Det är inte tur att jag är rik,
det beror på att jag inte köpt en massa skit. Och det är inte tur
att jag jobbar hemifrån, det beror på att jag har valt det. Det
finns fördelar och det finns nackdelar, men inget av det beror på
slumpen. Det är inte ens tur att jag är född i Sverige, det är
resultatet av mina förfäders aktiva val.
De som är duktiga på något och/eller
uppnått ett bra resultat har sannolikt lagt ner tid och energi på
att hamna där. Det har krävt uppoffringar och antagligen inte i
alla lägen känts som att det var värt priset. Men de kämpade på
för att få det erkännande de förtjänar, inte för att höra ”Oj,
där hade du tur, hörru!”.
Jag är övertygad om att ytterst
få situationer i livet är ren tur/otur. Lyckade affärer eller
arbetsinsatser beror på att vi gjort vår hemläxa och förberett
oss så väl vi kan, misslyckanden på motsatsen. Jag kan inte låta
bli att fundera över om den som viftar bort andras situation som tur
aldrig själv arbetat för något? Det låter som ett fattigt liv
(och då menar jag inte främst ekonomiskt) att inte förstå vikten
av att ta sitt öde i egna händer. Otur? Knappast.
Jo sådant där har man hört en del genom åren. Tur när man fick bra betyg, tur när man sprang snabbast osv. Ekonomi törs jag inte ens nämna. Men ett intressant fenomen är styrkelyft som jag ägnar mig åt med stort engagemang. Ibland blir folk arga om de hört på omvägar att man kan lyfta något tungt. De tror då på något vis att man fick för sig igår att börja lyfta jättevikter och de måste förklara förmanandehförmanande farligt det är. De tror att man lyfter bara genom vilja och dårskap. De kan inte tänka sig att man lagt ner 10-15 års engagerad övning på det momentet. Oftast medelålders damer. Alternativt att man haft tur som haft tid till detta eller tur att kroppen håller eller tur att man började som ung.
SvaraRaderaSjälv tar jag med nöd och näppe två chipspåsar i bänkpress, så jag kan verkligen ingenting om ämnet, men även om jag förstår att det måste vara mycket teknik inblandat är de få verksamheter som känns så befriade från tur. En boll kan man sätta i mål, en pokerturnering kan man vinna, men man lyfter inte 150 kilo på ren slump eller vilja.
RaderaExakt. I min mening förstår du mer än många andra. Du resonerar och funderar över vad som låter rimligt, snarare än att förmana och hitta på random info utifrån känslor. Jag är tvär idag hör jag. Men inte mot dig :-)
RaderaNej, JAG kom lindrigt undan :-). Försöker resonera rimligt och det är få verksamheter jag har så lite prestige kring som styrkelyft.
RaderaDet kan vara lite bittert att konstatera att en del mål är utom ens räckhåll. Samtidigt är det otroligt mycket man kan om man bara försöker tillräckligt hårt.
Jag får väl erkänna att jag är en sån som kan säga det, kanske lite för ofta. Om (för att knyta an till gårdagens inlägg) Patrik Sjöberg hoppar 2,42 med darr på ribban skulle jag kunna säga att det var tur att han klarade det. Men det är förstås ett enormt jobb och skicklighet att ens kunna ha en chans. Det kanske inte alltid framgår att jag avser lite tur på marginalen.
SvaraRaderaSka försöka bättra mig. Det kan gå om jag har tur.
Det kan såklart finnas en turfaktor i att han har en bra dag just när VM går eller att vinden inte friskade i just när han gjorde sitt andra försök på rekordhöjden, men optimerar man de faktorer man kan påverka ökar chansen för "tur" på helheten.
RaderaDet är lite granna med det där som de som alltid är så snabba att nedvärdera möjligheterna till att slå börsindex med marginal över decennium. Varje gång jag hör det så brukar jag i tysthet tänka att påstår du att du inte kan uppnå något så kan du inte, ja.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Få spådomar är så säkra som att man inte kommer lyckas med det man inte tror sig kunna och därför inte ens försöker.
RaderaJust så Investeraren, det handlar så gott som alltid om dom själva, de som säger det där med "tur". Tänker då inte främst på index utan det mesta andra här i livet. Ungefär som ens liv är som lotto, det är enbart slumpen som tar fram rätta raden, det enda du själv kan göra är att vara med och spela (=leva) det är sedan upp till gud att lotta fram din rad (liv). Men med den fasta övertygelsen att lands(s)fader Löfvén har en knastrig direktlinje till kontoret i himlen, som ibland fungerar men som oftast är utsatt för atmosfäriska störningar. Som tur är finns ju alltid djävulen att skylla på, och inget förenar ens följare mer än en gemensam fiende (i Riksdagen)
RaderaSå det där med "tur" sorterar jag in under samma kategori som "det går inte", "så kan man inte göra" - dvs JAG kan inte/vill inte och klär det i samma sorts språkdräkt som är så vanligt i Sverige speciellt bland politiker och dessas organisationer nuförtiden: tvärtomspråket
Tiotusen timmar, beprövad kur som alltid ger goda nog resultat för att bli riktigt bra på något oavsett vad det är.
SvaraRaderaVad det sedan leder till bortom själva förmågan och kunskapen tror jag däremot har med tur och tillfälligheter att göra.
Såg ett Ted talk som menade att det var fel sätt att tänka, att det redan efter 20 timmar har hänt väldigt mycket:
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=5MgBikgcWnY
Dessutom handlar det mycket om att göra rätt snarare än bara tid. Tränar du på fel sätt i 10 000 timmar blir du inte proffs utan bara riktigt dålig och får svårt att lära om.
RaderaOckså en viktig poäng. I längdåkning som är en av de mest träningsintensiva idrotterna finns utövare som tränar runt 1000 timmar/år och de som ligger på hälften, och jag tror inte att det går att se ett direkt samband mellan träningstid och resultat där.
RaderaHåller med dig om det Micke, kan bara se till de små lockdown-projekt jag har satt mig i för att lära mig nya saker. Det går ganska först i början men sen når man en platå och det krävs desto mer jobb över tid för att utveckla färdigheterna ytterligare.
RaderaPlatåer går an, det är värre när det går bakåt.
RaderaJag har alltid tillskrivit min lycka till mig själv och vad jag gjort. Detsamma gäller min olycka. Det handlar om att ta ansvar för sig själv. Men, det finns yttre förutsättningar som hjälper eller stjälper. En lätt underhållande bok på ämnet är Malcolm Gladwells Outliers eller andra böcker. Visst, en gnutta kritisk ska man vara men han visar i väldigt många fall att det är omständigheterna som gjort människor till det de är. Ta till exempel kineser som påvisats vara riktigt duktiga på matte som befolkning, det har att göra med arr de växt upp i ett klimat där de förväntas jobba hårt o.s.v. Ta amerikanare som fick hoppa in i militären direkt efter avslutad utbildning, gentemot de som fick avbryta sin karriär, eller att Bill Gates råkade befinNa sig i just den epok han gjorde och med tillgång till datorkapacitet. Det är ingen slump, men visst finns det inslag av tur?
SvaraRaderaFan vet vad som är lättast att avfärda som tur/otur - lycka eller olycka. Rimligen lycka, men vi är så janteimpregnerade i Sverige att jag inte är säker.
RaderaVisst finns tur. Jag tror bara att merparten av allt som händer har relativt små inslag av slump.
Tack för boktipset!
Anonym 1310 ovan antyder att det finns något genetiskt som urskiljer länder/etnicitet från varandra, rättare sagt människorna. Det är själva definitionen på R-ordet.
RaderaOj, oj, oj, räkna med skitstorm framöver Sparo.
De kan de ta med Wikipedia:
Raderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/IQ_and_Global_Inequality
Nej, inget R-ord, men länge påstods att kineser var smarta (typ) och därav var bra på matematik, men när det sen granskades var det för att de växte upp i en miljö / kultur där disciplin och hårt arbete var ledord (påstår Gladwell). Samma människa född på ett annat ställe hade ju inte nödvändigtvis blivit bra på matematik.
RaderaDet tråkiga med IQ-diskussioner är att många saker "glöms" bort:
Radera1. IQ är ett trubbigt redskap som inte säger allt om en människas intelligens, och ännu mindre om en människas värde och duglighet.
2. De individuella skillnaderna på en population är stora. Inom en grupp finns hela skalan, från dum till smart.
3. Precis som med alla medfödda talanger måste man använda dem på rätt sätt för att de ska få ett värde.
Men med det sagt tror jag att vi på samhällsnivå ofta överskattar miljö framför arv och genetik.