tisdag 15 oktober 2019

Har vi färre saker?

Läste att amerikanska hushåll i snitt har trehundratusen prylar. Jag vet inte om det stämmer eller hur det ser ut i Sverige, men man kan lätt konstatera att det är en himla massa.


Nu funderar jag så här. Under min livstid har den tekniska utvecklingen förändrat våra liv. Vi har fått datorer, mobiltelefoner och internet. Allt detta sammantaget borde väl leda till färre ägodelar? Ta musik som exempel. Där har vi gått från vinylskivor och kassettband till CD, till USB-minnen och vidare till streamingtjänster. Färre prylar, väl?

Men hur anpassade är vi? En del har köpt tillbaka sina skivspelare och börjat lyssna på LP-skivor igen. Själv har jag kvar mina cd-skivor och jag lyssnar ändå aldrig på musik. Jag har en kompis som bränner både filmer och musik på skiva istället för att lägga dem på hårddiskar eller streama.

Var är USB-porten?

Bil behöver man inte heller längre. Uber pressar taxipriset, bilpoolerna blir fler och elcyklar sänker behovet ytterligare. Men nog har vi bil trots att många inte ens har plats med bilen i garaget, där är det ju fullt med prylar vi inte längre använder. Kan det vara så att den tekniska utvecklingen är överflödig när inte evolutionen hänger med och utvecklar människan i samma takt?

13 kommentarer:

  1. Läkaren Anders Hansen sade i går på TV att vår hjärna fortfarande befinner sig på samma stadium. som då vi levde på Savannen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger nog mycket i det (och i det mesta Anders Hansen säger, det är en fiffig människa). Människans utveckling går otroligt långsamt. Många av våra instinkter handlar om att överleva på grottstadiet. Inte alltid helt lätt att få ihop på ett vettigt sätt med en värld av överflöd.

      Radera
    2. Jag tänkte osökt också på det Anders Hansen säger, att hjärnorna inte har utvecklats och då är det ju klart att vi fortsätter samla. Vi fattar ju inte när det är nog eller att vi klarar oss i all evighet på det vi har, vi vill ändå plocka hem och behålla.

      Var på besök hos ett riktigt mardrömsexempel (på riktigt, får lätt ångest och irritation varje gång jag och sambon pratar om stället), där en bekant har köpt en gård med tre bostadshus och typ två lador. De tre husen ska givetvis inte inrymma fler personer än de 4 i hushållet, plus eventuella släktingar/vänner på besök. Däremot ett rum för pocketböckerna, ett rum för de inbundna böckerna, ett museumrum med de gamla verktygen som fanns i boden, ett rum för tv, ett varsitt lekrum för barnen (utöver sovrummet), ett kontor för papsi samt ett hobbyrum för samme. Och sen en helt enorm ladugård med ett tiotal bilar (för de som är isärplockade till skillnad mot de 6 som stod på uppfarten), hundratals Radiostyrda bilar (ibland även tomma kartonger som har samlarvärde), tusentals däck till dito, tre geringsågar på hög, kassettband och just ja, ett helt rum med saker att sälja på loppis. Där har verkligen mannen från savannen fått gå bananas! Det värsta är att de flyttade ut på landet för att minska stressen, själv blev jag helt stressad av att vara där och jag är inte i närheten av att vara minimalist.

      Radera
    3. Finns pengarna ser jag egentligen inga problem, åtminstone inte med bilarna och hobbyrummen. Två rum för böcker däremot. Har de lästs ska de kastas/skänkas/säljas. Ingen mening med att spara böcker som tar mer än en livstid att läsa.

      Sen blir jag nyfiken på rummet med saker som ska säljas på loppis. Gör man det, eller är det något man säger att man ska, "någon gång i framtiden"? För säljer de på riktigt saker jobbar de åtminstone i teorin på att få ner antalet prylar. Det är där jag är (fast jag har inte hundratals radiostyrda bilar mm).

      Radera
  2. Jag tror de färre prylarna tillsammans med globalisering är det som hållit tillbaka inflationen i ett antal år.

    Tidigare hade man en kamera, en musikspelare (som man köpte skivor till), en miniräknare, en telefon, en ficklampa, en anteckningsbok, en diktafon, en fax, en scanner, tre kokböcker, en kalender, ett schackbräde, tre kortlekar, fyra tidningsprenumerationer och ett 20-pack frimärken. Nu har man bara en telefon (ja de som redan nu hunnit byta till smartphone vill säga).

    SvaraRadera
    Svar
    1. I teorin har du rätt, men jag undrar om du har det i praktiken. Har en känsla av att vi har en kamera i förrådet, en stereo i gillestugan, en miniräknare och fyra gamla mobiler i skrivbordshurtsen. Ett schackbräde, tre kortlekar och ett 20-pack frimärken har väl alla? Då återstår bara tidningsprenumerationerna. De har bytts ut mot minst lika många reklamfinansierade lokaltidningar.

      Radera
  3. En stor förklaring till den låga inflationen är Kinas inträde på världsmarknaden och ökad global handel. Människor har idag fler saker än någonsin, men behovet av fler saker är inte sådär översvallande. Hur ofta använder man sina 12 tallrikar samtidigt? Det finns en avtagande marginalnytta på grejer. Målet med sakerna var ju bekvämlighet & att spara massa tid, så vi kunde umgås. Stora middagar, dans i hallen, och hångel i trappan.
    Det är inte fler saker vi behöver, utan bättre, och av högre kvalité.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i din slutsats, men fattar "vi" det? Lågkvalitativ skit har alltid sålt bra, särskilt om det är rea. Då är det ju nästan vinst att köpa tolv tallrikar till trots att vi som sagt inte ens behöver alla vi redan har.

      Radera
  4. Jag tror banne mig den statistiken stämmer in på mina egna föräldrar :)
    Dels har de ett stort hus fullt med prylar, sedan ytterligare ett annat hus proppfyllt, en proppfylld mindre lada och sedan en stor lada fylld.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
  5. Behöver jag tillägga att jag själv försöker undvika ngt liknande?

    SvaraRadera
  6. Har nyligen gått med i en bilpool och i bilen finns kassettbandsuttag i radion med cd-spelare. Gissa om jag letade band i huset. Nada. Men fick tag i några genom gratissida på facebook. Grejen var att komma på en liten smart förvaring så att de inte halkar runt i bilen hur som helst. I övrigt döstädar jag alldeles. (Köpstopp på femte året)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag testade några gamla kassettband jag hade (demokassetter jag beklagar att några skivbolagsanställda eventuellt tvingades lyssna på i slutet av 80-talet) och märkte att de svajade väldigt i ljudet. Misstänker att plasten i dem torkat. Så jag undrar om inte det var ett format som mådde bäst av att försvinna.

      Radera