlekslösa och rent oetiska handlingar och skuld när man väl gjort dem ändå.
Sociala tabun får samhället själv skapa utifrån upplevda behov. Känner själv inte behov av att hindra mig från att tala om mens med folk det inte berör. Och om det nu är ett upplevt tabu, måste man fundera om man ändå inte vill betala priset för att bryta mot det upplevda tabuet om man vill. Priset är kritik i så fall. Om man kritiserar kritiken och känner sig sårad eller arg, är man inte beredd att betala priset och borde istället hålla sig till att stoppas av det upplevda tabuet. Annars gör man sig till ofrivilligt offer. Ett offer bör vara frivilligt och genomlidas med tålamod, om man långsiktigt vill mötas av respekt. /Eva
Och jag som trodde folk ökat i vikt för att de äter mer och rör sig mindre :-).
RaderaOm det verkligen är ett verkligt eller upplevt tabu då, utan ett påhittat. Att det nästan uteslutande beror på att man byggt en karriär på att tillhöra en utsatt grupp och detta "tabu" stärker den bilden.
"Priset är kritik i så fall."
Har någon enda kvinna i svensk historia kritiserat för att prata om eller ha mens? Jag tvivlar.
Jag menar att den kritik som kan väntas av att påstå att det finns ett menstabu i samhället är rimlig. Om den kritiken ses som ett tecken på att tabuet finns och att vi nu verkligen måste prata om det, har vi ett problem. Bilden av verkligheten delas inte och då handlar "kampen" om bilden av hur det egentligen förhåller sig. De som påstår att det finns ett tabu, när majoriteten inte ser på saken annorlunda, behöver vara beredda på kritik och stå pall för den. Men de ser sig istället som offer. Då kommer ännu mer rättmätig kritik mot dessa offer och så är det hela igång. Då blir det media som "bestämmer" vilken sida som vinner sympatier och i slutänden går vinnande ur striden. Oftast vinner väl offren i Sverige. /Eva
Radera"När majoriteten ser på verkligheten annorlunda" ska det förstås vara. Lätt att det blir trassligt att förstå annars. /Eva
RaderaFast det blir ju i så fall ett rundgångsresonemang utan like! Som om jag går ut och klagar på att jag får stryk och sedan går jag till ett köpcentrum och börjar krossa rutor på folks bilar. De bilägare som då skulle ge mig en smäll bevisar inte att jag hade rätt.
RaderaÄven mensaktivister får vara beredd på konsekvenserna av sina handlingar. Bete dig som en idiot och du kommer att uppfattas som en idiot. Det bevisar bara att du är det :-).
Att de får vara beredda på konsekvenser är ju precis vad jag menar. Men det anser ju att konsekvenserna visar på att de har rätt. Själv tycker jag de borde fatta att de gått på tok för långt. Men det är inte så de funkar. /Eva
RaderaJag tror att vi i stort sett är överens. Hela idiotin bygger ju på att de får reaktioner, t ex någon sur, medelålders, vit, bloggande gubbe som känner sig lurad på sina skattepengar.
Radera