söndag 10 november 2019

”Jävla samhälle!”

Några av mina allra bästa vänner jobbar med kultur. En del tjänar bra på det, andra gör inte det. Jag kan ha respekt för bägge grupperna. Det gäller däremot inte folkmusikern Sara Parkman som till Göteborgspostens kulturredaktion låter meddela:
De faktiska, ekonomiska förutsättningarna är inte självklara. Senaste tiden har jag gått runt och tänkt: vad händer i nästa val? Får vi en högerregering då lär jag inte få ett jävla stipendium, då får jag knega som speleman på företagsgig.

Sara Parkman, i huckle och offerkofta.

Med ”ett jävla stipendium” menar hon gissningsvis skattepengar eller ett donerat arv som hade kunnat gå till någon behövande istället för till en bortskämd latmask som vill slippa försörja sig själv. Eller, med hennes ord, ”knega som speleman på företagsgig”. En vis man sa en gång:
Vad är det som får alla dessa institutionaliserade gubbar och kärringar att tro att det är en mänsklig rättighet att bli försörjd av staten när det de producerar saknar tillräcklig marknad?

Nej okej, jag erkänner, det var jag. Om marknaden för det man gör inte finns kanske man får anpassa sig till verkligheten, det tvingas ju alla andra i privat sektor. För ”Man blir inte rik på att göra folkmusik” är faktiskt en sanning med modifikation. Nog har väl Hedningarna och Åsa Jinder spelat in en och annan krona? För att inte tala om Håkan Hemlin i Nordman som hade råd att knarka i femton år för pengarna han drog in på Vandraren.

Men Sara Parkman blir tydligen inte rik på det hon gör trots att hon i likhet med undertecknad tycks klippa sig själv. Döm om min förvåning...


Det beror inte på borgarna, att du kan bli tvungen att ”tänka kommersiellt” vid ett eventuellt regeringsskifte. Det beror på att du inte gjort det tidigare. Och kanske på bristande talang. Jag lyssnar nästan aldrig på musik, så jag är inte målgruppen oavsett, men det där kan vara det sämsta jag hört sedan Carl Bildt sjöng schlager.

34 kommentarer:

  1. Ja, man slutar nog aldrig förvånas över vissas eviga och självklara snack om sina rättigheter till frukterna av andras arbete? För att i samma andetag nämna något om solidaritet och fascism.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Orden solidaritet och fascism är särskilt misshandlade i debatten. Vanligtvis åsyftas bara sånt man tycker är bra respektive dåligt. Börjar man då mixtra med deras hjärnor och påpekar att det de kallar solidaritet i själva verket är en påtvingad orättvisa - då är man fascist. Eller bara allmänt "dum i huvet". Numera släpper jag oftast diskussionen där. Kan man inte använda vedertagna ords korrekta definitioner blir det ändå inget vettigt sagt sedan.

      Radera
  2. Konstnärliga verksamheter slår an ett ackord hos människan som inte låter sig vägas, mätas eller redogöras ur ett resultatinriktat perspektiv. Men är detta skäl nog att undergräva dessa typer av verksamheter? Noop, det är det inte! Men enligt sedvanligt; konservativt eller liberalt maner så måste alla verksamheter vara lönsamma för att bidra till uppbyggandet av samhällskontraktet.

    Perspektivet är sunt, men knastertorrt och pragmatiskt. Men ha ändå i åtanke hur många av dagens framgångsrika innovatörer/entrepenörer vars grund vilar i enklare estetiska verksamheter. Konstnärer, musiker kommer alltid få stryka på foten ekonomsikt. Men musik och konstnärliga uttryck är lika viktigt för ett informationsutbyte, försäljning av varor och tjänster, men då under beteckningen ”reklam”.

    Det går inte ens att marknadsföra dasspapper idag utan en piffig reklam-jingel, så kreativa individer kommer behövas framöver. Frågan är dock hur mycket dessa skall sponsras med offentliga medel, och varför?



    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du menar att videon ovan vittnar om en konstnärlig verkshöjd som behöver bevaras med skattemedel tycker vi olika.

      Liberal är ett epitet jag nog aldrig fått tidigare, har nästan svårt att ta det på allvar. Men om jag istället bemöter konservatism-beskyllningen så har vi här en artist som, om jag förstått rätt, år efter år, under hela sin karriär misslyckats med att skapa ett intresse runt sitt artisteri tillräckligt stort för att kunna ha det som jobb. Hennes lösning är mer av samma, att politiker ska fortsätta att ge henne förutsättningar att fortsätta på den inslagna, ej fruktsamma banan.

      Frågeställningen är inte huruvida hon ska göra reklamjinglar utan om hon ska behöva "knega som speleman på företagsgig" vid sidan av sitt stipendiefinansierade liv, något hon motsätter sig. DET tycker jag låter rätt konservativt.

      När jag själv jobbade som artist tog jag företagsgig där jag skulle agera pausfågel under någon invigning, kanske med mycket väntan och långa resor, ibland med förutsättningar jag på förhand visste var långtifrån optimala. Om jag bara uppträtt på festivaler hade artistlivet varit behagligare, men jag hoppas och tror att jag inte valt det även om det hade funnits ett stipendiefinansierat alternativ. Jag tycker att det är vuxna, friska människors plikt att försöka försörja sig själva. För mig får hon gärna spela på "Rocka röven av högern" med gratis inträde, men kliv då ner från dina höga hästar och gör ett firmagig som betalar månadens hyra. Eller, om hon föredrar det, ta ett deltidsjobb i Icakassan så att hon slipper kompromissa med sin konstnärlighet.

      Radera
  3. Oh YES! Håller med dig fullständigt där. Jag är gammal student från Konstfack, men valde en pedagogisk inriktning, vilket gör att jag undervisar. Jag har bra lön och har samma grundläggade utbildningsområde som alla lärare idag. Men jag vantrivdes under tiden på Konstfack och såg med fasa på elever som läste "Fri Konst Programmet" där jag redan i förväg insåg att detta var individer som skulle få försörja sig på diverse deltids-kneg och stipendier. Själv valde jag inte den banan, just för att jag ville ha en kontinuerlig inkomst. Så klart tjejen i fråga skall dra sitt strå till stacken och får därmed ta eget ansvar. Vad som gör också kan göra mig minst lika provocerad är människor inom den pedagogiska sfären som bedriver forskning på didaktik. Frågeställningarna som de undersöker är ofta så banala, och det är svårt att rättfärdiga varför de får sin bidrag för sitt uppehälle. Jag beskyllde inte dig personligen för att vara liberal eller konservativ, då missförstod du. Utan jag menade överlag hur "Är du lönsam lille vän" brukar vara en tongång som yttras bland människor med de värderingarna. Frågan är hur skattemedel förslösas varje dag, och vilka som är de riktiga bovarna: obskyra myndigheter som ingen hört talas om, banker som oaktsamt hanterar vårt lands finanser, en misslyckade integreationslotsar, eller sponsring av mediokra kulturarbetare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med liberal/konservativ får jag erkänna att jag tog personligt (även om jag inte var helt säker). Didaktikforskarna du beskriver låter lite som genusvetare. Säkert intressant för dem att djupdyka i dessa frågor, men har det varken allmänintresse eller praktisk funktion borde det vara som vilken hobby som helst, dvs självfinansierad.

      Radera
  4. Ja, bakom ordet konst verkar man få göra vad som helst. Dessa upphöjda icke förstådda genier, närmast gud. Det är vi andra som är idioter och inte förstår. Varit i konstnärliga sammanhang som en udda fågel, där dessa uppblåsta så kallade "genier" krävde service och det var ett gnäll utan dess like, ständigt missförstådda(inte alla men många). Varför ska vi betala för deras dårskap genom våra skattemedel.
    Jag vill också slippa arbeta någon annan kan betala medan jag lever mitt liv som en slö konstinstallation, helst läsande en god bok, äta och dricka gott samt ta härliga strövtåg i naturen, o s v. Och emellanåt försvara min meningslösa existens med meningslöst dravel.
    Hon står ju bara och åmar sig människan, skulle jag också kunna göra. Fast jag skulle låta mer som M A Numminen utan finsk brytning./Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. De avslöjar med ord som konst, eller som Parkman som i intervjun föraktfullt ser ner på kollegor som försöker hitta en "säljbar" produkt. Hon hade lika gärna kunnat säga populär, men för henne verkar det vara lite fint att inte locka till sig publik.

      M A Numminen utan finsk brytning låter förresten som en betydligt intressantare "produkt" än Sara Parkman. Just do it :-)!

      Radera
  5. Själv är jag mycket tacksam över att leva i ett land där inte alla konstnärliga bidrag måste utsättas för marknadskrafternas logik. I så fall hade vårt utbud av författare, musiker, målare och liknande varit betydligt skralare och vårt kulturliv mycket fattigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då måste jag fråga, är utbudet och kvaliteten lägre i länder där dessa yrkesgrupper antingen måste ta hänsyn till publikens smak eller skaffa sig sidoinkomster innan de nått toppen?

      Om svaret är nej tycker jag ditt resonemang faller.

      Radera
    2. Min farfar och farmor är konstnärer, de har haft ett flertal utställningar och har levt i Paris etc. under flera år som en del av sin utveckling. De har INTE fått betalt av staten dock utan arbetat vid sidan om tills de kunde leva på att vara konstnärer (och nej de är inte miljonärer). De producerar fortfarande 20 år efter sin sista utställning inte för att andra ska se det eller köpa det utan för det är hur de tycker om att uttrycka sig och de målar över sina tavlor om och om igen för att det inte ska ta upp mer utrymme. Som referens så är de 88 år idag.

      De är också väldigt kritiska till dagens attityd om stipendier för artister etc. som kom under 60 och 70 talet "då alla kan producera konst" blev attityden. Det är exakt den attityden som visas av ovanstående "artist"; det handlar inte om att skapa konst för att brinner för konsten utan det handlar om att inte vilja behöva arbeta för det. Konsten är bara ett arbete istället för en passion och det "min konst är lika bra som din" attityd om det. Så nej det "konstnärliga bidrag" som detta skapar är inte av en kvalité eller passion som imponerar, se bara på Svenska Akademien som ett bra exempel på hur jävla illa det står till idag. Men det ska skyddas "för allas konst är lika värd".

      Radera
    3. Förstår inte varför man inte kan försörja sig själv och utöva sin konst samtidigt, om de nu är så viktig. Jag har valt att arbeta mindre för att kunna göra saker som intresserar mig och förhoppningsvis i slutänden någon annan, skulle aldrig begära att övriga befolkningen skulle sponsra det. Sen har jag inget emot teatrar eller konserthus med fasta ensembler och vettiga löner förutsatt att de sköter sitt jobb och lockar en publik, eftersom besökarna oftast både betalar skatt samt inträde. Men att försörja varenda tok som kallar sitt utövande för konst finns det ingen som helst anledning till.

      Radera
    4. Jag är ju också lite inne på att det knappast skadar konsten att förhålla sig till publiken, det betyder inte att man måste vara en fullständig sell-out.

      Det närmaste konst jag kommit är att stå på scen och snacka skit, men i mitt fall blev jag helt klart bättre av att "knega på företagsgig" även när det inte var jätteroliga uppdrag. Kanske särskilt då.

      Radera
    5. Den svenska allmänheten är tyvärr i låg utsträckning intresserad av seriös kultur, än mindre idag än tidigare. Det räcker att konstatera vilken, om någon, litteratur som konsumeras för att förstå detta. Av den anledningen krävs mecenater och offentliga medel. I den bästa av världar skulle ju detta inte krävas men i takt med hur fördumningen och nöjeskonsumtionen breder ut sig ser jag inget annat alternativ.

      Radera
    6. "Krävs mecenater och offentliga medel"? Vad är det för fel på att jobba i väntan på genombrottet? Antingen med musik man inte brinner för eller med något helt annat, och sedan lägga all övrig kraft på sin egen konst. Sedan skulle jag nog inte kalla videon här uppe för "seriös kultur", men det är en subjektiv bedömning.

      Radera
    7. Viss kulturella uttryck bär sig i princip aldrig, exempelvis seriös lyrik. Därav behovet av stöd. Tur att det finns mecenater som begriper det eller att det offentliga kan stötta.

      Radera
    8. Anonym kl. 17.26

      Din kommentar är väldigt von oben. Vem är du att döma över vad som är seriös kultur? Det du anser var seriös kultur kanske jag anser vara rent mög.

      Radera
    9. Anonym kl. 17.42

      Mecenater är helt ok men skattemedel aldrig. Någon måtta får det ändå vara på slöseriet.

      Radera
    10. Anonym 17.42: Och av den anledningen varvar många poeter sin lyrik med att översätta, undervisa, skriva andra texter eller sälja bilförsäkringar.

      Vill du finansiera någons konstnärliga uttryck står det dig fritt, men jag vill inte tvingas göra det. Definitivt inte en kvinna som sjuder av förakt mot de människor som indirekt försörjer henne genom att kliva upp och jobba på morgnarna.

      Radera
    11. Så här i efterhand är jag glad över att van Gogh satsade på sitt konstnärskap, trots ringa framgång, istället för ett annat yrke.

      Radera
    12. Frågan är om vi hade vetat vem han var om han finansierats av svenska stipendier och skattepengar eller om det hade förvandlat honom till en ordinär medelmåtta.

      Radera
  6. Tänkte jag kunde plinkiplonka lite på pianot och röra mig lite spejsat här hemma i vardagsrummet och lägga upp videon på youtube. Var är mitt "jävla stipendium" egentligen? Vi har ju en vänsterregering så det ska väl finnas att hämta ut nånstans?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det underlättar om du har kompisar i Kulturrådet.

      Radera
    2. Jag tror du har rätt.

      Radera
  7. En märklig inställning. Fanns en del märkliga inställningar på musiken också, möjligen var det därför det inte lät så bra. Oavsett är detta nog inte musik för vanligt folk, trots namnet. Det stora problemet är att man av någon outgrundlig anledning ska göra skillnad på folk (som ska slippa arbeta) och vanligt folk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade hon varit en bortskämd tolvåring hade det varit en sak, men nu är det ju en vuxen kvinna som verkar tycka att just det hon vill jobba med är så fint i hennes tappning att hon inte ska behöva försörja sig. Rätt obehagligt.

      Kul betraktelse att folkmusik är långt från det allra folkligaste! Det fanns ett riksdagsparti som hade samma problem. Kanske borde folkmusik döpas om till "liberal musik" :-).

      Radera
    2. Haha, liberal musik... :) Då ska den också vara väldigt svag och otydlig och knappt bestämma sig för skala, instrument eller melodi. Någon märklig form av menlös jazz, som i teorin ska passa alla smaker? :)

      Radera
    3. Framförallt bör den vara helt taktlös :-).

      Radera
  8. Bra rutet, Sparo! Jag blir så trött på allt det här tjafset från "kulturarbetare". Försörj dig själv och sluta gnäll, skulle jag säga. Tänk på Mozart. Sedan tänker jag att jag gärna skulle vilja kalla mig konstnär och bli försörjd oavsett vad jag kluddade ihop. Nää, bortskämda stycken är vad de är. Tillför de något vill folk säkert betala men vill folk inte det får de arbeta för att få mat på bordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Ja, det finns rätt många exempel på konstnärer, kompositörer och artister som blivit världselit utan stipendier och konstnärslöner. Färre exempel åt andra hållet.

      Radera
  9. Vilken offerkofta!

    Trodde först det var en släkting till Roger Pontare, visst var det lite norrländska där?

    Nu finns en jättechans för Sara att komma åt de "big bucks". Ledarsidorna.se skriver om att allmänna arvsfonden inte kan hitta projekt till att sina årliga miljarder. De delar gärna ut stipendier" på ca 1-5 miljoner till olika kulturprojekt. Kravet är att det måste vara nyskapande och riktade mot barn, nyanlända, handikappade, HBTQ eller liknande. Då Sara tidigare deltagit i sådana aktiviteter borde hon kunna skriva ihop en projektplan och starta en förening. Mitt råd är ju galnare idé desto större chans för framgång!
    Det bästa av allt - dessa projekt följs dessutom aldrig upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag uppfattade ingen norrländska, men hur som helst bor det väldigt många i Norrland som inte är släkt med Roger Pontare ;-).

      Utgår ifrån att Sara redan är igång med ansökan. När jag skrev om Arvsfondens projekt (https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/en-fond-man-vill-slippa.html) noterade jag hur påfallande ofta organisationer som fått bidrag av dem försvunnit från jordens yta strax efter, så det där att de inte följs upp tror jag absolut på.

      Radera
  10. Ja fy helvete. Hur många sådana här stjärnor finns det i samhället? Jag fullkomligt hatar den här sortens parasiter. På samma sätt som jag inte tycker operan ska sponsras tycker jag inte heller musiker utan publik ska få en spänn av staten. Hon kan spela hur jävla mycket hon vill på sin fritid och ha det som hobby, men skattepengar ska inte gå till den här skiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det märkliga är att hon låter som att hon skulle kunna finansiera sitt eget liv genom att spela, bara inte den musik och de sammanhang hon allra helst vill spela. Kanske har hon rätt. Alldeles oavsett håller jag med dig. Jag vill inte betala för hennes musik, det är ingen mänsklig rättighet att leka yrkesmusiker.

      Radera