Postnord har slutat att leverera paket i vissa ”särskilt utsatta områden”. Nu gäller det Uppsala, men detta är inget nytt utan har förekommit i både Malmö och Stockholm. Inte heller är det unikt för Postnord. Såväl kollektivtrafikbolag som Hemglass och andra privata företag har tagit samma beslut både här och där.
Det speciella med Postnord är att de
inte berättar det. Kunderna får själva komma på varför beställda
paket inte levereras genom att ringa Postnord som då förklarar att
kundens område inte bedöms säkert för deras chaufförer.
Den bedömningen måste de såklart få
göra. I områden där inte ens våldsutbildade poliser vågar åka
in kan man knappast begära att en obeväpnad budbilschaufför ska
lämna sin bil för att leverera värdefulla paket. Men säg det då!
Ett normalt
företag med normal kundservice hade naturligtvis ringt kunderna,
berättat läget och var paketet istället kunde hämtas, samt
föreslagit alternativa lösningar. Ställd inför faktum kanske
kunden hellre velat få paketet till sin arbetsgivare eller en familjemedlem, och kanske kan Postnord upprätta ett nytt
utlämningsställe strax utanför det aktuella området.
Om de vill, men det är väl där skon
klämmer. Så länge jag kan minnas har Postnord (och Postverket
innan dess) betett sig som att de saknar konkurrens och därför
aldrig behöver anpassa sig till marknaden. När e-post ersatte
postbrevet startade Posten webbplatsen Torget.se, känd för att vara
den sämsta sajten på hela internet och som kostade 900 miljoner
till ingen som helst nytta. Eftersom Posten – då som nu – körde
sitt eget race istället för att lägga örat mot rälsen och ta
reda på vad som faktiskt efterfrågas.