tisdag 7 januari 2020

Politisk solskenshistoria

Inte många politiker förtjänar att äras, men när det händer vill jag passa på. Från början var politiker inte ett jobb utan ett hedersuppdrag, något man gjorde för samhället, ofta efter decennier med vanligt jobb. Det känns avlägset idag när människor som Carl Bildt går igenom ett helt liv utan en enda arbetsdag i ett hederligt yrke.

Har de en gång kommit fram till köttgrytorna är det snudd på omöjligt att få dem därifrån. När Lars Ohly fick spark... valde att lämna politiken gick han arbetslös i flera år. Efter tre år hade han bara sökt femton jobb. Att gå tillbaka till det jobb han varit tjänstledig ifrån i c:a 120 år, tågkonduktör, valde han snabbt bort till förmån för bidragsberoende.


Det var först när nationalekonomen Tino Sanandaji erbjöd Ohly jobb som ljudboksinläsare av hans bok Massutmaningen som Ohly kändes sig nödd och tvungen att hitta ett annat ”jobb”, som styrelseordförande i en skattefinansierad organisation. Och han är långt ifrån värst, det finns politiker som levt på ”inkomstgaranti” i decennier!

Därför känns det extra behjärtansvärt att lyfta fram dem som inte gör det. Ann-Sofie Hermansson har jag uppfattat som något så ovanligt som en sansad sosse som kan tänka själv och inte gift sig med partiet. Kanske var det just därför hon blev petad som kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Nu har hon hur som helst tagit lastbilskort och börjat jobba som ”sopgubbe”. All heder!


Och till alla andra föredettingpolitiker, från höger till vänster och tillbaka, vill jag citera radioprogrammet Studio Korrekt (alla mina populärkulturella referenser är från 80-talet, deal with it!): ”Lyssna! Lär! Lyd!

32 kommentarer:

  1. Idag har det väl tyvärr blivit som så att det främsta kravet på politiker är att de har en tveksam moral. Annars passar de inte in och kommer mobbas ut av övriga i klubben. Förmodligen behövs regler som förbjuder livstidspolitiker och andra regler, för dessa individer måste tydligen hållas i hundkoppel om det ska fungera?
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara, att bristande moral är meriterande. Snacka om att det ändrat sig!

      Problemet med regeländringar är att politikerna måste ändra dem själva och saknar intresse. Bara en sån enkel sak som att banta ner antalet riksdagsledamöter (som ju är högre per capita i Sverige än nästan någon annanstans) verkar ogörligt. Kinberg-Batra angav skälet "Det är roligare att vara fler" som i en normal värld hade massakrerats av andra partier, men de fortsatte att ha roligt istället.

      Radera
  2. Respekt till Ann-Sofie. Dock kan ju påpekas att hon också har ett till jobb, som statlig utredare, till 2021.

    PS. En sund skepsis mot politikermakt är bara bra. Men efter att ha träffat många politiker genom åren måste jag säga att jag inte alls delar den nattsvarta bilden att "det främsta kravet" är att ha "tveksam moral". Vad grundar du den åsikten på?

    Tvärtom är de flesta politiker i min bild drivna, engagerade, och brinner för att försöka förbättra och lösa problem. Att de sen inte alltid lyckas är en annan sak. De allra flesta förtroendevalda i Sverige är för övrigt ideellt engagerade med riktiga jobb och får knappt ersättning nog för det inkomstbortfall som kommer av att sitta i olika nämnder och kommunala bolag.

    Min bild är också att politiker i stort är ungefär som människor i gemen. De har samma normalfördelning av begåvningar som andra grupper. Vissa är fantastiskt intellektuellt skarpa och analytiska, andra är normalbegåvade, och en och annan är en idiot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast när den där utredargrejen går att göra vid sidan av ett heltidsjobb känns det mer som hobby. Även om jag inser att det antagligen betalar bättre än nästan alla andras hobbies.

      Det där med "tveksam moral" skrev Investeraren i kommentarsfältet, så den frågan lämnar jag över dit.

      Själv tycker jag att det ofta är stor skillnad mellan å ena sidan riks- och toppolitiker, å andra sidan kommunpolitiker. Har träffat många av bägge sorter. Den senare gruppen har ofta engagerat sig för att förändra samhället medan de som gör karriär på riksplanet oftare ser det som personlig utveckling. Håller med om att politikers begåvningsfördelning är ungefär som folk är mest, och tycker att det absolut inte ska vara så. Jag vill ha politiker som är kunniga, smarta och handlingskraftiga, inte inkvoterade mähän.

      Håller däremot inte med om bilden att de flesta förtroendevalda knappt får ersättning för inkomstbortfall. Att sitta som ordinarie ledamot i kommunfullmäktige och kanske något utskott är ganska lukrativt. Dessutom läggs mötena på tider som inte krockar med de flesta vanliga jobb.

      Radera
    2. Jag kan inte ta ifrån dig din bild av riks- kontra kommunpolitiker. Kan bara säga att jag har träffat många av båda sorter också som statsanställd och min upplevelse av riksdagsledamöter där jag har haft att göra med åtminstone ett sjuttiotal är den jag beskriver ovan.

      Vad gäller ersättningar lokalt beror det på vilken kommun någon är förtroendevald i, och vilken ens egentliga jobb är utanför politiken. Det finns några kommuner som har rätt fina ersättningar (Solna, Stockholm, Lidingö). Men kommer man ut i spenaten är det inte lika fett. Och majoriteten av alla ~35 000 förtroendevalda är trots allt inte verksamma i huvudstadsregionen..

      Håller med dig om att det *kan* vara ett problem att politiker är ett tvärsnitt av befolkningen. Idealt sett så ska det ju vara superbegåvningar enbart (om man är anhängare av den meritokratiska demokratiteorin). Men här kommer kruxet: Superbegåvningar har många karriärvägar. Och vill man locka denna sortens människor måste ersättningarna konkurrera med privat sektor.

      Så om det är vad du vill borde du förespråka ännu större arvoden så fler högpresterande lockas till politiken och konkurrerar ut de som är mindre kunniga, smarta och handlingskraftiga?

      Radera
    3. Jag grundar det på att dagens politiker inte har den minsta respekt för demokratin. Att de ens kom på själva tanken med DÖ är så absurt så jag saknar ord. Och inte nog med det, alla politrukerna skulle sluta upp i gemensam mobbning av alla som var emot. Vilka respektlösa äckel till människor.

      Sedan frågan om inkompetens, där särskiljer sig dagens politiker. Varför vill ingen av dem minska Riksdagen trots att det inte finns någon anledning att ha så många? Varför saknar de helt respekt för pengar och skatter? Varför slösas pengar alltid bort på allt anat än det de är till för? Varför sitter det människor med tveksam historik som ministrar, dvs de som är på gränsen till kriminella?


      Radera
    4. Anonym: Argumentet att det krävs ännu högre politikerlöner för att få in kompetenta människor höll bättre förr. Palmes statsministerlön var - omräknat till dagens penningvärde - en tredjedel av Löfvens. Och då tittar jag bara på lönen medan de jobbar. Räknar man in pensioner och garantilöner är riksdagsjobbet idag att jämställa med att vinna högsta vinsten i Bingolotto - fast mycket mer pengar.

      Radera
    5. Investeraren: Du kan ogilla den överenskommelsen i sak, men att partier väljer vilka de vill samarbeta med och inte samarbeta med är per definition demokrati. Att några partier är i opposition och inte har inflytande är en fundamental del av en parlamentarisk demokrati.

      Ta M och V som exempel. I opposition under större delen av hela 1900-talet. Säkert jättetråkigt för dem, men absolut inte odemokratiskt.

      Vad gäller dina frågor:
      1) Jag tror att det där är egentintresse. Men det finns några goda skäl att ha 349 ledamöter, det främsta är att det skapar större möjligheter för påverkan från allmänheten. Sannolikheten att du kan få tag på och påverka en av 349 är större än säg en av 149.

      Att driva riksdagen kostar en slant, men i perspektivet av en statsbudget är det närmast felräkningspengar. Att nettovinsten av att kapa antal ledamöter i säg hälften skulle vara positiv för samhället, för demokratin, är inte självskrivet i tider där man ofta pratar om att politiker är långt bort från vanliga människor, osv.

      2) Att de "helt saknar respekt" för pengar och skatter är din åsikt, och egentligen svårt att bemöta. Jag håller visserligen med så långt som att jag tycker att de borde har *större* respekt för skattemedel.

      3) Vet inte vilka ministrar du hänvisar till här (?). Men svaret är ju att statsministern, som utser ministrar, har valt dessa figurer. Om de är som du säger på gränsen till kriminella hoppas jag att det straffar sig för dem i nästa val.

      Sparo: Förstår inte hur din jämförelse mellan Palme och Löfven underkänner mitt argument. Det är ju sakligt sant att högpresterande och högintelligenta människor har stora karriärmöjligheter. Om politiken vill locka denna sortens människor måste ersättningar, löner och arvoden vara konkurrenskraftiga relativt andra karriärvägar.

      31,5 miljoner kronor är den högsta vinsten på Bingolotto. Säg mig den fd riksdagsledamot som har fått denna sortens pengar.

      Radera
    6. "Förstår inte hur din jämförelse mellan Palme och Löfven underkänner mitt argument."

      Jag menar att på 80-talet var man kanske tvungen att höja politikerlönerna för att locka till sig krafter från näringslivet. Idag är det få i näringslivet som tjänar lika mycket som en vanlig riksdagsledamot, ett jobb som inte kräver någon som helst formell kunskap och där en del inte ens har en tvåårig gymnasieutbildning eller adekvat arbetslivserfarenhet bakom sig. Ministerlöner skyhögt högre och därmed ännu mer konkurrenskraftiga.

      Senast jag såg Bingolotto tror jag toppvinsten var tre miljoner, ett belopp flera riksdagsledamöter får ihop bara under tiden de "söker" jobb efter att ha lämnat riksdagen. 31,5 kan nog vara i blodigaste laget även om jag inte håller det för otroligt att t ex Bildt och andra politikerbroilers hinner upp i det.

      Radera
    7. Ok, då förstår jag ditt resonemang. Tror dock du har fel i sak. :-)

      Till att börja med är riksdagen mer högutbildad än befolkningen i stort (sist jag kollade), så de med tvåårig gymnasieutbildning utgör en klar minoritet.

      Men man skulle väl kunna tänka sig ett system med att ersättningen är i relation till tidigare inkomst dock om man får önska fritt?

      Medianlönen för en VD i Sverige i fjol var drygt 76 000 SEK, vilket är runt 10k mer än en riksdagsledamots arvode. Genomsnittet för VD i de största svenska börsbolagen - de som vi här antar att vi vill locka till politiken istället - var hela 22,9 miljoner/år.

      Att ens komma i närheten av den sortens summor för en riksdagsledamot skulle vara helt orimligt, men min poäng framgår kanske ändå. Någonstans måste man välja. Betala lite, så får du lite. Betala mer så får du också *vanligtvis* mer.

      Radera
    8. Jag tror inte att det finns någon arbetsplats i Sverige, möjligen med undantag av Samhall, där de med tvåårig gymnasieutbildning inte är en klar minoritet, så det vore märkligt om riksdagen skulle skilja sig där. I en internationell jämförelse har vi dock extremt lågutbildade ministrar: https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/bedrovligt-lag-utbildning-bland-lofvens-ministrar/

      Eller vad sägs om en försvarsminister som inte gjort lumpen eller en minister för högre utbildning som - trumvirvel... - saknar högre utbildning.

      Hur är medianlönen för VD:ar relevant?! Jag skulle säga att nästan ingen riksdagsledamot kommer upp i snittet för dessa vare sig om man räknar utbildning, kompetens eller något annat. För att inte tala om arbetsinsats. Hur många av VD:arna jobbar t ex tredagarsvecka och har fyra månader långt sommarlov?

      Men om du lever i vanföreställning (ursäkta, men jag hittar inget mer förmildrande ord) att svenska riksdagsledamöter är i vd-klass förstår jag att du tycker att min kritik är orättfärdig.

      Radera
    9. Vi verkar tala förbi varandra. Ber om ursäkt om jag varit otydlig.

      Jag tror inte att svenska riksdagsledamöter som kollektiv är i VD-klass. Som jag skrev är det ungefär som folk är i stort!

      Min poäng är helt enkelt denna: Vill man *locka* fler "VD-material" behöver man nog också betala VD-löner. Tycker man att politikerna är rätt inkompetenta borde man logiskt sett förespråka bättre villkor för riksdagsledamöter så fler riktigt högpresterande och högintelligenta ser detta som en alternativ väg och konkurrerar ut de som är mindre bra.

      Att riksdagsledamöter jobbar en tredagarsvecka är något du har fått för dig som tur nog saknar täckning i verkligheten. Riksdagsledamöter är tjänstgörande 365 dagar om året, dygnet runt (nej, jag menar inte att de i praktiken jobbar dygnet runt, det gör ingen, men de ska vara nåbara när som helst vid behov).

      Riksdagen sammanträder tre dagar i veckan, övrig tid ägnas bl.a. åt att förbereda sammanträden, inläsning, förhandlingar, möten med intressegrupper, studiebesök, medborgarkontakter, resor (de flesta bor inte i sthlm), administrativt arbete och mycket annat.

      Jag förnekar inte att det finns ledamöter som glider fram i tillvaron (återigen, som på andra arbetsplatser). Men min entydiga bild efter att ha jobbat i statsförvaltningen är att de allra flesta ledamöter sliter hårt och jobbar långt mer än en 40h-vecka.

      Och med all respekt för att du har träffat många politiker som du skriver, skulle jag nog trots allt tro att jag har *arbetat* med fler än dig, och på så vis kan uttala mig med lite större säkerhet om hur deras arbetssituation ser ut?

      Radera
    10. re Anonym. Nej det är per definition inte demokrati när samtliga övriga partier gör det till sin enda och viktigaste huvudfråga att utesluta ett av de nu största folkvalda partierna. Allt i syfte att ett pluttparti som S ska säkra makten.
      Och inte alls nog med det. De går även ut med en extremt aggressiv taktik att brännmärka kritiker som nazister.
      NEJ NÅGON JÄVLA ORDNING MÅSTE DET VARA I ETT LAND!
      Se sedan hur extremt illa regeringens ministrar beter sig på sociala medier. Det är så extremt ovärdigt.
      Beträffande respekten för skatter och finanser så är väl det helt uppenbart. Det saknas idag pengar till vård, skola, omsorg, rättsväsende, infrastruktur, ja allt det grundläggande som får ett land att fungera. I det läget pratas det om höjda skatter, samtidigt som det pågår ett enormt välfärdsbedrägeri. Om orsaken är inkompetens eller korruption är egentligen skit samma.

      Radera
    11. Okej, jag förstod det som att riksdagsledamöter borde ha vd-löner för att förväntas göra ett bättre jobb eftersom du i samma mening jämförde riksdagslönerna och vd-lönerna och den jämförelsen förstod jag inte alls. "Vi valde mellan Ola Rollén och Annika Strandhäll", sa ingen någonsin.

      Om kompetenta människor skyr riksdagen (och inte bara rensas ut ur partierna som inte vill ha in folk som är smartare än de själv) beror det knappast på lönerna utan snarare på yrkets status. Det fanns som sagt en tid när riksdagsledamot var ett hedersuppdrag, då folk i allmänhet såg upp till dem. Det gör vi inte längre. Hur man ska ändra på det vet jag inte. Till att börja med vore en halvering av riksdagsledamöterna bra, men eftersom politikerna inte vill ha färre arbetsmöjligheter och/eller tvingas jobba heltid kommer det inte att ske med mindre än en folklig revolution.

      "Att riksdagsledamöter jobbar en tredagarsvecka är något du har fått för dig som tur nog saknar täckning i verkligheten."

      Som du själv konstaterar har de omröstningar tre dagar per vecka, tisdag-torsdag (förutom under det fyra månader långa sommarlovet). Sedan kan de påstå att de är i tjänst 365 dagar per år. DET om något saknar täckning i verkligheten. När landsbygdsminister Sven-Erik Bucht opererades för hjärtinfarkt tog han inte ut några sjukdagar. Det är inte detsamma som att han hade kunnat sköta sitt jobb om någon ringt honom under ballongsprängningen. Thomas Bodström och Peter Althin är två exempel på riksdagsledamöter som drivit egna juristfirmor parallellt med riksdagsjobbet. Hur får du ihop det med 365 dagars tjänst, har riksdagsmän fler dagar på ett år än andra?

      Jag kan fortsätta med fler exempel, men det tjänar ingenting till. I din värld är riksdagsledamöter ofelbara och det finns ingenting jag kan göra för att ändra på den världsbilden.

      Hur många riksdagsledamöter du arbetat med är lite svårt för oss andra att bedöma eftersom du inte ens avslöjar vad du heter.

      Radera
    12. Apropå Rollén, hans mamma är väl supersosse, en gång i tiden sekreterare åt Palme. Jag är inte sosse och vet knappt vem Ola är men har träffat hans morsa som iallafall var en sympatisk och trevlig person. Tycker överhuvudtaget att det verkade var fler gedigna, ärliga och mer helgjutna politiker förr trots att de kanske inte hade de längsta utbildningarna.
      Minns att man hade respekt för alla partiledare åtminstone på Erlanders tid, fanns ingen man satt hemma och hatade trots att min pappa var stenhårt höger, så tyckte vi alla partiledare var helt ok.
      Sen kom Palme med sin arrogans och sina studier i USA, då förändrades klimatet i debatten till det sämre och det blev mer hätskt. Inte bara hans fel men tror att där lades bland annat en grogrund till hur det ser ut idag.

      Radera
    13. Jag vet ingenting om Ola Rolléns mamma, men du verkar säker så jag litar på dig.

      Jag hörde den gamla sosseministern Bengt Göransson berätta om att han fick direktrespons på sina politiska beslut när han varje dag pratade med pendlare på väg hem från jobbet på tunnelbanan. Min första tanke var att han troligen var den sista ministern att åka tunnelbana. Det beror till viss del på samhällsklimatet (som politikerna i och för sig varit högst medansvariga i att skapa), men också på att dagens politiker inte vill höra vad folk har att säga för det skiter de i, så de tar hellre taxi.

      Radera
    14. Vad människor väljer för karriär beror i regel på status, intresse och ersättningar. Vill man ha Rollén-kvalitet får man nog också betala Rollén-pengar. Men eftersom det är ett helt orimligt användande av skattepengar kan jag tycka så får man inte heller VD-typer till riksdagen.

      Du kan återupprepa hur många gånger du vill att man har utskott och voteringar tre dagar i veckan. Det vet jag mycket väl. Det betyder fortfarande inte att arbetsveckan är tre dagar.

      En rak fråga: Du har träffat många riksdagsledamöter. Har de sagt till dig att de jobbar tre dagar i veckan? Eller vart har du fått denna uppfattningen från?

      Jag ge dig rätt på en punkt! Det finns det som kan slacka. Och förklaringen är att bland de stora partierna har man ett "överskott" av ledamöter, det krävs inte 100 stycken för att bemanna utskotten. Således blir vissa ersättare, vilket ger dem mer tid till annat. Idealt sett så använder de detta för medborgarkontakter och annat som ingår i uppdraget, men bevisligen gör inte alla det. Vill minnas att både Bodström och Althin fick en del kritik för sina sidojobb, med rätta.

      Om du läser om ämnet kan du se att sådant här inte alls förekommer hos de mindre partierna, för där är det "all hands on deck" mest hela tiden (och ja, det illustrerar poängen att vi kanske har för många riksdagsledamöter, men å andra sidan är det inte säkert att demokratin skulle fungera bättre med färre).

      Du skriver att jag tycker att riksdagsledamöter är "ofelbara". Förstår inte hur du kan fått för dig det när jag skrivit två gånger att de är begåvningsmässigt ett tvärsnitt av befolkningen, och att vissa av dem är idioter.

      Gällande vem jag är: Jag är statstjänsteman och inte en offentlig person, och föredrar därför att vara anonym. Men jag har arbetat i 12 år inom bl.a. regeringskansliet och riksdagen. Sen kan du ju välja om du vill tro på det eller ej.

      Radera
    15. "Gällande vem jag är: Jag är statstjänsteman och inte en offentlig person, och föredrar därför att vara anonym."

      Helt okej. Jag bara påpekade att du inte (i brist på andra argument) kan spela ut att din långa erfarenhet och detaljkunskap ger dig legitimitet när vi de facto inte har en aning om det stämmer. Heller.

      Radera
    16. Fair enough! Men motargumentet, eller frågan som du inte har svarat på än, blir ju då vart ifrån du har fått för dig att en riksdagsledamot arbetar tre dagar i veckan.

      Har du träffat ledamöter som säger detta till dig? Jag har svårt att tro det, men om det är så skulle det vara intressant att veta vilka det rör sig om. Jag skulle också rekommendera att du isf tar kontakt med deras gruppledare och påpekar att dessa personer i praktiken missköter sitt uppdrag.

      Radera
    17. Jag slutade svara eftersom du inte svarat på mina argument utan bara tuggat om samma ihåliga repliker, men jag kan t ex citera dig ifrån detta kommentarsfält: "Du kan återupprepa hur många gånger du vill att man har utskott och voteringar tre dagar i veckan. Det vet jag mycket väl." Så där gav du mig rätt om tredagarsveckan.

      Och nej, jag tänker inte redogöra för en anonym kommentator på internet vilka riksdagsledamöter jag träffat. Jag värnar nämligen även om deras integritet. Och varför i all världen skulle jag göra det, jag har gett exempel så det räcker som bevisar att jag har rätt. Att du vägrar ta in argument som går emot din världsbild - inte mitt problem.

      Ett par exempel på personer som "i praktiken missköter sitt uppdrag" har jag redan nämnt. När journalister frågade socialdemokraternas partisekreterare om hur Bucht kunde tjänstgöra från operationsbordet blev han inte tagen i örat offentligt, så jag ser inte riktigt poängen att jag ska ringa runt som en rättshaverist. Jag redovisar bara fakta, och att det svider för någon som får sin inkomst från detta korrupta system tar jag ingen hänsyn till.

      Radera
    18. Du läser mina inlägg på ett.. intressant sätt! Utskott och voteringar är tre dagar i veckan. Det har jag aldrig ifrågasatt. Det jag ifrågasätter är påståendet att det är lika med att *arbetsveckan* är tre dagar.

      När jag nu frågar hur du har fått för dig detta vill du inte, för andra gången, svara på frågan: har ledamöter du träffat sagt detta? Du behöver inte namnge dem. Jag är bara intresserad av att veta hur du fått för dig detta. Det måste finnas någon annan källa än att du surfat in på riksdagen.se och läst sammanträdesschemat?

      Du har nämnt Bucht. Nu satt han visserligen inte i riksdagen, men jag håller med, solklart exempel på hur någon skarvar kring reglerna. Aftonbladet gjorde f ö en stor granskning av kvitton i fjol, en ganska hård sådan, och de lyckades gräva upp 12 fall av 349 där det rör sig om regelbrott eller rent av brottslighet (avsiktlig eller oavsiktlig).

      Som synes finns det rötägg eller i bästa fall bara idioter som gjort fel. Men de är i en minoritet, och du kan omöjligen mena att Bucht och co är representativa för rikspolitikerna i stort eller tecken på ett system vars främsta kännetecken är att det är korrupt. Det är ju 30 gånger fler riksdagspolitiker som inte fuskar än som fuskar.

      "Jag redovisar bara fakta, och att det svider för någon som får sin inkomst från detta korrupta system tar jag ingen hänsyn till"

      Du kan vara lugn, dina påståenden svider inte alls :) Jag är stolt över det arbete jag gör. Svensk statsförvaltning, inklusive dess politiker, hör för övrigt till världstoppen av minst korrupta demokratiska system (se: Transparency Interationals ranking).

      Radera
    19. "Du läser mina inlägg på ett.. intressant sätt!"

      Om du testar att läsa mina inlägg också ser du att från början försökte jag svara på allt, men när du sedan slängde ur dig helt galna saker som att "riksdagsledamöter är tjänstgörande 365 dagar om året, dygnet runt" utan att påtala det uppenbara, att de inte är det, och sedan lät bli att svara när jag påpekade att riksdagsledamöter driver egna företag, studerar på heltid eller jobbar heltid som FN-medlare i Bosnien parallellt med sina riksdagsuppdrag kändes det meningslöst att fortsätta. Jag diskuterar gärna, men en diskussion bygger på att bägge parter lyssnar och tar in vad den de diskuterar med säger, och när du inte gjorde det gav jag upp.

      Mitt inlägg handlar om en politiker som skaffade sig ett riktigt jobb efter att hon blivit av med politikerjobbet och jag uppmärksammade att det var bra jämfört med alla dem (och ja, de är MÅNGA) som levt på bidrag efteråt. En diskussion om ifall riksdagsmän jobbar (innan de lämnat riksdagsuppdraget) är visserligen en helt annan debatt, men jag var ändå villig att ta den och försökte, men jag tänker inte ge dig en anledning att hålla monologer i ärendet genom att försöka få svar på frågor som du ändå inte konsekvent lämnar obesvarade.

      Radera
    20. Låt oss då göra ett ärligt försöka räta upp diskussionen.

      - I samma mening där jag skriver att de är tjänstgörande 365 dagar om året skriver jag också att de inte jobbar 365 dagar om året ("det gör ingen" skrev jag). Utan "i tjänst" är att de förväntas vara nåbara när som helst för att rycka in vid behov. Och sådana behov uppstår. En riksdagsledamot kan inte bara stänga av mobilen och gå på semester eller ta helg.

      Detta som svar på ditt påstående att de har fyra månader sommarlov och en tredagarsarbetsvecka. Därutöver påpekade jag att utanför själva utskottsarbetet består också uppdraget av: medborgarkontakter, intresseorganisationskontakter, förberedelser och inläsning, studiebesök, resor, opinionsbildning, administration och en del annat som måste skötas på måndag, fredag (och inte sällan lördag och söndag).

      - Du säger att jag "lät bli att svara" när du säger att ledamöter kan driva företag vid sidan om. Om du scrollar upp ser du att jag i inlägget under ditt svarar på precis det och också ger dig rätt. Jag menar inte att *alla* ledamöter sliter varg. Det finns de som kan t.ex. driva företag vid sidan om eftersom de är ersättare i något utskott, och för att de kommer från något av de stora partierna som har - som jag också påpekade - ett "överskott" av ledamöter.

      - Att det finns sådana ledamöter, som är i kraftig minoritet bland de 349 betyder dock inte att "arbetsveckan är tre dagar" som du kategoriskt påstår utan att hänvisa till någon som källa eller personlig erfarenhet. Jag försöker verkligen förstå dig här, och jag tror att din sko verka klämma i att de inte är schemalagda 8-5 fem dagar i veckan, och därför vidhåller du att arbetsveckan "är tre dagar" (eller?).

      Låt oss ta en jämförelse: En managementkonsults arbete är inte av en timmes dragning för ledningsgruppen på ett företag. Bakom ligger en del annat. Den konsult som ramlar in oförberedd och sitter och bara sitter och hummar lär få sparken. En riksdagsledamot som inte ägnar måndag och fredag åt det jag nämner högre upp kommer att misslyckas på motsvarande sätt. Du kan helt enkelt inte sätta likhetstecken mellan tid i utskottet/kammaren och arbetsinsats.

      - Exempel är bra att göra, *om* de är representativa. En förkrossande majoritet av riksdagsledamöterna driver vare sig företag vid sidan om, är i Bosnien eller pluggar på deltid. Likaså är en liten minoritet korrupta (Sverige är världens fjärde minst korrupta land vill jag minnas). Alltså kan du exemplifiera hela dagen lång, jag håller med dig om varje exempel visar på dålig moral och allmänt svinigt beteende, men Bodström, Bucht och co är inte representativa.

      Radera
    21. "En riksdagsledamot kan inte bara stänga av mobilen och gå på semester eller ta helg."

      Men det kan ministrar bevisligen, eller tror du Bucht hade mobilen igång under operationen? Kan du inte bara erkänna att det där att de alltid står till förfogande är något som bara används när deras höga arvoden kritiseras, men som inte efterlevs?

      "Medborgarkontakter"

      Please, kan vi vara seriösa nu? Det närmaste medborgarkontakter våra ministrar och de flesta riksdagsledamöter kommer är att de träffar de egna partimedlemmarna på en fikaträff i Eskilstuna någon gång vartannat år.

      "Administration": Finns det någon grupp i samhället som har tillgång till så mycket extern, kostnadsfri administrationshjälp som politiker? Jag skulle tro att sjukvårdsbiträden i snitt lägger mer tid på administration.

      Och jo, arbetsveckan är tre dagar. Sedan kan politiker välja att jobba över, precis som många andra i samhället. En del, men långtifrån alla, får då övertidsersättning. Dock är det få grupper med mindre närvaroplikt än riksdagspolitiker. En del riksdagsledamöter kommer kanske upp i 40-timmarsvecka, även om jag tvivlar på det ifall man räknar med sommarlovet.

      När du jämför med managementkonsulter glömmer du att den yrkeskåren har ett prestationskrav. De kan inte, som politiker, sitta tysta i en kammare och trycka på knappar och förvänta sig att få full ersättning. Men okej, det var inte en lika absurd jämförelse som den med vd:ar.

      Att det fortfarande finns mer korrupta länder än Sverige (Göteborgs kommunpolitiker inräknat) betvivlar jag inte. Rättfärdigar det något? Eftersom du återkommer till detta undrar jag om du tycker att de ska få ge varandra lite fler uppdrag och ersättningar eftersom de ändå inte är värst?

      "Alltså kan du exemplifiera hela dagen lång" - ja, jag vet, och det kan inte du.

      Radera
    22. "Kan du inte bara erkänna att det där att de alltid står till förfogande är något som bara används när deras höga arvoden kritiseras, men som inte efterlevs?"

      Exempel finns, det gör det inte till ett representativt beteende som du så envetet men så felaktigt vill tro. Du återkommer ständigt till Bucht, när ska du visa hur övriga 21 ministrar beter sig på samma sätt?

      "Det närmaste medborgarkontakter våra ministrar och de flesta riksdagsledamöter kommer är att de träffar de egna partimedlemmarna på en fikaträff i Eskilstuna någon gång vartannat år."

      Du pratar om seriositet när du koketterar med ditt allmänna politikerförakt. Skoj :) Jag tror du kan bättre! I regel spenderar ledamöter 1-2 dagar i sin valkrets per vecka. Och ministrar tenderar att resa "ut i landet" minst en gång i veckan. De ministrar som jag har haft inblick i snittade två resdagar i veckan.

      "Och jo, arbetsveckan är tre dagar. Sedan kan politiker välja att jobba över, precis som många andra i samhället."

      Arbetstid finns inte reglerat i riksdagsordningen, vilket innebär att en ledamot höga (eller låga) ambition är det som avgör hur mycket hen uträttar utöver det som är direkt synbart för gruppledningen. Begreppet övertid eller undertid finns öht inte i sammanhanget. Att du inte ens känner till detta illustrerar väl som något hur märklig diskussionen är.

      Ett förtroendeuppdrag är inte ett jobb. Men att det inte är ett jobb betyder inte att det inte tar mycket tid. Som jag har beskrivit för dig upprepade gånger är det tvärt omöjligt att sköta ett riksdagsuppdrag med någon form av framgång på tre dagar - såvida man inte bara är tredje ersättare i något obetydligt utskott, likt Ahlin och Bodström var.

      "När du jämför med managementkonsulter glömmer du att den yrkeskåren har ett prestationskrav."

      Ja. Och det har politiker också. Du förstår, var fjärde år har vi val i riket. Och i den bästa av världar fungerar det så att väljarna röstar på representanter som de gillar, vilket företrädesvis är de som inte arbetsvägrar. Partierna har också ett rätt starkt institutionellt intresse i att sätta personer på valbar plats som är populära och har visat sig kunna uträtta något.

      F ö gjorde jag ingen *jämförelse* med med VD:ar. Min poäng där var att vill man locka VD-typer får man nog betala VD-ersättningar.

      "Att det fortfarande finns mer korrupta länder än Sverige (Göteborgs kommunpolitiker inräknat) betvivlar jag inte. Rättfärdigar det något?"

      Det var en allmän kommentar kring ditt utfall högre upp om att jag "försvarar ett korrupt system".

      "Alltså kan du exemplifiera hela dagen lång" - ja, jag vet, och det kan inte du."

      Det är ju vad jag har gjort. Av 349 ledamöter är 337 laglydiga och ordningsamma människor som vare sig bryter mot regler, moral eller lagar.

      Radera
    23. Bucht är ett bra exempel, men exempelvis (!) Göran Persson och Fredrik Reinfeldt är bra exempel på det mitt inlägg egentligen handlar om, att leva på bidrag efter att de slutat genom att starta AB och inte ta ut lön. Allas favoritmygelexpert Mona Sahlin bör också nämnas i sammanhanget.

      När det gäller det du lyckats få kommentarsfältet att handla om, huruvida de jobbar heltid när de jobbar, har vi Annie Lööf som läste in juristprogrammet vid sidan av det uppenbarligen inte så betungande riksdagsjobbet.

      Och jo, jag vet att det inte heter övertid på ett "förtroendeuppdrag" utan närvaroplikt. Det faktum att jag inte skrivit ut det precis alla fakta i varje inlägg betyder inte att jag inte känner till dig eller att jag inte anser att jag bör behandla dig som ett barn utan att jag inte vill skriva längre kommentarer än detta blogginlägg.

      Men alldeles oavsett. Du kommer att försvara svenska politiker till sista blodsdroppen, om möjligt hela livet, medan jag kommer att fly landet pga det samhälle dina älskade politiker skapat. Varken du eller jag har ändrat oss en millimeter av den här diskussionen. Ger den dig något? Jag tror du kan ana mitt svar på den frågan. Särskilt som inlägget (som jag börjar undra om du överhuvudtaget har läst) inte främst handlar om det vi diskuterar utan om tiden EFTER politikerkarriären.

      Radera
  3. Kurt von Hammerstein 1929, chef för den tyska generalstaben, skiljde på fyra sorters officerare. Det finns kloka, flitiga, dumma och lata. Egenskaperna förekommer parvis.

    "• De som är kloka och flitiga ska ha nyckelposterna i staben.

    • De som är dumma och lata (de utgör i regel 90 procent) är lämpliga för rutinuppgifter.

    • Den som är klok och lat kvalificerar sig för den allra högsta befattningen.

    • Återstår de som är dumma och flitiga. Dem ska du akta dig för. För de kan ställa till med vilket elände som helst."

    Ganska intressant indelning som man kanske borde ta hänsyn till vid tillsättningen av politiska poster. Man kan konstatera att många av våra nuvarande politiker har hamnat fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet vilka två etiketter jag skulle sätta på Morgan Johansson och Anders Ygeman och inte är det klok & flitig ;-).

      Radera
  4. Investeraren

    "Nej det är per definition inte demokrati när samtliga övriga partier gör det till sin enda och viktigaste huvudfråga att utesluta ett av de nu största folkvalda partierna."

    Jo, det är det faktiskt. Partierna svarar inför sina väljare, som utkräver ansvar. Det finns ingenting i regeringsformen eller riksdagsordningen som säger att parti X måste samarbeta med parti Y. Om medborgarna tycker att de agerar fel kommer de att straffa dem i val.

    Jag förstår att du tycker att det är osmakligt, och det har du all rätt att tycka, men det är inte odemokratiskt. Som jag skrev tidigare: M och V har i större delen av 100 år varit isolerade från makten (i opposition), menar du att det är odemokratiskt att det finns en opposition? I sådana fall är det en helt unik definition av demokrati du har som inte delas av någon statsvetare eller jurist.

    "Allt i syfte att ett pluttparti som S ska säkra makten."

    Du får välja hur du vill ha det. S blev i valet 2018 största parti. Du kan inte samtidigt tycka att det är orättfärdigt att SD inte får sitta vid makten - ett parti som är mindre än både S och M i valet - och tycka det är fel att det största partiet sitter i regering.

    SvaraRadera
  5. Hahaha, intressanta kommentarer från "Anonym". Den personen verkar vara en av få svenskar som har den där sjuka bilden av politiker. Kan hen vara utsänd från den socialdemokratiska trollfabriken tro?

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
  6. Anonym har helt rätt om riksdagspolitikers arbetsbelastning. Den är hemsk, och då menar jag att de arbetar fruktansvärt mycket. Det är enorma mängder av information att läsa in, förhandlingar att föra, möten med organisationer, etc. De som tror att detta skulle vara någon sinekur känner inga riksdagspolitiker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gäller det även de som exempelvis drivit egen advokatbyrå eller studerat på heltid vid sidan av riksdagsarbetet? Säg att man jobbar 50-60 timmar per vecka med annat än riksdagsjobbet, hur hårt och mycket har man då tid att jobba som politiker? Jag tvivlar inte på att dessa individer jobbar hårt, bara inte med sånt vi betalar dem för. Och så tre månaders sommarlov på det.

      Radera