tisdag 8 oktober 2019

Hade blivit billigare med limo

En advokat får stående ovationer när hon kommer till himlen.
Grattis!” säger Sankte Per. ”Det här är första gången vi fått upp en människa som är 150 år.
Nej, jag är 87”, svarar advokaten.
Jaha, vi utgick från fakturerade timmar.


Det där är en rolig historia, men inte utan verklighetsbakgrund. Många är de advokater som konfronterats med fingrarna i syltburken eftersom det verkar vara praxis att lägga till extra timmar på ett fall för att täcka upp för upplevd låg ersättning eller eventuella obetalda omkostnader.

Tidsspillan är en juridisk term där advokater slänger in lite av varje. När de fastnar i en bilkö, väntar i telefon eller liknande. Alltså det vi andra kallar livet och ”betalar” alldeles själva. Ibland kommer det upp till diskussion, men oftast får de sin vilja fram.


Men nu ska jag ta ett riktigt absurt exempel. Ett målsägandebiträde bestämde sig för att gå från kontoret till åklagarmyndigheten. Nyttigt, miljövänligt och trevligt initiativ om det inte hade varit för att promenaden kostade samhället 633 kr i ”tidsspillan”.

Nu ska Högsta Domstolen (till en kostnad av hundratusentals kronor?) pröva om advokaten borde ha valt något av alla ”för staten mindre kostsamma alternativ”, som taxi. Eller vad sägs om telefon? Ska det kosta flera hundra varje gång en advokat reser sig ur stolen tycker jag inte att de ska lämna kontoret för annat än rättegångar. Eller när de får sparken.

16 kommentarer:

  1. Intressant. Jag går också på arbetstid. Dock ingen som blir fakturerad för det men jag kanske kunde gjort något produktivt istället kanske arbetsgivaren skulle kunna tycka. Jag är kommunanställd så timpengen är inte så hög om det nu har betydelse men det är ju skattebetalarnas tid och pengar. Jag har promenad/cykelavstånd till jobbet så ingen bil tillgänglig. Ibland har jag möten i annan del av kommunen, har jag cykel den dagen så går det ganska fort att ta sig till och från mötet. Men har jag inte cyklat (t.ex under vintertid) så promenerar jag, ibland 40 minuter dit och 40 minuter tillbaka. Arbetsgivaren betalar inte för buss (och absolut inte taxi) och det vill jag inte betala av egna pengar för att ta mig till ett jobbmöte så då återstår promenad på arbetstid.
    /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viss skillnad tycker jag timpengen gör. Inte minst för att alternativen blir mer eller mindre attraktiva. För din arbetsgivare är förhoppningsvis limousine inget bra alternativ.

      Radera
  2. Va, menar du på allvar att de kan debitera på ett så pass bedrägligt vis? Och då är vi ändå inte i närheten av hur sjukt system juristerna har skapat sig i usa.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fotboja som registrerar allt deras påstådda arbete, vad tror du om det :)

      Radera
    2. Ja, det menar jag, och jag är rätt säker på att det är för att de betalas med skattemedel som gjort att det växt fram en kultur där exempelvis Kerstin Koorti i en av länkarna ovan inte skämts för att fakturera dubbel taxa.

      Fotboja känns som ett trubbigt verktyg för att registrera något annat än var en person befinner sig.

      Radera
  3. Det finns lagstiftning som reglerar vad som räknas som tidsspillan och i det här fallet valde personen fel om den valde det dyrare alternativet.

    Som konsult är det självklart att fakturera kunden restiden till kunden och tillbaka till kontoret. Skulle man inte göra det så skulle man istället sprida det över alla kunder och då skulle timpenningen gå upp för alla. Då väljer jag resesätt över vad som blir kostnadseffektivast för kunden. Kostar en avresa 1000 kr mer en timme tidigare men kunden sparar mer på att inte betala mig för den tiden så väljer jag den dyrare resan. På samma sätt får också advokaterna och juristerna betalt för tidsspillan. Jag tycker inte man kan jämföra det med sina egna ärenden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får (normalt) inte betalt av arbetsgivaren för att ta dig till arbetsplatsen, detsamma gäller konsulter, åtminstone i de branscher jag har erfarenhet av. Åker du på säljbesök får företagets gemensamma kassa bekosta detta. Likaså resan om du åker på kundbesök. Däremot fakturerar du för den faktiska tid uppdraget tar och överskottet ska sedan räcka till omkostnader.

      Tyvärr har det blivit ett oskick hos bland annat hantverkare att debitera ohemula kostnader för framkörning och hämtning av prylar som de kanske själva missat att ta med. Är arbetet så pass stort att du är borta en halv dag eller mera så bör du nog själv stå för resan. Det finns ju undantag när uppdraget är betydligt kortare än restiden och då bör ju någon form av reskostnad ingå så tillvida inte ett fast pris avtalas.

      Radera
    2. Klart det finns lagar och regler, men som framgår av länkarna har jurister en märklig förmåga att få igenom sina kvar, t o m när det är riktigt uppenbart att de tänjt gränserna.

      Jag vet inte om jag riktigt jämförde med egna ärenden i och med att jag också är F-skattare. Men jo, vanligt folk kan inte fakturera för varenda minut. Saker händer och det känns redan rätt inbakat i den lönen. Och i det här fallet valde advokaten uppenbart inte det billigaste alternativet, men valde att ändå fakturera fullt ut. Jag är inte jurist, så jag vet inte om man kan kalla det bedrägeri och ifall det borde resultera i ett fängelsestraff.

      Radera
    3. Min arbetsplats är kontoret. Självklart får jag inte betalt för att ta mig till min arbetsplats som framgår av mitt anställningskontrakt om jag inte kan tar ett telefonmötet på promenaden till jobbet. Om jag eller någon av mina kollegor tar oss från kontoret till kund i ett uppdrag så debiterar vi för restid. Om det blir billigare för kund så kan debiteringen starta när man lämnar hemmet istället. Det är en av standardklausulerna i våra avtal. Undantag kan finnas i statliga ramavtal men då är kostnaden inberäknad i angiven timkostnad ändå. Skulle vi ha ett ramavtal om att vi ska infinna oss på en annan ort för kunds räkning så går resan till kund på arbetsgivarens konto för min arbetsplats är det ställe jag är skyldig att infinna mig på. Resekostnaderna debiteras ju i slutändan kunden ändå för timpenningen är så uträknad att verksamheten ska gå med vinst så det schysstaste är väl att den kund som kräver restid får stå för kostnaden. På samma sätt faktureras kunden resekostnaderna. Säljbesök sker på arbetsplatsens bekostnad.

      Eftersom advokaten redovisat det så är det inte bedrägeri. Skulle han ha försökt dölja det så är det en annan sak.

      Radera
    4. Advokaten krävde trots tidigare domar och praxis betalt för sin promenad, som helt solklart inte var det billigaste alternativet. Men jag håller med om att bedrägeri nog är fel brottsrubricering.

      Radera
    5. Det är något nytt i ärendet som skiljer sig från tidigare fall för annars hade högsta domstolen inte tagit upp fallet.

      Radera
    6. Din tro på HD:s rationalitet är högre än min. Politik och prestige kan duga gott, precis som att de inte har några problem att avvisa ärenden trots behov av prejudikat. I detta fall skulle det mycket väl kunna räcka som motivering att det är tio år sedan fallet hovrätten hänvisar till.

      Radera
    7. Problemet är att rättsfrågan måste vara avgränsad för att HD ska kunna pröva frågan och uppfylla någon av kriterierna för prövningstillstånd. De brukar inte ta upp rena bevisfrågor, dvs x sa det och y sa det, vem har rätt. Möjligheten att ta upp ärenden som skulle vara av prejudikatintresse begränsas ofta av hur parterna format sin talan. Överklagandet begränsar prövningen och Domstolen kan inte hitta på egna grunder om den som överklagat inte varit tillräckligt smart för att ta upp frågan. Så ja, jag har relativt stort förtroende för HD:s rationalitet.

      Radera
    8. HD består av människor, bl a Göran Lambertz. Människor är mer eller mindre rationella. En del helt irrationella. Bl a Göran Lambertz.

      Så ja, du och jag har väldigt olika syn på denna instans och det är nog det enda vi kommer enas om.

      Radera
  4. Hm Göran Lambertz är en tveksam figur, ta bara det här med Quick-affären. Det är väl inte bara advokater som luras. Tror att konsulter av alla de slag tänjer på sin faktiska arbetstid och tar rejält betalt för något de inte gjort.Samtidigt kan de ställa till något alldeles förbannat, nya Karolinska är väl ett bevis på det./ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att kalla Lambertz för en tveksam figur tycker jag var väldigt snällt. Jag kan tänka mig andra epitet, men är inte säker på vad lagen tillåter så jag håller dem för mig själv.

      Visst slösas det med både det ena och andra, men jag orkar bara hetsa upp mig över en dårskap per dag och idag blev det denna :-).

      Radera