Med risk för att framstå som helt
hjärtlös tänker jag nu såga ännu ett tyck-synd-om-mig-exempel. Nästa år kanske
jag kan göra en hel julkalender av illa skrivna
kvällstidningsartiklar om påstådd nöd. Idag handlar det om
Marianne, 38.
Tveklöst har hon dålig ekonomi och sitter i skiten. Jag lider med
henne, men det är mycket som är märkligt här.
I november förra året blev hon
sjukskriven från jobbet pga ryggproblem, har sedan jobbat halvtid,
men från oktober i år har hon varit arbetslös och hotas nu av vräkning
eftersom hon ligger efter med räkningarna. Så långt fakta, men här
kommer några frågor reportern ”glömde” att
ställa?
1. Du jobbade fram till
september, har fått a-kassa efter det, men du hotas av vräkning tio
dagar innan jul. Hur länge har du låtit bli att betala hyra?
2.
Du har jobbat i sexton år och trots att du har barn har du under
hela denna period valt att spara ihop exakt noll kronor i buffert, så
att du direkt hamnar i trångmål när inkomsten minskar. Hur tänkte
du?
3. Redan när du blev sjukskriven
började du låna pengar för att klara räkningarna. Vad har du
konkret gjort under det här året för att inte gräva dig djupare
ner i skulder?
4. Du är ensamstående med en dotter och har
7200 kr i boendekostnad varje månad för ett hus du hyr. Du har inte
övervägt att flytta från villan till en billigare lägenhet?
5.
Du betalar varje månad 2300 kr i avbetalning för en bil och 900 kr
för telefon och internet. Har du försökt hitta
billigare alternativ?
6. Dagen innan aviserad vräkning
mörkar du fortfarande situationen för din dotter och skyller
exempelvis uteblivet julgransköp på tidsbrist eftersom du ”försöker
skydda henne från den obekväma sanningen”. Hur bekväm tror du
hon skulle känna sig om hon får reda på att hon tvingas flytta
från sitt hem och att hennes mamma vetat om det, men valt att inget
säga?
Detta och mycket annat får vi inte
veta eftersom diverse insamlingar gjort att hon fått råd med både
räkningar och julklappar. Den här gången, men med tanke på hennes
syn på ekonomi och ansvar gissar jag att dottern (henne tycker jag
synd om på riktigt!) kommer att få flera spännande överraskningar
i framtiden. Och då pratar jag inte om julklappar.
God jul
från en surgubbe!