torsdag 9 mars 2023

”En klassfråga”

Något som kommer upp allt oftare i debatten är att ditten och datten blivit ”en klassfråga”. Det kan t ex gälla balett eller bostäder. Faktum är att det tycks kunna gälla vad som helst så länge det är ekonomi inblandat. Det senaste exemplet var Skistar vars dyra liftkort sades vara en klassfråga.

Jag är lite allergisk mot klassbegreppet eftersom det vanligtvis används av människor som målar upp bilden av en tid då statare och fabrikörer var relevanta yrkeskategorier, alltså en forntid passerad med närmare hundra år. Jag lever i nutiden.


Saint-Tropez någon?

Det vore rimligare att säga att liftkort och annat är en prisfråga, och att höga priser innebär att inte alla familjer har råd. Och? Det är något samtiden har gemensamt med såväl forntid som framtid, att alla inte har råd med allting. Det är ingen mänsklig rättighet att alla ska kunna bo eller semestra var de vill, inte ens om det är barn med i bilden.

Det som är nytt för vår tid är kanske illusionen om att det inte ”ska” vara så. Kanske har sociala medier byggt upp en bild av att alla har allt, eller så är det tramsbegreppet ”allas lika värde” som fått människor att tro att alla borde ha samma förutsättningar till allt i alla lägen.

Går jag till min egen barndom var det fullständigt självklart att en del föräldrar hade bättre jobb än andra, en del åkte på utlandssemester nästan vartenda år, en del hade en ny fin bil medan andra hade en ensamstående mamma som uppenbart slet med sämre ekonomi. Det var inget konstigt, när blev det det?

45 kommentarer:

  1. Klassbegreppet har överlevt sig själv. Att vänstern försöker hålla liket vid liv är obegripligt. Folk med jobb i Sverige har aldrig haft det så bra som nu. Även om lågkonjunkturen självklart påverkar väldigt många idag. Men att rätta mun efter matsäck är jobbigt, men nödvändigt. Strutsbeteende ger jag inte mycket för.

    SvaraRadera
  2. Förstår inte heller det här med att alla ska ha rätt till allt. Visst alla bör ha ett någotsånär drägligt liv inom rimlighetens gränser. Samtidigt verkar det som att eget ansvar för ekonomin inte är något man ska behöva ta utan då ska staten träda in, för att det inte finns råd till bil, båt, semester, hus, mobiler och all möjligt.
    Blev verkligen förvånad när jag fick elstöd, något som jag tycker är underligt men jag tackade och tog emot. Det blev ett besök hos frisören.
    Man blir tyckt synd om och ömkad om man lever ett enkelt och inte trängtar efter en massa materiella saker. Har närstående som jag boostar bara genom min blotta tillvaro för då får de känna sig lyckade när de far som torra skinn på utlandssemestrar och till sommarstugor, fixar med båtar, bilar och hus, ett ständigt jagande. Vill inte alls ha den tillvaron även om vi blir lurade till att vi ka vilja.
    Istället för att ha rätt till skulle en del människor avstå mycket mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl fint att ni kan glädja varandra genom er blotta existens. För jag antar att du inte hade velat byta liv med dem heller.

      Radera
    2. Vadå konstigt med elstöd? Det är ju pengar tillbaks på den ohyggligt höga skatt på elen politikerna fixat i enbart Sverige. Det är inget stöd och inget bidrag, det är dina pengar i retur.

      Radera
    3. Har betalt under 300 kr i månaden för elen under snart sju års tid. Jag behöver inget elstöd men det är dyrt att gå till frissan så jag lade pengarna där.

      Radera
    4. Tur att man inte har det bekymret i alla fall, hår.

      Radera
  3. Och idag lärde SVT-morgon och PPM-myndigheten oss att det är dumt att spara till pension själv. Bättre att jobba 2 år till än att spara 500 kr/månad enligt sändningen.

    Detta berättades för en 30-åring som skall jobba till ~73 innan pension och sedan rekommenderas två år till då istället för att ta ut en motsvarande summa under 20 år. Gissar, men har gärna fel, att jag inte är jättepigg och orkar springa maraton längre som 90+ åring... Känns så galen info, antalet "kvalitetsår" är trots allt begränsad för oss alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Jag känner kanske att varken SVT eller PPM ska ha några åsikter om hur folk lever sina liv.

      Radera
    2. Och om folk väljer att istället spara och hoppa av vid rimliga 45+? Vad händer då med alla de miljontals människor som politikerna bjudit in som fripassagerare i Sveriges bidragsbygge?
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    3. Ingen skillnad från nu väl, förutsatt att de som hoppar av ekorrhjulet finansierar avhoppet själva.

      Radera
    4. Det måste ju finnas arbetande galärslavar om skeppet ska röra sig framåt?

      Radera
  4. Klassfråga eller prioriteringsfråga?
    Vi har just haft sportlov och åkt skidor. Ett liftkort för en vecka för en ungdom kostade något mer än 2000 kr där vi var. Ja, det kan låta mycket. Men min kollega som snusar en dosa lössnus per dag lägger ungefär 1800 kr/månad på snus (enligt senaste uppgift från honom på vad snus kostar).
    Visst, det tillkommer ju skidutrustning, vinterkläder (i de fall tonåringarna växt ur, vilket de ofta gör), boende och dyrare mat än hemma (även om man lagar allt själv). Och så resan till skidorten.
    Men om min familj på 5 personer prioriterar att INTE röka/snusa för 1800 kr per person varje månad så har vi ca 100000 (ja HUNDRA TUSEN) kr per år att göra annat för.

    Ja, jag vet att det finns de som inte snusar men ändå har svårt att få pengarna att räcka till. Men jag är väldigt trött på att alltid höra hur synd det är om alla möjliga för att de inte har råd. De kanske inte ens är intresserade av skidåkning.

    Nu väntar vi bara på vårens alla snyftreportage om stackars ensamstående 7-barnsmammor (alltid mammor) som av någon underlig anledning varken får något underhållsbidrag eller barnbidrag (med flerbarnstillägg). Och därför inte kan göra något alls på barnens sommarlov.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett par tusenlappar går absolut att prioritera fram i en normal familjs ekonomi. Sedan finns det både människor som verkar skita pengar och andra som aldrig har några, men för de flesta handlar det om val, aktiva eller passiva.

      Det där med snusning får mig att tänka på när Janne Josefsson konfronterade en socialbidragstagande kvinna som sa att hon inte hade råd med kläder till sina barn med att hon hade råd att röka. Jävlar vad skit han fick för det, men jag tycker att han hade en poäng. Jag har själv varit rökare, men om valet är egna cigaretter eller basbehov för sina barn får man tänka om.

      Radera
    2. Nu röker inte jag så jag "får" säkert inte ha någon åsikt om det. Inte dricker jag kaffe heller (jo, men väldigt sällan) så att ha åsikt om att köpa kaffe på stan det får jag nog inte :-)

      Spargrisen igen

      Radera
    3. Tack! Det är därför jag gillar att läsa och kommentera på din blogg.
      Spargrisen

      Radera
  5. När en annan var barn så var det viktigt med Lego senare TV-spel och sist prestation i olika idrotter. Kan inte minnas att det var snack om något annat som status indikering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst fanns det väl statusmarkörer. Cyklar (som definitivt inte kostade 30000 kr eller mer, som idag), mopeder osv. Men det definierade definitivt inte vårt värde som människor. Jag såg inte ner på kompisar från familjer med sämre ekonomi eller upp till dem som hade mer. Jag vet inte hur det funkar idag, men hoppas och tror att de som ser det som en klassfråga att kunna köpa liftkort är i minoritet.

      Radera
    2. Oftast är det största problemet att kunna ta ut ledighet, enligt min erfarenhet. Normalt i Sverige är att ha 5-7 veckors semester/år (beroende på arbetsgivare). Barn i grundskola och gymnasium har totalt 14 veckors ledighet. Och av någon anledning så anses det vara omöjligt att ta tjänstledigt, för då går inte ekonomin ihop.

      De där ensamstående 7-barnsmammorna är väl de enda som kan få det att gå runt. Om de har delad vårdnad. För då har ju barnets andra förälder också 5-7 semesterveckor, som de inte har behov att ta samtidigt.

      Spargrisen

      Radera
    3. Man kanske inte behöver dra på skid- eller solsemester alla fjorton veckorna ;-)

      Radera
  6. "Allas lika värde" är mitt hatbegrepp inom politiken, och det har infekterat varenda nämnd, styrelse och sammanslutning i formen att antas som målbild att styras mot. Helt jävla vansinnigt och jag talar mot tramseriet så fort jag får en chans. Regnbågar och enhörningar.

    Har svårt att förstå klassbegreppet. Jag växte upp utan några direkta pengar men i en välmående familj utan några pråblem med pengar som kunde unna sig både ny bil mellan varven och att åka utomlands någon gång då och då. Medelklass? Nuddar övre medelklass? Sedan började jag spela i band när jag var 15 och drog in en femhundring eller två per helg vilket var sjukt mycket pengar för mig o andra ungar i den åldern. Överklass? Sedan fortfarande i bandet flyttade jag hemifrån men fick utgifter ihop med att jag pluggade som gav att det blev makaroner o ketchup rätt ofta. Underklass? Sedag fick jag efter några kärva år ett jobb som jag stadigt avancerade inom o tjänade mer o mer. Från medelklass upp till att nosa på övre medelklass?

    Nu har jag offrat mycket av ekonomin iom att jag lägger mitt engagemang främst på politik efter att rykt i den nionde uppsägningsrundan jag varit med om på företaget jag jobbade på. Har det en smula kärvt, men det är inte frågan om makaroner med ketchup, har det helt ok.

    Undre medelklass, övre underklass? Panta rei.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svårt att ta folk på allvar som helt oironiskt använder begreppet "allas lika värde". Hittills har jag nog inte träffat någon som verkligen tror på det.

      Radera
    2. Fånigheten har tagit över samhällsstyrningen!

      Pust. För att inte enbart vara negativ o frustrerad får jag tipsa om något jädrigt gott, billigt o vegetariskt jag uppfann i går kväll.
      Hårt bröd med smör, tjocka skivor kokt potatis, stekt lök, saltgurka. Utsökt!
      /JB

      Radera
    3. JB, det enda sättet att genomföra ALV är ju att lobotomera samtliga människor. Det är endast så man kan åstadkomma likhet i praktiken, iallafall de delar som har med hjärnan att göra.
      Låter som om det är något som redan har praktiserats, i större eller mindre omfattning. Av socialister.
      I brist på stöd för allomfattande lobotomering kan man alltid försöka sig på hjärntvätt genom indoktrinering som startar med riktigt små barn, och som fortsätter genom hela livet. Verkar som det är till stora delar är pågående och utökning förespråkas. Av socialister.

      Det är många som har sin försörjning knuten till att ständigt saluföra att det klassiska klassbegreppet är aktuellt. Det är en fiende man kan skapa och som man kan samlas kring. Utan denna ständiga diskussion förlorar de sitt raison d'être

      Radera
    4. Kokt potatis på knäckebröd händer det att jag äter, men jag skulle nog hålla saltgurkan därifrån.

      Radera
    5. Skivad potatis och kaviar på hårt bröd är en delikatess.

      Radera
    6. Anonym 16:38, det ska jag testa imorgon, har fortfarande några kokta potatisar kvar och älskar kaviar!
      /JB

      Radera
    7. Kaviar undrar jag om det är tjänligt som människoföda.

      Radera
    8. Det är ju en älska eller hata-smak, precis som jag förstått att marmite är för engelsmännen. Sett det på hyllan i länets residensstad men ej tagit klivet att köpa o testa. Nästa gång blir det av, livet är för kort. (Även om jag vill minnas att det kostar en femtiolapp…).
      /JB

      Radera
    9. Ja, England är ju kända för kulinariska höjdare som... som... Äh, det var inget.

      Radera
  7. OT Sparo, nu kan du med största sannolikhet se din deklaration. Kolla på skatteverkets hemsida, logga in och titta på den i pdf-format (det är alltså den som postas ut i brevlådan).
    Själva deklarerandet dröjer ytterliggare några dagar innan det öppnas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte tänkt deklarera i Sverige, om det är svenska Skatteverket du avser. Men ja, den norska är på gång, det vet jag.

      Radera
    2. Får gratulera till att du lyckats kapa loss svenska Skatteverket helt och hållet, redan för år 2022.

      Radera
    3. Ja, jag flyttade ju 2021.

      Radera
    4. Du ska se att det blir en retroaktiv exit-skatt...

      Radera
    5. En sak som är märklig är att de flesta som är med i tv och det ska tyckas synd om, har haft råd att tatuera sig för tiotusentals kronor. Underarmarna ser ut som att serietidningar limmats på. (Det hade ju varit bättre och billigare ta det som ett spartips).Johan

      Radera
    6. Retroaktiv exit-skatt... Ingenting är omöjligt.

      Tittar man på Lyxfällan verkar tatueringar, piercing och läsk/energidryck vara det sista man sparar på.

      Radera
  8. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta, men here goes ända. När jag föddes bodde mina föräldrar och jag i en liten tvarummare, nu bor jag i en lyxlägenhet minst dubbelt sa stor. Men inte tänker jag pa det som en klassresa. Klass har aldrig intresserat mig, och statuspryttlar bryr jag mig inte om. Människor däremot fran alla hall och kanter är nästan alltid intressanta.
    Dessutom är jag inte pa sociala medier (utom att jag kommenterar pa nagra fa bloggar, känn dig utvald Sparo ;) ), jag bryr mig inte om reklam och skiter i vad kändisar har haft för sig.
    Och jag kommer ocksa ihag fran min barndom att klasskamraterna hade olika bakgrund, och det var inget konstigt med det. Haller ocksa med Johan som kommenterat ovan, varför har alla gnällmansar tatueringar? Det är ju skitfult tycker jag.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är med dig Annika.
      /JB

      Radera
    2. Ja, i alla fall baserat på media känns det som att det hänt något de senaste decennierna med att man numera måste göra en stor grej av att folk har olika ekonomi. Det har som sagt alltid varit så.

      Radera
    3. Tatueringar är vanliga som grupptillhörighetsmarkörer. (Orimligt långt ord) Men för den som inte tillhör gruppen blir det lätt rörigt: är vederbörande kriminell, sjöman, militär, eller konstnär? Allt ihop? Lite för lätt då att döma. Om man vill förenkla sitt liv är valet att undvika gaddning enkelt.

      Radera
    4. Döma och döma. Om man inte har råd med viktiga grejer och samtidigt har tatueringar ser jag ett tankefel. Och visst, de som tatuerat sig i ansiktet och sedan har svårt att få jobb (jag minns särskilt ett exempel i Lyxfällan) kanske också skulle ha tänkt ett varv till innan de "permanentsminkade" sig.

      Radera