Jag vet inte hur ofta jag mejlar ett
företag (eller för den delen privatpersoner, men de har i mitt
tycke ett friare val i hur de ska bete sig) som bara skiter i att
svara. Senare kanske jag ringer och berättar mitt ärende och får
höra ”
Ja, jag såg det”, så mejlet kom fram. De bara sket i
det.
Och hur ofta skriver inte svenska
”kändisar” (inte sällan politiker) på Twitter att de inte kan
förväntas svara alla som frågar dem om något. Det är alltså
inte världsstjärnor utan mer
”relativt-okänd-riksdagsman-i-trafikutskottet”. Att ens kalla
dem kändisar är att dra det långt, men själva menar de sig vara
så upptagna att de helt enkelt måste göra sig ännu mindre
tillgängliga. Skriver man något och får respons väljer man att
ignorera. Inte en gång utan nästan jämt.
"Jag har tappat mitt lösenord!"
Serietecknaren Scott Adams, Dilberts
skapare, publicerade sin e-post-adress i Dilbert-stripparna och
svarade i alla fall under många år
personligen på alla meddelanden. Kanske gör han det
fortfarande. Hinner han hinner rimligtvis både kommunsekreterare och
administratören på Nisses Företag AB.
Jag mejlade till producenten för
The Minimalists podcast som jag
nämnt tidigare i den här bloggen. Jag hade en teknisk fråga om
deras RSS-flöde och såg ingen annan råd. Enligt hemsidan har
podden haft över 50 miljoner nedladdningar och hans mejladress nämns
i varje avsnitt, så jag skulle bli förvånad om det inte plingar
några hundra gånger om dagen i hans dator med brev från okända
människor. Han svarade mig efter ett par timmar.
Vad vill jag då med detta – gnälla
för att jag blivit ignorerad? Kanske, men främst vill jag vända
det till något positivt. Jag och alla andra som stör sig på detta
(och hittills har jag inte träffat någon som inte gör det) borde
ställa krav. När mejl lämnas obesvarade – skicka dem igen med en
fundering om de haft mejlproblem eftersom de inte svarat inom rimlig
tid. Vänta ett dygn och skicka därefter en kopia till en chef, ju
högre desto bättre. Är det privata företag – undvik dem. Anlita
sådana som svarar!
Kommunala tjänstemän kan vi tyvärr
inte välja bort, så där får vi jaga. Politiker kan vi åtminstone
teoretiskt välja bort, men innan dess kan vi vara tydliga med att vi
inte nöjer oss. Jag menar inte att varje enskild politiker ska
behöva svara på frågor från just mig varenda dag, men vi betalar
ändå deras lön. Det är inte för mycket begärt att de förklarar
sina beslut.