Men kanske går vi för hårt på honom
ibland. Igår var det dags för ett räntebesked där utgången för
ovanlighetens skull inte var helt given. Det kunde bli räntehöjning
(om man nu kan kalla det höjning när en minussiffra sjunker) eller
oförändrat. Det som däremot var säkert var att han skulle bli
väldigt kritiserad.
Och det blev han. Höjningen borde inte ha skett eller också borde den ha varit större. Ingves är en diktatorisk despot, men samtidigt en viljelös marionett. Hur försvarar man sig mot den kritiken? Det gör man inte, och får därigenom höra att man gör sig otillgänglig och inte vågar stå upp för sina beslut.
Och det blev han. Höjningen borde inte ha skett eller också borde den ha varit större. Ingves är en diktatorisk despot, men samtidigt en viljelös marionett. Hur försvarar man sig mot den kritiken? Det gör man inte, och får därigenom höra att man gör sig otillgänglig och inte vågar stå upp för sina beslut.
Jag har som sagt själv kritiserat
Ingves. Jag tycker att Riksbanken bryr sig alldeles för mycket om
inflationsmålet, att man i alltför stor utsträckning följer efter
FED och ECB, och att planerna på att ta fram en särskild e-krona i
ett försök att haka på eller eliminera trenden med kryptovalutor
är fullständigt huvudlös.
Men jag undrar om inte det mesta av den
kritik han får just nu bottnar i att ingen av oss är förtjust i
tanken på att Sverige och världen är på väg in i en
lågkonjunktur, och det kan inte Stefan Inves förhindra.