måndag 14 januari 2019

Tillåtet betyder inte smart

Jag hittade en artikel i Privata Affärer som fångade mitt intresse.

Det visar sig alltså att lagkravet på amortering påverkar köpbeteendet för mer än hälften av bostadsköparna. Man ska kanske inte ta den här typen av undersökningar på alltför stort allvar. Det framgår inte hur många som var med i enkäten eller exakt hur frågorna löd. Dessutom är det ingen som behöver stå till svars för vad de säger.


Men det är ändå höga siffror, så vi kan ju leka med tanken på att det stämmer att väldigt många bostadskunder påverkas av det lagstadgade amorteringskravet. Är inte det väldigt märkligt? Att räntehöjningar gör köparna tveksamma köper jag. Ingen kan räkna med långsiktig minusränta, men höjningar gör det mer konkret och ger den potentielle låntagaren lägre köpkraft.

Amorteringskravet gör däremot inte köpet en enda krona dyrare. Det handlar bara om att betala den skuld man har. Om det ger köparna kalla fötter undrar man ju om de aldrig har tänkt betala för bostaden. Eller funderar de inte ens på det? Kanske är de samma människor som glatt ”köper” en telefon för 399 kr i månaden under överskådlig tid.

Som hittat!

Jag vill gå ännu längre. Den som tycker att det är ett problem att amortera två procent av ett lån bör låta bli att ta det. Oavsett vad lagen säger – idag och imorgon.

53 kommentarer:

  1. Håller med dig till 100 %. Kan man inte amortera 2 % bör man avstå från lånet! Det som ligger bakom artikelns siffror tror jag är att folk tidigare köpt över sin förmåga helt enkelt.

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och att en del låntagare främst är intresserade av hur mycket pengar som går ut från kontot varje månad, inte vad de går till.

      Radera
  2. Jag har glatt köpt massor av telefoner för 399 upp till 599 i månaden. Även till den äldre sonen. Dock har jag alltid amorterat, tänkte liksom att man var tvungen. En missuppfattning jag haft men som gläder mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hur mycket har telefonerna kostat dig jämfört med kontantpriset?

      Radera
    2. Ofta är ju just telefoner billigare på avbetalning i utbyte mot att man samtidigt förbinder sig att använda en viss operatör i 24 månader. Det bygger ju dock på förutsättningen att man ändå hade tänkt ha just detta abonnemang i 24 månader.

      Radera
    3. Var inte det vanligare förr? Eller är det bara jag som inte hänger med?

      Radera
    4. I ärlighetens namn så vet jag inte riktigt men låt säga att jag betalar 399kr per månad för abonnemanget och sedan brukar det ligga en förhöjd månadsavgift för telefonen i 24 månader (åtminstone har mina abonnemang sett ut så). Den ligger på ca 100kr. Då betalar jag 9576 för abonemanget och 2400 kr i förhöjd månadsavgift. På två år. Abonemanget brukar vara identiskt eller sämre än ett abonnemang som kostar runt 149kr i månaden om man tecknar det utan telefon (jag har ett sådant nu och jag har faktiskt dubbelt så mycket surf som när jag betalade 399 kr/mån). Jag betalar alltså 11976kr totalt med abonnemang och månadsavgift i 24 mån, jämfört med 149kr/mån=3576. Jag betalar alltså 8391 för min telefon. Jag tänker att det finns billigare :)

      Radera
    5. Jag har själv gjort en del telefonarbitrage. Ibland kommer kampanjer där totalkostnaden understiger marknadsvärdet. Priset jag fått betala är att ha blivit låst till en operatör under 24 månader. Går bara att genomföra när man för tillfället inte är låst hos någon. Man får dessutom rätt bra betalt på Tradera för ouppackade mobiler.

      Radera
    6. Onatakosha: Ja, det finns billigare telefoner än 8391. Min var t ex 8391 kr billigare :-).

      Mikael: Telefonarbitrage var ett skönt ord! Och intressant upplägg.

      Radera
    7. Låter fortfarande dyrt. Köpte begagnad Samsung galaxy S6 för 2000kr och mitt abonnemang kostar 40kr i månaden =)

      Radera
    8. 2000 kr lät inget kul, men var hittar du 40kr-abonnemanget?

      Radera
    9. Svårt att få mycket bättre valuta för pengarna då det är en smartphone vilket gör att den kan användas till vad som helst, förstår att du som bakåtsträvare inte vill nyttja mobilt bank ID exempelvis =) Vimla ny kund. Tror det gäller 3 eller 6 månader, kostar 50kr månaden men om du får en länk av någon så dras 10kr från räkningen. Efter perioden så är det 100kr (90 om du fått invite)

      Radera
    10. Ja, jag skulle nog vara villig att betala för att slippa ha en sån där klumpig telefon som måste laddas stup i ett.

      Aha, visste väl att det var någon hake. Då behåller jag mitt Bahnhof-abonnemang för 99 kr. Är egentligen nöjd med det.

      Radera
    11. Hoppas du inte tog illa upp och förstod att jag skrev det med glimten i ögat. Gillar att du kör på ett sätt som funkar för dig. Tycker själv att jag hittat ett sätt att hantera "tegelstenen" utan att mobilen tar över hela mitt liv.

      Yes 99kr i månaden är Bra!

      Radera
    12. Absolut inte, jag ÄR bakåtsträvare när det kommer till mobiltelefoni. Sen är jag övertygad om att övriga världen snart kommer undra "Hur fan tänkte vi" och återigen kräva små, lätta, slitstarka mobiler, men i väntan på det är jag ett ufo.

      Radera
  3. Tror det handlar mycket om osäkerhet med, men blir också rejält dyrare om man köper nåt för mycket pengar. Vet jag satt o räknade på det där innan att köper man en lgh för 8 mkr och sen har avgiften föreningen kostade det summor som jag baxnade av. Som kanske 25 000 månaden eller nåt för att bo. Man måste ha rejält med egna miljoner att stoppa in för att få ned det och det har nästan bara de som gjort bostadskarriären. Men den där två barnsfamiljen där båda fått jobb Stockholm är inte säkert de har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att betala 25000 kr/månad för boende är verkligen helt galet. Så desperat blir jag aldrig.

      Radera
    2. Kanske blir nåt mindre, är bara in och räkna på Hemnet. Nä men du är ju singelperson med adda en fru och två barn som vill bo i bra område där ungarna ska vara trygga, gå i rätt skola, ja lite sånt så. Snart har vi väl grindområden som Malmö. Jag fattar det för är själv nojig bo fel område, har ingen lust bli trakasserad eller att min familj kan bli det. de ska vara så trygga de kan när de åker hem kl 01 00 natten med t-bana.

      Radera
    3. Hade jag barn skulle jag just pga trygghetskravet inte se en svensk storstad som ett alternativ. För att vara trygg i t-banan kl 1 på natten måste man flytta till... 1982.

      Radera
    4. Jo, fast det är mycket som spelar in. Möjligheten för jobb t ex. Min inneboende kan inte få jobb där han kommer ifrån. Därför han bor hos oss. Oroar mig mest för utländska ungdomsgäng.

      Radera
    5. Visst är det så. Vore t ex arbetsmarknaden lika bra på landsbygden som i större städer skulle bostadspriserna också se annorlunda ut.

      För tio år sedan gick jag obekymrat runt nattetid i alla stora städer, t o m Malmö. Idag skulle jag ha gjort en annan bedömning och jag tror inte främst att det handlar om att jag skulle ha blivit äldre och förståndigare.

      Radera
    6. En rätt tuff kille jag träffade sa han åker inte in till Malmö längre. Måste man i nödfall är det blixtvisit.
      Var där flera år sen runt 2008. Minns inte om det var lika bråkigt då. Samma med Stockholm, kände mig aldrig otrygg förr i tiden, läskigaste var lite fullogubbar på Söder.
      Nu vet jag inte om våldet ökat, inneboende säger det statistiskt var mer innan, men känns som mer då man var och varannan dag läser om nya dödsskjutningar, bomber..
      Jag&partner måste vara extra försiktiga då vi hör till minoritet. Alltså typ av grupp som kan hetsa andra till att vilja begå brott mot oss.

      Radera
    7. Annars om man återgår till bostadsmarknaden&amorteringskravet.

      Många som jag själv har hängt med detta racet ett bra tag. Var även en av de som investerade för "bostadsmarknaden går aldrig ned".

      Nu vet jag inte när den artikeln är från, men det som även drar folk från att köpa idag är förhoppning om mer nedgång, osäkerheten för högre räntor och oro för lågkonjunktur. Samt att det är rejält högre krav idag vid utlåning både i form av inkomst och egen insats. Att de flesta känner sig tvingade att sälja först (banken kan även sätta det som krav) gör det också komplicerat för mellanboende.

      Tror alla fått sig en liten törn som att marknaden kan gå ned. Fast tar vi den där 8 mkr lägenheten där man numera själv måste stoppa in är det 15% (?) tickar det iväg med bara amortering på rejäla summor. Kan tycka både bu och bä om det. Är ett tvångssparande, samtidigt ska man förstås betala av sina lån, men vart mkt hets även från bankerna att man ska vara belånad upp till över öronen vilket styrt upp priserna. Såg nån film från kanske 80-talet om just belåning där banken tyckte att klart du kan låna lite mer nu när du ändå är igång. Ta mer lån för bil, renovering, kanske nån resa. Ingen amortering behövs. Var rena monopolpengar. Klart människor blev påverkade för var ju gratispengar..

      För egen del var det förstås bra att priserna gick upp. Har bott gratis massa år och även gjort +.
      Samtidigt är det orimligt med så hög uppgång per år när lönerna inte följer med. Nu hoppas jag inte på mer ras utan att vi får en mer moderat uppgång på kanske 2% per år.

      Radera
    8. Ja, statistik som säger att våldet minskat i Stockholm, Göteborg och Malmö vill jag se innan jag tror på den.

      Visst har bostäderna stigit rejält, så den som haft sin bostad ett tag har inga skäl att gnälla, men kommer man in fel kan det bli dyrt.

      Radera
    9. Tipsar om den här dokumentären på temat. Tyckte den var väldigt intressant hur bostadsmarknaden gått upp.
      https://www.oppetarkiv (en punkt)se/video/7502834/det-goda-livet

      Radera
    10. Tom Alandh är en fiffig kille.

      Radera
    11. Det är inga som helst problem att vara ute sent på kvällar och helger i storstäderna. Nu är jag visserligen oftast ute i Göteborg men under de 14 månader jag bodde i Stockholm (under 16-17) så råkade jag aldrig ut för någonting.

      I Göteborg är jag ute flera gånger i veckan och har mängder med kompisar som jobbar i krogsvängen och de säger att krogstöket minskat.

      Radera
    12. Jag föredrar verkligen åka buss framför t-banan om det går..
      Då slipper man de läskigaste typerna.

      Radera
    13. Rumänerna är rätt jobbiga med. Numera hänger de ju med in medans man pantar flaskor&burkar och står bredvid och tjatar.Inte alls stressande. Min inneboende som inte går lika snabbt som mig vägrar gå till affären för att panta vissa tider. Han har lixom schema för när de är där eller inte, haha.. helt sjukt..

      Radera
    14. Jag pantar rätt sällan (eftersom jag sällan köper burkar och flaskor) och har aldrig varit med om det, men jag skulle nog titta lite roat på den som vill stå bredvid mig och titta på när jag pantar.

      Radera
  4. Jag renoverade lägenheter,7-10 rums patriciervåningar, åt ett företag som möblerade och och sen hyrde ut till företag eller privatpersoner och hade diverse servicepaket kopplat till hyran, allt från blomvattning till heltäckande butlerservice.

    Vaktmästaren jag hade nära kontakt med, en mild och väldigt följsam människa, berättade om en kund han var nära på att slå ner. En krävande kund som skulle ha det dyraste paketet (vi pratar ~100k i månaden) och skulle skriva på en lägenhet för två år. Vaktmästaren frågade stillsamt om när han skulle flytta in, nej det skulle han inte, det var så att hans dotter skulle läsa två år på högskolan och lägenheten var ju till frugan när hon skulle åka någon helg då och då och hälsa på dottern. (dottern skulle bo någon annanstans) och frugan kunde ju inte bo på hotell som en turist ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmildrande omständigheter för de som slösar med egna pengar är att det skapar arbetstillfällen. Om alla vore lika återhållsamma som jag är, skulle det jag gör (kategori saker som är bra men inte nödvändiga) inte längre efterfrågas.

      Radera
    2. Träffar folk i jobbet med rätt mycket pengar så för mig är det normalt att de spenderar. De har så mycket så de knappt vet vad de ibland ska göra av dem tror jag. Men nåt måste de ju göra och då är jag och företaget jag jobbar för väldigt samarbetsvilligt :)

      Radera
  5. Intressant hur mindset skiljer sig mellan olika länder. Jag bodde några år utomlands (i ett rikt västerländskt land) och hade flera diskussioner med mina kollegor om just bostadslån. Hur vi i Sverige betraktar räntan som en driftskostnad men helst inte amorterar medans det i detta land är en norm att man ska vara skuldfri när man går i pension och då äga sitt boende. Det är en viktig del av pensionssparandet.
    Tycker inte detta handlar om rätt eller fel, det är lite olika betraktelsesätt helt enkelt och styrs även av skatte- och pensionsregler.
    Däremot håller jag helt med om att det är högst rimligt att amortera 2%, inte minst för att parera ev värdeminskning.
    Sedan ska inte känslan av att vara skuldfri underskattas! :)

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ännu ett i raden av alla områden där den svenska synen på oss själva som "lagom" inte funkar. I många länder skulle man ju inte drömma om att lägga lån på 30-40 år, men genom att så många är så högt skuldsatta måste man ju hänga med för att inte bli omsprungen på marknaden. Vill man bo centralt i en storstad är det nästan omöjligt att inte skuldsätta sig rejält så länge andra är beredda att göra det.

      Radera
  6. Jag är student i Stockholm och bor i en bostadsrätt som jag har ca 50% belåning på. Skulle jag vilja sälja och köpa nytt för att flytta ihop med min flickvän så skulle vi troligtvis hamna över 50% belåning och därmed omfattas av amorteringskravet, & eftersom vi båda studerar och enbart jobbar extra så skulle även det skärpta amorteringskravet gälla oss. Det skulle självklart inte göra att jag inte hade råd att leva men det gör att jag just nu inte ser mig omkring efter något nytt. Jag räknar först och främst med att räntorna kommer gå upp och därför vill jag ha utrymme för det men att samtidigt ha ett krav att amortera känns rätt trist.
    Jag har själv valt att studera efter att ha arbetat i ~10 år, det var planerat och ekonomin har anpassats efter det och jag tar alltid höjd för oväntade kostnader. Jag tycker att det bör vara upp till långivaren att bestämma om jag ska amortera eller inte. Jag har minst 2.5 år kvar av studierna men det blir troligtvis längre än så jag hade gärna varit amorteringsfri 5 år till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har ju du betalat av fett mkt (eller köpt vid rätt tillfälle) men en högt belånad bostadsrätt med minimal amortering är snarare som en hyresrätt. Man hyr av banken och av föreningen.
      För mig som är i ett annat läge är det guld att kunna amortera av och inbilla mig att jag sitter på en del av makten över mitt liv.

      Radera
    2. Jag håller med om att det borde vara mellan låntagare och långivare om lånet ska amorteras. Samtidigt förvånas jag över att så få verkar jobba för att bli skuldfria. Till skillnad från Sejva tycker jag att 50 procent är att betrakta som hög belåning, även om många har ännu högre.

      Radera
    3. Många slutar nog röra på sig om de absolut inte måste. 2:or känns mer poppis än större lägenheter. Folk tränger ihop sig mer nu. Inlåsningseffekten..

      Radera
    4. Kanske. Har inte alls funderat över det.

      Radera
    5. Jo men det blir så. Om du är ett par kanske du väljer köpa en 1:a eller 2:a istället för en 3:a. Skaffar du barn bygger du om 2:an med loft. Finns massa lösningar för det där. Väldigt intressant. Blir för dyrt annars.

      Inlåsningseffekten blir att man inte flyttar om man inte måste. Sen att man skattar bort mycket. Blir enklare bo kvar. Minskar rörlighet. Folk bor kvar alldeles för länge. Pensionärer flyttar ej. Såna som jag inser det är smartare och mer lönsamt skaffa inneboende än flytta.

      Radera
    6. Har sett massor med videos på familjer som bor i tiny houses på <20 kvm.

      Radera
  7. Amortera och amortera. Ska man låsa in sitt kapital i bostaden, är det bäst så alltid för alla? Visst, vissa är trygghetsnarkomaner och så men ändå. För min del är det definitivt alternativkostnaden som styr mina beslut på den fronten.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Låsa in sitt kapital i bostaden" var ett omständligt sätt att säga äga ;-). För alternativet är ju ett slags hyresupplägg, även om man står för kontraktet.

      Radera
    2. Håller med investeraren - inte alltid bäst för alla. Avkastar investeringarna över långsiktiga räntan? Om ja, amortera inte - investera! Om du inte är borderline lyxfälledeltagare, förstås.

      Sidlinje – senaste inlägg

      Radera
    3. Varför då stanna vid boendet, varför inte löpa linan ut och maximera alla krediter för att investera?

      Radera
    4. För min del för att bostadslånet har en väldigt låg ränta jmf med övriga krediter jag har tillgång till. Dessutom är räntan 30% avdragsgill så att ha lån på bostaden (upp till 50% åtminstone), utan att amortera tycker jag är riktigt om man har någorlunda koll på sina övriga investeringar.

      Radera
    5. Ja, att vi andra ska vara med och "subventionera" andras ränteavdrag känns bara aningen mindre surt än att betala deras tv-tittande :-(.

      Radera
  8. Det handlar ju inte riktigt om det, det handlar ju om att för det första så ska ju 2% mer ut när väl räntan går upp. Och för det andra påverkar ju en amortering på 2% bankens kalkyl, på hur mycket man får låna vilket medför att man får ett lägre lån varvid att det är mindre som ens kanske kan lägga det bud som priset ligger på. Detta medför mindre antal köpare och lägre budgivning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag med på, men jag menar då att alla som funderar på att ta ett lån med lätthet borde klara två procents amortering. Om inte så är lånet för högt för personens ekonomi, oavsett vad banken och lagen anser.

      Radera