torsdag 24 januari 2019

Hoarding

Som språkfascist grämer det mig att det inte finns något riktigt bra svenskt ord för hoarding. Samlarmani och patologiskt samlande känns lite för kliniskt. Hamstrande snarare ett lite för larvigt ord för ett allvarligt problem, och som löpare för ordet hamstring tankarna till en muskel i benet. Hoard betyder förråd eller lager, så kanske kunde man säga lagrare och lagrande, men hitta på nya ord får andra hålla på med.


Själva fenomenet då. Jag har sett siffror på att 1,5-5 procent är drabbade (ungefär dubbelt så vanligt bland kvinnor än män) och det är ju rätt vanligt. Kanske är det en förklaring till det stora intresset. Det görs tv-program om ”extreme hoarders” och pratas om det överallt.

Men jag har en annan teori. Jag tror att tanken kittlar oss att vi inte är så långt därifrån. Även jag som aktivt jobbat med att sälja och slänga grejer har ägodelar jag på ett intellektuellt plan begriper att jag borde göra mig av med, men av en eller annan sentimental orsak väljer att behålla. Var går gränsen? Vad händer om vi utan att själva märka det flyttar den tills vi plötsligt upptäcker att en hög med femton kilo tidningar spärrar ingången till vardagsrummet?


Det kommer inte att hända, säger du kanske, men vad tror du att de som hamnat där sa - ”Jag hade tendenser i några år. Först fyllde jag upp garaget. Sedan gav jag mig fan på att dränka hela huset i meningslös dynga jag aldrig i livet skulle kunna göra mig av med”? Knappast.

Att jag började fundera på det nu var för att jag såg en Youtubevideo där en antikhandlare köpte upp ett helt hus som förra ägaren fyllt av skräp. Och då menar jag verkligen fyllt, några av rummen tog flera timmar för köparen att ens ta sig in i. Ändå köpte han det, i förhoppningen om att det ska vara värt pengar att städa ur det och ta med sig de säljbara sakerna hem.


Nu har han släppt ett avsnitt till och jag kommer att följa med på hela resan med barnslig förtjusning. Men också med lite skräck och sorg. Skräck för att själv hamna gammal och olycklig i ett hus fullt av döda ting, sorg över den gamla damen som gjorde det, och över alla andra i hennes situation.

47 kommentarer:

  1. Jag tycker ordet samlare är gott nog som översättning. Vill man ha lite mer sting i ordet för att beskriva de som samlar onödigt eller har det som en sjukdom kan man lägga till "extrem" samlare. Det viktigaste med översättningar tycker jag är att man inte översätter till någon slags svengelska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig lite grann. Särskilt det där med svengelskan.

      Men samlare låter ju som en som har ett tiotal antika armbandsur, inte en som håller på att drunkna i sopor. Extrem samlare eller extremsamlare är bättre, men fortfarande inte uttalat sjukt. Dessutom känns det som att media dödat ordet extrem genom att slänga det framför allt som är lite häftigt eller spektakulärt.

      Radera
  2. Håller med. Samlare har en positiv klang, lite som att samla på armbandsur som du beskriver Sparo. Det saknas ett bra ord, precis som det gör när man inte är törstig. Har du tänkt på det? Helt sjukt att det inte finns ett ord för det. Mitt bästa bidrag är att man är släckt....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otörstig? Men jag kan inte komma på en situation där det finns skäl att berätta för omgivningen att man inte är törstig. Annat än om man blir erbjuden dryck, men då funkar ju "nej tack".

      Radera
    2. Verkar ha funderat på det på 1500-talet och funnit lösning, SAOB:

      "OTÖRSTIG, förr äv. OTORSTIG. som icke längre är törstig; vars törst är släckt; utan törst. Dricka sig o-törstig, dricka så att törsten släckes. I dricken, och warden doch intet otorstighe. Hag. 1: 6 (Bib. 1541). Andre dricka för at blifva otorstige, men .. (svenskarna) dricka för at blifva fulle. Sahlstedt TuppSag. 56 (1759). Mina stackars lastdjur skulle i alla fall få dricka sig otörstiga innan kvällen. Otter Officer 179 (1930). Avledn.: otörstighet, r. l. f. förhållande(t) att ngns törst är släckt. Odenius 2Celsus 159 (1906). Anm. Ordet är tidigast anträffat i en tillfällig anv. med förstärkande o-: (Moskiterna) sögo med verkligt kannibalisk otörstighet (dvs. osläcklig törst). Kullberg SBer. I. 1: 46 (1847). "

      Radera
    3. Se där, då har jag haft rätt i femhundra år :-).

      Radera
  3. Har inte tänkt i de banorna, men "nej tack" täcker ju det behovet. Lite som ordet "hen" som jag anser inte heller behövs. Man klarar sig (och har gjort det historiskt) med "denne", "den personen", "personen" osv.

    Namnförslag på svenska för hoarder: stökare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har jobbat professionellt med skriven text i åtminstone femton år och hittills aldrig behövt använda "hen".

      Fast stöka kan man göra utan att samla. Här är det ju samlandet som är själva orsaken till att ordningen faller ihop.

      Radera
    2. Har inte jobbat professionellt med skriven text, men har heller aldrig en enda gång varit tvungen att använda hen.

      Drar till med två förslag:
      1. Osamlare (lite mer konventionellt)
      2. Fjälkare (har ingen förklaring, bara dök upp i fantasin)

      Radera
    3. Osamlare låter nästan som en som inte samlar, vilket borde vara motsatsen till hoarder. Fjälkare ger mig inga associationer, men det kan säga mer om mig än något annat.

      Radera
  4. Har en kompis som var sådan, han var ungkarl i många år tills han gifte sig och frun rätade ut honom. Minns en episod, han skulle på semester och en gemensam vän fick förtroendet att mata en papegoja. Vår vän passade på att organisera sanering bla att kasta flera års sydsvenskan som var travat längs väggen för att de skulle "läsas någon gång" nu hör till saken att den personen läste aldrig dagstidningar utan han bara sparade för han fick ju gratis på sitt extrajobb som tidningsbud.

    En hel helg offrades för att tömma lägenheten på rent skit. När han kom hem blev han helt förstörd och sade upp bekantskapen med oss som burit skit.

    Tog två år innan han bad om ursäkt och tackade oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just gamla tidningar är åtminstone för mig det märkligaste samlarobjektet att förstå. Tjugo konservöppnare kan man teoretiskt behöva om nitton går sönder eller försvinner och en bok går alltid att läsa om. Men INGEN läser en gammal tidning. Enda rimliga anledningen att spara är om den innehåller recept eller liknande, men hur hittar man det i en tidningshög halvvägs upp till taket?

      Stort att be om ursäkt!

      Radera
    2. Har sparat en SvD från slutet på 80-talet, för att kunna visa barnbarnen hur en papperstidning såg ut. Du vet när man bredde ut morgontidningen så var de stora som hela-halva matbordet, alltså innan de gick över från vad de kallade 'fullformat' till vad som nu kallas för tabloidformat.
      När jag ber barnbarnen titta efter lägenhetsannonserna blir de naturligtvis väldigt förvånade över att se hur det annonserades förr, speciellt vanliga lägenheter: hur kan man sälja en lägenhet utan bilder och med tre rader text? Förvisso komprimerad mäklarprosa, men ändå.

      Och så är det kul att se hur annonserna såg ut, och vad som var 'hett' och så priserna förstås.

      Det där med TV-tablån och mer eller mindre monopol-TV går dom förbi, det registreras liksom inte ens.

      Även framöver kanske barnbarnen kan återkomma till papperstidningen och till vilka frågor som behandlades på ledarsidorna, urval (=vinklingar) av nyheter, men det blir om några år när de själva har fått lite mer praktisk självupplevd erfarenhet av livet.

      Radera
    3. Mest förvånade lär de väl bli över att priset för lägenheterna var fem- eller sexsiffrigt :-)?

      Men visst, att spara en eller ett par tidningar är helt i sin ordning. Det är när man spara fyrahundra man borde ta sig en funderare.

      Radera
    4. Det jag saknar mest från den tidens DN är den tjocka platsbilagan, ofta en separat tidning som var minst en centimeter tjock. Det var verkligen en riktig högkonjunktur att minnas det...

      Radera
    5. Det var inte i förrgår det :-).

      Radera
  5. Såg nu kommentaren om otörstig från SAOL. Minst sagt intressant att det började diskuteras redan på 1500-talet!

    SvaraRadera
  6. Hoarder - vad tror ni om ordet 'Ansamlare' dvs adjektivisering av substantivet (snälla, hjälp mig med ordklasserna här Sparo) 'ansamling'

    Synonym till ansamling är:
    ackumulation, anhopning, grupp, hop, kategori, samling, sektion, tillväxt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart bättre! Det som talar emot det är att språket alltid förenklas. Därför blir det nästan omöjligt att lansera "ansamlare" utan att det till slut ändå blir "samlare".

      Radera
  7. Att svenskan lånar ord från andra språk är väl inte så farligt. Det har ju alltid varit så. Visst kan det vara trevligt att hitta en passande motsvarighet men det är ju inte alltid så lätt. Islänningarna verkar dock duktiga på just detta. Om det inte finns motsvarande ord på svenska betyder det att begreppet inte funnits i medvetandet lika starkt (eller inte alls) som hos folket som talar språket som ordet lånats ifrån. Har inga direkta problem med hoarding - i dubbel bemärkelse ;).

    Tittade på ungefär halva Youtubevideon, hoppade lite. (Den var lång!) Sympatisk person där och spännande uppdrag att rota i gammalt hus. Undrar vad det är som gör det så spännande att titta på. Är det något fel på en? Tycker också tidigare att det var kul att titta på ett program om amerikaner som köper övergivna hyrförråd via en auktion och sedan tävlar om vem som kan tjäna mest på försäljningen av fynden.

    Skulle vara kul att se mer svenska exempel på sådant här. Det behöver ju inte alltid handla om tragik direkt, de som övergivit sina hyrförråd var säkert bara helt vanliga medelamerikanhoarders. Kanske skulle programmen göra mer direkt nytta i vanligt folks medvetande om de hoarders som visades upp inte var så långt gångna i åkomman eller störningen. Lättare då att känna igen sig.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett problem med låneord är att det strular till böjningarna. Ett annat problem är att det pga internet blivit väldigt många på kort tid.

      Klart intressant, men känns lite galet att köpa hela hus utan att veta vad innehållet är värt. Att det är nordamerikanskt tycker jag kvittar eftersom ekonomi och kultur liknar vår. Vore det från Afrika eller Asien vore det nog svårare att relatera till.

      Radera
    2. Håller med om böjningarna och ännu mer om att mängden nya ord forsat in på senare år. Skillnaderna på språkbruket bland unga och väldigt gamla är möjligen större än det någonsin varit, men vet egentligen inte om det är ett faktum, mest en spekulation.

      Skulle vara intressant att veta just din gräns för vad som du anser tangerar lättare hoarding. Kanske har du skrivit om det tidigare?

      En annan grej är stagnation i ett hem. Det behöver inte vara överbelamrat med saker i första hand, men fullt av gamla saker som gör att tiden där inne liksom går baklänges när man kliver in. Kände så på en arbetsplats, det var som att kliva in i något dött. Det kan vara värre än en plats med relativt nya saker men som är överfullt och rörigt.

      /Eva

      Radera
    3. Nej, jag har inte skrivit om det och tycker att det är svårt att säga något om det.

      Det du beskriver med äldre grejer känner jag inte igen, men det kanske tyder på att jag har ett sånt hem :-).

      Radera
    4. Jaha, okej. Annars är det bara bloggar om minimalism som skriver om sådant mest hela tiden, men det utvecklas lätt till att det verkar som att den som har minst grejer vinner. (Raka motsatsen till hoarding!) Fokus blir också lätt på det designmässiga och på en relatvit likriktad modern stil.

      Det blir lätt att man kan fundera över om man är en minihoarder trots allt när man sparat ditten och datten och fortfarande vill ha kvar mycket böcker eller kläder eller vad som helst man gillar. Därför frågade jag dig om det, hängde även ihop med detta med stagnation. Det är en liten balansgång, åtminstone för mig, detta med förnyelse och bevarande av det gamla. Är nostalgiker och därtill behövs ju inget bytas ut om det faktiskt fyller sin funktion. Tror att vissa uppfattar mitt hem som stagnerat i olika tidsåldrar beroende på vad man syftar på. Nå, folk får ju tycka vad de vill, men jag undrar ju själv också! Förändringsbenägenhet är inte min starkaste gren. /Eva

      Radera
  8. Jag brukade också titta på den där typen av program med skräckblandad fascination. För även om mitt hem säkert verkar ganska tomt i mångas ögon (pga gillar inte prydnadssaker) så har jag en tendens att tänka att saker kan vara "bra att ha". Ibland måste jag verkligen tala strängt till mig själv för att jag ska slänga snören, gummisnoddar, lådor, burkar, sladdar och textiler.
    Jag slutade titta på hoarderprogram när det började kännas som att man gjorde underhållning av människors psykiska besvär. Den där youtube-videon däremot borde ju kunna vara lite kul att titta på. Att se på ett hus i dåligt skick är okej, men att titta på människor som får ångest av att försöka skiljas från en udda trasig toffel känns inte bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gummisnoddar brukar torka och blir då helt värdelösa, lite som bläckpennor, och då är de inte längre bra att ha.

      Jag ser nästan aldrig hoarderprogram, men den här videon kändes som något helt annat eftersom samlaren inte är inblandad längre.

      Radera
    2. Ha ha, den där videon kommer jag aldrig att få se i sin helhet. Jag upptäckte att jag inte klarar handhållen kamera (mobil?) Efter 15 minuter var jag så illamående att jag var tvungen att lägga mig på golvet och blunda. Så klent!
      Lite synd ändå, för jag blev ju nyfiken på vad han skulle hitta.

      Radera
    3. Ha den på i bakgrunden annars och bara lyssna på den, så kan du ju ta fram bilden när det är något intressant (som *spoiler* när han hittar pengar).

      Radera
  9. Horda, horderi hordare, funkar den försvenskningen? Samlare, kan ju vara allt möjligt, t ex frimärkssamlare. En samlare kan ju faktiskt lika gärna vara pedantiskt ordningsam, det är ju aldrig en hoarder, inte vad jag har sett och förstått iallafall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Horda och horderi låter som ord med en annan betydelse ;-).

      Håller med om att samlare inte behöver vara något negativt eller sjukligt.

      Radera
  10. Har under årens lopp hört många beskyllningar om att just andra personer ska vara fascist eller fascister -eller grupper- men nu ser jag för kanske första gången någon som faktiskt erkänner sig vara just fascist!
    Välkommen ut ur garderoben Sparo ;-)

    SvaraRadera
  11. Jag känner igen mig i samlarnas psykologi fast det för mig handlar om aktier istället för prylar. Jag får många gånger känslan att jag absolut borde ha 3000 Castellum eller 2000 Investor bara för att det skulle se snyggt ut och vara kul att ha. Inte för att jag tror att jag egentligen kommer behöva pengarna eller utdelningen som de sista aktierna skulle ge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om det är samma fenomen, men jag är lite kvar i börspostträsket. Har jag genom en nyemission eller misslyckat bottenfiske fått ett ojämnt antal stör det mig så pass att jag gärna vill köpa till mig jämna hundra- eller tusental.

      Radera
  12. Det är intressanta program. Personligen känner jag mig som motsatsen till hoarder men fascineras av fenomenet. Jag får nästan ångest om det finns odiskat porslin i diskhon och förstår verkligen inte hur folk kan låta det g som långt det gör. Måste väl vara nån diagnos som depression eller liknande bakom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig inte heller träffad, men nog har jag grejer jag borde slänga, sälja eller ge bort.

      Ja, nog borde det bottna i något djupare och mer svårlöst problem.

      Radera
  13. Vad är skräp och vad är inte skräp? Att samla tidningar som du aldrig läser är snudd på sjukligt men att samla böcker som du heller aldrig läser igen är helt ok. Märkligt egentligen.

    Jan Myrdal har ett bibliotek som rymmer 50.000 volymer. Det krävs att han har läst två böcker om dagen varje dag i 70 år om han ska ha hunnit genom alla. Sjukligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan möjligen hävda att böcker funkar som inredningsdetalj, och det gör ju aldrig en hög med tidningar. Men jag ser inte heller poängen i att ha flera tusen böcker.

      Radera
  14. Horder. Hm, jag man är väl inte riktigt där själ nu kanske. Men samtidigt, får väl erkänna att man själv samlat på sig en del skit också med åren.
    Jag kommer förresten att citera dig i morgondagens inlägg. Hoppas ok? Det var en rolig grej du sa som passade in där.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Citera på bara. Hoppas att det var något bra, men all reklam sägs ju vara god reklam :-).

      Radera
  15. Jag tror inte det händer om man kontinuerligt håller efter sig själv. Är en livsstil. Detta gäller såväl hem som utseende. Tips är annars att regelbundet ha gäster och träffa människor, då lägger man manken till lite extra. Sen att jobba på att vara lycklig och se som att man är värd att ha det väldigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker mig att det handlar om mer än bara städning. Att personen får en psykologisk spärr att slänga saker, som en tvångstanke.

      Med tanke på att jag aldrig hört talas om en lycklig hoarder med många vänner är det säkert bra i sammanhanget.

      Radera
    2. Man får inte sätta sig sig till, det gäller att ta sig ut, bjuda till och hålla efter. Vilket ibland är lättare sagt än gjort, men det är en bra medicin mot psykisk ohälsa om det inte har gått för långt. Se till att trådarna som håller en uppe är i gott skick/Tellus

      Radera
    3. Det låter sunt. Frågan är bara om man märker problemet själv innan man är långt gången i processen. Det gäller nog förresten all psykisk ohälsa. Lätt att blunda och skylla på tillfällig stress eller andra temporära problem.

      Radera
  16. Intressant det där med samlare. Jag saknar det där programmet på tv4 om de två tanterna som hälsade på hos folk som samlade på skit. Det finns väl en ännu mer extrem variant från USA som heter nåt i stil med "Extreme Hoarding" där folk verkligen behöver hjälp med sig själva och sina skrotsamlingar. Hjälpen kommer ofta i form av en "Certified Professional Organizer". Tror aldrig jag har stött på någon som jobbar som "Organiserare" här i Sverige. Det brukar räcka med lite sunt förnuft.

    Själv avskyr jag att samla på saker. Har det inte använts på några månader så åker det ut. Tyvärr har Fru Snålgris svårt att släppa detta med att samla saker. Ofta köps det nån dum sak som ska stå och samla damm för att användas max 3 gånger om året, för att under resten av tiden bra så och ta upp utrymme. Ibland undrar jag om hon stör sig på att vi har skåp som är tomma och bara vill fylla dem. Själv mår jag bra om jag kan göra mig av med nån grej, så att vi får lite tomma skåp, för en massa saker bara stör mig, och näst intill får mig att må dåligt. Gissa hur glad jag kommer bli den dagen vi kan göra oss av med en massa skrymmande småbarnsgrejor (skötbord, barnvagnar, gunghästar, sparkcyklar, trampbilar etc) Vilka utrymmen vi kommer att få därhemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett något av programmen du nämner. Har heller aldrig hört om svenska organiserare, men om hoarders som har personliga assistenter.

      Mitt tips är att du försöker få fru Snålgris att gå med på att sälja tomma skåp. Fast svårt om de är väggfasta.

      Radera