måndag 19 september 2016

Kvotering och klåfingriga politiker

Sverige ska få en jämställdhetsmyndighet. Jag gillar jämställdhet, men förstår inte varför vi ska ha ännu en myndighet på temat. Ännu mindre förstår jag mig på kvotering. Kvinnor ska nu kvoteras in i bolagsstyrelser, föreslår regeringen med näringsminister Mikael Damberg (ja, han stavar faktiskt så) i spetsen. Jag har inte hört dem få medhåll från någon enda i näringslivet. Inte heller från kvinnor, som styrelseproffset Antonia Ax:son Johnson.


Och varför skulle de? Jag är inte kvinna, men misstänker att de, som jag, vill åtnjuta respekt för vad de gör, inte för vad de är. I samma stund en kvoteringslag går igenom kommer varenda kvinna i en börsnoterad bolagsstyrelse få misstankar på sig att hon egentligen inte är där för sin kompetens utan som näringspolitiskt kuttersmycke.

Företag är inte en ondsint konstruktion för att cementera förlegade värderingar. De flesta styrelseledamöter har varit engagerade i företaget från ett tidigt skede och brinner för dess verksamhet. Regeringen tycks tro att de istället ingår i en hemlig herrklubb av styrelserävar som väljer in sina kompisar i varandras styrelser för att hålla gruppen intakt. Det finns en handfull styrelseproffs, men kolla ett litet bolag på måfå och du kommer att hitta branschkunniga ledamöter med decenniers erfarenhet. Ska de kastas ut för att det blåser sådana politiska vindar just nu, bara för att de råkar tillhöra ”fel” kön?


Alla vet att en grupp, som en styrelse, gynnas av att deltagarna har olika erfarenheter och infallsvinklar. Alltså ordnar företagen själva detta. På bara två år, sedan 2014, har andelen kvinnor i bolagsstyrelser ökat från 27 procent till 32.

Då är jag mer orolig för könsfördelningen i politiken. I LO:s styrelse är femton ledamöter av arton män. Och när Stockholms Stad förra året bildade en grupp för att arbeta med jämställdhetsfrågor bestod den av nio personer, 100 procent kvinnor. På kritik om den sneda könsfördelningen svarade gruppens ledare Annika Hjelm (mp) att hon ”är övertygad om att jag har anställt de personer som kommer att vara bäst för det jobb vi ska göra”. Så där var det alltså helt okej att gå på kompetens, men privata företagsstyrelser ska inte få söka denna kompetens var de vill.

Politisk ”jämställdhet”

Och denna fråga gäller så mycket mer. Uttrycket ”fri marknad” kan inte bara vara tomma ord att ta till för att distansera sig mot alternativen (som vi gång på gång sett misslyckas runt om i världen). Ska politikerna bestämma könsfördelningen i privata företags styrelserum kommer de snart att ha åsikter om antalet styrelseledamöter med utomeuropeisk härkomst, sexuell läggning, ålder, och varför inte politisk hemvist för att gå hela vägen?

Politiker ska ge tusan i sånt de inte begriper, och ännu mer tusan i sånt de inte har med att göra!

12 kommentarer:

  1. Precis som du säger - om man menade det man pratar om kan de börja där de faktiskt kan införa förändringen: i sina egna styrelser, i de bolag de själva äger eller kontrollerar majoriteten av aktierna. Likaledes i alla de kommuner där de har majoritet, eller styr tillsammans med de som tycker likadan som de själva.

    Samma sorts diskussion var när det talades om att alla skulle få rätt till heltid för några år sedan: om det hade varit ärligt menade förslag hade de kunna göra det i samma bolag och i övrigt sammanhang jag nämner ovan.
    Varför händer inte detta? Det är ju rätt uppenbart, är det "varmluft" det kallas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minns jag inte alldeles galet tror jag att kommunala bolag har kvinnlig majoritet i sina styrelser totalt sett, vilket av någon anledning inte är samma problem.

      När det gäller rätt till heltid gissar jag att vården (som än så länge till största delen är samhällsägd) var och är värst. Och visst, det är ju lättare att peka finger mot andra än att sopa rent framför egen dörr.

      Radera
  2. Oh, jag tuktades med socialkonstruktionism, genusteori under 4,5 år under min lärarutbildning. Vid ett tillfälle lyfte jag frågeställningen: huruvida könshormoner och det biologiska arvet kunde påverka en individs sociala utveckling. Samma lärare drog paralleller mellan min kommentar och Hitlers nationalsocialism. Hon menade att ens påtala ett biologiskt perspektiv var otänkbart: individer formas utifrån språk, punkt slut! Idag kan jag tycka att hennes kommentar var extremt barnslig. Hon menade vidare att: koppla särskilda beteenden till biologi var förlegat. När jag sedan talade med vår professor i genusteori menade hon istället att jag inte var fel ute, men denna forskning var numera på frammarsh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men herregud vilka låsningar folk har! Att kalla hennes inställning barnslig tycker jag var i snällaste laget. Särskilt jämförelsen med Hitler känns ju snudd på efterbliven. Vem tusan hade utsett henne till lärare, och varför?!

      Det där med att individer enbart formas utifrån språk, betyder det att vi helt och hållet skulle sakna ett genetiskt arv? Jag trodde i min enfald att det var vedertagen fakta sedan flera hundra år tillbaka.

      Radera
  3. Word!

    Visst har det historiskt sett förekommit stor könsdiskriminering mot kvinnor i arbetslivet och det håller väl på att värka ut as we speak. I sverige åtminstone.

    Sverige är väl för övrigt ett av världens mest jämställda land, så att ta till såna här sjuka grepp just här känns vansinnigt. Dock är väl förslaget 100% politisk taktik, precis som vinstbegränsning i välfärden. Vänsterkartellen fattar ju att förslagen kommer falla i riksdagen.

    När får vi ett inlägg om den frågan förresten (välfärdsvinsterna)??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är såklart inte fel att bekämpa diskriminering. Problemet med kvotering som ett sådant verktyg är att kvotering per definition ÄR diskriminering.

      Vinster i välfärden berörde jag här. Vet inte om jag har så mycket mer att säga.

      Radera
    2. Lite mer kan du säkert få ur dig i frågan ;)

      Radera
    3. Lite mer kan man alltid säga, fast jag är inte säker på att det räcker till ett helt inlägg utan att det känns som vattentramp. Jag får grubbla lite och se om jag hetsar upp mig :-)

      Radera
  4. Mina herrar! Jag har en far med konservativ hållning i politiska frågor, men mitt umgänge har varit vänster. Att mitt umgänge är vänster är kopplat till att jag är inom den praktiskt estetiska banan. Så vart landar man? Jag är dubbel, och menar att vi behöver ett trygg socialt skyddnät när enskilda medborgare drabbas av motgångar. Men jag vill inte ha en regering dom dikterar moral i familjefrågor, föräldraförsäkring, kvotering mm. Att utgå från ett perspektiv, där enskilda medborgare är handlingsförlamade, oförmögna att fatta egna rationella beslut är att omyndigförklara en hel befolkning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har både vänster och höger i bekantskapskretsen och själv är jag rakt fram :-). Jag håller med om allt du skriver. Jag vill ha skatt och sociala skyddsnät, men att utgå ifrån att vi inte klarar oss själva tror jag i första hand drabbar just dem som behöver dessa skyddsnät. De andra kan köpa sig fria och gå runt maktfullkomliga politiker.

      Radera
  5. Det är inte politikerna som ska lösa "problemen"
    Det är politikerna som är problemet..

    Ja ungefär så sade en president för länge sedan.

    Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det här fallet känns det som en kombination. Plus en tredje variant, att politiker hittar på ett problem som egentligen inte finns, och så klantar man till det när man ska "lösa" det.

      Radera