söndag 19 april 2020

Indrivning

Det låter som att inkasso kan bli stort i framtiden. Själv har jag alltid fått betalt genom klassiskt tjat. Det började tidigt. Jag sålde min första bil till en granne. I ungdomligt oförstånd lät jag honom delbetala och skrev över bilen innan han betalt hela. Jag tror att det fattades 3000 kr, vilket var mycket för en artonåring på den tiden. Köparen var ett par år äldre.

Och de där pengarna kom aldrig. Det fanns alltid något skäl till att han behövde anstånd ett par dagar, och veckorna gick. Till slut bestämde jag mig för att nöta ned honom. Jag ringde på dörren varje dag, ibland flera gånger. Tidiga morgnar, sena kvällar. Jag pratade med hans mamma i hopp om att även hon skulle tjata på honom så att det blev lika jobbigt för honom som för henne.

Tänker'u pröjsa?!

Och det fungerade. Jag tror att nyckeln är att ta sig först fram i kön av fordringsägare. Den skyldige ska veta och känna att om det är en skuld han har lust att betala för att slippa känna sig jagad så är det denna.

Jag pratade med en brunnsborrare som hade borrat en brunn åt en präst. Nu snackar vi sexsiffriga belopp, men när förfallodatum förföll var skulden ännu oreglerad. Det här var på en liten, fredlig ort där det hade kunnat ses som en överreaktion att ringa motorburen ungdom, men borraren behövde pengarna. Så han gick på gudstjänst! Klädd i den tuffaste skinnjackan han hittade och i mörka solglasögon satte han sig längst fram på högmässan och började leka arga leken med prästen i predikstolen. Med god marginal till nästa söndag var skulden betald.

Det är såklart bäst om man kan lösa det fredligt (allra bäst om de som inte har råd låter bli att handla för pengar de inte har!), men jag har också förståelse för dem som tar till de medel som krävs. Som när ”Beck” beordrar ”Wallander” att lägga Lennart Jähkel i gipsvagga i världens kanske allra bästa film, Slutspel:

7 kommentarer:

  1. Det är väl rätt mycket så man funderar som svensk skattebetalare.
    Det syns inga som helst tecken på att politikerna avser leverera något tillbaks. Missbruket bara ökar istället. Fast i det här fallet är nog bästa motgift att helt enkelt se till att man gör allt i ens makt för att minimera skatten i Sverige under sin livstid, tyvärr.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan tjata på staten att leverera det den lovat också, men i det fallet måste man vara väldigt många som tjatar.

      Radera
    2. Jag har alltid försökt att betala så lite skatt som (lagligt) möjligt. Inte ens om skatten verkligen hade gått till att leverera välfärd åt medborgarna skulle jag försökt få betala onödigt mycket.
      Så jag undrar hur investeraren tänkt minimera sin skatt?

      Radera
  2. Det var så jag fick Bonniers Bokklubb att sluta trakassera farsan. Jag ringde helt enkelt upp deras VD och förklarade att om han inte fixar biffen, så kommer jag att ringa, mejla och skriva brev till alla i styrelsen så många gånger som krävs för att farsan ska bli lämnad ifred. Fungerade finfint.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där har funkat för mig också någon gång. Stångat huvudet blodig i kontakt med "kundservice", letat upp kontaktuppgifter till vd som inser att han inte vill jagas av någon galning.

      Radera
  3. Har sedan >10 år tillbaka en fordran på en kille där jag i (tyvärr inte ens i ungdomligt) oförstånd satte in pengar för en vara som aldrig dök upp. Killen hade dock lurat många fler än mig & blev faktiskt till slut åtalad & dömd att betala ut skadestånd till mig & alla andra han lurat (många privatpersoner men även en hel del kreditbolag). Varje månad sedan dess får jag månatligen brev från KFM där de berättar att de inte kunnat betala ut något skadestånd då hans (vita...) lön gått till prioriterade skulder (trängselskatt, fordonsskatt mm) som han struntat i att betala & även skaffat sig fler under den gångna månaden.
    Jag räknar aldrig med att få igen dessa pengar, men varje år får jag ett brev från KFM med frågan om jag vill återkalla min fordran men eftersom jag insett att han satt detta i system (och tjänar "vitt" precis lagom mkt för att inte behöva betala en krona till alla de han är skyldig pengar) & säkert även fungerat som "målvakt" för andras bilar de då kan strunta i att betala fordonsskatt, trängselskatt osv för kommer jag aldrig att återkalla min fordran.
    Att jag var korkad en gång innebär inte att jag inte är tålmodig (som du var) & jag kommer således inte låta honom komma undan sin skuld ändå utan han kommer ha KFM flåsandes i nacken resten av livet, vilket för mig trots allt ger viss tillfredsställelse.
    Ha en fin dag!
    Hälsar
    Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att du gör helt rätt. Möjligen skulle du kunna göra en deal med honom där han betalar en mindre del mot att du droppar skulden, men har han ett helt gäng efter sig lär det kvitta för honom så låt dem flåsa.

      Radera