Bob Hund gjorde en skiva som hette ”Jag
rear ut min själ! Allt ska bort!!!”. Själen behåller jag, men
”allt ska bort” har jag anammat. I ett halvår har jag tråcklat
ut pengar ur Sverige genom att växla med alla som haft norska kronor
och behövt svenska. Det har blivit flera hundratusen och besparat
mig mycket pengar jämfört med att anlita en bank eller annat
växlingsinstitut, men till slut måste jag dra i spaken och komma
vidare.
För att kunna flytta hela min ekonomi
från Sverige måste jag avveckla aktiedepåerna. Vissa värdepapper
går att flytta, men det blir bökigt och jag ser inte poängen. Det
är också rätt skönt att göra rent hus och sälja rubbet. Det har
jag inte gjort sedan en kompis i finansbranschen ringde mig 11
september 2001 och gallskrek: ”Sälj allt!”
Med facit i hand var det redan för
sent då. Den här gången är det nödvändigt, men tajmingen kan ju
visa sig maximalt usel för det. Men nu är jag igång. För att
minimera courtagen måste jag byta courtageklass flera gånger under
processens gång, och av någon anledning tillåter inte nätmäklarna
att man gör det medan man har aktiva ordrar, trots att deras dator
självklart skulle kunna hålla reda på ordningsföljden.
När allt är sålt ska pengarna i alla fall växlas och skickas över till mina norska banker. Exakt hur det ska gå till vet jag inte än även om jag har mina aningar. Storbankerna kan inte berätta vad de tänker ge för växlingskurs förrän i skarpt läge, när man gett dem en beställning. Det viktigaste för mig är att jag värderat alternativen och valt det företag som blåser mig minst.