Vad gör man när börsen rasar?

De senaste veckorna har börsen fallit, sjunkit, tappat och rasat. Vad gör man då? Är det nu man bör engagera sig extra mycket i börsen för att optimera portföljen, förlora så lite pengar som möjligt, eller ännu hellre hitta blankningscasen och istället tjäna pengar när det går ner? Eller gör man klokast i att logga ut, fokusera på andra delar av livet och låta portföljen jobba på bäst den kan?

Själv sa jag ju redan för fyra månader sedan att jag ledsnat lite på att sitta och leta aktier och jag kan väl inte säga att raset gjort mig mer road. Jag har följt börsen mindre än vanligt, men det beror egentligen inte på ointresse utan på tidsbrist. Dock matar jag efter varje börsdags handel in kurserna på mina värdepapper i datamaskinen, så jag har väl följt börsen som Miljonär innan 30:

Och innan ni frågar, självklart hånade jag honom för den dyra ärtsoppan. Jag tror att han skrev det där med en hel del ögonglimt, men jag känner igen mig. Framförallt det där med soppan. En del tycker säkert att om man ändå förlorar tiotusentals kronor på börsen varje dag kan man unna sig dyr mat och andra utgifter, men jag håller inte med. Det gäller att se börsen som en egen del av ekonomin, delvis bortkopplad från resten. Ibland går det upp, ibland ner. Så har det alltid varit och det lär fortsätta.

Men beställer man limo till Stureplan och börjar ta in helrör och rysk kaviar så tappar man både pengarna det kostar och all framtida ränta på dem. När börsen vänder och går upp igen tror jag knappast att man drar ner på utgifterna. Tvärtom kanske, så då förlorar man ännu mer.

I den mån jag ska försöka ge råd blir det alltså att följa börsen ungefär som vanligt. Ta inga extrarisker i desperation, men fega inte heller ur. Blir du helt knäckt av att se dina surt förvärvade pengar försvinna, logga ut och gör något annat. T ex ärtsoppa, så att du slipper betala 8 kr för något som bara ska kosta 1,35.

Energidryck gör mig trött

Den som skummar två avsnitt av Det okända förstår att risken att ens bostad hemsöks av spöken är oändligt mycket större om det sitter stora bokstäver på väggarna med djupa budskap som "HOME" och "LOVE", för det har i stort sett alla. På samma sätt är Red Bull den självklara drycken för Lyxfällan-deltagare.

Lyxfällan, badkar och 700 liter energidryck.

Fullt logiskt. Den kostar från 40 kr litern upp till hundringen. För vad – kicken? Du får mer koffein av att dricka kaffe. Energidryck ger inte heller särskilt mycket energi. Särskilt om man väljer en sockerfri variant är det hjärnsläpp. Lite som att köpa en ”low calorie energy bar”, men även det säljer av någon anledning.

Studier varnar dessutom för att energidryck kan orsaka hjärtproblem. Det var väl inte så det var tänkt med att ”Red Bull ger dig vingar”, att du ska dö, förvandlas till ängel och flyga upp till himlen?

Redbull ger dig inte vingar, de har tillverkaren bittert fått erfara efter en stämning i toklandet USA. Däremot kan stora mängder ge dig hjärtklappning, sömnsvårigheter, diarré och dålig ekonomi.

I Sverige funderar man nu på att sätta en maxgräns för koffein i energidrycker. Detta eftersom ”personer som dricker stora mängder kan uppleva obehag av koffeinet”. Om allt som jag känner obehag för skulle förbjudas... Inte minst känner jag obehag för huvudlösa regleringar. Nej, låt det vara tillåtet att sälja skiten! Var bara medvetna om att det är just skit.

Blev det begagnat?

Svensk Handel förutspådde att årets julklapp skulle bli ”Det återvunna plagget”. Nu kanske jag verkar cynisk (det har hänt förr), men jag kände spontant att det här kommer inte flyga.

Jag är inte motståndare till begagnade kläder. Särskilt barnkläder är ju en jättebra idé att sälja/skänka vidare för ibland hinner ju föräldrarna knappt tvätta kläderna innan de är urvuxna. Jag älskar att sälja begagnade grejer, men jag har aldrig sålt mina egna kläder. Jag skulle absolut kunna köpa begagnade kläder på Myrorna eller liknande, men jag har inte gjort det heller.

Men vuxna människor som får begagnade kläder i present av andra är ju något helt annat. Nu håller jag inte på med julklappar, men skulle nog tycka att det skulle kännas konstigt att få en begagnad tröja eller trenchcoat, oavsett om givaren själv handlat second hand eller plockat plagget från den egna garderoben.

”Har den äran!”

Är det jag som är särskilt bakåtsträvande eller tänker jag som folk gör mest angående detta? Fick eller gav du bort ett begagnat klädesplagg i julklapp? Eller har du hört talas om någon annan som fått/gjort det? Jag gissar på rätt många nej här.

Ekonomisk nyårsstädning

Jaha, då var det jul igen. Eller (den här har jag snott från Morgan Paulsson) som de säger i Pakistan: måndag. Men nu skiter vi i det och spolar framåt.

”Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.”

Nej, Tennyson hade fel. Eller rättare sagt, när han skrev Ring out, wild bells, eller Nyårsklockan som den heter i svensk översättning, hade han troligen ingen tanke på svenska skatteregler. För ska man utgå ifrån dem behöver mycket av ”ringandet” göras före årsskiftet.

Innehav i investeringssparkonton och kapitalförsäkringar kommer att beskattas utifrån nyårssaldot. Har man värdepapper man tänkt sälja kan det därför vara en god idé att göra det i tid för att både få in pengarna på kontot och sedan skicka ut dem till ett sparkonto före nyår. Har man kontanter i ISK eller KF kan man låta dem åka samma väg. Kanske ska du handla värdepapper för dem senare och då kommer du ändå få skatta för dem, men så länge du inte vet det kan du lika gärna ta det säkra för det osäkra.

Handlar du på en vanlig aktiedepå är det hög tid att kvitta ut vinster och förluster i syfte att hålla nere reavinstskatten. Har du reavinst – sälj förluster, har du reaförlust – sälj vinster. Har du inte egna kan du trixa ihop med andra. Om t ex en familjemedlem har en stor reavinst, men inga förluster kan du ge bort en surdeg så övertar han/hon ditt anskaffningsvärde. Har ni dem hos samma bank/nätmäklare är det bara att fylla i en blankett och låta dem göra jobbet. Fast har ni inte gjort det än är nog loppet kört i år. Slå dig då i huvudet tre gånger och gör en anteckning inför nästa höst.

I mitt företag ser jag till att köpa sånt som ändå ska köpas och inte behöver periodiseras. Tonerkassetter, papper, kuvert, frimärken ... I mitt fall inga jättepengar, men varje utgiftskrona som kan läggas före nyår innebär uppskjutna skattepengar. För att citera en annan stor poet, Thore Skogman:

"Man måste vara om sig och kring sig
för att man ska få något i sig och på sig.
På den lata sidan får man inte va',
man jobbar både natt och da'."

Men nu blir det traditionellt julfirande, vilket i mitt fall betyder ett löppass i den eländiga kylan följt av hembakt pizza. God måndag på er!

Låt stå eller betala

Papper, duk, masonit, mdf... Det finns massor av vettiga underlag att måla konst på. Ett mindre vettigt material är hud. Jag tycker att det säger sig självt man inte ska fästa kemiska färger på kroppen, förutom det uppenbara problemet att man kanske inte vill ha kvar motiven några decennier senare, oavsett hur mycket eller lite underlaget skrumpnat.

Men nej då. Ibland känns det som att jag är den enda människan i Sverige som valt att inte ägna mig åt kroppsmålning, och nu är det tydligen fler och fler som känner att det där kinesiska tecknet i motljus inte var så kul, trots allt.

”Merparten av de som kommer hit har ju ganska fula tatueringar.”

No shit! Varför skulle just de som vill ta bort sina missfärgningar ha snygga sådana? Alltså, om någon vill ha en diskret delfin eller gåspenna på någon undanskymd plats är det såklart upp till dem, men förvänta er inte att bli tagna på allvar om ni spökat ut er helt hejdlöst!

Bra business är det tydligen. Att ta bort dem alltså. Så om andan faller på och du vaknar upp en morgon och tänker att idag vill jag bränna pengar på något helt värdelöst, färga håret eller motivlacka naglarna. Det går nämligen att ångra helt gratis.

Mitt liv 2022?

Jag fastnar ibland i märkliga Youtubekanaler som handlar om folks boenden och sätt att leva. Jag har tidigare berättat om tanten som bor i sin bil, tältare och husbilsboende. Kul och intressant alltihop, men inga liv jag skulle vilja ha mer än några dagar åt gången (personbilsboende inte ens det).

Men här är en kanal om ett liv jag på riktigt kan bli lite avundsjuk på. Det är en man som byggt ett timmerhus för 40000 kr i den kanadensiska vildmarken där han går och skrotar, startar lagom stora byggprojekt som får ta den tid de tar och lever i samklang med naturen. Han har visserligen både hund och fru, men inget liv är ju fulländat. Det här huset skulle jag kunna bo i:

Fast inte i Kanada, tror jag. För kalla vintrar och för många grizzlybjörnar. Men invändigt är det helt okej:

Kök, matbord, arbetsbord och sovloft. Det enda jag hade valt bort är ”tavlorna” i form av hudar av döda djur. Lite väl makabert för min smak. I gengäld älskar jag att allt är galet robust, som fönsterfodren i stockformat.

Men som vanligt kan jag inte riktigt förstå allmänintresset. Han har från några hundratusen upp till 5-6 miljoner tittare per film. Det är betydligt fler än Melodifestivalen eller Lennart Hyland när han var som störst. Och vi sitter alltså och tittar på en gubbe som snickrar, hugger ved eller drar ihop en middag.

Jag hade satsat på ett större skrivbord.

Jaja, kanske mänskligheten trots allt inte är helt förlorad. Själv föredrar jag alla dagar i veckan att titta på när den här gubben gräddar bröd i sin egenbyggda vedugn framför någon menlös refrängsångerska som sjunger schlager.

Ingves kan inte vinna

Jag tycker lite synd om Riksbankens chef Stefan Ingves. Han har fått en del skit här, och det ska han ha. Inte minst när han lägger näsan i blöt där han inte borde.

Men kanske går vi för hårt på honom ibland. Igår var det dags för ett räntebesked där utgången för ovanlighetens skull inte var helt given. Det kunde bli räntehöjning (om man nu kan kalla det höjning när en minussiffra sjunker) eller oförändrat. Det som däremot var säkert var att han skulle bli väldigt kritiserad.

Och det blev han. Höjningen borde inte ha skett eller också borde den ha varit större. Ingves är en diktatorisk despot, men samtidigt en viljelös marionett. Hur försvarar man sig mot den kritiken? Det gör man inte, och får därigenom höra att man gör sig otillgänglig och inte vågar stå upp för sina beslut.

Jag har som sagt själv kritiserat Ingves. Jag tycker att Riksbanken bryr sig alldeles för mycket om inflationsmålet, att man i alltför stor utsträckning följer efter FED och ECB, och att planerna på att ta fram en särskild e-krona i ett försök att haka på eller eliminera trenden med kryptovalutor är fullständigt huvudlös.

Men jag undrar om inte det mesta av den kritik han får just nu bottnar i att ingen av oss är förtjust i tanken på att Sverige och världen är på väg in i en lågkonjunktur, och det kan inte Stefan Inves förhindra.