Det är möjligt att framgångsrika
personer trampat på några ömma tår på väg upp, för det gör
även vi andra. Men att förutsätta att alla som kommit någon vart
måste ha fuskat känns märkligt. Min första fundering är om de
inte själva har lyckats med någonting under hela sitt liv. För när
man gör det och analyserar det kommer i alla fall jag oftast fram
till att jag slitit rätt hårt för framgången.
Löpare som slitit utan framgång.
Jag kommer ständigt tillbaka till
Stenmark-citatet: "Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag
tränar, desto mer tur har jag." Nu tror jag ingen skulle få
för sig att påstå att Stenmark blev bäst i världen för att han
hade tur, men när någon lyckas omvandla sin affärsidé till en
miljardindustri gör man det.
Årets nobelpristagare i kemi, med det
vansinnigt roliga namnet John B. Goodenough, lider av dyslexi och
finansierade sina universitetsstudier genom att hjälpa rika
skolkamrater med sina studier. Undrar om han också fick höra att
han hade tur eller utnyttjade de elever han var läxhjälp åt. Det
här är extremfallen, världsmästare och prisvinnare som kanske
hade tagit sig fram alldeles oavsett. Men det här kan drabba oss
alla så fort vi träffar någon som lyckats sämre på någon enda
punkt i livet, vilket såklart är dagligen.
Om jag tar mig själv som exempel (inte
för att jag skulle vara särskilt framgångsrik utan för att jag är
den person jag har mest koll på) är det t ex inte tur att jag har
pengar, att jag är normalviktig eller styr min egen vardag. Jag
började som fattig, småfet löneslav, men jag har stretat på,
tränat och gjort uppoffringar. Varje gång en prestation viftas bort
som lättköpt pissar man på hårt slit.
Jag är litet speciell, då jag är öppen med vilket riksdagsparti jag röstar på (moderaterna), vilket ofta lett till "intressanta" diskussioner på de arbetsplatser jag har haft. Ofta spårar diskussionen rätt tidigt, där jag anklagas för att "sitta på arbetarnas ryggar och suga deras blod"), och bara vill sko mig på andras slit.
SvaraRaderaDet brukar ta fart när jag citerar Thatcher (det om något är ett namn som får många att närma sig hjärtinfarkt): "The problem with socialism is that you eventually run out of other people's money."
Själv tycker jag att det kan vara ganska roligt med sådana diskusioner …
Wien-Lars
Hö, försök vara moderat på en byggarbetsplats ;)
RaderaÄr det så speciellt att berätta vad man röstar på? Kanske, jag har aldrig sett det så. Skulle någon däremot berätta sin månadslön öppet hade jag reagerat.
RaderaJag (som förresten aldrig röstat på moderaterna) hade nog lagt ner direkt om någon har inställningen att jag sitter på arbetarnas ryggar och suger deras blod. Det kommer att ta ett år att göra det samtalet produktivt och ingen av parterna är beredd att offra den tiden. Generellt.
Tyvärr är det nog som så att detta gift sprider sig med hög omfattning i vårt samhälle idag. Rättigheter går för skyldigheter i dagens identitetspolitiska Sverige. Det kan i förlängningen enbart sluta på ett vis, mycket illa.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.se
Och inte minst för den enskilde. Ta tv-program som går ut på att experter kritiserar, som Lyxfällan, Biggest Loser och diverse kockprogram där stjärnkock ska vända en konkurskrog. De som är ödmjuka och lyhörda för förslag är de som lyckas bäst. De som tycker att allt de gör är bra och att det går åt skogen bara är en gigantisk slump kommer fortsätta ner i djupet.
RaderaÅsikten att framgångrika personer måste ha skott sig på andra tycker jag framför allt kommer från massmedia och då är det klart att många människor tar det som en sanning.
SvaraRaderaMedia hjälper absolut till, men det är ju inte självklart att man låter Expressen bestämma ens värderingar och tankar om sina medmänniskor.
Radera