Fönsterputsning

Gruset är sopat, björkpollenperioden är på väg att blomma över. Dags att putsa fönster! Eller ringa ett företag som gör det åt en. Inte helt oväntat förespråkar jag den första varianten. Inte nog med det, jag använder inte ens en sån där fönstertvättmaskin som kostar runt en femhundring. Än mindre en fönstertvättrobot för några tusen som åker runt själv på fönstret ungefär som en robotdammsugare.

Jag använder trasor och tidningspapper – hur lätt som helst. Först tvättar jag fönsterkarmarna (något som kostar extra om man beställer tjänsten av professionella fönsterputsare) med varmt vatten och diskmedel. Sedan samma sak med fönstren. Vatten med några droppar diskmedel, gnugga, skölj och byt vatten ofta.

Enklaste (och garanterat billigaste) sättet att slippa ränder efter fönstertvätten är att skrynkla ihop ett tidningspapper och vispa runt det på samma sätt som trasan tills fönstret är torrt. Byt papper ofta, en vanlig gratistidning räcker ändå till en hel bostad.

Visst tar det mer tid att putsa själv än att ringa en fönsterputsare. Men allvarligt talat, ett treglasfönster blir rent på en halvtimme även om man är noggrann. Sätt en podd i öronen eller putsa varsitt fönster och umgås, det här är ju ett lätt och tystlåtet arbete.

Min lägenhet skulle kosta runt en tusenlapp efter ROT-avdrag att få proffsputsad. Jag måste fakturera 2000-2500 kr under den tid jag sparar för att det ska vara lönsamt. Jag tror att jag skulle jag ha svårt att jobba effektivt när det springer runt fönsterputsare här, men även om jag kunde det känns det lika främmande som att boka en firma som kommer hit och diskar åt mig.

Brusreducering

I somras skrev jag ett inlägg där jag efterlyste svenska nyhetskällor. Bakgrund: Jag hade ingen tv, slog aldrig på tablåradio och det tog emot allt mer att läsa dagstidningar som jag upplever blivit allt sämre. Så jag ville veta var hur jag kunde följa nyhetsflödet utan att slå knut på mig själv och vaska fram guldkornen genom att först plöja igenom horder av skit.

Nu har det gått ett tag och jag tycker mig ha hittat en lösning: Jag stängde av.

Jag läser inga nyhetssajter regelbundet. Sveriges än så länge största sida Aftonbladet.se har jag inte besökt på ett halvår eftersom de inte gillar min Adblock. Konkurrerande nyhetskanaler utan tydlig finansprofil hamnar jag bara på när någon på Twitter länkat till en rubrik jag finner intressant.

För 10-15 år sedan jobbade jag med tidningssatir. För att få fram hundra roliga artiklar med verklighetskoppling varje månad plöjde jag igenom säkert tjugo nyhetssajter varje dag. Det gav mig järnkoll på flödet som en ren bieffekt. Från detta har jag gått till att kompisar ringer mig och säger: ”Vad tror du – är han skyldig?” Vem? Vad? Jaha, har en känd politiker anklagats för ett grovt brott och hela landet spekulerar i hans skyldighet? Att gå från att vara den mest insatta till killen helt utan koll är skrämmande. Men jag har vant mig nu.

Jag spar flera timmar om dagen på att inte hålla mig uppdaterad på varenda strunthändelse. Om det händer något av allmänintresse (och då menar jag inte bara nyfiket skvallerbehov) ser jag det på Twitter, eller kanske på börsindex. Jag kanske inte ser att Johannes Brost dött eller att en fotbollsmatch mynnat ut i gängkrig i samma stund som nyheterna släpps, men jag kommer få reda på det.

Att försöka skärma av mig från allt brus gör mig nog bara till en mer harmonisk människa som kan lägga tid på sådant jag verkligen vill fylla huvudet med.

Bahnhof på rätt spår

Igår släppte Bahnhof sin Q1:a. Högsta omsättning och rörelseresultat någonsin. Man fortsätter att plocka bredbandskunder. Lite lägre marginaler på företagssidan, men det är banne mig enda molnet jag ser. Så här inleds rapporten:

"Antalet nya ordar och leveranser ökar på i stort sett samtliga affärsområden, vilket i sin tur kommer att få positiva effekter under de kommande kvartalen."

Snacka om att gå ut hårt! EBITDA 43,9 Mkr, EBIT 34,8 Mkr, resultat före skatt per aktie 0,32 kr, och inte behöver man vara överdrivet positiv för att ana av citatet ovan att man har för avsikt att höja sina prognoser vad det lider.

Alla anledningar att äga Bahnhof innan rapporten kvarstår. Dotterbolaget Elementica väntar på att få igenom sitt bygglov, vilket bör ske och bör ge en skjuts. Jag hoppas lite på ett listbyte, men det känns mer som en ”bubblare”. Jag har en känsla av att Karlung föredrar att ligga på AktieTorget där han kan känna sig lite ”indie” och dessutom slipper redovisa varenda toalettbesök i ett pressmeddelande. Men omöjligt är det inte.

Visst ser aktien jättedyr ut nu, men Bahnhof tycks vara ett sånt där bolag som alltid är dyrt, men alltid är köpvärt. Jag vet inte om jag skulle köpa på den här nivån, men jag är absolut inte på väg att sälja heller. Utdelningen höjs med 50 procent i år, bara en sån sak. Men okej, för utdelningsjägare finns bättre alternativ. Å andra sidan, om Bahnhof fortsätter att förvalta mina pengar på det här sättet behöver de inte lämna tillbaka dem till mig, det tar jag vid försäljning istället.

Spartips för idioter

Jag är kluven. Å ena sidan tycker jag att alla spartips är bra. Kanske inte tipsen i sig, men att de får någon att tänka och komma på var de själva kan dra åt svångremmen utan att det ens kostar något.

Å andra sidan blir jag lite trött när människor hoppar på ”ekonomitåget” och som nyfrälsta hobbyekonomer försöker låta som att de haft ett genuint sparintresse sedan barnsben när det i själva verket uppstod i förrgår när det slog dem att det här med sparande nog blivit hett nog att jaga klick med. För några år sedan var det miljö, sedan blev det yoga och nu detta.

”Vad fan pratar han om?!”

Jag kommer till det nu. Youtubers och influencers kan säkert vara fantastiskt intressanta människor som inte alls bara lånar ut sina ankläppade ansikten för att sälja på lättlurade idioter en massa skit. Fast ibland är en anka bara en anka.

”Mitt första och faktiskt bästa tips är” ett företag vars namn jag försökte memorera när jag övade för den här videon (så att jag skulle slippa göra ”Clara Henry-klipp” var tredje sekund) och som jag således aldrig själv använt mig av. För övrigt verkar det inte finns en bloggtjej i den här kategorin som inte gjort reklam för just detta företag. Men det finna andra företag (och ankor):

Etthundrasextusen prenumeranter! Det blir ju nästan 1500 prenumeranter per hjärncell...

Här är en tjej som åtminstone försöker. Hennes problem är nog bara att hon sällan eller aldrig funderat över ämnet privatekonomi.

Tips 1: Släng/sälj något när köper något nytt. Tveksamt om det spar pengar, men åtminstone utrymme. Fast det här tipset att ge bort din fullt fungerande pastaslev när du köper en ny... Varför ska man då köpa en ny?! Vem har ens en pastaslev?! Jag har ätit pasta flera gånger i veckan i hela mitt liv och det har funkat alldeles utmärkt att sleva upp den med vanliga bestick.

Tips 2: Bränn inte lönen i början av månaden, bränn den i slutet. Okej, om jag någonsin mer får lön ska jag tänka på det... men det spar inga pengar.

Tips 3: Använd tygkassar. Grattis, det här var första tipset som faktiskt spar pengar även om jag kanske inte skulle klassificera det som ett ”udda spartips”. Men okej, jag är nog inte precis målgruppen för denna kanal. Inte heller det särskilt udda, det är jag sällan.

Tips 4: Säg upp abonnemang du inte använder. Bra idé! Lite som – riv inte sönder tusenlappar!

Tips 5: Handla inte julklappar i sista sekunden. Det här hade varit vettigt om anledningen hade varit att det är lättare att hitta bra köp med framförhållning. Här är tesen istället att man kommer köpa sämre grejer och därför fler.

”Samma sak om du fått en inbjudan till en fest eller till student eller vad det nu kan vara, att kolla på kläder i god tid så att det inte blir så där att du en vecka innan kommer på att shit, jag ska ha någonting, och så börjar du fundera och så slutar det med att köper kanske tre uppsättningar kläder istället för en, eftersom du inte riktigt kan bestämma dig.”

Är det här alltså ett vanligt problem? Att om man handlar när man har bråttom köper man tre gånger så mycket? Skulle man inte kunna korta ner tipset till ”Var inte dum i huvudet”? Nej, tacka vet jag Janne Boris-Möller. Han var åtminstone ärlig med vad han höll på med:

Politikerlöner

Statsminister Löfven fick nyligen en löneförhöjning till 168000 kr i månaden. Det är en bra lön, men så har han ju också ett viktigt arbete. Det är svårt att jämföra lönen för olika jobb, så låt oss istället jämföra den med samma jobb. 1984 hette statsministern Olof Palme. Hans månadslön var 24000 kr. Omräknat till dagens penningvärde blir det drygt 55000 kr, alltså ganska exakt en tredjedel av Löfvens lön.

Dagens riksdagsledamöter har ett arvode på 65400 kr i månaden. Den siffran har dubblats på tjugo år. Än mer slagsida mot arbetsgivarna/väljarna blir det nog om man räknar in alla förmåner. Som riksdagsledamot har man tillgång till en övernattningslägenhet i Stockholm, guldkort hos SJ (värde 73100 kr/år), dator, surfplatta, mobil och lite annat. Om de trots fria tågresor och minst sagt förmånliga taxiregler väljer att ta egen bil till jobbet slipper de den trängselskatt alla vi andra får betala.

Jag vill inte elda på politikerföraktet, det räcker nog till ändå. Min främsta kritik mot politikeryrket är för övrigt inte den höga lönen utan bristen på ansvar och prestationskrav, men det argument som oftast används till försvar för höga politikerlöner är att kompetens kostar. Så då frågar jag mig: Är dagens politiker bättre än gårdagens? Annars faller ju argumentet.

Palme var trespråkig som fyraåring, inledde en militär karriär upp till löjtnants grad, tog en Bachelor of Arts (filosofie kandidat?) i USA och en juristexamen i Sverige. Löfven läste 1,5 år på sociala linjen på Umeå Universitet. Innan dess tvåårigt gymnasium och en svetsutbildning. And we have a winner...

Jag har redan tidigare pratat om landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som lyckats gå genom livet utan att ens kunna engelska. Innan han blev byråkrat/politiker för snart tjugo år sedan hade han jobbat som vaktmästare och musiklärare. Inga dåliga jobb, men knappast meriterande för att styra landet.

Vi har för övrigt en högskoleminister utan högskoleutbildning, en justitieminister som inte är jurist och en försvarsminister som inte gjort lumpen. Att jag ”hackar” på socialdemokrater beror inte på att de utmärker sig utan på att de innehar regeringsmakten, men de finns gott om företrädare för alla partier som knappast skulle få ett välbetalt jobb utanför politiken.

Så nej, höga arvoden ger oss inte bättre politiker. Skulle sänkta arvoden göra det? Knappast, men det skulle kanske minska antalet lycksökare som ser ett egenvärde i politikerkarriären. Jag vill ha politiker som vill förbättra världen, inte sin egen plånbok.

"Din ansökan har gått igenom”

”Your application has been approved” lyder ärendemeningen och högst upp i mejlet står det ”Hello again!”. Problemet är bara att jag inte ansökt om att bli medlem, och att det egentligen inte är det som har hänt. Det här är istället ett ljusskyggt företags sätt att marknadsföra sig.

Hade Percy Nilegård stått bakom hade metoden kallats ”marketing by not asking any questions”. Jag kallar det dumt. För precis oavsett vad de säljer blir jag avogt inställd när de börjar ”affärsförbindelsen” med att ljuga. Det här är inget medlemskap. Det enda de vet om mig är min mejladress, och nu är meningen att jag ska bli nyfiken, klicka på en länk och fylla i mina personuppgifter. Det kommer inte att hända.

Vore de ensamma om tilltaget kunde man skratta åt det, men det här börjar bli vanligt. Igår fick jag det här mejlet:

”SV: Din postadress saknas”, ”Packa upp min telefon”, ”Paketet har inte levererats...” Och ser jag rätt att de längst ner ber om en donation (eller rättare sagt ”en donationsavgift”, vad det nu är)? Tacka vet jag ärliga porr-robotar:

Men även företag som låtsas vara seriösa använder sig av metoden. Några av Sveriges största tidningsförlag skickar ut fakturaliknande reklamutskick som går ut på att man ska tro att man kan hamna hos inkasso om man inte betalar. Bilbesiktningsbolag skickar ut en besiktningstid och räkning trots att man inte bett om det.

Det finns två anledningar till att näringsidkare beter sig så här:

1. Det får inga följdverkningar, i de fall det ens är förbjudet.
2. Det fungerar.

Kronan allt svagare

Jag brukar se valutaförändringar som något övergående. Ibland går det upp, ibland ner, det jämnar ut sig. Eller gör det?

Kronan faller i värde gentemot andra valutor. Särskilt i år, och på fem år har den tappat en tredjedel mot den amerikanska dollarn. Det kanske inte gör så mycket för genomsnittssvensken med en halv månadslön på kontot och bolån om inte upp till taknocken, så åtminstone upp till innertaket. Men för oss som sparar går var tredje sparad krona upp i rök.

I media låter det som att detta bara är ett problem för utlandssemestern, men vi lever i en global värld nu. Mycket av det vi köper kan vi lika gärna (eller hellre) köpa utomlands, och där är våra pengar allt mindre värda.

Stefan Ingves taktik med negativ ränta har uppenbarligen misslyckats. Jag ser inga tecken på att han tänker ge upp den, och inte lär han höja räntan av andra skäl än att ECB gör det dessförinnan. Det känns inte heller nära förestående. Jag gissar att Sverige har minusränta om ett år med.

Akta, så du inte slår knut på dig nu, Steffe!

Så vad gör vi åt det här? Eftersom vi har rätt små möjligheter att få Stefan Ingves (eller någon annan Stefan med alldeles för mycket makt) sparkad är väl den enda lösningen att börja spara i andra valutor än SEK. Men vi lär ju t ex inte kunna sälja våra bostäder (där många har en stor del av sin förmögenhet) i USD, så ska man hedga sig fullt ut får man börja spekulera rätt vilt i valutor.

Äh, det blir väl till att knyta näven hårt i fickan som vanligt.