söndag 2 april 2017

Möbler ska vara gratis

I kommentarsfältet kring det märkliga tv-programmet Extreme Cheapskates kom vi in på kostnad för möbler. Jag funderade vidare och det slår mig att jag i stort sett inte betalat någonting för mina. Skrivbordet gick på ett par tusenlappar, men så är det också större än en del lägenheter, och så har jag köpt en soffa för 1500 kr. Och en tvättkorg (är det ens en möbel?) som jag köpt för någon hundring på Rusta eller Ikea.


Men det är nog det. Jag har sammanlagt nio olika skåp och bokhyllor som samtliga hämtats gratis från släkt och vänner eller tidigare arbetsgivare när de blivit över. Sängen ärvde jag av en släkting när hon flyttade in på hemmet. Nu har hon dragit in årorna, men sängen blev som ny efter att jag klädde om den. Jag har sex stycken mer eller mindre antika stolar som också var gratis.

Badrumsskåpen (ett över och ett under handfatet) har hängt med från tidigare boende. Jag minns faktiskt inte varifrån de kommer ursprungligen, men tror inte att jag betalat något. Badkaret är ett hopplock från två Blocketfynd. Själva badkaret gick loss på en hundring och vaggan det vilar i var gratis mot avhämtning.


Bland de mer kreativa lösningarna har jag snickrat ihop både vardagsrumsbord och sideboard i vardagsrummet av Europapallar och skräpvirke. En skrivbordshurts har jag sågat loss från ett gammalt skrivbord, försett med hjul, betsat och byggt en låda på ovansidan.


Så totalkostnaden för hela mitt möblemang är några tusenlappar och då känner jag på intet sätt att jag bor i en sunkig studentlya utan är tvärtom nöjd med det mesta. Kort sagt, jag hade inte varit nöjdare med mitt hem om jag lagt på en nolla eller skaffat ett Ikeakonto och avbetalat till döddagar.

lördag 1 april 2017

Mars i videosammandrag

I mars gick SIXPRX upp 2,14 % och Nasdaq Comp 1,48 %. Min portfölj: -1,33 %.

Månadens video:


Mina nya lekkamrater:

Asics Piranha 5

Mizuno Aero 15

Det var det. Hoppas att vi ses, både här och på Twitter.

fredag 31 mars 2017

Far i frid, Tomas Linnala!

Plötsligt hajade jag till när jag skummade igenom morgonens nyhetsflöde igår. ”Tomas Linnala har gått bort” stod det. Placeras chefredaktör hade dött bara 51 år gammal, ”efter kort tids sjukdom” som det heter när cancern slår till hårt och skoningslöst. Det är inte ett dugg rättvist och ger oss alla en påminnelse om att livet är ändligt.


I fredags skrev Tomas följande på Twitter: ”Våren kommer tidigt i år. Har så smått börjat dra ned på horisonten och risken.” Inlägget gällde börshandel, men med facit i hand ger jag mig tusan på att det där med att "dra ned på horisonten" var en tydlig passning till liemannen.

I podden Placera Stockholmsbörsen diskuterade Tomas aktier med Börsveckans Lars Frick, eller ”unge herr Frick” som han fick heta i dessa sändningar. Många intressanta börstips presenterades i lättsam ton, men mitt favoritinslag var alltid slutet, när man efter att signaturmelodin klingat ut ”lät bandet rulla” och recenserade sändningen med stor självdistans. Programmet sändes fram till november. Sedan ett uppehåll, och plötsligt:


Men på Placera fanns han kvar. Jag är inne på sajten dagligen och har med stort intresse läst Tomas analyser och artiklar. Förutom hans börskunskaper uppskattade jag Tomas sätt att behandla det svenska språket, stringent utan att bli högtravande.

Åtminstone i börskretsar tror jag att romanförfattaren Tomas Linnala är mindre känd, vilket är synd eftersom både hans lekfulla och välutvecklade formuleringsförmåga och torra och lika välutvecklade humor vävdes samman till absurt roliga historier. Fyra böcker hann det bli och för den som har dem framför sig vill jag främst rekommendera Fader vår från 2008 och Mördare och Poeter från 2009.


Vi är nog många som önskat att allt fick bli som vanligt, och återigen få höra Tomas stå i podden och tjata aktier och tweed med "unge herr Frick". Nu blir det inte så. Inga fler poddavsnitt, inga fler romaner, inga fler artiklar. Tack för allt!

torsdag 30 mars 2017

Dagens Indignation

Så mycket faller börserna om Le Pen vinner” stod att läsa i Dagens Industri häromdagen. Men vänta nu, det kan väl inte vara samma tidning som i lika feta rubriker berättade för oss hur mycket börsen skulle rasa om britterna röstade för att lämna EU och sedan ifall amerikanerna röstade fram Trump?


Jodå, det är just densamma som nu återigen är ute och berättar hur börserna ska reagera på ett valresultat. Trots att spådomarna inte gått så bra tidigare. Brexit gav en dags hack i uppåtkurvan, Trumps seger inte ens det. Tvärtom gav Trump en så kallad ”Trump-effekt” på världens börser, och det var inte Dagens Industris gissning från förra våren: ”Amerikanska aktier riskerar att falla med 50 procent om Donald Trump skulle bli vald till nästa president för USA.” Å andra sidan är tidningen inte heller precis känd för att kunna tippa valresultat. Strax innan USA-valet såg det ut så här:


Men nu är det alltså dags igen. Ska vi tro DI kommer en Le Pen-seger innebära att euron rasar med 10 procent och euro-börserna med upp till 35 procent, enligt en UBS-rapport som först snappats upp av Reuters och sedan av TT för att så småningom bli en notis i DI.

Och trots den långa resan för ”nyheten” från en schweizisk storbank till en svensk slasktidning inte en enda kritisk fråga på vägen. Varför just 10 respektive 35 procent och inte 40 och 70? Eller plus? Var finns uträkningarna? Eller bara ett kort: Varför?

"Pourquoi?!"

Får jag gissa (klart jag får, alla andra får ju det) vinner inte Le Pen det franska presidentvalet utan får stryk i andra omgången. Fast bara för att jag hade 100 procent mer rätt än DI angående Brexit och det amerikanska presidentvalet ska ni inte ta det för en sanning. Om hon skulle vinna får vi se vad som händer med världens valutor och börser. Det visar sig nämligen inte förrän då.

onsdag 29 mars 2017

”Mjölk görs ju på fabrik!”

Komikern (och min gamla lärare) Adde Malmberg hade ett skämt för snart tjugo år sedan: ”Om det inte vore meningen att människan skulle äta djur, varför är de då gjorda av kött?” Jag kommer att tänka på det där då och då. Nu senast:


Det är lite mycket ”Hasses brorsas låtsassyrras kompis” över historien, så jag undrar om den där förskoleklassen verkligen finns. Men hur det än är med den saken kommer regelbundet liknande exempel. Ibland ifrågasätts vad vi ska med kärnkraft till när vi har el i väggen eller kopplingen mellan jakt, djurproduktion och köttätande.

Att barn tror att mjölk blandas ihop i en fabrik vore inte så konstigt, men när föräldrarna tror det är det illa. Fast kanske inte underligt. De flesta av oss har inte längre någon koppling till jordbruk och matproduktion. De närmaste jag själv kommer är att jag ibland springer förbi en bondgård med tillhörande kor och vetefält, men skörd och slakt har jag bara sett på film.

Skolan ger inte heller mycket ledning. Den här klassen fick åka ut till en bondgård, men hur många får det? Jag fick det inte, det hanns ju inte med på en fyrtiominuterslektion. Hade jag barn skulle jag göra det, men själv går jag hellre ut i skogen och letar efter pengaträd. Jag menar, de måste ju finnas!

tisdag 28 mars 2017

Rune eller Tina

Förkortningen TINA står för There Is No Alternative och betyder att man bör skyffla in alla sina pengar på börsen eftersom räntan är låg och det påstås inte finnas något bättre alternativ än just aktier.

Häromdagen berättade Rune Andersson, känd från Trelleborg m fl, i en intervju i Dagens Industri (ni får leta själva, jag vill inte länka till låsta artiklar) att han strax innan årsskiftet sålde alla sina aktier.


Det är så sjukt nu. Jag tittade häromdagen på börslistan och bolag som jag känner till. Det är ju p/e 20 på allting – mitt i en högkonjunktur. Om det någon gång ska vara höga p/e tal är det på botten av en lågkonjunktur, men inte nu när konjunkturen går bra och exporten har hjälp av valutan. Det är inte enkelt att hitta intressanta aktier.

Här snackar vi om en kille med niosiffrig aktieportfölj, så det är ingen liten hobbydepå han har att leka med. Så uppenbarligen finns det alternativ. Rune tror att börsen ska ner åtminstone 20 procent. Att stå helt still är avsevärt mycket bättre än att tappa en femtedel. Med mycket få undantag.


Ett sista visdomsord från räven Rune: ”Marknaden är enormt överhettad just nu. Det är inte en tillfällighet att vi ser så mycket börsnoteringar. Jag har varit med så många år att jag känner lukten när vi är på väg in i en ny pyramid och därför är det bra att spara på krutet.

Ska vi ut och åka nu?

måndag 27 mars 2017

Sverige – låna dig lycklig!

Sju LO-basar har skrivit en debattartikel: Sluta spara – låna så Sverige blir bättre

Det är fräckt att rakt av försöka jämföra statsfinanser med privatekonomi, men lån är ändå lån och aldrig egna pengar. ”Den som är satt i skuld är icke fri”, som Göran Persson skaldade är tydligen som bortblåst hos nästa generations partilärjungar.


Jag ska inte dissekera hela artikeln där man bland annat påstår att arbetslösheten sjunker, vilket bara är sant om man räknar på ett helt galet sätt, men den formulering som stör mig mest är: ”Stefan Löfven åker nu land och rike runt för att lyssna in hur vanligt folk har det och vad som oroar dem i sin vardag.

Han har varit statsminister i 2,5 år. Nu ska han ”lyssna in hur vanligt folk har det”? Jag tycker i och för sig att det är bra när politiker tar sig ut i ”verkligheten”, men denna kampanj kan väl inte med bästa vilja förväxlas med riktigt intresse utan är helt uppenbart en långspurt mot valet.

Men här är det ju inte Löfven som trampar i klaveret utan sju LO-pampar. Ett par av dem verkar ha haft någon form av riktigt arbete på vinstdrivande företag, men för ganska länge sedan. Flera är att betrakta som styrelseproffs. En av dem har enbart grundskoleutbildning. Samtliga är högavlönade och ingen av dem ger intryck av att förstå plus och minus.

En av artikelförfattarna när det var maskerad på dagis

Jag fattar hur de tänker, men de tänker fel. De ropar efter ansvarstagande politiker samtidigt som deras lösning är att låna mer pengar. Jag kan riktigt höra Lyxfällans speakerröst här:

Det Stefan och Magdalena behöver hjälp med är att:
  • sluta shoppa för pengar de inte har.
  • sluta ta nya lån för att täcka upp för gamla krediter.
  • börja ta ansvar för sina handlingar.