fredag 2 oktober 2020

Företag ger inte bort varor

Det enklaste och mest lönsamma man kan göra när det ringer telefonförsäljare är att lägga på luren. Vill man driva lite med dem först kan man såklart göra det, men vanligtvis tar jag första bästa chans att säga att jag inte är intresserad. Standardsamtalet låter ungefär så här:

Jag: ”Micke.
Telefonförsäljare: ”Har jag kommit till Mikael?
Jag: ”Trodde det framgick. Vad säljer du?
Telefonförsäljare: ”Nej, jag säljer ingenting. Jag ringer ifrån ett föret...
Jag: ”Ah, vad synd! Jag som var så köpsugen. Jaja, då får du ha det så bra då.” *klick*

Andra låter samtalet gå och accepterar dessutom avtal ”mot sin vilja”. Jag försvarar inte alls dessa företag. Människor med affärsidén att lura människor att köpa varor och tjänster med hjälp av ett avtal de inte riktigt begriper (och det är ju själva vitsen med telefonförsäljning) förtjänar hårda och plågsamma straff.

Samtidigt har man väl något slags ansvar själv också? ”Han stressade mig jättemycket.” Återigen, det är ju därför de ringer. Ett företag med en bra tjänst kommer inte ringa tio sekunder efter att du fått ett tättskrivet avtal och kräva att du godkänner det på stubinen, för det behöver de inte.

Säljaren sa att det var gratis, inte alls att det handlade om ett abonnemang. Jag känner mig verkligen lurad.

Så varför skulle ett företag ge bort något helt gratis? Och kosttillskott också, som är en bransch som är känd för sin höga moral (nu var jag lite ironisk, om inte det framgick). Ingenting är gratis! I alla fall nästan inget.

Det enklaste sättet att inte bli lurad är att inte skriva på eller godkänna ett avtal man inte förstår. Varken med sin namnteckning, sitt bank-ID eller genom att säga ”ja” på telefon. Det aktuella företaget, Vitalplus, har 92 procent ”Mycket dålig”-omdömen på Trustpilot. En webbsökning av namnet ihop med ord som ”bluff” eller ”klagomål” visar bara elände. Varför släpar folk runt på en tung telefon med internet i om de ändå inte använder den när det behövs?

torsdag 1 oktober 2020

Dassig rengöring

Ibland verkar det vara en naturlag att bra produkter försvinner. Tomik toalettrengöringspulver var en sådan. När jag för några år sedan inte längre kunde hitta den kollade jag på nätet. Det jag hittade var andra människor som letade med ljus och lykta. Tydligen hade Unilever slutat tillverka produkten.

Så då får man använda det som finns. Jag har bl a testat Kalkosan, en hyfsat billig vätska man precis som Tomik häller ner i skålen. Enda problemet är att det är fullständigt värdelöst. WC-ankor är en annan lösning, finns i lite olika utföranden. Flaskans utformning är tänkt att underlätta så att man kan spruta in medlet under kanten.

Varför flaskorna alltid är två centimeter för långa för att inte fastna med flaskan när man sprutar in det vet jag inte. Kanske för att det ska gå åt mer, inte minst viktigt med tanke på att WC-ankor är skitdyra. Ni kanske anar att jag inte är helt tillfreds med detta substitut heller. Då återstår lite mer allmänna rengöringsmedel som ättikssprit, såpa och olika klorlösningar.

För bloggens skull (och för att jag hade dem hemma) har jag testat allihop. Såpa luktar bäst, ättika sämst. Hur man känner kring lukten av klor kan hänga på vad man tyckte om skolgymnastikens simundervisning. För mig som nätt och jämnt kunde ta mig fram medelst bröstsim är det ingen favorit.

Hur det luktar spelar mindre roll, det viktiga är resultatet. Inte heller där tycker jag ättiksspriten hänger med. Jag fattar faktiskt inte att så många rekommenderar ättika till detta ändamål. I valet mellan grönsåpa och Klorin föredrar jag kloret även om såpan luktar bättre.

Men jag saknar Tomik, som fräste nere i toalettskålen likt en brustablett. Jag är inte den som säger att det var bättre förr. Men det är sämre nu. Eller har ni hittat några bättre grejer?

onsdag 30 september 2020

En lönsam död

2007 lämnade en familj in en ansökan om så kallat efterlevandestöd eftersom familjefadern skulle ha dött i Irakkriget två år tidigare. Nu har det dock visat sig att fruns nya man i själva verket var den gamle maken som levt i högsta välmåga ända sedan dess. Och Elvis lever!

Familjen har under tretton år cashat in över en halv miljon, men med största sannolikhet kommer de inte betala tillbaka. Har de inga pengar på kontot (och det skulle inte jag ha om jag blåst staten på en halv mille) lär de slippa. Om de mot alla odds skulle ha några vita inkomster får de sluta med det.

Hur mycket Sverige betalar i efterlevandestöd för människor som lever, assistansersättning för friska eller pensioner till döda är det ingen som vet. Det finns personer som visat sig ha över 40 identiteter, så hur skulle någon kunna hålla koll? Det ifrågasätts ibland om man kan leva på existensminimum, men alla kan vara säkra på att det går fint om man får 40 existensminimummar. Att man får (en uppsättning!) socialbidrag om man saknar inkomst är en sak, men har vi verkligen råd med efterlevandestöd till barn vars föräldrar dött i ett annat land innan någon i familjen ens hört talas om Sverige?


Om jag har legitimation? Det kan du skriva upp!

Du kan ingenting ta med dig dit du går”, påstås det, men det var innan Migrationsverket och Pensionsmyndigheten började drivas av aktivister. ”Man får vara glad att man inte är död”, sjöng Lars Demian, men kan man vara död på pappret är det kanske inte så dumt. Den vers som också slår mig i hans utmärkta visa (vad jag börjar referera till musik nu, och jag som inte ens lyssnar på musik) är denna:

Sen har vi en duktig regering,
vi har rösträtt och demokrati.
Men hur man än väljer och vrakar
så vet man hur det kommer att bli.

tisdag 29 september 2020

En sur utgift

Vitvaror går sönder, som jag nyligen konstaterade. Det är ofrånkomligt, men gör det inte mindre surt. Till och med jag kan tycka att det är roligt att handla ibland, när den nya lösningen är bättre än den gamla, men det är inte ett dugg kul att punga ut med pengar för att få det man redan hade. Eller, som i detta fall, något lite sämre.


Död ugn.

Här är den gamla ugnen som plötsligt inte ville vara med längre. Inköpt på Ikea när köket renoverades. På den tiden var det den enda ugn de hade som inte såg ut att vara hämtad från en science fiction-film. En snabb titt på dagens utbud visade att det nu inte fanns någon sådan. Det är borstat stål för hela slanten.

Den gamla var en varmluftsugn. Skulle jag bo kvar vore det ett givet val eftersom det ger jämnare värme och går mycket snabbare, men kommer det att göra en bostadsspekulant mer sugen på lägenheten? Knappast, men det kan inte uteslutas.

Nu löste sig den knuten hyfsat smidigt. Den billigaste ugnen utan varmluft var helt enkelt för ful. Den billigaste med också, så jag gick upp ytterligare några hundralappar och köpte den minst fula.


Ful ugn.

Den skulle passa rakt av i det gamla hålet, sa försäljaren. Det gjorde den såklart inte, men efter att ha flyttat eluttaget och justerat in absurdum kom den på plats. Nu är jag lite surare och lite fattigare, men jag kan i alla fall baka. Måtte nu allt hålla tills jag kommer härifrån.

måndag 28 september 2020

Dricka sprit och hålla käften

Jag tänker inte recensera budgetpropositionen. Får man inte ihop ekonomin måste man antingen höja inkomsterna eller sänka utgifterna, det gäller både stater och individer. Den här regeringen fortsätter att jobba med inkomstsidan genom att ta in mer skatt och ingen ramlar väl av stolen av förvåning över det.

Möjligen höjdes några ögonbryn över Magdad Bobs uppmaning till svenska folket att ”ta en öl på fredagen för att rädda försvaret”. Jag fattar att det var hennes sätt att försöka sig på humor. Hon ville skoja till det lite och vända höjningen av den redan sedan tidigare extremt höga alkoholskatten till något kul (don't quit your day job – jo förresten, gör det).

Därmed står det åtminstone klart för mig att man inte höjer alkoholskatten för att förbättra folkhälsan. Drick, och känn dig som en god socialdemokrat och medmänniska! Packa dina flaskor i Systembolagets ”miljöbärkasse” till det facila priset av sex kronor, tanka sedan din bil (som snart får ännu högre fordonsskatt) med världens högsta drivmedelsskatt och gör skillnad.

Kanske funkar det! Trots 1,5 mandatperiod av rätt misslyckat regerande är socialdemokraterna Sveriges största parti, så något rätt gör de. Ska man ljuga ska man göra det ordentligt, och det där med försvaret var väl friskt vågat? Undrar hur många som tycker att det är just försvaret den här regeringen satsar pengar på. Så fort ladorna fylls på skyfflas pengarna iväg till nya bataljoner och JAS-plan – eller inte.

söndag 27 september 2020

Kikärtsbiffar

Kikärtor är en stor proteinkälla för mig och det vanligaste jag gör med dem är biffar, en rejält laddning som fyller frysen.

Och nu är det dags, detta behövs (eller behövs och behövs... grönsakerna är utbytbara):

torkade kikärtor, 800 gram
krossade tomater, 800 gram (två burkar)
hackad spenat, 150 gram
rödbetor, 200 gram
stjälkselleri, 200 gram
matolja, en skvätt
vetemjöl, 6 dl
senap
salt, peppar, chili, basilika...

Lägg ärtorna i blöt över natten. Och köp torkade istället för på burk. Det blir mycket billigare, praktiskt att ha hemma och verkligen inget jobb bara man har framförhållning. Byt vatten ett par gånger kanske en gång på kvällen och en på morgonen. Koka dem i c:a 45 minuter.

Mixa ärtorna med en hushållsassistent. I teorin kan de krossas med en gaffel, men gör man min sats tar det säkert flera timmar.

Mixa rödbetor och selleri (eller om du föredrar andra grönsaker/rotfrukter som morötter eller palsternacka).

Vad du än mixar, häll sedan ihop det med ärtorna i en bunke. Häll ner spenaten (jag köper färdighackad), tomaterna, oljan, senapen, salt & peppar och några andra kryddor du gillar (alla kryddar mer än jag). Blanda väl och tillsätt lagom mycket mjöl för en vettig konsistens som går att jobba med.

Själv använder jag tre bunkar och försöker fördela varje ingrediens så att det blir samma mix i alla tre, men vill man variera sig går det också.

Klicka upp röran i en stekpanna och forma varje klick till en biff med hjälp av en matsked. För mig blir det ungefär 75 biffar som jag steker i två pannor för att kapa tiden. Stek i olja på halvhög värme, några minuter på vardera sidan. Smaka av en av de första biffarna för att se om kryddningen behöver kompletteras.

Servera med potatis, pasta, bulgur, ris, vitlök, quinoa eller något annat. Och stekt lök såklart, annars blir det ju ingen måltid.

lördag 26 september 2020

En kommun är ingen fritidsgård för infantila politiker!

I sommar har man spärrat av en bilväg i Uppsala för ett projekt kallat ”Sommargatan”. Den som kört bil i Uppsala vet att det aldrig råder brist på avspärrade gator. Det är fullständigt kaos och inte bara på sommaren.

Men tydligen tyckte inte politikerna att det räckte så man spärrade av en till, Östra Ågatan. Där satte man ut bihotell, fågelholkar samt ”färgglada blomtrallar”, som i praktiken betyder Europapallar med pippigula pallkragar. Ja, det ser ut som innergården på en förskola.

Sedan grävde Uppsalas politiker ännu djupare i skattkistan och hittade pengar för att måla gula och gröna prickar över vägbanan. Oklart varför. Nu när eländes skulle tas bort visade det sig att färgen sitter som berget. Det slutade med att man fick fräsa bort färgen, vilket sliter på asfalten som efter detta trams helt eller delvis måste läggas om. Projektledaren (som ser ut att vara ungefär 14 år) förklarar:

Det här är något vi tar med oss till nästa år – vi kommer helt klart att se över färgvalet.

Vänta nu! Är inte projektet nedlagt för all framtid?! De menar väl inte att de tänker göra om det? Så här säger Rickard Malmström, miljöpartistisk ordförande i gatu- och samhällsbyggnadsnämnden:

Det är klart, när det inte blir som tänkt är det ett misslyckande. Och vi kommer fortsätta att göra misstag, för vi har mod i vår organisation och tillåter oss att göra det. Det är viktigt för att våga göra bra saker.

Att förvandla Sveriges fjärde största stad till ett behandlingshem för svagsinta byråkrater kallar han ”bra saker”! Tänk på det nästa gång ni hör en politiker säga att det är viktigt att betala skatt. Det är inget man gör för att styra upp de kriminella gängen i Gränby och Gottsunda. Istället får ni riktigt, riktigt fula pippigula blomlådor, och färgglada prickar på en helt i onödan avstängd gata. Avgå alla!