En influenser bojkottar de höga matpriserna.
Det låter inte jättedumt, men vad är det som har hänt? I protest
mot de höga matpriserna har Filippa valt att inte handla mat under
en veckas tid. Ska hon svälta? Nej, ”under bojkotten kommer
Filippa Lind klara sig på de basvaror hon har i skafferiet”.
Så hon har alltså inte ändrat sina
konsumtionsvanor, börjat odla sin egen mat eller handla i de
billigaste butikerna? Nej, hon handlar lite extra mat veckan innan.
Icahandlarna måtte bäva henne skoningslösa bojkott. Det måste för
övrigt betyda att jag bojkottat matbutiker de senaste tre veckorna.
Jag hade ingen aning.
Det här kan vara den fånigaste ”bojkott” jag någonsin hört talas om. Man kan kanske inte ställa så höga krav på unga människor som titulerar sig influensers, men det minsta man kan begära av någon som ska genomföra en bojkott är väl att de åtminstone förstår vad ordet betyder?!
”Stridsåtgärd som går ut på att man vägrar att köpa av eller arbeta hos någon och dylikt.”
Nu känns
det kanske inte som att fröken Lind har en tydlig adressat för sin
bojkott. Hon verkar mest sur för att det är dyrt att köpa
olivolja, och lösningen tycker hon är att mathandlare gemensamt
bestämmer sig för att genomföra en generell prissänkning på alla
basvaror, eller ”i alla fall de flesta basvaror som folk är
tvungna att köpa”.
I väntan på det föreslår jag Filippa Lind att hon ansluter sig till verkligheten, letar upp en billigare butik, anpassar sin konsumtion efter plånboken, hoppar över några hel- och halvfabrikat, lär sig laga mat och baka samt startar ett odlingskollektiv på universitet. Mat är dyrt, men det finns ingen anledning att tro att hon kan gnälla ner priserna. Särskilt inte om stridsåtgärden är att tänka bort marknadskrafterna.
