söndag 19 februari 2017

Presstö(l)d

Presstödet infördes 1965. Idén var att den näst största (och ibland tredje och fjärde) tidningen på orten skulle stöttas för att upprätthålla mångfalden. Huruvida det var vettigt då kan jag inte bedöma, men att det inte är det nu borde var och en kunna se.

Av flera skäl. Ett är att mångfalden ordnat sig själv tack vare internet. Ett annat är att denna mångfald knappast gynnas av en massa gamla skittidningar som inte kan ta vara på sig själva. Ett statligt stöd motarbetar ju snarare vettig journalistik. Tidningars främsta uppgift är att granska makten. Ingen organisation är mäktigare än staten, inte ens facket. Hur bra går det att granska staten, dess politiker och tjänstemän, när samma stat är grunden för den egna existensen?


Det är inga småpengar heller, utan ungefär en halv miljard om året, skattepengar som hade kunnat läggas på något användbart istället för att göda företag vars produkter marknaden inte vill ha.

Svenska Dagbladet, den största bidragstagaren, berättade häromdagen att de gick med 23 miljoner i vinst förra året. Siffran hade varit mer imponerande om de inte samtidigt fått nästan dubbelt så mycket i presstöd, 45 miljoner.


En annan parasit är tidskriften ETC. Den kallas ibland vänsterorienterad, vilket nog är en underdrift för en tidning som utan att tveka skulle kalla Gudrun Schyman för borgarbracka. Tillsammans med sina sju lokaltidningar får ETC knappt 22 miljoner per år av den makt de säger sig vilja granska.

Som ni märker finns något för alla, från höger till vänster. Tjocksmocken Göran Greiders Dalademokraten får 16 millar och ett av de senast uppmärksammade exemplen är tidningen Nya Tider, som får 2,9 miljoner av pappa staten. Vi behöver alltså inte göra detta till en politisk fråga, det handlar om vanligt bondförnuft.


För ett par månader sedan presenterades en utredning för att ändra dagens presstödssystem till ett nytt så kallat ”mediestöd”. Då blir det ännu dyrare, och troligen ännu sämre. Om allt presstöd istället togs bort skulle varken demokratin eller den mediala mångfalden lida, snarare tvärtom. Det här är ju ett sätt för den politiska makten att köpa valda delar av den tredje statsmakten. Jag röstar för att vi – medborgarna – köper något roligare för pengarna.

13 kommentarer:

  1. Samma brutala klarsynthet som alltid. Det är obegripligt att denna hantering får fortgå!!

    Fan boy hälsning

    Lars

    SvaraRadera
  2. Verkligen intressant, har funderat kring tidningsstöd och andra kulturstöd. Jag har undrat hur konstnärer mfl klarar sig när de,som jag tycker de målar saker som jag i varje fall inte skulle köpa, hur rik jag än skulle vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kultur tycker jag är lite knepigare, men visst borde normalläget även där vara att man försöker få marknad för sin produkt.

      Radera
    2. De allra flesta frilansande kulturarbetare - bildkonstnärer, fotografer, poeter, författare, musiker, sångare, musikalartister, skådespelare etc - klarar mat och hyra och livets nödtorft genom att ha ett eller flera s k "brödjobb". Och naturligtvis lever de i nån form av frivillig enkelhet, för att ändå få möjlighet att ägna sig åt de de brinner för. Det är en modern myt att konstnärer lever flott och glassigt på skattebetalarnas bekostnad - de allra flesta är "vanliga" hårt arbetande medborgare som liksom de flesta andra försöker göra det de kan för att få vardagen att gå ihop. Lyssna gärna på "Murardrömmar" https://open.spotify.com/track/1CO0JggaPbYcXVlSXfyBJm
      Hälsningar, Anna (konstnär inom musikområdet)

      Radera
    3. Jag vet inte om det ens är en levande myt att "konstnärer lever flott och glassigt". Även om ett mycket litet fåtal har skattefinansierad konstnärslön är det rätt sällsynt.

      Men som jag skrev om här har jag ibland stött på ett osunt bidragstänk hos teaterfolk.

      När det gäller journalister tror jag ingen av dem går runt och känner sig som bidragstagare även om deras tidning uppbär miljonstöd, och de har förmodligen högre (och definitivt stabilare) lön än nästan alla kulturarbetare.

      Spotify är ett av alla fenomen jag valt att stå utanför, så för mig funkar inte länken.

      Radera
    4. Nu svarade jag ju i och för sig "Nyttboende och liv via börs och sparande", min kommentar gällde inte ditt ursprungsinlägg i första hand.
      Tack för länken till inlägget om osunt bidragstänkande, det var intressant läsning.
      Jag har för din räkning köpt Murardrömmar på iTunes och skickat den som mp3 i mail till dig. Så bidrar jag till kretsloppet i konstnärsförsörjningen - K G Malm får en slant för sin inspelning, och du får lyssna till något nytt, om du vill. Och jag får känna mig nyttig och god... Win-win-win, typ. :)
      Allt gott!
      /Anna

      Radera
    5. Tack så hemskt mycket för mp3-filen! Den var både kul och tänkvärd. Kommer t ex att tänka på en historia jag hörde (sanningshalt okänd) om ett band bestående av fem musiker som fick en bokningsförfrågan att spela för byggare på en taklagsfest. De berättade vad de ville ha, men den som bokade tyckte att det var för dyrt.

      "Okej", sa musikern, "Ta reda på vad lägsta pris är för att få fem hantverkare att jobba en hel lördagskväll, så spelar vi för det beloppet."

      Radera
  3. "Tjocksmocken Göran Greider."

    Riksfettot Göran Greider?

    http://www.fittkramp.se/svordom/sv/visa-ord/riksfetto.1468.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Potejto/potato... Fast egentligen är hans vikt irrelevant den här gången, så mer korrekt vore kanske "den köpta chefredaktören Göran Greider".

      Radera
  4. Oerhört bra inlägg! Femhundramiljoner, varje år, försvinner alltså ned i denna korruption, av din och min skatt. Praktskandal. Vi får självklart en helt sopig media, när de kan överleva oavsett om de som nu producerar ren dynga. Ja, det är stöld av pengar detta. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tycker inte bara att det är pengar i sjön utan ännu sämre. Eldade man upp en halv miljard skulle man förlora en halv miljard. Nu eldar man upp en halv miljard OCH skapar lydiga journalister som nogsamt undviker att bita den hand som föder dem.

      Radera