fredag 11 januari 2019

Fram för mer barnarbete!

Har inte barnarbete fått väldigt dålig klang? Nu menar jag inte femåringar fastkedjade vid symaskiner eller barnkolonier som rensar asbest. Jag pratar om barn som är vuxna om några år och då förväntas jobba åtta timmar om dagen. Fasa in dem!


Från tretton års ålder får svenska barn jobba. Inte riktigt heltid, men nästan. Det tycker jag är chans man ska försöka ta. Sommarjobbar man som trettonåring får man ett hum om ett visst arbete, men också själva konceptet lönearbete, med pendling, matlåda/lunchrestaurang, arbetskamrater osv.

Men börja tidigare! Bara för att barnarbete är förbjudet är det ingen lag som säger att barn måste servas och daltas med. Eget ansvar kan introduceras så fort barn kan prata. Att städa sitt rum och ta ansvar för personlig hygien krävs såklart långt innan tretton. Inte ens jag försökte komma undan genom att hänvisa till Genèvekonventionen eller något annat dumt.


Rätt tidigt kan man koppla krav till veckopengen, men också ge barn möjlighet att dryga ut inkomsten genom att diska/städa/påta. Det är inte kriminellt barnarbete, det är barnuppfostran, något som inte alls är förbjudet även om det ibland uppmärksammas exempel som tyder på det.

41 kommentarer:

  1. Ja var kommer alla ouppfostrade skrikiga adhd glin ifrån? Var inte barn mer väluppfostrade förr i tiden när man fick aga dem? Är tacksam jag inte skaffat barn, men spyr lite när jag ser alla skrikiga bortskämda ungar. Fattar inte hur föräldrarna kan tillåta det gå så långt med daltandet. Vissa av barnen är monster. Jättebra om de börjar jobba tidigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det tror jag, men jag är inte säker på att det är aga som saknas. Jag tror snarare att det är tid. Det är helt enkelt lättare att ösa pengar över ungarna är att lära dem att hantera dem. Det är lättare att sätta dem framför Netflix än att läsa en sagobok. Det är lättare att skicka iväg barnen till dagis än att uppfostra dem själva. Många föräldrar verkar automatiskt alltid välja det enklaste alternativet för dem.

      Radera
    2. Kanske är tiden då men när de äckliga små fjunen står och skriker i kön till kassan om att de vill ha nåt och nån av föräldrarna på sitt lugna pedagogiska mjäkiga sätt ska förklara att det går inte tror jag det vart bättre med en liten klapp i baken och TYST BARN!

      Radera
    3. Som barnlös kund i samma kö föredrar jag om de lyfter ut ungen i bilen och gör en mental notering om att inte handla med barn nästa gång.

      Radera
    4. Ja fast det händer ju aldrig..
      Jättebra iaf med arbete redan i unga år. Bädda säng, städa, betala del av inkomst till boende, allt sånt tycker jag de ska göra så fort de börjar jobba och tjäna pengar och ju tidigare desto bättre. Jag sommarjobbade från kanske 11 år ålder, sen började jag försörja mig själv halvt om helt från 15 års åldern, och från kanske 18 års ålder men kanske tidigare gav jag pengar till mamsen regelbundet. Är nog därför jag ser som så viktigt idag att dra in pengar och verkligen gillar pengar.

      Vet inte hur det vart om jag blivit mer bortklemad, men ser på andra som verkar fått allt serverat att de sitter ju bara och väntar i princip på arvet! De gör inget.. sen rasar det in massa miljoner en viss ålder så slipper de jobba. De har aldrig tror jag känt samma press på sig som jag gjort som inte har några miljonarv och vänta in.

      I mina ögon är de bortskämda, osjälvständiga, förväntar sig andra&föräldrarna ska betala. Föräldrarna skulle bara veta hur de är bakom fasaden när de inte smeker mamsen&papsen medhårs och hur dåligt många av dem pratar om sina föräldrar. Ingen disiplin&ingen respekt och förvaltar inte alls sina pengar.

      Radera
    5. Du tror alltså på att lära dina barn, som den förebild föräldern är, att när man vill något då slår man? Tips: väx upp själv, du framstår som extremt egoistisk emellanåt.
      Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

      Radera
    6. Mmm, superfräscht med "vuxna" människor som tycker att det är ok att slå barn.

      Cheers,

      /P

      Radera
    7. I min kultur uppfostrar vi barn på annat sätt än ni svenskar gör. Är du mot mångkultur?

      Radera
    8. Det är en stor och komplex fråga. Jag är emot en massa kulturella uttryck, både i den egna och andras kulturer. Barnaga är ett exempel.

      Om det någon gång kommer ett lyckat exempel på mångkultur, där människor med olika kulturer lever i harmoni sida vid sida (oj, det där lät som en dålig låtöversättning) kan jag ta ställning till helheten.

      Radera
    9. Svaret/frågan var ställd till /P 12:21 och Investeraren 11:47 ovan, inte specifikt till dig Sparo

      Radera
    10. Svensk lag gäller i Sverige.det är förbjudet att aga barn och andra med för den delen."Att ta seden dit man kommer", är ett bra talesätt, barnaga har varit förbjudet i Sverige sedan 1983.

      Radera
    11. Anonym 13:51
      inshallah

      Radera
    12. Eller med en svensk och lite längre formulering: Barnaga är lika förbjudet som att spela in blandband, men det är otroligt svårt att sätta dit någon för det.

      Radera
    13. Och blandband för eget bruk är inte ens förbjudet.
      Något som däremot är förbjudet -enligt Annie Lööfs välartikulativa talekonst - "I Sverige är det förbjudet att vara kriminell"
      Jamen, har du hört på maken

      Radera
    14. Jaså, är det inte? Ja, lika bra det, snart är det ingen som ens kommer ihåg vad ett blandband är.

      Lööfs uttalande kommer jag ihåg. Är förvånad över att hon pratar så dålig engelska. En politisk broiler borde väl från tidig ålder ha engagerat sig i det ämnet, men de äldre partiledarna är ju faktiskt mycket bättre än hon på att kommunicera på engelska. Såg något klipp av hennes samtal med Jordan Peterson och skämdes lika mycket för hennes dålig engelska som för hennes dåliga åsikter.

      Radera
    15. Investeraren, jag är inspirerad av den franska barnuppfostran där barnen sitter fint vid middagsbordet utan att slänga mat omkring sig och lär sig tålamod. Självklart är det skillnad på misshandel av barn och en dask i stjärten. Se på djurriket, där håller inte föräldrarna på och daltar med sina ungar utan varghonan tar resolut ett tag med tänderna i nackskinnet på ungarna när de inte sköter sig eller skäller ut dem ordentligt tills de slutar. Att jag är egoistiskt är dina ord, men visst, jag kan nog framstå som det vilket inte stör mig egentligen då sund egoism bara är nyttigt.

      P, vilken tur jag inte har barn då, men kan berätta om när jag och min väninna var på en bjudning. Den lilla elaka adhd ungen på kanske 9 år stod och slog på min väninna och mig jättehårt utan att någon reagerade. Föräldrarna orkade knappt bry sig. Det gjorde ont. Vi tog barnet och låste in i garderoben några minuter. När vi öppnade dörren var barnet lugnt och fogligt och jag tror uppförde sig hela bjudningen ut.

      Radera
  2. I vårt hus får barnen inga pengar för att städa/diska/påta. Sånt ska de banne mig göra ändå, det får vi föräldrar göra så det gäller dem också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan man också se det. Jag tycker att det beror lite på. Att bädda sin säng och städa sitt rum kan man tycka är obligatoriskt och går i fall det behövs att koppla till veckopengen. Men om barnet tvättar bilen eller klipper en stor gräsmatta tycker jag att det är smart att koppla en lön till det.

      Radera
    2. Oj då, du anser att barn ska ha betalt för sådant jobb?! Då skulle jag och min ena bror ha tjänat pengar minsann, fastän vi aldrig fick ett öre för allt hemjobb. Plocka bär, sätta och plocka upp potatis, rensa ogräs och jobba jobba... Vaktade yngsta brorsan i stort sett varje vardag kl 17-20 och varannan lördag under de två sista åren på gymnasiet, så att mamma kunde jobba deltid. "Du är ju ändå hemma" var svaret om jag tyckte att det blev för mycket. Att jag var hemma var ju sant, kunde inte ha mycket till socialt liv på grund av barnvaktssittandet. Inte kul att leka med 9-åring när man är 18 och fixa mat och leka morsa. Min två år yngre bror var nog aldrig barnvakt. Han hade behövt det mer eftersom han förväntades bilda familj senare, något jag bestämt redan som liten inte var något för mig. Men men, "han är ju pojke!" Han var ute och gjorde vad han ville. Nå, han klippte gräsmattan och tvättade bilen också. Inget betalt någonsin, men så kostade hans sportintressen mycket också. Jag hade inga intressen som kostade en endaste krona. I alla fall inga som föräldrarna var beredda att bidra till. Summa: Barnen var inte i centrum, utan barnen bodde hos föräldrarna. Egentligen ganska bra. Har aldrig förväntat mig betalt för att jobba hemma, bara att få jobba mindre än jag var tvungen till.

      /Eva

      Radera
    3. Nej, jag "anser" inte det, jag tar upp det som en möjlighet för att på ett pedagogiskt sätt få barn att förstå ansvar och arbetsmarknad.

      Ta er som exempel. Hade det inte varit nyttigt för både dig och din bror om du hade fått pengar för att vara barnvakt? Du hade märkt att det lönar sig att ta ansvar. Din bror hade märkt att hans sportutrustning kostade pengar och kanske därigenom valt att göra mer hemma och avlasta dig, för att ha råd med sportgrejer. Det låter som att han istället blev lite bortskämd?

      Radera
    4. Skulle absolut inte säga att han blev bortskämd i jämförelse med jämnåriga pojkar där vi bodde. Tvärtom faktiskt. Men i jämförelse med mig så levde han minst sagt väl. Var omtyckt, respekterad, omhuldad och försvarad om en konflikt uppstod. (Det gjorde det dock sällan eftersom herren i huset var en sovande björn som åtminstone jag såg till att aldrig någonsin väcka. Hellre tiga och lida var vad som gällde.) Men han var biologiskt barn och därtill Sonen också, då hade han favörer.

      Det är mycket tydligt hur hans kvinnosyn formats av denna uppväxt. Hans fru har undrat över många konstigheter och jag har kunnat bekräfta många detaljer hon tagit upp som jag känner igen och som han förväntar sig av kvinnor. Hans fru är inte med på noterna kan jag säga. Ett bra exempel är en vardaglig sak som att stå vid badrumsspegeln med öppen dörr. Att låsa en dörr ansågs överdrivet om det inte fanns gäster. Men olåst dörr betydde också att det var ledigt - om jag var där fullt påklädd. Bara att gå ut direkt om han kom in. Gissa vad dessa kungafasoner inneburit i hans äktenskap. Samma beteende verkar leda till oförmåga att tala med kvinnor om man inte basar över dem. Han är chef förstås. Vad annars? ;) /Eva

      Radera
    5. Utan djupare kunskaper än vad du berättar låter det för mig som att särskilt han hade mått bra av att få jobba hemma och finansiera sina hobbyprylar.

      Radera
  3. En nackdel med att betala för uppgifter de gör hemma är att barn är inte dummare än att de ganska omgående vill ha betalt för varenda liten grej som ska göras. Smart och ekonomiskt rationellt av barnen men frågan är om det är så man vill ha det hemma? Vi har varit tydliga med att endast ge ersättning för sånt som ligger utöver de vanliga vardagssysslorna hemma. Typ sortera gem (ironi) som inte skulle göras annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där gäller det att vara pedagogisk som förälder. Man ska inte behöva betala för hjälpsamhet. Förstår de inte det föreslår jag att ni ger dem en räkning för några grejer ni gjort för dem, som födsel (borde vara rätt hög timlön)skjuts och bröstmjölk :-).

      Radera
  4. Blir man betrodd med att kunna och klara av saker redan som barn, så har man det med sig hela livet sen. Kan vara den enklaste vägen att göra allt själv och slippa tjat men i längden gör man ju barnet en otjänst. Sommarjobbade en hel sommar med att rensa ogräs som 13-åring, bara lära sig att stå ut med något ganska tråkigt och enformigt, passa tider m.m är en nyttig lärdom. Jobbade heltid redan som sjuttonåring, drillad och lydig, vilket inte var helt fel. Numera gör jag som jag vill med ålderns rätt/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Ibland är livet tråkigt och enformigt. Lika bra man får lära sig det tidigt. Och lära sig att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse, och är den grund varpå samhället vilar :-).

      Radera
  5. Larsson, är du inläst på det här med att familjen jobbar i egna företaget, du som är egen företagare? Familjen är väl undantagen från de arbetstidsregler som normalt gäller för anställda? Och det gäller väl även betalning som lön? Lönesättningen är ju helt fri i Sverige sålänge man inte har ett kollektivavtal, det finns ju inte ens minimilön.
    Men åldersgränsen kanske är absolut?
    " För de flesta yrken finns dock inte uppsägningsvillkor reglerade någon annanstans än i LAS. Detta innebär att - det enda skydd arbetstagarens familjemedlem skulle kunna ha - skulle vara genom ett kollektivavtal eller anställningsavtal (där regler om uppsägning finns reglerat)."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag är inte ett dugg inläst på det. Min mamma hjälpte mig ibland med bokföringsfrågor från början och fick inte en krona för det. Hoppas att hon inte anmäler mig.

      Radera
  6. Sunt. Jag tänker att när mina barn är stora nog för att hantera pengar och få veckopeng så ska de få det, dock inte utan motprestation. Att lära barnen att få pengar utan motprestation är ju att lära dem bidragsberoende. Naturligtvis så får motprestationen vara utifrån deras ålder, i unga år t ex hålla ordning och reda i sitt eget rum. Samt alltid spara minst 10 % av belöningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att lära barnen att få pengar utan motprestation är ju att lära dem bidragsberoende."

      Varför sa du inte det innan jag skrev inlägget så hade jag kunnat korta ner det till en enda mening :-).

      Radera
    2. Haha nåt får du väl göra själv ;-)

      Radera
  7. Alltid uppfriskande med barnlösa personer som har starka idéer om barnuppfostran.

    Som jag brukar säga, passa på innan du får barn för sedan har du ingen aning längre.

    Eller som Sokrates sägs ha sagt "Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig maten och tyranniserar sina lärare."

    Tur att nu någon 2500 år senare hittat nyckeln till att bryta detta :D

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. En annan reflektion över diskussionen ovan är att barn uppenbarligen ska ses som ett kollektiv utan individuella egenskaper

      //Krusse

      Radera
    2. Japp, det där får man alltid i ansiktet - "har du inga barn ska du inte uttala dig". Märkligt nog har jag aldrig hört samma argument mot folk som uttalar sig om självmord, trots att de bevisligen inte gjort det.

      Men det kommer inte hindra mig att uttala en åsikt om både ditten och datten, och först när någon försöker bemöta mina argument i sak kommer jag ta intryck.

      Det Sokrates beskriver är en ungdomsrevolt, att testa gränser. Det är naturligt och inget som kommer försvinna av att barn förbereds på vuxenlivet.

      Barn är självklart individuella. Olika barn kommer att kunna och behöva ta olika typer och mängd av ansvar i olika ålder, men det tycker jag är så självklart att det knappast behöver påpekas.

      Radera
    3. Ja, eller kirurger som inte amputerat sin högerarm inte får utföra amputationer på patienter. Hjärnkirurgi får endast utförad av dem som själva har fått delar av hjärnan (bort)opererad.
      Veterinärer får endast de vara som själva är djur av samma art.
      Se på stjärnhimlen får endast göras av de som själv skapat en stjärna. Den som inte sett elektricitet får inte själv använda elektricitet

      Och framförallt, att ha en tro får endast den ha som själv träffat gud och kan bevisa det.

      Radera
    4. Fram för fler körskollärare utan körkort! :-)

      //Krusse

      Radera
  8. Off Tobic, men kom att tänka på dig. Herrarnas förbundskapten sa tydligen det här i dag:

    – Jag har hållit på med det här i 33 år och jag är fan inte ekonomiskt oberoende.

    Det är värt ett inlägg tycker jag. Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle det kunna vara, men då måste jag fråga: förbundskapten i vad? När folk pratar om sport utan att precisera vilken sport det är brukar svaret vara fotboll. Rätt?

      Radera
  9. Jag tror att en viktig del i att jag idag är en person med stabilt ekonomi och en buffert på banken är den ekonomiska uppfostran jag fått av mina föräldra och från sommarjobb. Jag är uppväxt på en mjölkgård så arbete har alltid funnits, till skillnad från många vänner här haft dethar jag och mina syskon alltid fått lön när vi jobbar hemma, tex tagit in ved, klippt gräs, flyttar stängsel eller harvat. Vi har alla betalat körkort och bil själva och hyra när vi bott hemma efter avslutat gymnasium. Att jobba och få betalt för att kunna köpa för egna pengar ger självförtroende. Det är möjligt att det går jämnt ut för de föräldrar som sponsrar tex körkortet men inte betalar för utfört arbete men jag anser att ett viktigt lärdom gått förlorad. Att betala hyra när man bor hemma och har jobb verkar också ovanligt meb jag tror det är viktigt för att lära sig att boende och mat kostar, oavsett om föräldrarna har det gott ställt och vill göra barnen en tjänst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. Ja, inte bondgårdsbiten utan att jag också lärde mig hur privatekonomi funkar genom att få testa det praktiskt från tidig ålder.

      I praktiken blir föräldrarna tvungna att betala för det mest nödvändiga oavsett om barnen får en budget för att köpa t ex kläder, men det är en viktig princip att pengar inte bara finns eller dyker upp, man måste förtjäna dem.

      Radera