söndag 11 november 2018

Kickoff-hysteri

Jag har hört både en och fem ekonomibloggare berätta att de med jämna mellanrum (årsvis, halvårsvis, kvartalsvis...) åker iväg på kickoff med sin maka/make/sambo där de tillsammans stämmer av sin ekonomi.

Jag vet inte hur mycket det handlar om hushållsekonomi och hur mycket om att få en barnfri hotellweekend, för vore det bara det förstnämnda kunde man ju lika gärna ta det vid köksbordet. Och det kanske en del gör, det lägger jag mig inte i. Oavsett orsaker unnar jag människor att umgås med sina nära och kära.

Svårare för mig som singel. Att ha en egen kickoff är lika dumt som firmafest för egenföretagare. Jag vet att jag ändå skulle vara för snål, bo på ett sunkigt vandrarhem och boka in ett uselt coverband eller standup med Lennie Norman. Men själva idén att då och då pausa ekorrhjulet och fundera över hur det står till är förmodligen nyttig.


Fast då skulle jag inte nöja mig med att titta på inkomster, utgifter och investeringar. Nu kanske jag pissar på hela ekonomibloggosfären, men jag har inte ens en hushållsbudget. Jag har alldeles för oregelbundna inkomster och för små utgifter för att det ska vara lönt.

Hade jag tagit med mig själv på enmanskickoff skulle jag se över mina värderingar och mål. Vart är jag på väg i livet och karriären? Är jag närmare den målbilden nu än för ett år sedan? Vad kan jag göra för att nå längre? Vad är nästa steg? Vad vill jag lära mig, utveckla och göra nästkommande period? Lite sånt.


Jag inbillar mig att jag funderar över de här sakerna hela tiden, ibland osunt mycket. Men kanske borde jag göra det mer regelbundet och organiserat (även om jag vägrar att kalla det kickoff). Hur gör ni andra, trampar på och låter det ske eller reglerar hela livet i Excel?

31 kommentarer:

  1. Jag bor också själv och behöver ingen kickoff som du skriver. Personligen följer jag läget i Excel dvs gör enkelt bokslut varje månad vilket "tvingar" mig se hur läget är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Själv gör jag den där Excelgrejen dagligen, men jag har ingen sån där tidsbestämd avstämningsdag då jag utvärderar kurvorna och det borde jag kanske.

      Radera
  2. Min kompis läger allt i excel till mig så jag ser att nu uppnått t ex 7 kr timmen utdelning samt ca 4200 månaden utdelning..
    Det gör mig superglad när jag/vi köpt nåt o ser resultatet av det. I övrigt har vi inga direkta avstämmningar utöver mitt eviga pladdrande om ekonomisk frihet, hur vi ska tjäna mer, jobb, hur mycket vi kan spara, när är vi klara, vad ska vi göra sen, kommer vi fixa det, kommer jag vara frisk nog, hur ska jag få vård med inkompenent sjukhuspersonal som inte ringer tillbaka, samt hur ska jag kunna jobba, kommer jag hålla, etc. Vet faktiskt inte om vi skulle uppnå så mycket bättre resultat om vi åkte iväg någonstans och hade dagsordning för samtalspunkter eftersom min hjärna ändå rör sig konstant och andra stackare inte hinner/orkar med ;-P Min partner är en lugn och balanserad typ som är sjukt trevlig att leva med, men orkar kanske inte med alla mina svängningar mer "det blir bra som det blir".. Däremot vet jag ju att för några år sen hade vi inte alls så mycket som nu och nu snart 2 mille så det är ju fantastiskt! Vet det funkar! Samt min hjärna är ständigt igång för nya inkomster som fungerar med nuvarande kropp/sjukdomar.. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utdelning per timme är en sådan uppgift som mest skulle störa mig, men det är bra att folk är olika.

      Radera
    2. Fast jobbar du fortfarande mot målet fi eller är du redan det? Kanske skillnad om man uppnått målet eller inte? Har väldigt uppstackat här med procent i olika branscher, romanser aktier, förhållande aktier, utdelning månad, timme, totala förmögenhet, hur mycket vi har kvar o investera (ej fullinvesterade), hur mycket jag äger, min partner äger, utdelning alla aktier o s v.. Annars är vi inte speciellt strukturerade ..

      Radera
    3. I mitt tycke är jag det, men är helt säker på att jag skulle hitta folk som inte håller med (eftersom DE inte skulle klara sig på mina pengar).

      Radera
    4. Viktigaste är vad du känner? Tycker det är upp till var och en och bestämma. Känner singlar som lever för ca 9-10 000 månaden. Trodde jag kände en som levde för 3000 månaden men sen när jag började pressa honom stämde det visst inte. Hade glömt massa kostnader där som t ex tandläkare. Lever du för mindre blir jag imponerad :)
      Tycker det till skillnad från kanske andra är coolt att kunna leva på lite även om jag själv kan känna jag har väldiga problem med vissa saker jag "måste ha"..

      Radera
    5. Det var ett tag sedan jag räknade efter, men skulle gissa att jag ligger på 6-7000 kr och skulle kunna leva på ganska mycket mer och fortfarande vara ekonomiskt oberoende. Ja, jag struntar i vad andra tycker är minimikravet, men eftersom jag hört folk på allvar säga att man behöver 25 miljoner på banken för att ens vara i närheten är det risk att uttrycket ekonomiskt oberoende för tankarna fel.

      Radera
    6. Jo, tror också uttrycket eknomiskt oberoende kan föra tankarna åt fel håll. Skrev en kontaktannons till en av singelmännen jag känner som lever ca 9-10 000 någongång och tror jag använde uttrycket ekonomiskt oberoende och jäklars vad många kvinnor som hörde av sig :) Imponerande annars, då lever du på minst av de jag vet om nu även om vi inte känner varann :)

      Radera
    7. Nä förresten, vi känner en till kom jag på :)

      Radera
    8. Det finns alltid någon som är värre :-). Och jag känner mig inte ens särskilt udda även om jag förstått att jag är det i detta avseende. Jag tycker att det är udda att kunna göra av med en vanlig månadslön varenda månad. För att hinna det skulle man ju behöva ta ledigt och då löser det sig självt :-).

      Radera
    9. Det är dyrt o jobba. Läste en intressant lista på Svenska Fire alla kostnader ett par hade för att jobba. Hemska siffror. Som min inneboende som har en nettolön på ca 35000-40000 Sparas det något är det väldigt lite och de pengarna går till semestern om det blir någon.
      Inga barn där så undrar var pengarna skulle tatts ifrån då. Beror såklart på vad för jobb man har, är det ett där utseende, sociala spelar roll blir det dyrare.
      Alt om man ska köpa in massa saker för att förkovra sig för sin arbetsplats.

      Radera
    10. Det finns säkert något extremfall, men många rättfärdigar nog sitt slöseri med att skylla på jobbet. Visst kan man t ex behöva köpa lite mer och dyrare kläder, men måste man inte ha Armani 4-5 dagar i veckan går det att ordna till en rimlig slant.

      Radera
    11. Ingen Armani där på långa vägar. Kan känna mer det är många som har höga kostnader och då menar jag inte tillfälliga som enstaka projekt eller tex flyttkostnader utan de månadliga fast det köps ändå inget speciellt.
      De kan leva på riktig sunkmat som knappt är värd att kallas mat, har inga specialla kläder, äter förvisso ute då och då men ingen bra speciell intressant mat som egentligen är värd de kostnaderna. Vet inte var pengarna tar vägen. Massa små kostnader hit och dit, trist take away och ännu tristare hemkörnings-mat (för de som inte beställer sånt så ofta är den ofta kall och allmänt smaklös). Inget sparas och de jobbar hårt.
      Allt bara går runt runt och blir de arbetslösa är det rena katastrofen, pratas bara om hur man ska klara sig första månaden. Tycker inte det är nåt liv.

      Radera
    12. Sunkmat och take-away kan kosta riktigt mycket om man är konsekvent.

      Radera
  3. Självfallet har man en excelkalkyl med månadsposter, för att kunna följa utvecklingen över tid. Det är lite kul ändå att följa förändringarna. Men kanske inte på onödig detaljnivå eftersom jag ändå vet vad pengarna går.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så jag tänker också, att jag inte är betjänt av att veta precis vart pengarna går. Inte heller skulle jag spara mer eller bättre av att lägga energi där.

      Däremot vill jag jämföra mig med börsen för att veta om jag gör rätt där.

      Radera
  4. Ekonomin kan man prata igenom vid köksbordet en gång i månaden eller så, men jag tror att många glömmer bort "det andra".

    Vem är jag? Vad vill jag? Vilka är vi? Vad vill vi? Drömmar, planer, mål, vikta och definiera det man vill uppnå, tillvägagångssätt, uppföljning, och se till att man har roligt på vägen.

    De flesta jag känner "bara lever". Jobb, semester, barnen växer upp, flyttar hemifrån, skilsmässa, pension, hemmet och döden. Det bara liksom blir som det blir. Och det är helt OK. Men jag tror också att många skulle må bra av att se litet djupare på det liv man har, som ju bara är en kort paus mellan två evigheter.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är helt enig! Är det åtminstone ett aktivt val att inte göra aktiva val utan ta livet som det kommer är det okej, men jag tror att de flesta inte ens funderar över det.

      Radera
    2. "Vad du ej klart kan säga vet du ej: med tanken orden föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta." (Esaias Tegnér)

      Det kan vara så att flera av de som "bara lever" saknar erfarenhet av samtal om djupare frågor och därför heller inte nödvändigtvis har tänkt så många allvarsamma tankar. Då kan man inte uttrycka något heller. Tomhetskänslor som kan uppkomma när något stör tryggheten man byggt upp, kan komma i uttyck genom fysiska besvär eller kroppslig sjukdom. Kroppen får istället bära kunskapen om hur det verkligen står till när tankarna/orden saknas.

      Eller så är man medveten men är rädd för att behöva ta större ansvar och gå emot strömmen. Då uppstår ilska istället när livsfrågor kommer på tal. Det är obehagligt att spendera tid i deras närvaro. Så mycket vrede under ytan. Tankarna finns, därför också orden och det är det outtalade som bidrar till spänningarna i luften. Depression och/eller ångest råder. /Eva

      Radera
    3. Nu gick den kulturella nivån upp. Tegnér tamejfan!

      Dyster bild, men du kan ha rätt både i den första och andra beskrivningen.

      Radera
    4. https://sv.wikiquote.org/wiki/Esaias_Tegn%C3%A9r

      Kolla smakprov på annat av Tegnér. Varning, icke för antinationalister och jämställdhetsapostlar!

      Har en tjock bok hemma full av dikter från alla sekler. Tegnér och Viktor Rydberg är särskilt läsvärda. Så skriver inte folk längre, tyvärr. /Eva

      Radera
    5. Jag är usel på att läsa poesi. Drar mig samtidigt till minnes en filmdialog:
      - Läser du poesi?
      - Nej, det blir inte så ofta.
      - Varför det?
      - Har inte tid.
      - Tid?! Det är ju för fan då man ska läsa poesi. Titta här! Det är ju för fan bara 4-5 rader per sida. Går mycket fortare än romaner.
      (Dubbelsvindlarna, 1982)

      Radera
  5. Larsson, i och med dina betalningar av skatt till vårt kära skatteverk varje månad (?) som företagare måste (?) göra, moms+arbetsgivaravgifter, så antar jag att du behöver något slags underlag. Du kanske kör med papper och penna -gåsfjäder och bläck måhända- för detta istället för Excel, men även de som ogillar pyttemjuk finns det ju andra dataprogram att nyttja för att räkna fram detta underlag.
    Har inte du en sorts kick-off för varje ny kund du börjar jobba med, alltså på egen hand i kammaren din, där du funderar över värderingar och mål bla. Antar att åtminstone någon tilltänkt kund har blivit en icke-kund pga detta?
    Alltså kort, som egenföretagare har du ett helt annat grepp om dessa frågor jämfört med random svenne-banan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många frågetecken där, men jag kan lugna dig med att jag både betalar skatt och sköter bokföring, men det handlar ju om redovisning av vad som skett. Kickoff ska ju, som jag förstått det, blicka framåt.

      Men nej, någon sådan utvärdering gör jag inte för varje kund. Ofta skriver vi inte heller ett omfattande avtal för ett år i taget. Jag får ett uppdrag, sköter det tillräckligt bra för att få förnyat förtroende och hux flux är det en slags arbetsrelation. Jag tror faktiskt att jag skulle göra en betydligt mer noggrann utvärdering av en arbetsgivare jag var anställd hos för det känns som ett mycket större åtagande.

      Radera
  6. Tror faktiskt det ligger en del i att bara kunna komma iväg barnfria en helg och kunna fokusera på varandra. En liten avstämning om vart man själv och familjen är på väg i livet. Risken är annars att någon divergerar iväg och efter några år så vaknar man upp och undrar varför man ens är ihop. Har tyvärr gott om såna exempel i min närhet som slutat med skilsmässa. Kommunikation i en relation låter lätt men kan i praktiken vara fruktansvärt svårt.

    Håller just nu på att fila på hur vi ska lägga upp vår kickoff, så tips mottages tacksamt. https://svenskafire.se/index.php?topic=123.msg630#new

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det vad som krävs är det såklart bra att åka iväg. Jag ville mest provocera lite med frågan varför man inte lika gärna kan ta det hemmavid.

      Radera
  7. En gång om året, oftast kring jul pga ledighet och lämplig tidpunkt generellt, sätter jag mig vid köksbordet och har min "konferens" med mig själv. Har en sambo, men han verkar lagom motiverad så jag håller honom utanför, utan fokuserar på mig (vi har ju generellt sett inte heller gemensam ekonomi och inte heller barn). Gör ingen budget för året, lite som dig där, men sätter upp en himla massa mål inom olika kategorier.

    Först går jag igenom året som gått och målen jag hade där. Vad uppnådde jag, varför uppnåddes inte vissa, är allt viktigt osv. Där har jag exempelvis kommit på att jag inte tagit ut alla semesterdagar och kommit på att det är ju dumt och satt som mål till nästa år att faktiskt ta ut alla dagar.

    Lägger inte jättestort fokus på det som varit, men sen börjar jag planera nästa år. Delar upp det i olika grenar som tävlingskarriär, resor/semester, sparmål, ideella åtaganden, relation, jobb och eget företag. Därefter går jag in på detalj på varje punkt (som i sin tur får fler underpunkter), vad kommer det kosta, när ska det vara klart, när ska det bokas, vad ska jag kolla efter i juni för att känna att jag är på rätt väg osv. Sen hamnar det mesta i min kalender, mest som påminnelser. Behöver semestrar anpassas till lopp som ska springas, när ska jag lägga in träningsperiod, när görs anmälan, ALLT åker in i kalendern (en digital).

    När det här är nedprintat och jag känner att jag har kontroll så stänger jag dokumentet och jobbar efter det som finns i kalendern. Med jämna mellanrum kollar jag dokumentet för att bocka av, se om jag missat något eller allmänt fundera kring det. Tycker den här metoden fungerar jättebra för att få mig att göra sakerna, och inte bara drömma om att hamna där, prestera det, se den platsen osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett vettigt upplägg för att lära av misstagen och optimera framtiden. Väldigt seriöst med alla kategorier. Tror inte att jag skulle få ihop mer än hälften så kanske borde det var ett av mina mål för 2019 :-).

      Radera
    2. Kör på! Man gör ju oftast mer än man tänker i ett första steg.

      Radera
    3. Ja, det är strukturen jag är ute efter och mer strukturerat än det där vill jag inte ha det.

      Radera