lördag 28 september 2019

Alla dessa blanketter

Världen är full av blanketter och tro inte att du kommer undan när du dör. Tvärtom! Sedan min mamma dog verkar det inte finnas ett företag eller en myndighet som inte hört av sig. Till slut har till och med Handelsbanken gett ifrån sig ett livstecken. Inte med svar på frågorna jag skickat dem, men med ännu fler blanketter.


De flesta företagen ber mig berätta vart de fortsättningsvis ska skicka sina räkningar, om alls. Några vill betala ut pengar. Hur mycket kan de av sekretesskäl inte berätta, men för de flesta handlar det om enstaka kronor, i princip ränta eller återbäring på ett konto som inte har använts på länge. Ica låter meddela att de inte kommer att betala ut innestående 38 öre. Förståeligt.

Och så har vi Skatteverket. I Sverige skattas vi inte till döds utan långt längre än så. Mest aktuellt är bouppteckningen, som sedan det begav sig senast (2010) blivit lite krångligare. Nu måste man t ex utse två förrättningsmän, något som inte krävdes tidigare. Antar att landets jurister tackar och bockar för de ökade inkomsterna, men själv tänker jag ändå upprätta den själv. En blankett mer eller mindre liksom.


På lediga stunder försöker jag tömma bostaden, städa, måla och fixa, och jobba när andan faller på (eller strax före deadline). Någon gång per dygn försöker jag också hinna sova. Livet leker.

16 kommentarer:

  1. Men blogga finns det tid med även om man knappt har tid att sova!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns viktigt för att upprätthålla rutinerna, men det har varit på gränsen några gånger och redan morgonen efter dödsdagen flaggade jag för att jag kanske inte kommer fixa dagliga inlägg. Men jag försöker.

      Radera
    2. Man behöver ett ankare i tillvaron

      Radera
    3. Eller en taggig och tung blogg som gör samma arbete som ett ankare ;-).

      Radera
  2. Jag vet av egen erfarenhet (tyvärr) att det finns en del att göra, men just pappersarbetet tyckte jag inte var sü otroligt krångligt - förutom att betala räkningar från den avlidnes konto förstås, men det löste sig med hjälp av fullmakt från alla bodelningsägare (kanske inte rätt term) och en långvarig relation till det lokala bankkontoret.

    Lycka till med det praktiska (och allt annat också såklart). Jag beklagar bortgången.

    Tack för att du bloggar trots allt.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pappersarbetet har den klara fördelen av att det är min grej, det är sånt jag är bra på. Att måla och renovera är klart mer okänt territorium.

      Termen du söker tror jag är dödsbodelägare. Du har en poäng med bankrelationer. Nu görs ju allt på nätet och då tappar man det. När man kunde gå till den lokala kamreren (på bankkontoret som hade öppettider) som känt den avlidne var det nog lättare.

      Tack!

      Radera
    2. Dödsbodelägare är korrekt term.

      Elisabeth G, jurist och f.d. domare

      Radera
    3. Fantastiskt att det alltid dyker upp en expert med facit så man slipper sväva i ovisshet. Tack för det!

      Radera
  3. Usch, låter jobbigt det där, allt att ta hand om mitt i sorgen. Eller så är det kanske nyttigt? Att få tankarna på annat mitt i alltihopa?
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite tudelat. Särskilt första veckan var det skönt att ha saker att fokusera på, men ju krångligare det blir desto mindre acceptans har jag.

      Radera
  4. Tycker det är viktigt att visa på att också döden tillhör livet. Och jag vet hur jävligt det är med både pappersarbetet och det praktiska kring bostaden.

    Tömde min mormors hus för några år sedan samtidigt som jag precis gått i väggen. Det var, milt sagt, en utmaning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del grejer kan man titta tillbaka på sedan och undrar hur man lyckades komma igenom det. Har en känsla av att den här hösten blir en sådan period för mig. Fast troligen hela 2020 också. Det är mycket nu.

      Radera
  5. Jag skötte boutredningen och bouppteckningen efter min svärmor och det kändes som ett evighetsarbete. Själva bouppteckningen var enkel men en fastighet skulle försäljas och skatt betalas och eftersom det gick över ett årsskifte kändes det som om det aldrig tog slut. Det mest bisarra var dock att behöva betala för ett dygn på sjukhuset. De hade ju inte lyckats göra någonting! Var dock tacksam över att vi hade pengar att betala räkningarna med för även om min man var enda barnet tog det ju tid att få tillgång till dödsboets pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det här är första gången jag har en bostad i dödsboet. Oroar mig lite för det.

      Har hört att vissa länder tar betalt av de anhöriga efter utfört dödsstraff för exekutionsplutonens skott.

      Det där är helt klart ett problem. Ingen ko på isen här heller, men jag gissar att det är många som hamnar i skiten pga att de inte kan lägga ut pengar i flera månader.

      Radera
  6. Beklagar bortgången. Tyvärr är det väl så att vi är så förtjusta i papper i Sverige för vi vill hålla skogsindustrin igång...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag har jobbat i skogsindustrin, så jag ska väl inte klaga. Men jag tror snarare att det handlar om en övertro på att allt blir bättre med blanketter. Ibland blir det kanske det också, men långt ifrån alltid.

      Radera