måndag 29 oktober 2018

Varför detta hat mot fria själar?

Jag fascineras alltid av hur många som har åsikter om hur andra lever sina liv. Jag tycker i och för sig att man ska kunna ta sig den rätten, men jag förstår inte riktigt engagemanget.


I somras bestämde sig 25-åriga heltidsresenären Evelina för att sluta flyga och hade just liftat och åkt buss till Iran. Folk gick bananas och jag skrev lite om det. Nu senast uppmärksammade jag ett SVT-reportage om unga människor som frivilligt och för egna pengar väljer att gå i tidig pension. När det händer blir det alltid diskussion om hur fel de räknar och hur egoistiska de är.

Mr Money Mustache är en idol för många frivilliga pensionärer och han har givetvis fått flera skopor ovett för sitt sätt att leva, här berättar han om några. Samma dag jag läste den texten såg jag detta:


Jag gissar att Tobias sågar Arne för att han är ”kapitalist”, som betyder att investera egna eller lånade pengar i hopp om avkastning, men som nog i Tobias värld jämställs med styckmördare eller torterare. Vad Arne gjorde var att efter ett intensivt arbetsliv som bl a innefattade vd-posten för Handelsbanken i tio år, valde att gå i pension och segla jorden runt tillsammans med sin fru. Vilket svin va?

36 kommentarer:

  1. Det roliga är när man granskar hatarna själva. En hop totalt misslyckade individer, som går till hälften på bidrag och resten svartjobb. Väldigt likt den svenska sk skattemoralen. Hög skatt är jäkligt bra, så länge ngn annan betalar.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog alla varianter. Professorn som intervjuades på SVT var definitivt inte en misslyckad bidragstagare. Men visst, helt ovanligt är det nog inte. Det värsta som finns när man är missnöjd är att påminnas om andra som inte är det.

      Radera
    2. Tror de ligger nåt i det Investeraren. De värsta haters verkar vara sådana med oförmåga att ta sig för något eget?

      Nu vet jag en del rika små svin också med silversked i mun men gäller nog dem med, de fixar inte livet?

      Sen tror jag det är rädsla. Folk är livrädda! Jag med, haha..

      Radera
  2. En annan tanke som slåg mig det är varför inte fler människor tar detta som en insikt. En insikt om hur extremt felaktigt våra pensionssystem måste vara uppbyggda idag. Ett oändligt inflöde av pengar, med magert resultat, som kan kollapsa under sin egen vikt. Men, det behöver inte vara på det viset! Om du själv tar tag i saken i tid.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore inte fel ifall myten om folkhemmet skrotades redan på lågstadiet så att barnen fick lära sig att ska du åstadkomma något får du göra det själv.

      Radera
    2. Nå, det entreprenöriella lärandet är grejen i skolan sedan 2011. Man uppfostras nu till att ta plats, uttala sina åsikter och att genom kunskap i argumentation och retorik övertyga andra om sin sak. Vad man säger är inte alls lika viktigt dock. Ren kunskap och fakta är kraftigt underordnat. Grejen är att skaffa sig självförtroende nog för att som vuxen kunna sälja in sig själv tillräckligt och tjäna pengar genom eget företagande. Man förväntas bli entreprenör eller åtminstone i stånd att sälja in sig. Det finns ingen plats som naturligt väntar på dig. Att visa framfötterna och ta egna initiativ är viktigt för överlevnad i framtida konkurrens. Att fokusera på att putsa på en identitet som säljer är självklart. Vem tror längre på folkhemmet? Möjligen ideologer inom SD och äldre sossar och vänsterpartister. /Eva

      Radera
    3. En del av det där är bra grejer, men det får ju inte vara på bekostnad av fakta och vetenskap.

      Folkhemmet lär inte komma tillbaka, vad man än tyckte om det. Själv är jag kluven, det fanns en del bra och en del dåligt.

      Radera
  3. Kommentaren blir ofta att man utnyttjar arbetarna som är de som verkligen drar in pengar till företaget. Jag blir bara matt och vet inte riktigt hur jag ska svara då...

    SvaraRadera
    Svar
    1. och alltså att om företaget går bra ska mer delas ut till arbetarna, att de kan få högre lön.
      Jag har aldrig riktigt förstått om de då är villiga avstå sina löner i lågkonjunktur när företaget kanske går minus ett antal år i rad?
      För mig är det så att som anställd har man sin lön, år ut och år in, oavsett var i konjunkturcykel företaget är.

      Radera
    2. Väntar fortfarande på dem som förespråkar högre lön bara pga av att företaget gör vinst o de "förtjänar " "sin del" även ska erbjuda att betala till företaget de arbetar på nör vinst blir/är förlust....

      Radera
    3. Ja, det är ju ett samarbete, men utan företagare - inga företag. Minns exempelvis killen i Ung Vänster som tyckte att Kamprads arv borde delas bland Ikeas arbetare genom tiderna. På honom verkade han se dem (och sig själv, för han hade jobbat där) som obetalda slavar.

      ToFo: Jag minns en arbetsplats där chefen ofta använde detta argument vid den årliga löneförhandlingen, att nu har det gått dåligt så då finns det nästan inget utrymme för löneförhöjningar. Märkligt nog nämnde han aldrig ekonomin de år det gick bra.

      Radera
  4. Kan tänka mig att Arne jobbat fler timmar än de flesta gör under ett yrkesliv. Tror inte han "stämplar" ut prick kl 17 och gör sig onåbar i jobbet som börsvd. Kan inte förstå att det är fult att leva på egna pengar, dessutom blir det lediga jobb till andra som kan lämna ett bidragsberoende. Visst man går kanske inte direkt från fas 3 till VD, men det blir som en jobbmässig flyttkedja. Sedan kan jag inte begripa att det skulle vara något fult att vara sparsam och inte hålla på med onödig konsumtion, måste väl vara miljömässigt om något. Tror inte att jobben är i fara för att vi inte köper massa skit, snarare kan vi omfördela arbetsstyrkan till att göra nyttigare saker än att tillverka massa onödiga prylar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag med. Sedan har han säkert älskat sitt jobb, men det ska man inte heller straffas för.

      Ja, det där är också märkligt. Å ena sidan menar (ofta samma) människor att tillväxt är av ondo, men när någon kliver av ekorrhjulet är det också fel.

      Radera
  5. Utav reaktionerna på FIRE-repotage från Sverige får jag känslan att det ändå är att det som provocerar mest är att vanliga svenssons som bestämt sig kan göra den resan. Det är alltså inte bara för SHB-höjdare även om det såklart har mer kapital att leva av. Men den heta punkten är vanliga människor som gör uppoffringar på kort sikt (avstå utlandssemester, restaurang besök välj valfritt medelklassnöje) för att slippa arbeta till 65. Det provocerar, såna människor passar inte in i mallen. Nått måste vara fel på dem, kul när svenskarna ser sig som så toleranta i vanliga fall...

    Sen så lever ju samhället på konsumtion så skulle folk sluta köpa kläder tills dem var helt utnötta eller valde att ha kvar tjock tv så slår det ju mot tillväxten men det är inte det som vanligt folk bryr sig om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att det provocerar myndighetspersoner och politiker förstår jag. De riskerar ju att få mindre skattepengar att leka med. "Vanligt folk" borde bry sig mer om sina egna liv än om andras.

      Ja, vad skulle hända om alla behöll sin tjock-tv (eller ännu värre, gjorde som jag och slängde ut den med)? Det kvittar, för det kommer aldrig att hända. När väl alla har en platt-tv börjar man sälja välvda tv-apparater och när alla har en sådan kommer man på något nytt, och nästan alla kommer köpa.

      Radera
    2. Ah, det tror jag du har rätt i Denstymajoriteten.. provocerar mer om sådana man kan identifiera sig med "lyckas"...
      Ingen bryr sig vad någon rik oljeschejk gör..

      Radera
  6. Välvd TV går inte att se på, skitpåfund. Vad hände med 3D-tv? Som sagt, allt går att sälja med mördande reklam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min senaste erfarenhet av 3D-tv kommer från 80-talet när alla köpte 3d-glasögon i blå pappkartong för att se tredimensionella filmer på SVT. Jag kan inte säga att jag kände att "det här är framtiden".

      Fast det gjorde jag inte heller när jag en kompis förevisade sin tv som tydligen hade larvigt bra upplösning (det hette något jag glömde bort samma kväll). Jag tyckte att det såg ut som en tv, varken mer eller mindre.

      Radera
  7. 750 000 i månaden i pension är inte rimligt, ingen kan ha jobbat så mycket att det skulle vara värt en sån pension. Lika lite som om det skulle vara försvarbart att gå på bidrag när man är helt arbetsför. I slutändan är det någon anna som betalar genom skatter, avgifter eller lägre löner./Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt klart en poäng, men vad är det som säger att det inte är Arne själv som betalat genom lägre lön? Alltså gjort ett avtal med sin arbetsgivare om våldsam löneväxling. Det skulle också kunna röra sig om uttag ur en egen fond. Formuleringen kommer från en kvällstidning som mycket väl kan tulla på sanningshalten för att få till en klickbar ingress.

      Radera
  8. Ah jag vet inte... jag är en väääldigt fri själ som blivit kvävd hela livet pga det.. fast lite har jag lyckats med ändå, men just nu är jag lite kvävd igen.

    Grejen är såhär va, man INSPIRERAS av de man vill efterlikna och resten försöker man ignorera? I den mån det går då för är lätt o dras ned av jantelagarna och haters-typerna.

    Sen ska man sluta jämföra sig med alla andra så otroligt mycket. Köra SITT race. Bli den bästa versionen av sig själv. Inspireras är däremot ok..

    Mitt största mål är trots allt inte pengar utan att känna jag levt mitt liv och inte bli sån där bitter människa som jag träffar många av tyvärr.

    Går det åt h-v ställer man sig upp igen, kämpar på. Det är vad som skiljer överlevare mot de som går under.

    Bryr mig ärligt talat inte om ifall någon har 750 000 månaden eller 10 000 månaden och känner folk i båda fält. Tycker båda sätten är coola att leva. Finns fördelar och nackdelar med allt.

    Grejen är väl vad jag själv kan lyckas åstakomma som är bra för mig och min älskling. Hur vårt liv ska se ut.

    Så resonerar Moi :)

    Sen kan jag störa mig på folk men det är mest för att de försöker dra ned, kväva eller äga mig :) Finns fullt med folk som älskar att se någon fri människa falla och njuter av det, men jag blir starkare av det också på sikt.



    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men jag blir starkare av det också på sikt".

      Fan, vad lätt det låter! Nu blir jag avundsjuk :-).

      Radera
    2. Fast det är så :)

      Först bryts man ned till en liten spillra som ligger på golvet och kryper och tror man aldrig ska komma upp, sen börjar hjärna jobba hårt och med tiden finner man lösningar, insikt, större självkänsla, nya vägar..

      Det är inte lätt, tvärtom, men utveckling ..:)

      Tror skillnaden, som ovan när man surar och lägger all skuld på andra, är att man inte vet hur man ska ta sig upp.

      Tror även det är därför saker som jantelag, avundsjuka, hat mot andra utvecklas.

      Sen får man även träna sig på att se saker från andras perspektiv. Det kanske är det svåraste. Lättare att dömma.

      Fast du verkar ju vara en smart person så tror du har mer än koll på massa saker :)









      Radera
    3. Jag fejkar bara smarthet. Egentligen är jag dum som ett spån :-).

      Jodå, det ligger mycket i vad du säger, men ibland tycker jag att det är tungt att inte låta sig påverkas av neggande människor.

      Radera
    4. år du ute med håven Sparo? en av anledningarna till att jag skriver här är att jag får öva upp hjärncellerna, tänker att det hjälper något för en trög person. Allt förutom äppelmos och några andra ämnen är svårt för mig.:-)

      Radera
    5. Haha! Nej, det är jag inte. Tvärtom ville jag dämpa förväntningarna.

      Radera
  9. ; )..

    Problemet är väl att man alltid kommer träffa på människor som inte ser saker från ens eget perspektiv, som är rädda, som inte förstår, som dömer..

    Det går aldrig att komma ifrån. Oavsett hur fri ekonomiskt man är.

    Vet inte riktigt vad man gör åt det mer än att försöka omge sig med människor som har mer likadana ideal som en själv, som bygger och får en att må bra.

    Själv behöver jag jobba mer med min självkänsla (är väl därför jag är så kaxig och kan låta enormt självsäker, fake it till you make it), samt inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig.

    Har man ingen annan som coachar en får man också göra det själv.

    Är en ständig resa..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att träffa människor som inte ser saker på samma sätt som man gör själv tycker jag är en ynnest. Det är utvecklande. Det är när det går över till negativt gnäll man gör klokast i att ignorera.

      Radera
    2. Beror nog helt på var man lägger ribban :)
      Har inte jättemycket för att umgås med heteronomrativa fettosvällande köttdregglandes inskränkta svennebanan rasister.
      Däremot skulle jag gärna lära känna lite fler entreprenörstyper med flexibla hjärnor och många intressen som kunde stimulera min värld och inte har smala perspektiv om hur kvinnor ska vara. Med barn eller utan barn, gärna hälsomedvetna, intresserade av nya saker, lite ansvarsintresserade för jorden&djurriket, dragning åt hippelivet, men ändå intresserade av aktier&ekonomi..
      Äter de mest vego ++
      Inte speciellt nyfiken på för flummiga människor heller, fixar dem inte i längden. Samt typiska Bratts, de får mig o spy lite, haha..

      Radera
    3. Klart att alla lägger ribban olika. Tyvärr upplever jag att allt fler lägger ribban väldigt lågt, t ex studenter som protesterar mot att de ska behöva utsättas för föreläsningar från människor vars åsikter de inte delar. För mig känns det som ett sätt att stoppa sin egen utveckling, och det känns särskilt märkligt för en grupp som är under professionellt lärande.

      Radera
    4. Aha, men det är de som är födda 90-talet och tidigare, de sk milleniums generation.. var spännade föredrag om det på.. hmm minns ej, men kontentan var att de vill ha ALLT, blivit curlade att tro de kan få allt, ställer krav på arbetsplatser..

      Ungefär som en del jag känner i den åldern, de vill ha en bostadsrätt i Sthlm innerstad, perfekta jobbet, perfekta utseendet, pengarna,framgången, perfekta livet helt enkelt NU.

      De fattar inte sånt att man måste jobba för skiten hååårt.. :D Finns inga fria luncher som nån sa..

      Radera
    5. Millennials generation heter det nog :-)

      Radera
    6. Du menar födda på 90-talet och senare, inte tidigare. Och ja, det är nog lätt att vänja sig vid curlande. Förr eller senare knackar verkligheten på :-).

      Radera
    7. Menade nog det :) ADHD:n igen.. hehe.. går lite snabbt ;)

      Radera
  10. Hej!
    Älskar din blogg! Jag är ursprungligen en naiv idealist som numera sitter och sammanställer och tolkar data från en statlig utredning, officiell egentligen, men har blivit mer av en väldigt lång wallraffning…
    Tyvärr också oerhört deppiga och nedslående resultat utifrån min ursprungliga människobild…
    Jag har dock observerat samma beteende i min studie och attribuerar beteendet till kognitiv dissonans. När man konfronteras med annorlunda beteendestrategier ifrågasätts de egna besluten och en dissonans skapas. Fenomenet är ett av de mest studerade inom socialpsykologin så mekanismerna bakom är ganska välkända inom forskarsamhället. Dissonansen skapar en stress och en obehagskänsla. Klassiskt försvar för att minska dissonansen är att försöka rättfärdiga sina egna beslut genom att attackera och kritisera beteendestrategin som skapar dissonansen.
    Allt för att övertyga sig själv att de egna besluten är bäst.
    Ps, när du skrev statlig humorutbildning började jag tro vi var kollegor…
    Mvh
    Dolkow

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kul att höra!

      Tråkigt att människan inte istället tar chansen att ifrågasätta och förbättra sina egna beslut. Att kritisera andras kan möjligen förbättra andras, men för en själv måste det vara poänglöst. Jag tvivlar på att det ens kortsiktigt lindrar den där stressen och oron.

      I mitt fall betyder statlig humorutbildning en standup comedy-kurs på Dramatiska Institutet. Tvivlar på att den hade kunnat ge mig jobb i en statlig utredning (eller andra seriösa tjänster) även om ni kanske hade mått bra av lite skämt i lunchrummet :-).

      Radera